M’Cheyne Bible Reading Plan
16 Sedan de hade fört Guds ark dit in, ställde de den i tältet som David hade rest åt den och offrade därefter brännoffer och gemenskapsoffer inför Guds ansikte. 2 När David hade offrat brännoffer och gemenskapsoffer, välsignade han folket i Herrens namn. 3 Och åt var och en i Israel, både man och kvinna, gav han en kaka bröd, en dadelkaka och en druvkaka.
4 Han utsåg några leviter till att tjänstgöra inför Herrens ark, för att de skulle prisa, tacka och lova Herren, Israels Gud: 5 Asaf som anförare, näst efter honom Sakarja och vidare Jegiel, Semiramot, Jehiel, Mattitja, Eliab, Benaja, Obed-Edom och Jegiel med psaltare och harpor. Asaf skulle slå på cymbaler. 6 Men prästerna Benaja och Jahasiel skulle ständigt blåsa i trumpeterna framför Guds förbundsark.
Davids lovsång
7 Det var den dagen som David först bestämde att man genom Asaf och hans bröder skulle tacka Herren på detta sätt:
8 "Tacka Herren, åkalla hans namn,
gör hans gärningar kända bland folken!
9 Sjung till hans ära, lovprisa honom,
tala om alla hans under.
10 Beröm er av hans heliga namn!
De som söker Herren må glädja sig av hjärtat.
11 Fråga efter Herren och hans makt,
sök alltid hans ansikte.
12 Tänk på de under han har gjort,
på hans tecken och hans domslut,
13 ni Israels barn, hans tjänare,
ni Jakobs söner, hans utvalda.
14 Han är Herren, vår Gud,
över hela jorden når hans domar.
15 Kom för alltid ihåg hans förbund,
det ord han påbjudit för tusen släkten,
16 det förbund han slöt med Abraham
och hans ed till Isak.
17 Han fastställde det för Jakob som en stadga,
för Israel som ett evigt förbund.
18 Han sade: Åt dig vill jag ge Kanaans land,
det skall bli er arvslott.
19 Då var ni en liten skara,
ni var mycket få och främlingar där.
20 De vandrade från folk till folk,
från ett land till ett annat.
21 Han tillät ingen att skada dem,
han straffade kungar för deras skull:
22 Rör inte mina smorda,
gör inte mina profeter något ont!
23 Sjung till Herrens ära alla länder!
Kungör hans frälsning från dag till dag!
24 Förkunna hans ära bland hednafolken,
bland alla folk hans under!
25 Ty stor är Herren och högt prisad,
värd att frukta mer än alla gudar.
26 Folkens alla gudar är avgudar,
men Herren har gjort himlarna.
27 Majestät och härlighet är inför hans ansikte,
makt och glädje i hans boning.
28 Ge åt Herren, ni folkens släkter,
ge åt Herren ära och makt!
29 Ge åt Herren hans namns ära,
bär fram gåvor och kom inför hans ansikte,
30 tillbed Herren i helig skrud.
Bäva inför honom, alla länder.
Jorden står fast, den kan inte rubbas.
31 Må himlen vara glad och jorden fröjda sig.
Bland hednafolken skall man säga: Herren är Konung!
32 Må havet brusa och allt som fyller det,
må marken glädja sig och allt som är därpå.
33 Jubla skall alla skogens träd,
inför Herren,
ty han kommer för att döma jorden.
34 Tacka Herren, ty han är god,
ty hans nåd varar i evighet.
35 Och säg: Fräls oss, du vår frälsnings Gud,
och församla oss och rädda oss från hednafolken,
så att vi får prisa ditt heliga namn
och ha vår ära i att prisa dig.
36 Lovad vare Herren, Israels Gud,
från evighet till evighet!"
Och allt folket sade: "Amen!" och prisade Herren.
Gudstjänst i Jerusalem och Gibeon
37 David uppdrog åt Asaf och hans bröder där inför Herrens förbundsark att ständigt göra tjänst inför arken enligt föreskrifterna för varje dag. 38 Obed-Edom och deras bröder var sextioåtta till antalet. Obed-Edom, Jedutuns son, och Hosa gjorde han till dörrvaktare.
