M’Cheyne Bible Reading Plan
Siva förenar sig med David
16 David hade just hunnit bortom bergskrönet, när han mötte Mefivoshets tjänare Siva[a] som väntade på honom. Siva hade med sig ett antal åsnor lastade med 200 brödkakor, 100 russinkakor, 100 fruktkakor och en skinnsäck med vin.
2 Kungen frågade: ”Varför har du med dig allt detta?” Siva svarade: ”Åsnorna är för kungens familj att rida på, brödet och fruktkakorna ska männen ha som proviant och vinet är till för dem som blir utmattade under ökenvandringen.” 3 ”Men var är din herres sonson?” frågade kungen. ”Han stannade i Jerusalem,” svarade Siva. ”Han tänkte att israeliterna nu skulle ge honom tillbaka hans fars rike.”
4 Då sa kungen: ”Från och med nu är allt Mefivoshet äger ditt!” ”Jag bugar mig ner till jorden”, svarade Siva. ”Låt mig alltid få möta din välvilja, min herre och kung!”
Shimi förbannar David
5 När kung David nått fram till Bachurim, kom en man ut från byn och förbannade dem. Han hette Shimi, Geras son, och var släkt med Saul. 6 Han kastade sten på kungen och hans närmaste män, trots att de på alla sidor var omgivna av soldater och livvakter.
7 ”Ge dig iväg härifrån, din mördare och skurk!” ropade han till David med sina förbannelser. 8 ”Herren ska hämnas på dig för att du utgöt kung Sauls och hans familjs blod! Du stal hans tron och nu har Herren gett den till din son Absalom. Dina blodsdåd har dragit olycka över dig själv!”
9 ”Varför ska en död hund som han få förbanna dig, min herre?” frågade Avishaj, Serujas son. ”Ska jag hugga huvudet av honom?” 10 ”Nej”, sa kungen. ”Lägg er inte i det här, ni Serujas söner! Om Herren har sagt till honom att förbanna mig, vem kan då fråga varför han gör det?” 11 Och David sa till Avishaj och sina män: ”Om min egen son som är mitt eget kött och blod försöker döda mig, varför skulle inte en benjaminit göra det? Lämna honom i fred och låt honom förbanna, för Herren har säkert sagt till honom att göra detta! 12 Kanske kommer Herren att ta hand om mig i min nöd och då vänder han den här förbannelsen till något gott i stället.”
13 David och hans män fortsatte framåt medan Shimi höll jämna steg med dem längs berget. Hela tiden förbannade han David och kastade sten och jord på honom.
14 När kungen och hans sällskap nådde sitt mål, var de mycket trötta[b] och stannade för att vila.
Absalom griper makten
15 Under tiden hade Absalom och israeliterna kommit till Jerusalem tillsammans med Achitofel. 16 När Davids vän, arkiten Hushaj, kom till Absalom utropade han till kungen: ”Leve kungen! Leve kungen!”
17 ”Är det så här du behandlar din vän David?” frågade Absalom honom. ”Varför är du inte tillsammans med honom?”
18 ”Därför att jag vill vara hos och arbeta för den man som är utvald av Herren och av Israels folk”, svarade Hushaj. 19 ”Och vem skulle jag arbeta för om inte för sonen? Jag tjänade din far och nu vill jag tjäna dig!”
20 Absalom frågade sedan Achitofel: ”Vad ska vi göra härnäst?” 21 Achitofel sa till honom: ”Gå och ligg med din fars bihustrur som han har lämnat kvar att sköta palatset. Låt hela Israel se hur förhatlig du är för din far. Det kommer att stärka modet hos dem som står på din sida.”[c]
22 Då satte man upp ett tält på palatsets tak och Absalom gick dit och låg med sin fars bihustrur inför hela Israel. 23 Achitofels råd ansågs på den tiden lika värdefulla som de råd man fått direkt från Gud. Både Absalom och David värderade alla Achitofels råd så högt.
