M’Cheyne Bible Reading Plan

David skonar Saul än en gång

26 Männen från Sif gick nu till Saul i Giva och berättade att David gömde sig på Hakilahöjden mitt emot Jeshimon. ² Saul drog då i väg med sina 3 000 utvalda israelitiska soldater till Siföknen för att jaga honom. ³ Han slog läger på Hakilahöjden längs vägen, mitt emot Jeshimon. David som befann sig i öknen förstod att Saul hade följt efter honom.

⁴ David sände ut spejare och fick bekräftat att Saul verkligen kommit dit. ⁵ Sedan gav han sig i väg till Sauls läger. Där såg han var kung Saul låg och sov bredvid sin härförare Avner, Ners son, längst inne i lägret, medan soldaterna låg runt omkring honom.

⁶ ”Vem av er vill följa med mig dit in till Sauls läger?” frågade David hettiten Achimelek och Avishaj, Serujas son, Joavs^[a] bror. ”Jag går med dig”, sa Avishaj. ⁷ Och så gick David och Avishaj till hären på natten, där de fann Saul sovande med spjutet nerstucket i marken nära huvudet. Avner och soldaterna låg runt omkring honom.

⁸ ”Gud har nu utlämnat din fiende åt dig”, sa Avishaj till David. ”Låt mig få spetsa fast honom vid marken med mitt spjut! Jag lär inte behöva mer än ett försök.” ⁹ ”Nej!” sa David. ”Du får inte döda honom, för vem kan ostraffat angripa Herrens smorde?” ¹⁰ David fortsatte: ”Så sant Herren lever, Herren kommer att slå honom: antingen dör han när hans tid är inne eller genom att han faller i strid. ¹¹ Herren förbjude att jag skulle lyfta min hand mot hans smorde! Men ta Sauls spjut som står vid hans huvud och hans vattenkruka, så går vi!” ¹² Och så tog David spjutet och vattenkrukan vid Sauls huvud. Sedan lämnade de lägret utan att någon sett dem. Ingen av Sauls män vaknade, för Herren lät dem sova tungt.

¹³ När David efter en stund klättrat upp på bergssluttningen på andra sidan lägret och var på betryggande avstånd, ¹⁴ ropade han mot hären och Avner, Ners son: ”Avner! Svara mig!” ”Vem är det som ropar på kungen?” frågade Avner.

¹⁵ David svarade: ”Du är ju en man utan like i hela Israel. Varför vakar du då inte över din herre och kung, när någon kommer för att döda honom? ¹⁶ Det är verkligen illa! Så sant Herren lever borde ni dö för att ni inte vakat över er herre, Herrens smorde. Säg mig nu, var är kungens spjut och var är vattenkrukan som stod vid hans huvud?”

¹⁷ Då kände Saul igen Davids röst och ropade: ”Är det du, min son David?”

David svarade: ”Ja, herre, det är det, min herre och kung! ¹⁸ Varför jagar du mig? Vad har jag gjort? Har jag gjort något ont? ¹⁹ Lyssna nu på mig, din tjänare, du min herre och kung! Om det är Herren som har eggat upp dig mot mig, då tar han väl emot ett offer, men om det är människor som driver dig till det, så kommer Guds förbannelse att drabba dem. De har ju drivit mig från min arvedel i Herrens land och de har velat få mig till att tillbe andra gudar. ²⁰ Låt nu inte mitt blod utgjutas långt borta från Herrens närhet. Israels kung har ju dragit ut för att jaga en loppa som man jagar rapphöns bland bergen.”

²¹ Då bekände Saul: ”Jag har syndat. Kom tillbaka hem, min son! Jag ska inte längre försöka skada dig, för du har räddat mitt liv i dag. Jag har gjort fel och handlat dåraktigt.”

²² ”Här är ditt spjut, herre”, svarade David. ”Låt en av dina unga män komma hit och hämta det! ²³ Herren belönar var och en efter hans rättfärdighet och trohet. Herren överlämnade dig åt mig i dag, men jag lyfte inte min hand mot Herrens smorde. ²⁴ Ditt liv var dyrbart för mig i dag, så må mitt liv på samma sätt vara dyrbart för Herren och må han rädda mig ur alla mina svårigheter!”

²⁵ Då sa Saul till David: ”Du ska vara välsignad, min son David! Du ska i framtiden utföra hjältedåd och vinna stora segrar!” Sedan gick David sin väg och Saul återvände hem.

