M’Cheyne Bible Reading Plan
En kvinna talar för Absaloms sak
14 Joav, Serujas son, förstod hur mycket kungen längtade efter Absalom. 2 Han skickade efter en klok kvinna från Tekoa och sa till henne: ”Låtsas att du sörjer. Sätt på dig sorgkläder, låt bli att smörja dig med olja och se ut som om du hade sörjt djupt under en längre tid. 3 Sedan ska du tala till kungen så här.” Och Joav lade orden i hennes mun.
4 När kvinnan kom inför kungen, hälsade hon på honom med vördnad genom att falla ner med ansiktet mot marken, och sa: ”Min kung, hjälp mig!” 5 ”Vad kan jag göra för dig?” frågade han. ”Jag är änka”, svarade hon. ”När min man dog 6 hade jag, din tjänarinna, två söner. Men en dag började de slåss ute på åkern och eftersom det inte fanns någon där som kunde skilja dem åt, blev den ene dödad. 7 Nu har släkten rest sig mot mig, din tjänarinna, och kräver att jag ska överlämna min andre son till dem, så att de kan ta livet av honom för att han mördade sin bror.[a] Då blir de ju samtidigt av med arvingen. De vill släcka den sista gnistan som finns kvar i mig och min makes namn kommer att utplånas från jorden.”
8 ”Låt mig ta hand om saken”, svarade kungen. ”Du kan lugnt gå hem igen.” 9 ”Min herre och kung”, svarade kvinnan från Tekoa honom. ”Låt skulden vila på mig och min familj. Kungen och hans tron ska vara utan skuld.”
10 Kungen svarade: ”Om någon säger något till dig, kan du ta med honom till mig, så försäkrar jag att han aldrig kommer att klaga mer!”
11 Då sa kvinnan: ”Lova, o konung, inför Herren, din Gud, att inte blodshämnaren fortsätter dödandet och dödar också min son!” ”Så sant Herren lever”, svarade han,” inte ett hår på din sons huvud ska krökas!”
12 ”Låt mig, din tjänarinna, då bara få säga en enda sak till min herre och kung!” sa hon. ”Gärna”, sa han. ”Tala ut!”
13 ”Varför har du tänkt så mot Guds folk?” frågade hon. ”Du, konung, har ju dömt dig själv när du inte låter din egen utstötte son komma tillbaka.[b] 14 Vi måste ju alla dö en gång. Våra liv är som vatten som hälls ut på marken – det kan inte samlas upp igen. Gud vill inte utsläcka liv utan han tänker ut vägar för att den utstötte inte ska förbli utstött från honom för alltid. 15 Men jag har kommit för att säga detta till min herre och kung, eftersom folket har skrämt mig. Jag sa för mig själv: ’Kanske kungen kan lyssna till mig och göra vad hans tjänarinna önskar. 16 Kanske vill kungen rädda sin tjänarinna undan den som vill rycka bort både mig och min son från Guds arvedel. 17 Det är bara min herres och konungs ord som kan ge mig frid’, tänkte jag, ’för min herre och kung är som en Guds ängel och kan skilja mellan gott och ont. Herren, din Gud, ska vara med dig!’ ”
18 ”Dölj inget för mig”, sa kungen till henne. ”Det är en sak jag vill veta!” ”Vad är det, min herre och kung?” undrade kvinnan. 19 ”Är Joav inblandad i detta?” frågade kungen. Kvinnan svarade: ”Så sant du lever, min herre och kung, ingen kan komma undan åt något håll när du talar! Ja, Joav skickade hit mig, din tjänarinna, och sa till mig vad jag skulle säga. 20 Han, din tjänare, gjorde det för att kungen skulle se den här saken på ett nytt sätt. Men du, min herre, är lika vis som en Guds ängel och vet allt som händer i landet.”
21 Då sa kungen till Joav: ”Jag ska göra som du vill. Gå och hämta tillbaka Absalom!” 22 Joav föll ner inför David med ansiktet mot marken och välsignade honom och sa: ”Nu vet jag att du är välvilligt inställd till mig eftersom du har uppfyllt min önskan!”
23 Sedan gick Joav till Geshur och hämtade tillbaka Absalom till Jerusalem.
24 Men kungen befallde: ”Låt honom gå till sitt eget hus! Han får inte komma hit till mig!” Därför gick Absalom till sitt eget hus och träffade aldrig kungen.