9 Egentligen behöver jag inte skriva till er om hjälpen till de heliga. 2 Jag vet ju hur villiga ni är att ge, och jag har redan skrutit över er inför makedonierna och sagt: ”I provinsen Achaia[a] har man varit beredd att hjälpa till redan i fjol.” Och er entusiasm har smittat av sig på de flesta här. 3 Men jag skickar ändå bröderna, för jag vill ju inte ha skrutit i onödan över er, utan ni är verkligen förberedda som jag sagt. 4 Annars får vi, ja, faktiskt ni, skämmas om några makedonier kommer med mig och finner er oförberedda, trots att vi haft ett sådant förtroende för er. 5 Det var därför jag bad dessa tre att resa i förväg, så att den stora gåva ni talade om kan vara insamlad och klar, och riklig, inte snål.
6 Kom ihåg: den som sår sparsamt får skörda sparsamt, och den som sår rikligt får skörda rikligt.[b] 7 Var och en ska i sitt hjärta bestämma sig för hur mycket han vill ge. Det får inte ske motvilligt eller av tvång, för Gud älskar den som ger med glädje. 8 Men Gud har makt att ge er riklig nåd, allt vad ni behöver och mer därtill, så att ni alltid med glädje kan ge stora gåvor till allt gott som görs. 9 Det står skrivet:
”Han strör ut och ger åt de fattiga.
Hans rättfärdighet består för evigt.”[c]
10 Han som ger bonden säd att så och bröd att äta, ska också ge er mycket säd, flerdubbelt, och en ökad skörd av er rättfärdighet. 11 Ni ska få ett sådant överflöd på allt, att ni alltid kan ge generösa gåvor till andra. Och när vi överlämnar gåvan, kommer de att tacka Gud för er.
12 Denna er tjänst med insamlingen ger de heliga allt vad de behöver men resulterar också i att Gud blir tackad om och om igen. 13 När ni genom denna tjänst visar er seriositet kommer de att hylla Gud för att ni omsätter er bekännelse till evangeliet om Kristus i praktisk handling och generöst delar med er av era tillgångar till både dem och andra. 14 De kommer att be för er och längta efter er på grund av Guds oändliga nåd mot er. 15 Gud vare tack för hans obeskrivligt stora gåva!
En liknelse om otrohet
23 Herrens ord kom till mig: 2 ”Människa, det var en gång två kvinnor, döttrar till samma mor. 3 De blev prostituerade i Egypten, och de prostituerade sig redan som unga. Där smekte och kramade man deras jungfruliga bröst. 4 Den äldre hette Ohola och hennes syster Oholiva. De tillhörde mig och födde söner och döttrar. Namnet Ohola står för Samaria och Oholiva för Jerusalem.
5 Ohola prostituerade sig medan hon fortfarande tillhörde mig och greps av begär efter sitt grannfolk, assyrierna, krigarna. 6 De var ståthållare och styresmän, alla tilldragande unga män klädda i purpur och ryttare på hästar. 7 Hon gav sig som prostituerad till dem, till Assyriens elit, till alla som hon greps av begär till, och orenade sig med alla deras avgudar. 8 Hon upphörde inte med sitt beteende från Egypten, där männen hade legat med henne när hon var ung, kramat hennes jungfruliga bröst och förlustat sig med henne.
9 Därför överlämnade jag henne till hennes älskare assyrierna, som hon var upptänd av begär till. 10 De klädde av henne naken, förde bort hennes söner och döttrar och dödade henne med svärd. Bland kvinnorna blev hon ett varnande exempel. Så blev hon dömd.
11 Men fastän hennes syster Oholiva såg detta, greps hon av ännu större begär och gick ännu längre i prostitutionen än sin syster. 12 Hon upptändes av begär till assyrierna, bland dem ståthållare och styresmän, krigare i uniformer[a], ryttare på hästar, tilldragande unga män. 13 Jag såg att också hon orenade sig; båda gick samma väg.
14 Hon gick i sin prostitution ännu längre. Hon såg mansbilder inristade i väggen, bilder av kaldéer, inristade i rött, 15 med bälten om höfterna och med fladdrande[b] turbaner på sina huvuden. De såg ut som vagnssoldater och liknade babylonier från Kaldéen. 16 Hon upptändes av begär efter dem så fort hon såg dem och sände bud till dem i Kaldéen. 17 Sedan kom babylonierna till henne, låg med henne och orenade henne med sin otukt. Efter att hon orenats av dem vände hon sig i avsky bort från dem.