39 David anställde också prästen Sadok och hans bröder, prästerna, inför Herrens tabernakel på offerhöjden i Gibeon, 40 för att de ständigt skulle offra brännoffer åt Herren på brännoffersaltaret, morgon och kväll, och göra allt som var skrivet i den lag som Herren hade gett Israel. 41 Och hos dem var Heman och Jedutun och de andra utvalda som nämnts vid namn. De skulle tacka Herren, därför att hans nåd varar i evighet. 42 Hos dessa, nämligen Heman och Jedutun, förvarades trumpeter och cymbaler åt dem som skulle spela, liksom andra musikinstrument som hörde till gudstjänsten. Jedutuns söner gjorde han till dörrvaktare.
43 Sedan gick allt folket hem, var och en till sitt. Men David vände om för att hälsa sitt husfolk.
Den elaka tungan
3 Mina bröder, inte många bör bli lärare. Ni vet ju att vi skall få en strängare dom. 2 Vi begår alla många fel. Om någon inte felar i sitt tal, är han en fullkomlig man som också kan tygla hela sin kropp. 3 När vi lägger betsel i munnen på en häst för att han skall lyda oss, styr vi också hela hans kropp. 4 Se också på fartygen som är så stora och drivs av hårda vindar. Ändå styrs de dit rorsmannen vill med ett mycket litet roder. 5 Så är också tungan en liten lem men kan skryta över stora ting. Tänk på hur en liten eld kan antända en stor skog. 6 En sådan eld är tungan, en värld av ondska bland våra lemmar. Den smutsar ner hela vår kropp och sätter tillvarons hjul i brand och är själv antänd av Gehenna.[a]
7 Alla slags fyrfotadjur, fåglar, kräldjur och vattendjur låter sig tämjas och har blivit tämjda av människan. 8 Men tungan kan ingen människa tämja, ostyrig och ond som den är och full av dödligt gift. 9 Med den välsignar vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människorna, som är skapade till Guds avbild. 10 Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte vara, mina bröder. 11 Inte kan väl en källa från samma åder ge både sött och bittert vatten? 12 Mina bröder, inte kan väl ett fikonträd bära oliver eller en vinstock fikon? Inte heller kan en salt källa ge sött vatten.
Sann och falsk visdom
13 Är någon bland er vis och förståndig, då skall han visa sina gärningar genom ett klokt och vänligt uppträdande. 14 Men bär ni på bitter avund och stridslystnad i ert hjärta, skall ni inte skryta och tala emot sanningen. 15 En sådan vishet kommer inte ovanifrån utan är jordisk, oandlig, ja, demonisk. 16 Ty där avund och stridslystnad råder, där råder också oordning och allt som är ont. 17 Men visheten ovanifrån är först och främst ren, vidare fredlig, mild, foglig, fylld av barmhärtighet och goda frukter, opartisk och uppriktig. 18 Rättfärdighetens frukt sås i frid och ges åt dem som skapar frid.
Domsord över Edom
1 Obadjas profetia[a]
Så säger Herren, Herren om Edom:
Ett budskap har vi hört från Herren,
och en budbärare är utsänd bland hednafolken:
"Upp, ja, låt oss stå upp
och strida mot det!"
2 Se, jag har gjort dig ringa bland hednafolken,
djupt föraktad är du.
3 Ditt hjärtas övermod har bedragit dig,
där du sitter bland bergsklyftorna
i din höga boning
och säger i ditt hjärta:
"Vem kan störta mig ner till jorden?"
4 Om du än svävade högt som örnen,
och mitt ibland stjärnorna byggde ditt bo,
så skulle jag ändå störta dig ner därifrån,
säger Herren.
5 Om tjuvar kommer till dig
eller plundrare om natten,
ja, då är det ute med dig!
Skall de inte stjäla till dess att de fått nog?
Om vinbärgare kommer till dig,
skall de då lämna kvar en efterskörd?
