M’Cheyne Bible Reading Plan
David besegrar grannfolken
(1 Krön 18:1-13)
8 Efter en tid besegrade David filistéerna, underkuvade dem och tog Meteg Haamma från dem. 2 Han besegrade också moabiterna. De fick lägga sig ner på marken bredvid varandra i rader. Sedan mätte han med hjälp av ett rep ut vilka som skulle skonas. Två replängder dödades, medan den tredje fick leva. David tvingade folket att underordna sig och betala skatt.
3 Han besegrade också kung Hadadeser, Rechovs son från Sova, när Hadadeser hade försökt återfå kontrollen över floden Eufrat. 4 David tillfångatog 1 700 soldater i vagnar och 20 000 fotsoldater.[a] Han skar av hälsenorna på alla hästar utom på ett hundratal. 5 När araméerna kom från Damaskus till kung Hadadesers hjälp, slog David ner och dödade 22 000 av dem.
6 Han förlade garnisoner bland araméerna i Damaskus och tvingade dem att underordna sig och betala skatt. Herren lät David vinna seger vart han än drog ut. 7 De guldsköldar, som tillhörde kung Hadadesers officerare, tog David med sig till Jerusalem. 8 Han tog också stora mängder koppar från Hadadesers städer Tevach och Berotaj.
9 När kung Tou från Hamat hörde att David hade besegrat Hadadesers armé, 10 skickade han sin son Joram att gratulera till segern över Hadadeser som fört krig mot Tou. Joram förde med sig gåvor av silver, guld och koppar. 11 Kung David helgade dem åt Herren, precis som det silver och guld han tagit från de besegrade folken: 12 från araméerna, moabiterna, ammoniterna, filistéerna och amalekiterna. Detsamma gjorde han med det byte han tagit från kung Hadadeser, Rechovs son i Sova.
13 David blev också känd för att ha besegrat och dödat 18 000 edoméer i Saltdalen. 14 Han förlade trupper i hela Edom och edoméerna blev underordnade David. Herren gav David seger var han än drog fram.
15 David regerade över hela Israel och sörjde för lag och rätt för hela sitt folk.
16 Joav, Serujas son, var överbefälhavare för hären. Joshafat, Achiluds son, var kansler. 17 Sadok, Achituvs son, och Achimelek, Evjatars son, var präster, och Seraja var kungens sekreterare. 18 Benaja, Jojadas son, var chef för keretéerna och peletéerna, och Davids söner var präster[b].
David hedrar Mefivoshet
9 David frågade om någon ur Sauls familj fortfarande fanns kvar, någon som han skulle kunna visa godhet mot för Jonatans skull. 2 Man kallade då på en man som hette Siva, som varit tjänare åt Saul.
”Är du Siva?” frågade kungen. ”Ja, herre”, svarade han. 3 Kungen frågade då: ”Finns det inte någon ur Sauls familj kvar som jag på något sätt skulle kunna visa Guds nåd?” ”Jo”, svarade Siva. ”En av Jonatans söner lever fortfarande, en som är förlamad i fötterna.[c]” 4 ”Var finns han?” frågade kungen. ”I Lo Devar, hos Makir, Ammiels son”, svarade Siva.
5 Kung David lät då hämta honom från Ammiels son Makirs hus i Lo Devar. 6 Mefivoshet, Jonatans son och Sauls sonson, kom så till David. Han föll ner på sitt ansikte och bugade sig djupt inför honom. ”Mefivoshet”, sa David.
”Ja, herre”, svarade han. 7 ”Var inte rädd!” sa David. ”Jag vill visa dig nåd för din far Jonatans skull. Du ska få tillbaka allt det land som tillhörde din farfar Saul och du ska alltid äta här vid mitt bord.” 8 Mefivoshet bugade sig djupt och sa: ”Men hur kan du, herre, bry dig om en död hund som mig?”
9 Kungen sände nu efter Sauls tjänare Siva och sa till honom: ”Jag har gett din husbondes sonson allt som tillhörde Saul och hans familj. 10 Du och dina söner och tjänare ska bruka landet åt honom, så att han får mat till sin familj, men själv ska han alltid äta vid mitt bord.”