18 Eftersom hon öppet prostituerade sig och visade sin nakenhet, vände jag mig bort från henne, precis som jag hade vänt mig bort från hennes syster. 19 Men hon prostituerade sig bara mer och tänkte på sin ungdomstid då hon var prostituerad i Egypten. 20 Hon greps av begär till sina älskare[c] med kön som åsnor och säd som hästar. 21 Du längtade tillbaka till din ungdoms otukt då egypterna smekte din barm, för dina bröst var ungdomliga.
22 Därför, Oholiva, säger Herren, Herren, ska jag hetsa mot dig dina älskare, dem som du i avsky har vänt dig från. Jag ska låta dem komma emot dig från alla håll: 23 Babylonier, alla kaldéer, pekodéer, shoéer och koéer och alla assyrier med dem, tilldragande unga män, ståthållare och styresmän, vagnssoldater och krigare, alla ridande på sina hästar. 24 De ska komma mot dig med vapen, åkdon och rullande vagnar och en folkmassa. De ska anfalla dig från alla håll, rustade med långsköld, rundsköld och hjälm. Jag ska överlåta domen åt dem, och de ska döma dig efter sina lagar. 25 Jag ska låta dig drabbas av min svartsjuka, så att de gör upp med dig i vrede och skär av dig både näsa och öron. De som blir kvar hos dig ska falla för svärd. Dina söner och döttrar ska föras bort, och de som finns kvar ska förtäras av eld. 26 De ska klä av dig dina kläder och ta dina praktfulla juveler. 27 Jag ska sätta stopp för din otukt och för den prostitution du tog med dig från Egypten. Du ska inte blicka tillbaka dit mer eller minnas Egypten.
28 Så säger Herren, Herren: Jag ska överlämna dig åt dem du hatar, åt dem du i avsky vänt dig bort från. 29 De ska med hat göra upp med dig, ta allt du äger och lämna dig naken och blottad. Din skamliga otukt ska bli blottad och din lösaktiga prostitution avslöjad. 30 Du har själv dragit över dig allt detta genom att eftertrakta andra folk och orena dig med deras avgudar.
31 Du har följt i din systers fotspår, och därför ska jag sätta hennes bägare i din hand. 32 Så säger Herren, Herren:
Din systers bägare ska du dricka,
en djup och vid bägare
som ger hån och förakt
och som rymmer mycket.
33 Du ska bli full av rus
och bedrövelse,
en förödelsens och ödeläggelsens bägare
är din syster Samarias bägare.
34 Du ska dricka den
till sista droppen.
Du ska slå den i bitar[d]
och riva sönder dina bröst.
För jag har talat, säger Herren, Herren.
35 Därför säger Herren, Herren: Därför att du har glömt mig och vänt mig ryggen, måste du ta konsekvenserna av din otukt och din prostitution.”
36 Herren sa till mig: ”Du människa, vill du döma Ohola och Oholiva? Tala om för dem vilka avskyvärdheter de begår. 37 De har begått både äktenskapsbrott och har blod på händerna. De har begått äktenskapsbrott med avgudar och offrat barn de fött åt mig, som mat åt avgudarna. 38 Också detta har de gjort mig: De har orenat min helgedom och vanhelgat mina sabbater. 39 Samma dag som de hade slaktat sina barn åt sina avgudar gick de in i min helgedom och vanhelgade den. Detta är vad de gjorde i mitt hus.
40 De skickade också bud efter män från främmande länder. De kom, och du badade för deras skull, sminkade dina ögon och smyckade dig med dina juveler. 41 Du satt på en elegant bädd med dukat bord framför den, och där hade du ställt fram min rökelse och min olja.
42 Därinne hördes skrålet från bekymmerslösa människor. Förutom hopen som fanns där hade man hämtat druckna från ökentrakterna, och de satte armband på deras handleder och vackra kronor på deras huvuden.[e] 43 Jag sa om denna utslitna prostituerade kvinna: ’Låt dem utnyttja henne som hon är.’ 44 De gick och låg med henne som man ligger med en prostituerad. Så gick de in till Ohola och Oholiva, dessa otuktiga kvinnor. 45 Men rättfärdiga män ska döma dem så som man dömer äktenskapsbryterskor och dem som utgjuter blod, för äktenskapsbryterskor är de, och de har blod på sina händer.