Absalom ber att få träffa David
25 Det fanns ingen i hela Israel som var så beundrad för sitt utseende som Absalom. Allt på honom var perfekt, från huvudet ända ner till fötterna. 26 När han klippte sitt hår, vilket han gjorde en gång om året för att det blev för tungt, vägde det ungefär två och ett halvt kilo. 27 Han fick tre söner och en dotter. Dottern fick heta Tamar och hon växte upp till en mycket vacker kvinna.
28 När Absalom hade varit i Jerusalem i två år och ännu inte sett kungen, 29 skickade han bud efter Joav för att sända honom till kungen, men Joav ville inte komma. Absalom sände då bud efter honom en gång till, men han vägrade även den gången.
30 Då sa Absalom till sina tjänare: ”Joavs kornåker ligger bredvid min. Gå och sätt eld på den!” Då gjorde tjänarna som Absalom hade sagt[c] 31 och snart kom Joav till Absalom och frågade: ”Varför har dina tjänare satt eld på min åker?”
32 Absalom svarade: ”Därför att jag skickade bud efter dig och ville sända dig till kungen för att fråga varför han förde mig tillbaka från Geshur. Jag kunde ju lika gärna ha bott kvar där! Nu vill jag träffa kungen och om han anser mig skyldig till något, så får han avrätta mig!”
33 Joav gick och berättade för kungen vad Absalom hade sagt och då kallade David på Absalom. När Absalom kom föll han ner med sitt ansikte mot marken inför kungen och David kysste honom.
7 Kära vänner, det är dessa löften vi har. Låt oss därför rena oss från allt som förorenar kropp eller ande och i gudsfruktan fullfölja vår helgelse.
Paulus gläder sig över församlingens ånger
2 Ge oss plats i era hjärtan. Vi har inte handlat orätt mot någon. Vi har inte lurat någon eller utnyttjat någon. 3 Men detta säger jag inte för att döma er. Nej, jag har ju redan sagt att ni är i våra hjärtan, för att vi ska både dö och leva tillsammans. 4 Jag har stort förtroende för er och är mycket stolt över er. Jag har fått mycket uppmuntran och överflödande glädje mitt i alla våra svårigheter.
5 När vi kom fram till Makedonien, fick vi ingen som helst ro. Runt omkring oss var det stridigheter; konflikter utanför och fruktan innanför. 6 Men Gud, som tröstar de nedtryckta, tröstade oss genom att Titus kom, 7 och inte bara genom att han kom, utan också genom den tröst han själv hade fått hos er, och att han kunde berätta om er längtan, er förtvivlan och er omsorg om mig. Det gladde mig ännu mer.
8 Nu ångrar jag inte längre mitt förra brev till er som gjorde er bedrövade. Först ångrade jag det ett tag, eftersom jag inser att jag gjorde er bedrövade, även om det var övergående. 9 Nu är jag i stället glad, inte för att ni blev bedrövade, utan därför att det fick er att vända om. Er bedrövelse var ju vad Gud önskade, och därför skadade vi ingen. 10 Den bedrövelse Gud låter någon känna leder till omvändelse, och den behöver ingen ångra. Men världslig bedrövelse driver mot döden. 11 Tänk på allt vad denna bedrövelse som Gud lät er känna, ledde till bland er: innerlig hängivenhet, ursäkter, upprördhet, oro, längtan, iver, bestraffning! Ni gjorde allt för att visa att ni är oskyldiga i det här fallet. 12 Men jag skrev inte brevet bara med tanke på den som hade felat, eller på den som fick lida för det, utan också för att ni själva med Guds hjälp skulle inse hur helhjärtat ni egentligen stöder oss. 13 Detta har verkligen tröstat oss.
Förutom denna tröst blev vi väldigt glada för Titus skull. Han var så lycklig och lättad efter att ha träffat er. 14 Jag hade redan innan talat om för Titus hur stolt jag är över er, och jag behövde verkligen inte skämmas över er. Allt jag hade sagt till Titus om er visade sig vara sant, precis som allt annat är sant som jag har sagt till er. 15 Han gillar er nu mer än någonsin, eftersom han minns med vilken respekt och vördnad ni alla lyssnade till honom och var villiga att följa alla hans råd. 16 Ja, jag är verkligen glad att jag så fullständigt kan lita på er.
