M’Cheyne Bible Reading Plan

Leviterna

23 När David blev gammal och mätt på att leva, gjorde han sin son Salomo till kung över Israel.

² Han samlade alla Israels furstar, så också prästerna och leviterna. ³ De leviter som var trettio år eller äldre blev räknade. Deras antal var allt som allt 38 000 män. ⁴ "Av dessa", sade han, "skall 24 000 förestå sysslorna vid Herrens hus och 6 000 vara tillsyningsmän och domare, ⁵ 4 000 skall vara dörrvaktare, och 4 000 skall lovsjunga Herren till de instrument som jag låtit göra för lovsången."

⁶ David delade dem i avdelningar efter Levis söner, Gerson, Kehat och Merari.

⁷ Till gersoniterna hörde Ladan och Simei. ⁸ Ladans söner var Jehiel, huvudmannen, Setam och Joel, tillsammans tre. ⁹ Simeis söner var Selomit, Hasiel och Haran, tillsammans tre. Dessa var huvudmän för Ladans familjer. ¹⁰ Simeis söner var Jahat, Sina, Jeus och Beria. Dessa var Simeis söner, tillsammans fyra. ¹¹ Jahat var huvudmannen, och Sisa var den andre. Men Jeus och Beria hade inte många söner. Därför fick de utgöra endast en familj, en ordning.

¹² Kehats söner var Amram, Jishar, Hebron och Ussiel, tillsammans fyra. ¹³ Amrams söner var Aron och Mose. Aron blev tillsammans med sina söner för evigt avskild och helgad till det allra heligaste, till att för evigt tända rökelse inför Herren och tjäna och välsigna i hans namn för evigt. ¹⁴ Men gudsmannen Moses söner räknades till Levi stam. ¹⁵ Moses söner var Gersom och Elieser. ¹⁶ Gersoms son var Sebuel, huvudmannen. ¹⁷ Eliesers son var Rehabja, huvudmannen. Elieser hade inga andra söner men Rehabjas söner var mycket talrika.

¹⁸ Jishars son var Selomit, huvudmannen. ¹⁹ Hebrons söner var Jeria, huvudmannen, den andre Amarja, den tredje Jahasiel, och den fjärde Jekameam. ²⁰ Ussiels söner var Mika, huvudmannen, och den andre Jissia.

²¹ Meraris söner var Mahli och Musi. Mahlis söner var Eleasar och Kish. ²² När Eleasar dog lämnade han inga söner efter sig utan endast döttrar. Söner till Kish, deras kusiner, tog dem till hustrur. ²³ Musis söner var Mahli, Eder och Jeremot, tillsammans tre.

²⁴ Dessa var Levi barn efter deras familjer, huvudmännen för familjerna, så många av dem som inmönstrades, varje namn räknat särskilt och varje person för sig, de som kunde förrätta sysslor vid tjänstgöringen i Herrens hus, nämligen de som var tjugo år eller äldre.

²⁵ David sade: " Herren, Israels Gud, har låtit sitt folk komma till ro, och han har nu sin boning i Jerusalem till evig tid. ²⁶ Därför behöver inte heller leviterna längre bära tabernaklet och alla redskap till tjänstgöringen i Herrens hus." ²⁷ - Enligt berättelsen om Davids sista tid räknades nämligen av Levi barn de som var tjugo år eller äldre. - ²⁸ Deras uppgift var att stå till förfogande för Arons söner vid tjänstgöringen i Herrens hus. De skulle ta hand om förgårdarna och kamrarna och reningen av allt heligt och sysslorna vid tjänstgöringen i Guds hus, ²⁹ vare sig det gällde skådebröden, det fina mjölet till matoffret, de osyrade tunnkakorna, plåtarna, det hopknådade mjölet eller alla rymdmått och längdmått. ³⁰ Varje morgon skulle de tacka och lova Herren och likaså varje kväll. ³¹ De skulle hjälpa till vid alla brännoffer åt Herren på sabbaten, vid nymånaderna och vid högtiderna, så många som det var bestämt och som det var föreskrivet för dem - alltid inför Herrens ansikte. ³² De skulle ta ansvar för uppenbarelsetältet och det heliga och sina bröder, Arons söner, i tjänsten vid Herrens hus.