46 Så säger Herren, Herren: Kalla samman en folkhop mot dem och utlämna dem till terror och plundring. 47 Folkhopen ska stena dem och stycka dem med sina svärd. De ska döda deras söner och döttrar och bränna ner deras hus.
48 Så ska jag göra slut på otukten i landet, och alla kvinnor ska varnas så att de inte bedriver otukt som ni. 49 Ni ska få ta straffet för er otukt på er och bära konsekvenserna av att ni syndat med era avgudar. Ni ska inse att jag är Herren, Herren.”
Bön om hjälp
(Ps 40:14-18)
70 För körledaren. Av David, till påminnelse.
2 Gud, befria mig!
Herre, skynda dig och kom till min hjälp!
3 Låt skam och vanära komma över dem
som är ute efter mitt liv.
Låt dem som vill min olycka
vända tillbaka i förnedring.
4 Låt dem som nu hånskrattar ”haha, haha”
vända tillbaka i skam.
5 Men låt alla som söker dig glädjas och jubla i dig,
låt dem som älskar din räddning alltid säga: ”Gud är stor!”
6 Jag är betryckt och fattig,
skynda till mig, Gud!
Du är min hjälp och befriare,
Herre, dröj inte!
Den åldrandes bön om hjälp
(Ps 30:2-4)
71 Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,
låt mig aldrig komma på skam.
2 Befria mig och befria mig i din rättfärdighet.
Lyssna till mig och rädda mig.
3 Var en klippa för mig, en tillflykt,
dit jag alltid får komma,
du som har gett en befallning om min räddning,
du min klippa och min borg.
4 Befria mig, min Gud, ur de ondas grepp,
ur de orättfärdiga och grymma människornas våld.
5 Du är mitt hopp, Herre, min Gud,
min förtröstan alltsedan jag var ung.
6 Sedan jag föddes har du varit mitt stöd;
du har lett mig sedan min tillblivelse i moderlivet.
Jag vill alltid prisa dig.
7 Jag har blivit ett tecken för många,
men du är min starka tillflykt.
8 Min mun fylls av din lovprisning,
din ära dagen lång.
9 Förkasta mig inte på ålderns höst.
Överge mig inte när mina krafter avtar.
10 Mina fiender talar mot mig,
de som vill ta mitt liv gör en konspiration.
11 De säger: ”Gud har övergett honom!
Jaga honom, grip honom!
Det finns ingen som kan rädda honom.”
12 Gud, var inte så långt borta!
Skynda till min hjälp, min Gud!
13 Låt mina motståndare komma på skam och förgås.
Låt dem höljas i förakt och vanära som vill skada mig.
14 Jag ska alltid hoppas på dig
och prisa dig mer och mer.
15 Jag vill förkunna din rättfärdighet,
dagen lång din räddning,
även om jag inte fattar vidden av den[a].
16 Jag ska komma och berätta om min Herres, Herrens, väldiga kraft,
din, endast din, rättfärdighet.
17 Gud, du har varit min lärare från min ungdom,
och fortfarande förkunnar jag dina underverk.
18 Överge mig inte, Gud, nu när jag är gammal och gråhårig.
Låt mig förkunna din kraft för nästa generation,
din makt för dem som ska komma.
19 Din rättfärdighet, Gud, når upp till skyarna.
Gud, du som har gjort stora ting,
vem är som du?
20 Du har ställt mig inför mycket och bittert lidande,
men du ger mig ändå liv på nytt
och lyfter mig upp ur djupen.
21 Du upprättar mig igen
och möter mig med ny tröst.
22 Jag vill prisa dig till harpa
för din trofasthet, min Gud,
och lovsjunga dig till lyra,
du Israels Helige.
23 Jag vill jubla och lovsjunga dig,
för du har friköpt mig.
24 Dagen lång vill jag berätta om din rättfärdighet,
för de som ville mig ont
har förödmjukats och kommit på skam.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.