6 Hur genomsökt skall inte Esau bli!
Hans dolda skatter skall letas fram!
7 Till gränsen skall de driva dig ut,
alla de som stod i förbund med dig.
De skall bedra dig
och bli dig övermäktiga,
de som du levde i fred med.
De som äter ditt bröd
skall lägga en snara under dig.
Det finns inget förstånd hos dem.
8 Skall jag inte på den dagen,
säger Herren,
förgöra de visa i Edom
och allt förstånd på Esaus berg?
9 Dina hjältar, Teman, skall slås av förfäran,
och var man på Esaus berg
skall bli utrotad och dräpt.
10 För våld mot din broder Jakob
skall du höljas med skam och bli utrotad till evig tid.
11 Den dag du stod på avstånd,
den dag då främlingar förde bort hans rikedomar
och utlänningar drog in genom hans port
och kastade lott om Jerusalem,
då var också du som en av dem.
12 Se inte med lust på din broders dag,
på hans olyckas dag.
Gläd dig inte över Juda barn
på deras undergångs dag.
Spärra inte upp munnen så stort
på nödens dag.
13 Drag inte in genom mitt folks port
på deras ofärds dag.
Se inte, också du, på hans olycka med lust
på hans ofärds dag.
Räck inte ut din hand efter hans rikedomar
på hans ofärds dag.
14 Stå inte vid vägskälet
för att slå ner hans flyktingar
och utlämna inte hans överlevande
på nödens dag.
Herrens dag
15 Ty Herrens dag är nära
för alla hednafolk.
Som du har gjort, så skall det göras mot dig.
Dina gärningar skall komma tillbaka
över ditt eget huvud.
16 Ty som ni har druckit på mitt heliga berg,
skall alla hednafolk få dricka utan uppehåll.
De skall dricka, de skall svälja,
de skall bli som om de aldrig varit till.
17 Men på Sions berg skall finnas en räddad skara,
och den skall vara helig,
och Jakobs hus skall åter råda över sina besittningar.
18 Då skall Jakobs hus bli en eld
och Josefs hus en låga,
och Esaus hus skall vara som strå,
och de skall tända eld på dem och förtära dem.
Ingen skall komma undan av Esaus hus,
ty Herren har talat.
19 Då skall de som bor i Sydlandet ta Esaus berg i besittning. De som bor i Låglandet skall ta filisteernas land. Också Efraims land och Samariens mark skall man ta i besittning. Och Benjamin skall ta Gilead. 20 Och de som förts bort av denna Israels här, de som bor i Kanaan ända till Sarefat, liksom de som förts bort från Jerusalem, de som bor i Sefarad, dessa skall ta Negevs städer i besittning. 21 Frälsare skall dra upp på Sions berg för att döma Esaus berg.
Och riket skall tillhöra Herren.
Jesu första lärjungar
5 En gång när Jesus stod vid sjön Gennesaret och folket trängde sig inpå honom för att höra Guds ord, 2 fick han se två båtar ligga vid stranden. De som fiskade hade lämnat dem och höll på att skölja näten. 3 Jesus steg då i en av båtarna, den som tillhörde Simon, och bad honom lägga ut lite från land. Sedan satte han sig ner och undervisade folket från båten. 4 När han hade slutat tala, sade han till Simon: "Far ut på djupt vatten och lägg ut era nät till fångst." 5 Simon svarade: "Mästare, vi har arbetat hela natten och inte fått något. Men på din befallning vill jag lägga ut näten." 6 De gjorde så och fångade en så stor mängd fisk att näten höll på att gå sönder. 7 Då vinkade de åt sina kamrater i den andra båten att komma och hjälpa dem. Och de kom och fyllde båda båtarna, så att de var nära att sjunka.
8 När Simon Petrus såg det, föll han ner för Jesus och sade: "Gå bort ifrån mig, Herre, jag är en syndig människa." 9 Ty han och alla som var med honom hade slagits med häpnad över den fångst de hade fått, 10 också Jakob och Johannes, Sebedeus söner, som fiskade i lag med Simon. Men Jesus sade till Simon: "Frukta inte. Härefter skall du fånga människor." 11 Och de drog upp båtarna på land, lämnade allt och följde honom.
