M’Cheyne Bible Reading Plan

Saul dör på slagfältet

(1 Krön 10:1-12)

31 Filistéerna anföll Israel, som flydde för dem och många stupade på Gilboaberget. ² Filistéerna förföljde Saul och hans söner och dödade Jonatan, Avinadav och Malki-Shua, Sauls söner. ³ Saul blev hårt pressad och anfölls från alla sidor och bågskyttarna fann honom och sårade honom svårt. ⁴ Saul sa då till sin väpnare: ”Dra ut ditt svärd och stöt ner mig, så inte dessa oomskurna hedningar kommer och genomborrar och kränker mig!” Men väpnaren var skräckslagen och vågade inte, så Saul tog själv sitt svärd och kastade sig mot det. ⁵ När hans väpnare såg att Saul var död, kastade han sig också på sitt svärd och dog tillsammans med honom. ⁶ Saul och hans tre söner dog den dagen, tillsammans med hans väpnare och alla hans närmaste män.

⁷ När israeliterna på andra sidan dalen och bortom Jordan hörde att deras armé hade flytt och att Saul och hans söner var döda, övergav de sina städer och flydde. Sedan kom filistéerna och intog dem.

⁸ Nästa dag när filistéerna gick ut för att plundra de döda, hittade de Saul och hans tre söner där de låg slagna på berget Gilboa. ⁹ De högg då huvudet av Saul och tog hans tillhörigheter och skickade runt dem i landet för att alla, både i deras avgudatempel och bland folket, skulle få del av de goda nyheterna. ¹⁰ Sauls vapen lade de sedan i Astartes tempel och hängde upp hans kropp på stadsmuren i Bet-Shean.

¹¹ Men när folket i Javesh^[a] i Gilead hörde vad filistéerna hade gjort med Saul, ¹² drog alla deras vapenföra män ut hela natten till Bet-Shean. Där tog de ner Sauls och hans söners kroppar från muren och förde dem sedan till Javesh. Därefter brände de kropparna ¹³ och begravde benen under tamariskträdet vid Javesh. Sedan fastade de i sju dagar.

Råd för de troendes samlingar

11 Följ därför mitt exempel, så som jag följer Kristus exempel. ² Jag måste berömma er för att ni tänker på mig och håller fast vid den undervisning jag gav vidare till er. ³ Nu vill jag att ni ska vara medvetna om att Kristus är huvud för varje man, och mannen är huvud för sin hustru, medan Gud är huvud för Kristus. ⁴ Därför skämmer mannen ut sitt huvud om han har något på huvudet när han ber eller profeterar. ⁵ En kvinna skämmer ut sitt huvud om hon inte har något på huvudet när hon ber eller profeterar, för det är detsamma som om hon rakade av sig håret. ⁶ Om hon inte har något på huvudet kan hon lika gärna klippa av sig håret. Men eftersom det är en skam för en kvinna att få sitt hår avklippt eller rakat, så måste hon ha något på huvudet.^{[a] 7} Mannen behöver inte ha något på huvudet, för han är Guds avbild och ära. Kvinnan däremot är mannens ära. ⁸ Mannen blev ju inte till från kvinnan, utan kvinnan från mannen. ⁹ Mannen skapades inte heller för kvinnans skull, utan kvinnan för mannens.^{[b] 10} Därför måste kvinnan bära sin auktoritet på sitt huvud för änglarnas skull.^[c]

¹¹ Men i Herren är mannen lika beroende av kvinnan som kvinnan är av mannen. ¹² För även om kvinnan kom från mannen, så blir också mannen till genom kvinnan. Och allting kommer från Gud.

¹³ Vad anser ni själva, är det rätt för en kvinna att be till Gud utan att ha något på huvudet? ¹⁴ Lär inte själva naturen att ett långt hår vanärar mannen, ¹⁵ men hedrar kvinnan, som ju har fått håret som en slöja? ¹⁶ Kanske vill någon börja strida om det här, men då ska ni veta att både vi och alla Guds församlingar håller på denna praxis.