Kommande anfall
21 Herrens ord kom till mig: 2 ”Du människa, vänd dig mot Jerusalem och predika mot helgedomarna och profetera mot Israels land. 3 Säg till Israels land: Så säger Herren: ’Jag är emot dig. Jag ska dra mitt svärd ur skidan och utrota både rättfärdiga och gudlösa hos dig. 4 Då jag ska utrota både rättfärdiga och gudlösa hos dig, ska mitt svärd dras ut ur skidan mot allt levande från söder till norr. 5 Alla ska då inse att jag, Herren, har dragit mitt svärd ur skidan, och det ska inte återvända.’
6 Därför ska du, människa, klaga. Klaga bittert, av förtvivlan inför dem! 7 När de frågar dig varför du klagar, ska du svara: ’På grund av de nyheter som kommer. Alla ska drabbas av ångest och stå där handfallna. Alla ska bli modlösa, och det ska rinna längs allas ben[a]. Det ska komma och är redan på väg, säger Herren, Herren.’ ”
8 Herrens ord kom till mig: 9 ”Du människa, profetera och säg:
’Ett svärd har slipats och polerats,
10 slipats för slakt,
polerats för att blixtra.
Ska vi glädja oss? Min sons spira föraktar allt av trä.[b]
11 Svärdet är lämnat att poleras,
att gripas med handen.
Svärdet har slipats och polerats,
gjorts i ordning för en dråpares hand.
12 Ropa och jämra dig, du människa,
för det drabbar mitt folk
och alla Israels furstar.
Tillsammans med mitt folk
kastas de åt svärdet.
Slå dig därför för ditt bröst.[c]
13 Prövningen ska nämligen komma. Vad är det som kommer att drabbas, om inte den föraktande spiran?[d] säger Herren, Herren.’
14 Profetera, människa,
slå ihop dina händer!
Svärdet ska slå två, ja, tre gånger
för en dråpares svärd är det,
ett svärd för en massaker
runt omkring dem,
15 så att deras hjärtan smälter av ångest
och många faller.
Mot alla deras portar
har jag satt en dråpares svärd.
Ve! Det är gjort för att blixtra
och draget för att slakta.
16 Slå skarpt åt höger och slå åt vänster,
ja, vart än din egg riktar sig!
17 Också jag ska slå ihop mina händer
och stilla min vrede.
Jag, Herren, har talat.”
18 Herrens ord kom till mig: 19 ”Du människa, märk ut två vägar som den babyloniske kungens svärd kan följa, och som båda utgår från samma land. Sätt upp en vägvisare vid vägskälet till staden,[e] 20 och märk ut den väg som svärdet ska gå mot Rabba i ammoniternas land och mot Juda och det befästa Jerusalem. 21 För kungen av Babylonien står vid vägskälet av de två vägarna för att bli spådd. Han kastar lott med pilar, rådfrågar sina avgudar och skådar i lever. 22 I hans högra hand finns orakelsvaret: Jerusalem. Där ska han sätta upp murbräckor, ge befallning om slakt och höja krigsrop, sätta upp murbräckor mot portarna, kasta upp en vall och bygga en belägringsramp. 23 Men det tycks vara ett falskt tecken för dem som svurit eder.[f] Men han ska påminna dem om deras skuld och ta dem till fånga.
24 Därför säger Herren, Herren: ’Eftersom er skuld ständigt gör sig påmind genom ert uppenbara uppror och era synder visar sig i allt vad ni gör, ska ni på grund av detta tas till fånga.
25 Du vanvördige och gudlöse furste över Israel, din tid är nu ute, det är dags för ditt straff! 26 Så säger Herren, Herren: Ta av dig turbanen och kungakronan! Det ska inte förbli som det varit. Upphöj den förnedrade och förnedra den upphöjde! 27 Allt ska jag lägga i ruiner, ja allt kommer att ligga i spillror. Men det ska inte ske förrän han kommer som jag har gett rätten att döma.’
28 Du människa, profetera och säg: Så säger Herren, Herren om ammoniterna och deras hån:
’Ett svärd, ett svärd är draget för att slakta,
polerat för att förtära och flamma som blixten.[g]
29 Man har sett falska syner om dig och spått lögner om dig,
att du ska sättas på de slagnas nacke, på de gudlösas,
vilkas tid nu är ute och vilkas tid för straff är inne.