Ett liv i Guds vilja

4 Då nu Kristus har lidit till kroppen, skall också ni beväpna er med samma sinne. Ty den som får lida till kroppen har slutat synda, ² så att han den tid som är kvar inte längre lever efter människors begär utan efter Guds vilja. ³ Det är nog med att ni förr levde på hedningarnas vis - i utsvävningar och begär, i fylleri och supkalas, i vilda fester och förbjudna avgudakulter. ⁴ Därför är de förvånade och hånar er, när ni inte längre tillsammans med dem störtar er ned i samma ström av utsvävningar. ⁵ Men de skall stå till svars inför honom som är redo att döma levande och döda. ⁶ Ty avsikten med att evangeliet predikades också för dem som nu är döda, var att de visserligen skulle dömas kroppsligen som människor döms, men leva andligen, liksom Gud lever.

⁷ Slutet på allting är nära. Var därför förståndiga och nyktra, så att ni kan be. ⁸ Framför allt skall ni älska varandra innerligt, ty kärleken överskyler många synder. ⁹ Var gästfria mot varandra utan att klaga. ¹⁰ Tjäna varandra, var och en med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd. ¹¹ Om någon talar skall han tala i enlighet med Guds ord. Har någon en tjänst skall han tjäna efter den kraft Gud ger, så att Gud i allt blir ärad genom Jesus Kristus. Hans är äran och makten i evigheternas evigheter, amen.

Glädje mitt under lidandet

¹² Mina älskade, var inte förvånade över den eld som ni måste gå igenom till er prövning, som om det hände er något oväntat. ¹³ Nej, gläd er ju mer ni delar Kristi lidanden. Då skall ni också jubla och vara glada, när han uppenbarar sig i sin härlighet. ¹⁴ Saliga är ni, om ni hånas för Kristi namns skull, ty härlighetens Ande, Guds Ande, vilar över er. ¹⁵ Men ingen av er skall lida för att han är en mördare eller tjuv, förbrytare eller förskingrare.^{[a] 16} Men om någon får lida för att han är kristen, skall han inte skämmas utan prisa Gud för det namnet. ¹⁷ Ty tiden är inne för domen, och den börjar med Guds hus. Men om den börjar med oss, vad skall då slutet bli för dem som inte lyder Guds evangelium? ¹⁸ Och om den rättfärdige med knapp nöd blir frälst, vad blir det då av den ogudaktige och syndaren? ^{[b] 19} Därför skall de som efter Guds vilja får lida anförtro sina själar åt sin trofaste Skapare, under det att de gör vad som är gott.

Domsord över förtryckare och falska profeter

Löfte om en befriare

Herrens bön

11 En gång var Jesus på en plats och bad. När han hade slutat sin bön, sade en av hans lärjungar till honom: "Herre, lär oss att be, liksom Johannes lärde sina lärjungar." ² Då sade han till dem: "När ni ber skall ni säga:

Uthållig bön

⁵ Han sade till dem: "Om någon av er har en vän och går till honom mitt i natten och säger: Käre vän, låna mig tre bröd. ⁶ En vän som är på resa har kommit till mig, och jag har ingenting att sätta fram åt honom, ⁷ - vem av er skulle då inifrån huset få till svar: Låt mig vara i fred. Dörren är redan stängd, och mina barn och jag har gått och lagt oss. Jag kan inte stiga upp och ge dig något. ⁸ Jag säger er: Även om han inte stiger upp och ger honom något för att det är hans vän, så kommer han att stiga upp och ge honom allt vad han behöver för att inte själv bli utskämd.^[a]

⁹ Jag säger er: Be och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. ¹⁰ Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas. ¹¹ Finns det bland er någon far som skulle ge sin son en orm när han ber om en fisk, ¹² eller en skorpion när han ber om ett ägg? ¹³ Om ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader i himlen ge den helige Ande åt dem som ber honom?"

Jesus eller Beelsebul

¹⁴ Jesus drev vid ett tillfälle ut en ond ande som var stum. När den onde anden hade farit ut, talade den stumme, och folket förundrade sig. ¹⁵ Men några av dem sade: "Det är med hjälp av Beelsebul,^[b] de onda andarnas furste, som han driver ut de onda andarna." ¹⁶ Andra ville snärja honom och begärde av honom ett tecken från himlen. ¹⁷ Men han visste vad de tänkte och sade till dem: "Ett rike som har kommit i strid med sig självt blir ödelagt, och hus faller på hus. ¹⁸ Om nu Satan har kommit i strid med sig själv, hur kan då hans rike bestå? Ni säger att det är med hjälp av Beelsebul som jag driver ut de onda andarna. ¹⁹ Men om det är med hjälp av Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vems hjälp driver då era söner ut dem? De kommer därför att vara era domare. ²⁰ Men om det är med Guds finger jag driver ut de onda andarna, då har Guds rike kommit till er. ²¹ När den starke beväpnad vaktar sin gård får hans ägodelar vara i fred. ²² Men kommer det en som är ännu starkare och besegrar honom, då tar den mannen ifrån honom alla vapen som han litade på och fördelar bytet. ²³ Den som inte är med mig är emot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar.