Frågor om äktenskapet

7 Jag ska nu svara på det ni skrev: ”Det är bäst för en man att inte röra vid en kvinna.”^{[a] 2} Nej, på grund av kroppsliga begär, bör varje man leva med sin egen hustru och varje kvinna med sin egen man.^{[b] 3} Mannen ska ge sin hustru vad han är skyldig till, och likadant hustrun sin man. ⁴ En kvinnas kropp tillhör inte henne själv utan hennes man, och på samma sätt tillhör en mans kropp inte honom själv utan hans hustru. ⁵ Håll er inte ifrån varandra utom under en kort tid, och då bara om ni är överens om att ni båda vill koncentrera er på att be. Sedan ska ni komma tillsammans igen, annars kan Satan fresta er, eftersom ni inte kan leva avhållsamt. ⁶ Men detta sista säger jag som en tillåtelse, inte som en befallning. ⁷ Helst skulle jag önska att alla levde som jag. Men var och en har sin nådegåva från Gud, den ena har denna, den andra en annan.

⁸ Till ogifta^[c] och änkor vill jag säga att det är bättre att förbli som jag. ⁹ Men om de inte kan leva avhållsamt, bör de gifta sig. Det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär.

¹⁰ Till er som nu är gifta har jag däremot en befallning, som kommer från Herren: Hustrun får inte skilja sig från sin man, ¹¹ men om hon nu ändå gör det ska hon förbli ogift eller försona sig med sin man, och mannen får inte skilja sig från sin hustru.^[d]

¹² Här vill jag göra ett tillägg till de övriga, jag, inte Herren: Om en troende man har en hustru som inte delar hans tro men ändå vill leva med honom, får han inte skilja sig från henne. ¹³ Och om en troende kvinna har en man som inte delar hennes tro men ändå vill leva med henne, får hon inte skilja sig från honom. ¹⁴ Den man som inte tror är helgad genom sin hustru, och den kvinna som inte tror är helgad genom sin troende man. Annars skulle ju era barn vara orena och inte heliga som de är nu.

¹⁵ Om den som inte tror däremot vill skilja sig, så låt den personen få göra det. Då är den troende mannen eller kvinnan inte bunden. Gud har ju kallat er att leva i frid, ¹⁶ för hur vet du, kvinna, att du kan rädda din man, eller du, man, att du kan rädda din hustru?^[e]

Behåll den ställning ni hade innan ni började tro

¹⁷ Var och en bör fortsätta att leva i den ställning han hade fått av Herren när Gud kallade honom. Det är den uppmaning jag ger i alla församlingar. ¹⁸ Den som var omskuren när han blev kallad, ska inte försöka ändra på det. Den som var oomskuren behöver inte heller låta omskära sig. ¹⁹ Det spelar ingen roll om en man är omskuren eller ej. Det viktiga är att hålla Guds bud.

²⁰ Var och en ska alltså förbli i den situation han befann sig i när han blev kallad. ²¹ Var du slav när du blev kallad, så oroa dig inte över det, men om du kan bli fri, så gör det.^{[f] 22} Den som var slav när Herren kallade honom är Herrens frigivne. Och den som var fri när han blev kallad är Kristus slav. ²³ Ni är köpta, och priset är betalt. Bli inte slavar under människor. ²⁴ Syskon, förbli var och en inför Gud i den situation som ni befann er i när ni blev kallade.

Råd till den som är ogift

²⁵ När det gäller dem som aldrig varit gifta^[g], har jag ingen särskild befallning från Herren. Men som trovärdig på grund av Herrens barmhärtighet kan jag ge er ett råd. ²⁶ Jag anser alltså att det är bäst att förbli vad man är, med tanke på den svåra tid vi lever i. ²⁷ Är du gift ska du inte skilja dig. Är du inte gift, ska du inte försöka hitta någon att gifta dig med. ²⁸ Om du ändå gifter dig så är det ingen synd, och om en ogift kvinna gifter sig är det inte heller någon synd. Men de som gifter sig kommer att drabbas av många svårigheter här i livet, som jag önskar att ni slapp gå igenom.

²⁹ Vad jag vill säga, syskon, är att det inte är lång tid kvar. Därför måste de som har en hustru leva som om de ingen hade, ³⁰ de som gråter som om de inte grät, de som gläder sig som om de inte gjorde det, de som köper något som om de inte fick äga det, ³¹ och de som håller på med världsliga saker som om de inte kunde utnyttja dem. Den nuvarande världen går ju mot sitt slut.

³² Jag vill bespara er extra bekymmer. En ogift ägnar sig åt det som tillhör Herren, hur han ska kunna behaga Herren. ³³ Men en gift ägnar sig åt det som hör till den här världen, hur han ska behaga sin hustru. ³⁴ Han blir splittrad. På samma sätt ägnar sig en ogift kvinna eller flicka åt det som tillhör Herren, för att vara helig till både kropp och själ. Men en gift kvinna ägnar sig åt det som hör till den här världen, hur hon ska behaga sin man.

³⁵ Jag säger detta för ert eget bästa, inte för att begränsa er frihet, utan för att hjälpa er att leva anständigt och troget hålla er till Herren.

³⁶ Om någon tror att han handlar orätt mot den vuxna flicka han är trolovad^[h] med och vill gifta sig, då bör han gifta sig. Han syndar inte, utan de kan gifta sig. ³⁷ Men den som i sitt hjärta är övertygad och inte känner något tvång, utan har sin vilja under kontroll och i sitt hjärta har bestämt sig för att inte gifta sig, han handlar rätt. ³⁸ Den som gifter sig handlar alltså rätt, men den som inte gifter sig handlar ännu bättre.

³⁹ En gift kvinna är bunden till sin man så länge han lever. Men om hennes man dör, kan hon gifta om sig med vem hon vill, bara det är med en troende. ⁴⁰ Fast enligt min åsikt är det lyckligare för henne att förbli som hon är. Och jag tror att också jag har Guds Ande.

Ett varnande exempel

5 Människa, ta ett skarpt svärd och använd det som rakkniv för att raka av dig hår och skägg. Ta en våg och dela upp håret. ² En tredjedel ska du bränna inne i staden när belägringsdagarna är över. En tredjedel ska du hugga med svärd runt omkring i staden. En tredjedel ska du sprida för vinden. Jag ska jaga dem med draget svärd. ³ Behåll några hårstrån som du gömmer i en mantelflik. ⁴ Ta till sist några av dessa och kasta i elden och bränn upp dem. Därifrån ska en eld gå ut över hela Israels folk.

⁵ Så säger Herren, Herren: Detta är Jerusalem som jag har satt mitt ibland folken, omgivet av andra länder. ⁶ Staden har i sin gudlöshet handlat upproriskt mot mina bud mer än andra folk och brutit mot mina stadgar mer än länderna runt omkring. De har förkastat mina bud och inte följt mina stadgar.

⁷ Därför säger Herren, Herren: Ni har varit trotsigare än folken runt omkring er, eftersom ni inte har följt mina bud och inte hållit er till mina stadgar och inte ens de omgivande folkens lagar.

⁸ Därför säger Herren, Herren: Jag själv är emot dig och ska verkställa min dom i dig i folkens åsyn. ⁹ För dina avskyvärda handlingars skull ska jag göra med dig något jag aldrig gjort eller kommer att göra. ¹⁰ Föräldrar kommer att äta sina barn och barn sina föräldrar. Jag ska verkställa min dom över dig och sprida dem som överlever för alla vindar. ¹¹ Så sant jag lever, säger Herren, Herren: Därför att du har orenat min helgedom med alla dina vidriga avgudar och avskyvärdheter, ska jag dra mig undan er. Jag ska inte ha något förbarmande med dig, inte skona dig. ¹² En tredjedel av dig ska dö av hunger och pest därinne, en tredjedel ska falla för svärd runt omkring dig, och en tredjedel ska jag sprida för jordens alla vindar, och jag ska jaga dem med draget svärd.

¹³ Min vrede ska lägga sig, min förbittring mot dem stillas, och jag får min hämnd. De ska förstå att jag, Herren, har talat till dem i svartsjuk vrede, när jag låter min vredesglöd komma över dem.

¹⁴ Jag ska ödelägga dig och göra dig till åtlöje bland folken runt omkring dig och inför alla som går förbi. ¹⁵ Du ska bli till skam och åtlöje, till varning och skräck för folken runt omkring dig, när jag i min vrede och förbittring verkställer min dom mot dig och mitt straff. Jag, Herren, har talat. ¹⁶ Jag ska skjuta hungerns onda, förgörande pilar, skjuta för att förgöra er. Jag ska låta er hungersnöd bli värre och värre och låta brödet ta slut. ¹⁷ Jag ska sända hungersnöd och onda vilddjur mot dig, som ska göra dig barnlös. Pest och blodbad ska drabba dig, när jag låter ett svärd riktas mot dig. Jag, Herren, har talat.”

Andra boken

(42—72)

Klagopsalm, längtan efter Gud.^[a]

42 För körledaren. Maskil^[b]. Av Korachs ättlingar^[c].

Fortsättning på föregående psalm