Brist på gemenskap i församlingen

(Matt 26:20-29; Mark 14:17-25; Luk 22:17-23)

¹⁷ När det gäller mina följande direktiv, kan jag inte berömma er. Det verkar ju som om era samlingar gör mer skada än nytta. ¹⁸ Först och främst har jag hört att ni delar upp er i grupper när ni kommer tillsammans som församling, och jag antar att det ryktet är sant. ¹⁹ Ibland måste det till och med finnas olika grupper bland er, för att det ska visa sig vilka som består provet. ²⁰ Men vid era samlingar kan man inte hålla Herrens måltid, ²¹ för var och en tar genast för sig av sin egen mat. Sedan är där någon som blir sittande hungrig, medan en annan dricker sig berusad. ²² Har ni inga egna hem där ni kan äta och dricka? Har ni så lite respekt för Guds församling, så att ni låter dem skämmas som inte har något med sig? När det gäller det här kan jag verkligen inte berömma er!

²³ Detta har jag själv fått från Herren och för det nu vidare till er: Den natt då Herren Jesus blev förrådd, tog han ett bröd, ²⁴ tackade Gud för det, bröt det och sa: ”Detta är min kropp som ska offras för er. Gör detta till minne av mig.” ²⁵ Efter måltiden tog han på samma sätt bägaren och sa: ”Denna bägare är det nya förbundet genom mitt blod. Varje gång ni dricker av den, gör det till minne av mig.”

²⁶ Varje gång ni äter det brödet och dricker från den bägaren förkunnar ni alltså Herrens död, ända tills han kommer tillbaka. ²⁷ Den som äter Herrens bröd och dricker från hans bägare på ett ovärdigt sätt, syndar mot Herrens kropp och blod. ²⁸ Innan man äter av brödet och dricker från bägaren måste man därför pröva sig själv. ²⁹ För om man äter och dricker utan att tänka på att det handlar om Herrens kropp^[d], då blir man dömd. ³⁰ Det är därför det finns så många svaga och sjuka ibland er, och många har till och med dött.^{[e] 31} Men om vi bara granskar oss själva, så slipper vi att bli dömda. ³² När Herren dömer och straffar oss är det för att vi inte ska bli fördömda tillsammans med världen.

³³ När ni, mina syskon, samlas för att äta, ska ni alltså vänta på varandra. ³⁴ Om någon är hungrig ska han först äta något hemma hos sig, så att ni kan samlas och äta tillsammans utan att riskera att bli dömda. Resten ska jag undervisa er om när jag kommer.

Avgudadyrkarnas dom

9 Sedan hörde jag honom ropa med hög röst: ”För hit stadens väktare, var och en med sitt förstörelsevapen i handen!” ² Då kom sex män ut genom den övre porten, den mot norr, var och en med sitt dödsbringande vapen i hand. Bland dem var en man klädd i linnekläder och med ett skrivdon vid sin höft. De kom in och ställde sig vid kopparaltaret. ³ Israels Guds härlighet höjde sig nu från keruben som den hade vilat på och flyttade sig till templets tröskel. Han ropade på mannen som var klädd i linnekläder och hade skrivdonet vid sin höft. ⁴ Herren sa till honom: ”Gå genom staden Jerusalem och gör ett märke^[a] i pannan på dem som suckar och klagar över allt det avskyvärda som bedrivs där.”

⁵ Till de andra hörde jag honom säga: ”Följ efter honom genom staden och döda! Visa inget förbarmande, ingen förskoning! ⁶ Döda åldring likväl som ung man och ung kvinna, barn och vuxen kvinna, döda och förgör. Men rör ingen som bär märket. Börja vid min helgedom!” De började då med de män, de äldste, som stod framför templet.

⁷ Han sa till dem: ”Orena templet! Fyll förgården med de dräpta! Gå nu!” De gick då ut för att döda i staden. ⁸ Medan de dödade, var jag ensam. Jag föll ner med ansiktet mot jorden och ropade: ”O, Herre, Herre! Vill du utplåna allt som finns kvar av Israel, när du nu utgjuter din vrede över Jerusalem?”

⁹ Han svarade mig: ”Israels och Judas synd är mycket stor, och landet är fullt av blodsutgjutelse och staden full av laglöshet. De säger: ’Herren har övergett landet, Herren ser inget.’ ¹⁰ Därför ska jag inte visa något förbarmande, inte skona dem. Jag ska ge dem igen för vad de har gjort.”

¹¹ Då kom mannen som var klädd i linnekläder och bar skrivdon vid sin höft tillbaka och sa: ”Jag har gjort som du befallde mig.”

Guds stad

48 En sång, en psalm. Av Korachs ättlingar.