Siva, som hade femton söner och tjugo tjänare, 11 svarade: ”Jag ska göra precis som du har sagt, min herre och kung!”
Från den dagen åt Mefivoshet vid Davids bord som en av hans söner.
12 Mefivoshet hade en liten son som hette Mika. Hela Sivas familj blev Mefivoshets tjänare, 13 men själv bodde Mefivoshet i Jerusalem eftersom han alltid skulle äta vid kungens bord. Mefivoshet var halt på båda fötterna.
2 Jag bestämde mig alltså för att inte resa till er, för att inte göra er ledsna igen. 2 Om jag nämligen först hade gjort er ledsna, hur skulle någon då kunna göra mig glad, förutom den som jag gjort ledsen? 3 Därför skrev jag som jag gjorde, så att jag sedan skulle kunna komma utan att bli ledsen över dem som borde göra mig glad. Jag är säker på att min glädje är allas er glädje. 4 Oerhört nedtryckt och med tungt hjärta var det som jag skrev till er, och jag grät medan jag gjorde det. Jag ville ju inte göra er ledsna, utan ville bara att ni skulle förstå hur mycket jag älskar er.
Förlåt den som har syndat
5 Om någon har orsakat sorg, så är det inte mig han har gjort ledsen utan er alla, åtminstone i viss mån, för att inte gå till någon överdrift. 6 Men nu har han blivit tillräckligt straffad av de flesta av er. 7 Nu är det i stället dags att förlåta och uppmuntra, så att han inte blir totalt deprimerad. 8 Därför uppmanar jag er att ni visar honom all den kärlek ni kan.
9 När jag skrev till er gjorde jag det för att se om ni skulle bestå provet och vara lydiga i allting. 10 Om ni förlåter någon, så gör jag det också. Och det jag har förlåtit, ifall jag nu har haft något att förlåta, har jag gjort för er skull inför Kristus, 11 för att inte Satan ska överlista oss. Vi vet ju vad han är ute efter.
Paulus besök i Troas och Makedonien
12 När jag kom till Troas med evangeliet om Kristus, öppnade Herren många möjligheter för mig. 13 Men jag kände mig hela tiden orolig, eftersom jag inte fann min bror Titus där.[a] Därför tog jag farväl av dem och reste vidare till Makedonien.
Paulus uppdrag
14 Men lovad vare Gud, som alltid leder oss i Kristus triumftåg och genom oss överallt sprider välluktande rökelsedoft från kunskapen om honom. 15 Vi är doften om Kristus inför Gud bland dem som blir räddade och bland dem som går förlorade, 16 en dödens doft till död för de senare, och en livets doft till liv för de förra.[b]
Men vem är då värdig att utföra ett sådant arbete? 17 Vi är ju inte som många andra som bjuder ut Guds ord för egen vinnings skull. Nej, vi förkunnar Kristus oförfalskat, inför Gud, utsända av honom.
Dom och nåd över Jerusalem
16 Herrens ord kom till mig: 2 ”Du människa, låt Jerusalem få veta om sina avskyvärda handlingar! 3 Säg: ’Så säger Herren, Herren till Jerusalem: Du härstammar från och är född i kanaanéernas land. Din far var en amoré och din mor en hettit. 4 När du föddes var det ingen som klippte av din navelsträng, du blev inte tvättad ren[a] och ingniden med salt, inte heller lindad. 5 Ingen visade det minsta medlidande för dig och gjorde något av detta för dig, ingen hade förbarmande med dig. Den dag du föddes kastades du ut på marken, avskydd som du var.
6 Men jag kom förbi och fick se dig där, sprattlande i ditt eget blod, och jag sa till dig, där du låg i ditt eget blod: ”Du ska leva!” 7 Jag lät dig växa upp som en planta på fältet. Du växte och blev stor och mycket vacker. Dina bröst formades och ditt hår växte, men du var naken och oskyddad.
8 Jag gick förbi och såg dig, och nu var din tid inne, tiden för kärleken. Jag svepte min mantel omkring dig och täckte din nakenhet. Jag svor dig trohet och ingick ett förbund med dig, säger Herren, Herren, och så blev du min.
9 Jag tvättade dig med vatten, sköljde av dig blodet och smorde dig med olja. 10 Jag klädde dig i broderade kläder och satte på dig sandaler av delfinskinn. Jag klädde dig i fint linne och täckte dig med dyrbara kläder.[b] 11 Jag prydde dig med smycken, satte armband på dina händer och en kedja om din hals. 12 Jag fäste en ring i din näsa och örhängen i dina öron och satte en vacker krona på ditt huvud. 13 Så blev du smyckad med guld och silver, dina kläder var av fint linne och siden med fina broderier. Du åt finaste mjöl, honung och olja. Du blev allt skönare och skönare. Du steg upp som en drottning. 14 Det gick ett rykte om dig bland folken för din skönhet, för den var fullkomlig på grund av all den prakt jag försett dig med, säger Herren, Herren.
15 Men du förlitade dig på din skönhet och utnyttjade ditt rykte till att prostituera dig. Så bjöd du ut din otukt åt var och en som kom förbi. 16 Dina kläder använde du för att göra granna offerplatser för din prostitution. Något sådant har aldrig hänt tidigare och ska inte heller hända.[c] 17 Du tog dina underbara smycken av guld och silver, som jag hade gett dig, och tillverkade bilder av män, som du sedan bedrev otukt med. 18 Du tog dina broderade kläder och svepte om dessa. Min olja och min rökelse ställde du framför dem. 19 Maten du fått av mig, det fina mjölet, oljan och honungen, ställde du framför dem som en ljuvlig doft. Så blev det, säger Herren, Herren.
20 Du tog dina söner och döttrar, dem som du hade fött åt mig, och offrade dem till mat åt dessa. Räckte det inte med din prostitution? 21 Måste du också slakta mina barn och offra dem åt avgudarna? 22 Och medan du begick dina avskyvärda handlingar och prostituerade dig tänkte du aldrig på din ungdomstid, då du låg naken och sprattlade i ditt eget blod.
23 Efter all denna din ondska – ve dig, ve dig! säger Herren, Herren – 24 byggde du en höjd åt dig och inrättade en bordell på varje öppen plats.[d] 25 I varje gathörn gjorde du åt dig en höjd och smutsade ner din skönhet. Du spärrade ut benen åt varje förbipasserande i allt ökande otukt. 26 Du prostituerade dig med egypterna, dina vällustiga grannar, och genom att du framhärdade i din otukt provocerade du min vrede. 27 Då räckte jag ut min hand mot dig och minskade ditt område. Jag överlämnade dig åt deras lystnad som hatar dig, åt filistéernas döttrar, som är chockerade över ditt otuktiga leverne.
28 Du bedrev otukt med assyrierna eftersom du inte fått nog. Och trots att du bedrev otukt med dem var du ändå inte tillfredsställd. 29 Du fortsatte med din otukt med handelsnationen Kaldéen, men inte heller nu blev du tillfredsställd.
30 Hur ursinnig är jag inte för din skull,[e] säger Herren, Herren, när du kan göra allt det här och bete dig som en skamlös prostituerad! 31 När du byggde din bordell vid varje gathörn och reste upp dina höjder på varje torg, var du olik andra prostituerade, eftersom du föraktade betalning.[f]
32 Som en äktenskapsbryterska har du tagit andra män i stället för din egen man. 33 Alla andra prostituerade får betalt, men du gav gåvor till alla dina älskare och mutade dem för att de skulle komma till dig från alla håll och bedriva otukt med dig. 34 I din prostitution gjorde du tvärtemot vad andra kvinnor gör. Ingen sprang efter dig för att bedriva otukt, och du betalade i stället för att få betalt. Så annorlunda är du.
