M’Cheyne Bible Reading Plan

Profeten Samuels död

25 Sedan dog profeten Samuel. Hela Israel sörjde och man begravde honom i hans familjegrav i Rama.

Naval förolämpar David

David begav sig sedan till Parans öken. ² I Maon fanns då en rik man som ägde en stor farm i Karmel. Han hade 3 000 får och 1 000 getter och nu befann han sig hemma på gården eftersom det var dags att klippa fåren. ³ Han hette Naval och hans hustru Avigajil. Hon var en vacker och intelligent kvinna, men mannen, en ättling till Kalev, var rå och elak.

⁴ När David var i öknen och hörde att Naval höll på att klippa fåren, ⁵ skickade han tio av sina män upp till Karmel för att hälsa från honom ⁶ och säga: ”Jag önskar dig och din familj framgång och lycka med allt du äger. ⁷ Jag hörde att du håller på att klippa dina får. Nu är det så att dina herdar under en tid har bott ibland oss och vi har aldrig skadat dem. Ingen har tagit något från dem medan de var i Karmel. ⁸ Fråga dina tjänare, så kan de intyga det. Jag hoppas därför att du vill visa välvilja gentemot mina män när de nu kommer till dig vid ett sådant festligt tillfälle och ge dina tjänare och din vän David vad du kan ha till hands.”

⁹ Davids män framförde detta budskap till Naval från David och väntade sedan på hans svar.

¹⁰ Naval frågade Davids tjänare: ”Vem är David, den där Jishajs son? Det finns många slavar som är på rymmen från sina herrar nu för tiden! ¹¹ Skulle jag ta mitt bröd och mitt vatten och de djur som jag har slaktat åt mina fårklippare och ge det till några som jag inte ens vet varifrån de kommer?”

¹² Davids budbärare gick genast tillbaka och berättade vad Naval hade sagt. ¹³ ”Ta på er svärden!” sa David och det gjorde de och han själv spände på sig sitt eget. Sedan tågade David mot Karmel med 400 man, medan 200 stannade kvar för att vakta lägret.

¹⁴ En av Navals män berättade för Navals hustru Avigajil: ”David skickade hit sina män från öknen för att tala med vår husbonde, men han förolämpade dem. ¹⁵ Men Davids män har varit mycket vänliga mot oss och har aldrig gjort oss något illa. Det stals aldrig något från oss under hela den tid vi var där ute på fältet med dem. ¹⁶ De var en mur omkring oss både natt och dag när vi vistades i deras närhet med våra hjordar. ¹⁷ Det är bäst att du tänker ut något väldigt kvickt, för annars kommer det att gå illa för både vår husbonde och oss andra. Vår husbonde själv är ju så ondsint att det är lönlöst att prata med honom.”

¹⁸ Då skyndade sig Avigajil att samla ihop tvåhundra brödkakor, två skinnsäckar med vin, fem tillagade får, två säckar rostat vete, etthundra russinkakor och tvåhundra fikonkakor och lastade alltsammans på åsnor. ¹⁹ ”Skynda er i förväg, så ska jag följa efter”, sa hon till sina tjänare. Men hon berättade ingenting för sin make.

²⁰ När hon kom ridande neråt i en bergsravin på sin åsna, kom David och hans män emot henne. ²¹ David hade just sagt till sig själv: ”Det tjänade ju ingenting till att hjälpa den där mannen! Vi skyddade hans egendom i öknen så att inget saknades och ändå har han lönat min godhet med ont. ²² Gud må straffa mig^[a], om jag låter en enda av hans män överleva till i morgon!”