30 Stick tillbaka svärdet i skidan!
På den plats där du skapades
och i det land som du härstammar ifrån ska jag döma dig.
31 Jag ska tömma ut min vrede över dig
och blåsa på min vredes glöd.
Jag ska överlämna dig åt brutala män,
som är mästare i att fördärva.
32 Du är veden till elden, och ditt blod ska utgjutas i landet.
Ingen ska mer komma ihåg dig.
Jag, Herren, har talat.’ ”
Guds ära och makt
68 För körledaren. Av David. En psalm, en sång.
2 Gud reser sig och hans fiender skingras,
de som hatar honom flyr från honom.
3 Liksom rök förs bort av vinden
blåses de bort av dig,
som smält vax i eld
utplånas de onda inför Gud.
4 Men de rättfärdiga gläds inför Gud,
de fröjdar sig och jublar av glädje.
5 Sjung till Gud, sjung lovsång till hans namn!
Hylla honom som rider på molnen[a]!
Herren är hans namn!
Gläd er inför honom!
6 En far för de faderlösa,
en änkornas försvarare är Gud i sin heliga boning,
7 en Gud som ger de ensamma ett hem
och för ut fångarna i frihet.
Men de upproriska får bo i öknen.
8 Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk
och marscherade med det genom öknen,[b] séla,
9 då darrade jorden, och från himlen strömmade regnet ner,
inför Gud, Sinais Gud, inför Israels Gud.
10 Du sände regn i överflöd, Gud,
för att din uttorkade arvedel skulle blomstra igen.
11 Din skara[c] fick slå sig ner där,
i din godhet tog du dig an de fattiga.
12 Herren har gett sina befallningar,
stor är härskaran av kvinnor som förkunnar det.
13 Kungar och härar flyr, de flyr,
och husfrun delar bytet i lägret.
14 Ska ni då ligga stilla bland fållorna[d]?
Duvans vingar är täckta med silver,
dess fjädrar med skimrande guld.
15 När den Väldige skingrade kungarna,
föll det snö på Salmon.
16 Ett Guds berg är Bashan,
ett berg med höga toppar är Bashan.
17 Varför ser ni, höga toppar, med avund på det berg,
där Gud har valt att bo,
där Herren ska bo i evighet?
18 Guds vagnar var tiotusentals, tusen och åter tusen,
Herren är bland dem i Sinais helighet.
19 Du steg upp i höjden och tog fångar,
du fick gåvor bland människorna,
ja, till och med bland de upproriska människor,
för att du, Herre Gud, skulle bo där.[e]
20 Välsignad är Herren!
Dag efter dag bär han vår börda.
Gud är vår räddning. Séla
21 Gud är för oss en Gud som frälser.
Herren, vår Herre, räddar oss från döden.
22 Men sina fiender kommer Gud att krossa,
det håriga huvudet på den som går vidare i synd.
23 Herren säger: ”Från Bashan ska jag hämta dem,
jag ska hämta dem från havets djup,
24 så att du kan vada i blod,
och dina hundar får slicka i sig sin del.”
25 Gud, de ser ditt triumftåg,
min Gud och kung, i helgedomen.
26 Sångarna går först,
och framför musikanterna går flickor
som spelar på tamburiner.
27 Lova Gud i församlingarna!
Prisa Herren, Israels källa!
28 Där är Benjamins lilla stam,
som leder dem,
där går skaran av Juda furstar,
Sebulons furstar, Naftalis furstar.
29 Visa din makt, Gud!
Visa din styrka så som du gjort förut för oss!
30 För ditt tempels skull i Jerusalem
kommer kungarna till dig med sina gåvor.
31 Tillrättavisa odjuret i vassen,
tjurhjorden och folkens kalvar.
Trampa ner dem med deras silvertackor,[f]
skingra de folk som gillar krig.
32 De kommer med koppar från Egypten,
Kush skyndar sig att sträcka ut sina händer mot Gud.[g]
33 Sjung till Gud, alla riken på jorden!
Sjung lovsånger till Herren, séla,
34 till honom som rider på de uråldriga himlarna
och vars mäktiga stämma dundrar från skyn.
35 Ge Gud makten!
Hans majestät är över Israel,
hans styrka i skyarna.
36 Fruktansvärd är du, Gud, i din helgedom.
Israels Gud ger styrka och makt åt sitt folk.
Lovad vare Gud!
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.