35 Hör därför Herrens ord, du sköka: 36 Så säger Herren, Herren: Du har bjudit ut din liderlighet[g] och blottat din nakenhet när du bedrivit otukt med dina älskare. Du har haft avskyvärda avgudar och utgjutit dina barns blod åt dem. 37 Därför kommer jag att samla alla dina älskare som du har delat din njutning med, både dem du älskat och dem du hatat. Jag ska samla dem från alla håll och ställa fram dig naken inför dem, så att de ser all din nakenhet. 38 Jag ska döma dig som man dömer äktenskapsbryterskor och mörderskor. Jag ska låta min vredes och svartsjukas blodshämnd drabba dig. 39 Jag ska överlämna dig till dina älskare, och de ska riva ner din bordell och dina höjder, klä av dig naken, ta ifrån dig dina dyrbara smycken och lämna dig där naken och blottad. 40 De ska samla en skara mot dig, som ska stena dig och hugga dig i bitar med sina svärd. 41 De ska bränna ner dina hus och verkställa din dom inför ögonen på många kvinnor. Jag ska göra slut på din prostitution, och du ska inte mer ge några gåvor som betalning.
42 Så ska jag släcka min vrede mot dig, och min svartsjuka ska vändas ifrån dig. Jag ska få ro och inte längre vara vred.
43 Eftersom du inte tänkte på din ungdomstid utan provocerade min vrede med allt detta, ska jag också låta allt du gjort drabba dig själv, säger Herren, Herren. Lade du inte också otukten till alla dina avskyvärda handlingar?
44 Alla som använder ordspråk kommer att säga om dig. ”Sådan mor, sådan dotter!” 45 Du är din mors dotter, som föraktade sin man och sina barn. Du är dina systrars syster, som föraktade sina män och sina barn. Er mor var en hettitisk kvinna och er far en amoré. 46 Din äldre syster var Samaria, som bodde tillsammans med sina döttrar norr om dig. Din yngre syster, som bodde tillsammans med sina döttrar söder om dig, var Sodom. 47 Du har inte nöjt dig med deras leverne, så att du bara följt deras avskyvärdheter, utan snart överträffade du dem i det fördärvliga. 48 Så sant jag lever, säger Herren, Herren, din syster Sodom och hennes döttrar har aldrig gjort vad du och dina döttrar gjort.
49 Detta var din syster Sodoms synd: hennes och hennes döttrars högfärd, överflöd av mat och bekymmerslös ro, och de hjälpte inte den svage och fattige. 50 De blev högfärdiga och gjorde vad jag har avsky för. Därför gjorde jag slut på dem när jag såg det.[h] 51 Inte heller Samaria har begått ens hälften av dina synder. Du har gjort mer avskyvärda ting än de, och genom alla dina förfärliga handlingar har du fått dina systrar att närmast framstå som rättfärdiga! 52 Nu får du bära skammen för att du gett dina systrar en upprättelse. Dina synder har varit vidrigare än deras, och därför framstår de som rättfärdiga i jämförelse med dig. Nu får du skämmas och bära din vanära, eftersom du fått dina systrar att framstå som rättfärdiga.
53 Men jag ska återupprätta dem, både Sodom med sina döttrar och Samaria med sina, och även dig bland dem: 54 du ska få skämmas och bära vanäran för allt du har gjort för att trösta dem. 55 Dina systrar, Sodom med sina döttrar och Samaria med sina döttrar, ska bli vad de en gång var, och du och dina döttrar ska också bli vad ni en gång var. 56 Under din högfärds dagar ville du inte ens nämna din syster Sodom, 57 innan din egen ondska avslöjades. Nu hånas du[i] av Edoms döttrar och av alla dess grannar och av filistéernas döttrar, av dessa runt omkring dig som föraktar dig. 58 Du får ta konsekvenserna av din liderlighet och avskyvärda handlingar, säger Herren.