Avigajil ber för Navals liv

²³ När Avigajil fick se David, steg hon snabbt av åsnan och bugade sig djupt inför honom. ²⁴ ”Herre, jag tar på mig hela skulden för det som har hänt”, sa hon och föll ner för hans fötter. ”Var snäll och hör på mig, din tjänarinna! ²⁵ Naval är en dåre, precis som hans namn säger,^[b] så bry dig inte om vad denne onde man har sagt! Själv såg jag aldrig budbärarna du skickade. ²⁶ Men eftersom Herren nu har hindrat dig, min herre, från att utkräva blodshämnd och ta saken i egna händer, så må det, så sant Herren lever och du själv lever, gå alla dina fiender och dem som vill dig ont på samma sätt som det ska gå för Naval! ²⁷ Här är en gåva som jag har fört med mig till dig och dina män. ²⁸ Förlåt nu mig, din tjänarinna, det jag har gjort fel! Herren kommer att befästa ett rike åt dig, min herre, som aldrig ska gå under eftersom du kämpar för honom. Låt ingen få anledning att anklaga dig för något under din livstid. ²⁹ Du kommer alltid att vara trygg under Herrens beskydd, även när man är ute efter ditt liv. Min herre, ditt liv ska bevaras som en dyrbar sten^[c] och dina fiender kommer han att kasta iväg som stenar ur en slunga. ³⁰ När Herren har utfört allt det goda som han har lovat dig, min herre, och har gjort dig till furste i Israel, ³¹ så ska du inte behöva bära på dåligt samvete eller anklaga dig själv för att du spillt oskyldigt blod eller tagit lagen i egna händer! Men glöm inte mig, din tjänarinna, när Herren gör allt detta för dig!”

³² David svarade Avigajil: ”Välsignad vare Herren, Israels Gud, som har skickat dig hit för att möta mig i dag! ³³ Må du vara välsignad för att du är så klok och förståndig och för att du hindrade mig från att spilla blod och ta rätten i egna händer! ³⁴ Så sant Herren, Israels Gud, lever, han som har hindrat mig från att skada dig: om du inte hade kommit hit ut för att möta mig, så skulle inte någon av Navals män varit vid liv i morgon bitti.” ³⁵ Sedan tog David emot hennes gåvor och sa till henne att återvända hem i lugn och ro, för han lyssnade på henne och gjorde henne till viljes.

³⁶ När hon kom hem, hade Naval ordnat en stor fest, som en kunglig fest. Han var mycket berusad och upprymd och därför berättade hon inte för honom om saken förrän följande morgon ³⁷ då han hade nyktrat till. Men när hans hustru berättade vad som hade hänt, drabbades han av slag och blev liggande som en sten. ³⁸ Tio dagar senare lät Herren honom dö.

David gifter sig med Avigajil

³⁹ När David hörde att Naval var död, sa han: ”Prisad vare Herren! Han har själv straffat Naval för vanäran han drog över mig och han har skonat mig från att begå en ogärning. Navals ondska har gått ut över honom själv.” Sedan sände David budbärare till Avigajil för att be henne bli hans hustru.

⁴⁰ Davids tjänare reste till Karmel och sa till henne: ”David har sänt oss för att hämta dig, så att du kan bli hans hustru.” ⁴¹ Avigajil föll då ner med ansiktet mot marken och svarade: ”Jag är hans tjänarinna och jag är villig att bli en slavinna som tvättar fötterna på min herres tjänare.”^{[d] 42} Hon gjorde sig därefter i ordning, tog fem tjänsteflickor med sig och satte sig på sin åsna. Och så följde hon med männen tillbaka till David och blev hans hustru.

⁴³ David gifte sig även med Achinoam från Jisreel. Båda var de nu hans hustrur. ⁴⁴ Men Saul hade låtit gifta bort sin dotter Mikal, Davids hustru, med en man från Gallim som hette Palti, son till Lajish.

Dra inte en annan troende inför rätta

6 Hur kan någon bland er som ligger i tvist med en annan dra honom inför rätta inför de orättfärdiga, i stället för de heliga? ² Vet ni inte att de heliga ska döma världen? Om ni ska döma världen, skulle ni då inte kunna reda ut sådana här småsaker? ³ Vet ni inte att vi ska döma änglar? Då måste vi väl klara av vardagliga tvister. ⁴ Men nu när ni har sådana här tvister, ta då till domare sådana som församlingen ser ner på!^{[a] 5} Ni borde skämmas! Finns det då ingen bland er som är vis nog att döma mellan sina troende syskon? ⁶ Men nu har en troende en rättstvist med en annan troende, och det framför ögonen på icke troende!

⁷ Att ni överhuvudtaget drar varandra inför rätta är ett nederlag för er. Varför inte bara acceptera en oförrätt eller ta en förlust? ⁸ I stället gör ni själva orätt och roffar åt er, så att det drabbar era egna trossyskon!

⁹ Vet ni inte att ingen orättfärdig får ärva Guds rike? Bedra inte er själva. Ingen som lever i sexuell omoral, som tillber avgudar, som är otrogen i sitt äktenskap eller som ägnar sig åt homosexualitet, ¹⁰ inte heller tjuvar, själviska människor, drinkare, förtalare eller de som lurar andra på pengar får ärva Guds rike. ¹¹ Vissa av er levde tidigare på det sättet, men har nu tvättats rena, helgats och gjorts rättfärdiga i Herren Jesus Kristus namn och i vår Guds Ande.