En ond andes återkomst

²⁴ När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han genom ökentrakter för att leta efter en viloplats. Men om han inte finner någon tänker han: Jag vill vända tillbaka till mitt hus som jag lämnade. ²⁵ När han så kommer och finner det städat och pyntat, ²⁶ ger han sig av och tar med sig sju andra andar som är värre än han själv, och de går in och bor där. För den människan blir det sista värre än det första."

²⁷ Då Jesus sade detta, ropade en kvinna i folkskaran: "Saligt är det moderliv som har burit dig och saliga de bröst som du har diat." ²⁸ Han sade: "Säg hellre: Saliga är de som lyssnar till Guds ord och bevarar det."

Jonas tecken

²⁹ Då folk strömmade till, sade Jesus: "Detta släkte är ett ont släkte. Det begär ett tecken, men det skall inte få något annat än Jonas tecken. ³⁰ Ty liksom Jona var ett tecken för folket i Nineve, så skall Människosonen vara det för detta släkte. ³¹ Drottningen av Söderlandet skall vid domen träda upp mot detta släkte och bli det till dom. Ty hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet. Och se, här är mer än Salomo. ³² Män från Nineve skall vid domen träda upp mot detta släkte och bli det till dom. Ty de omvände sig vid Jonas predikan. Och se, här är mer än Jona.

Ögat är kroppens lykta

³³ Ingen tänder ett ljus och ställer det på en undangömd plats eller under skäppan, utan man sätter det på ljushållaren, så att de som kommer in ser skenet. ³⁴ Ditt öga är kroppens lykta. När ditt öga är friskt får också hela din kropp ljus, men när det är sjukt ligger också din kropp i mörker. ³⁵ Se därför till att ljuset i dig inte är mörker. ³⁶ Om hela din kropp har ljus och ingen del ligger i mörker, då får den ljus helt och hållet, som när ljuset från en lampa lyser på dig med sitt klara sken."

Jesu ord mot fariseer och laglärda

³⁷ När Jesus hade talat, bjöd en farisé honom hem till sig, och han gick in och lade sig till bords. ³⁸ Farisén blev förvånad när han såg att Jesus inte tvättade sig före måltiden. ³⁹ Men Herren sade till honom: "Ni fariseer rengör utsidan av bägare och fat, men ert inre är fullt av girighet och ondska. ⁴⁰ Ni dårar, har inte han som gjorde utsidan också gjort insidan? ⁴¹ Ge därför ert inre som gåva, så blir allting rent för er.

⁴² Ve er, ni fariseer! Ni ger tionde av mynta, ruta^[c] och alla slags grönsaker men bryr er inte om rätten och kärleken till Gud. Det ena borde ni göra utan att försumma det andra.

⁴³ Ve er, fariseer! Ni älskar den främsta platsen i synagogorna och tycker om att bli hälsade på torgen. ⁴⁴ Ve er, ni liknar gravar som man inte ser och som folk trampar på utan att veta om det."

⁴⁵ En av de laglärda sade då till honom: "Mästare, när du säger så, förolämpar du även oss." ⁴⁶ Han svarade: "Ja, ve också över er, ni laglärda! Ni lägger på människorna bördor som är svåra att bära, men själva rör ni inte ett finger för att lätta dem.

⁴⁷ Ve er! Ni bygger gravvårdar över profeterna som era fäder mördade. ⁴⁸ Ni är alltså vittnen till vad era fäder gjorde och samtycker till det. De dödade profeterna och ni bygger gravvårdar över dem. ⁴⁹ Därför har också Guds vishet sagt: Jag skall sända till dem profeter och apostlar, och en del av dem skall de mörda och förfölja. ⁵⁰ Så skall av detta släkte utkrävas alla profeters blod, som har utgjutits från världens begynnelse, ⁵¹ från Abels blod ända till Sakarjas blod, som utgöts mellan altaret och templet. Ja, jag säger er: Det skall utkrävas av detta släkte.

⁵² Ve er, ni laglärda! Ni har tagit bort nyckeln till kunskapen. Själva har ni inte kommit in, och dem som är på väg in har ni hindrat."

⁵³ När han gick därifrån, började de skriftlärda och fariseerna angripa honom häftigt och ställa många frågor till honom. ⁵⁴ De vaktade på honom för att fälla honom genom något som han sade.