59 Så säger Herren, Herren: Jag ska ge dig vad du förtjänar, eftersom du har föraktat eden och brutit förbundet. 60 Men jag ska ändå komma ihåg det förbund som jag slöt med dig när du var ung. Jag ska ingå ett evigt förbund med dig. 61 Du ska med skam tänka på hur du har levt, när du får ta emot dina systrar, såväl dem som är äldre än du och dem som är yngre. Jag ska göra dem till dina döttrar, men inte på grund av ditt förbund.[j] 62 Jag ska upprätta mitt förbund med dig, och du ska inse att jag är Herren. 63 Då ska du komma ihåg det och skämmas och aldrig mer öppna munnen i din förödmjukelse, när jag bringar försoning för dig för allt du har gjort, säger Herren, Herren.’ ”
Gud dömer
58 För körledaren, ”Fördärva inte”. Av David. Miktam.
2 Talar ni verkligen rättfärdigt, ni ledare[a]?
Dömer ni rätt, ni människobarn?
3 Nej, innerst inne smider ni onda planer,
och med era händer förbereder ni våld i landet.
4 De gudlösa har gått vilse sedan de föddes,
sedan sin födelse har lögnarna irrat omkring.
5 De har gift som är som ormgift.
De är som en döv kobra som tillsluter sina öron,
6 som inte lyssnar till ormtjusaren,
hur skicklig denne än är med sina besvärjelser.
7 Krossa tänderna i deras mun, Gud,
bryt käkarna på dessa unga lejon, Herre!
8 Låt dem försvinna likt vatten som rinner bort,
och när någon skjuter sina pilar, låt dem vara odugliga.[b]
9 Liksom snigeln som tynar bort medan den tar sig framåt,
och som ett dödfött barn,
låt dem aldrig få se solen.
10 Innan era grytor känner hettan av törnen,
gröna eller torra,
ska de onda svepas bort.
11 Den rättfärdige ska glädja sig när han ser hämnden.
Han ska vada i de gudlösas blod.
12 Då ska man säga:
”Den rättfärdige får sin lön,
och det finns en Gud som dömer på jorden.”
Bön om beskydd vid fienders anfall
59 För körledaren, ”Fördärva inte”. Av David, miktam, när Saul skickade män för att bevaka huset och döda honom.
2 Min Gud, rädda mig från mina fiender,
skydda mig för mina motståndare.
3 Befria mig från dem som gör orätt,
rädda mig från dessa blodtörstiga män.
4 Se hur de ligger och lurar på mig!
Våldsamma män gör en konspiration mot mig
utan att jag överträtt något eller syndat, Herre.
5 Jag har inte gjort något fel,
och ändå är de redo att attackera mig.
Vakna! Kom till mig och se!
6 Du, Herre, härskarornas Gud, Israels Gud,
vakna och straffa folken!
Visa ingen nåd mot de trolösa som gör orätt. Séla
7 På kvällen återkommer de,
ylar som hundar och stryker omkring i staden.
8 Se vad de spyr ut ur sin mun,
med läppar som svärd,
för de tänker: ”Vem skulle höra det?”
9 Men du skrattar åt dem, Herre,
du hånler åt alla folk.
10 Gud, du är min[c] styrka!
Jag håller mig till dig, för du är min borg.
11 Min Gud går i sin nåd före mig,
Gud låter mig se mina fienders fall.
12 Döda dem inte, för då kan mitt folk glömma.
Använd din makt och låt dem irra omkring
och gå under, Herre, vår sköld.
13 För syndens skull som är i deras mun,
för orden på deras läppar,
låt dem fångas i sitt högmod,
för den förbannelse och lögn de talar.
14 Förgör dem i vrede, förgör dem så att de inte finns mer!
Låt dem veta att Gud regerar i Jakob till jordens yttersta gräns. Séla
15 På kvällen återkommer de,
ylar som hundar och stryker omkring i staden.
16 De driver omkring och letar efter mat
och gnyr om de inte mättas.
17 Men jag vill sjunga om din makt
och jubla var morgon över din nåd,
för du har varit min borg,
en tillflykt i min nöd.
18 Gud, du är min styrka.
Till dig sjunger jag min lovsång.
Gud är min borg, min nåds Gud.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.