Tänk på att Guds Ande bor i er kropp

¹² ”Allt är tillåtet för mig”, men allt är inte nyttigt.^[b] ”Allt är tillåtet för mig”, men jag får inte låta någonting ta makten över mig. ¹³ ”Maten är till för magen och magen för maten”.^[c] Men Gud ska göra slut på både mat och mage. Däremot är kroppen inte till för sexuell omoral. Den är till för Herren, och Herren för kroppen.^{[d] 14} Så som Gud genom sin kraft uppväckte Herren från de döda, ska han uppväcka också oss. ¹⁵ Vet ni inte att era kroppar är Kristus lemmar? Ska jag då ta lemmar av Kristus och förena dem med en prostituerad?^[e] Aldrig! ¹⁶ Ni vet väl att den som förenar sig med en prostituerad blir en kropp med henne? Det sägs ju: ”De två blir ett kött.”^{[f] 17} Men den som förenas med Herren blir en ande med honom.

¹⁸ Håll er därför borta från all sexuell omoral. All annan synd som en människa begår sker utanför kroppen, men den som ägnar sig åt sexuell omoral syndar mot sin egen kropp. ¹⁹ Vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den heliga Anden, som bor i er och som ni har fått av Gud? Ni tillhör inte er själva. ²⁰ Ni har köpts fria, och priset är betalt. Ära därför Gud med er kropp.

Belägringen förutsägs på en lertavla

4 Människa, ta nu en lertavla och lägg den framför dig och rita staden Jerusalem på den. ² Belägra den, bygg en belägringsvall mot den och res en ramp, slå upp ett läger och sätt upp murbräckor runt omkring den. ³ Ta en järnplåt och sätt upp den som en mur mellan dig och staden. Vänd dig sedan mot den och håll den belägrad. Belägra den, det ska vara ett tecken för israeliterna.

⁴ Lägg dig sedan på din vänstra sida och ta på dig Israels skuld. Lika länge som du ligger så ska du bära Israels skuld. ⁵ Jag ska lägga deras skuld på dig i lika många dagar som de år som de har syndat, 390 dagar. Så länge ska du bära israeliternas skuld.

⁶ När du har gjort detta, ska du lägga dig ner igen, nu på din högra sida, och bära Juda folks skuld i fyrtio dagar. En dag för varje år har jag bestämt åt dig. ⁷ Vänd dig sedan med bar arm mot det belägrade Jerusalem och profetera mot det. ⁸ Jag ska binda dig med rep, så att du inte kan vända dig från den ena sidan till den andra förrän dina belägringsdagar är över.

⁹ Ta vete, korn, bönor, linser, hirs och emmer. Blanda dem i en kruka och baka bröd åt dig av det. Det ska du äta under den tid du ligger på sidan, 390 dagar. ¹⁰ Väg upp den mat du ska äta: tjugo siklar^[a] för varje dag, och ät vid bestämda tider. ¹¹ Mät också upp vattnet du ska dricka: en sjättedels hin^[b] som du ska dricka vid bestämda tider. ¹² Ät din mat som en kornkaka som du bakat inför dem med människoavföring som bränsle.” ¹³ Herren sa: ”Så här ska Israel äta orent bröd bland de folk som jag ska driva bort dem till.”

¹⁴ Då sa jag: ”Nej, min Herre, Herre, jag har aldrig orenat mig. Ända från min ungdom har jag aldrig ätit något självdött eller ihjälrivet djur, och aldrig har något orent kött kommit i min mun.” ¹⁵ Då sa han till mig: ”Jag låter dig använda kogödsel i stället för människoavföring att baka ditt bröd över.”

¹⁶ Sedan sa han till mig: ”Människa, jag ska låta det bli brist på bröd i Jerusalem. De ska äta sitt uppvägda bröd med oro och dricka sitt uppmätta vatten med förfäran. ¹⁷ De ska lida brist på både bröd och vatten och se på varandra med skräck och tyna bort på grund av sin synd.

Tacksägelse och bön

(Ps 70)

40 För körledaren. Av David. En psalm.

En lidandes bön

41 För körledaren. En psalm av David.