Jesus botar en spetälsk
12 När Jesus uppehöll sig i en av städerna, fanns där en man som var full av spetälska.[a] Mannen fick se Jesus och föll ner på sitt ansikte och bad: "Herre, om du vill kan du göra mig ren." 13 Då räckte Jesus ut handen, rörde vid honom och sade: "Jag vill. Bli ren!" Och genast lämnade spetälskan honom. 14 Jesus förbjöd honom att berätta det för någon och sade: "Gå i stället och visa dig för prästen och bär fram det offer som Mose har föreskrivit för din rening, som ett vittnesbörd för dem." 15 Men ryktet om Jesus spreds ännu mer, och stora skaror samlades för att lyssna på honom och bli botade från sina sjukdomar. 16 Men han drog sig ofta undan till öde trakter och bad.
Jesus förlåter synder
17 En dag när Jesus undervisade folket, satt där fariseer och laglärare som hade kommit från alla byar i Galileen och Judeen och från Jerusalem. Och han hade Herrens kraft att bota. 18 Då kom några män som bar en lam man på en bår. De försökte komma in med honom och lägga ner honom framför Jesus. 19 Men när de för folkmassans skull inte fann någon möjlighet att ta sig in med honom, gick de upp på taket och firade ner mannen på båren mellan takstenarna, mitt framför Jesus. 20 Jesus såg deras tro och sade: "Min vän, du har fått förlåtelse för dina synder." 21 De skriftlärda och fariseerna tänkte: "Vad är det för en hädare? Vem kan förlåta synder? Det kan ingen utom Gud." 22 Men Jesus visste vad de tänkte och sade till dem: "Vad är det ni tänker i era hjärtan? 23 Vilket är lättast att säga: Du har fått förlåtelse för dina synder eller att säga: Stig upp och gå! 24 Men ni skall veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder." Sedan sade han till den lame: "Till dig säger jag: Stig upp, ta din bår och gå hem!" 25 Genast reste han sig i allas åsyn, tog bädden som han legat på och gick hem, under det att han prisade Gud. 26 Alla blev utom sig av häpnad och prisade Gud, och de uppfylldes av fruktan och sade: "Det vi har sett i dag är ofattbart."
Jesus kallar Levi
27 När Jesus sedan gick ut, såg han en publikan som hette Levi sitta vid tullhuset. Han sade till honom: "Följ mig!" 28 Då lämnade Levi allt och steg upp och följde honom.
29 Sedan ordnade han en stor fest för Jesus i sitt hem, där en mängd publikaner och andra låg till bords med dem. 30 Fariseerna och deras skriftlärda kritiserade hans lärjungar och frågade: "Varför äter och dricker ni tillsammans med publikaner och syndare?" 31 Jesus svarade dem: "Det är inte de friska som behöver läkare utan de sjuka. 32 Jag har inte kommit för att kalla rättfärdiga[b] till omvändelse utan syndare."
Jesus och fastan
33 De sade till honom: "Johannes lärjungar och fariseernas fastar ofta och ber böner, men dina lärjungar äter och dricker." 34 Jesus sade till dem: "Inte kan ni väl få bröllopsgästerna att fasta, så länge brudgummen är hos dem? 35 Men det skall komma en tid då brudgummen tas ifrån dem, och på den tiden skall de fasta."
36 Han sade också till dem i en liknelse: "Ingen skär bort en lapp från en ny mantel och sätter den på en gammal. Om någon gjorde det skulle den nya manteln förstöras, och lappen från den nya manteln skulle inte passa till den gamla. 37 Ingen häller nytt vin i gamla skinnsäckar. Då skulle det nya vinet spränga säckarna och vinet skulle rinna ut och säckarna förstöras. 38 Nej, nytt vin bör man hälla i nya säckar. 39 Och ingen som har druckit gammalt vin vill ha nytt. Han säger: Det gamla är bäst."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln