M’Cheyne Bible Reading Plan

Guds löfte till David

17 När David satt i sitt hus, sade han till profeten Natan: "Här bor jag i ett hus av cederträ, medan Herrens förbundsark står i ett tält." ² Natan sade till David: "Gör allt som ligger på ditt hjärta, ty Gud är med dig."

³ Men den natten kom Guds ord till Natan. Han sade: ⁴ "Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren: Det är inte du som skall bygga det hus där jag skall bo. ⁵ Jag har inte bott i något hus från den dag då jag förde Israel hit upp ända till denna dag, utan jag har flyttat från tält till tält, från tabernakel till tabernakel. ⁶ Har jag någonsin, var jag än flyttade omkring med hela Israel, talat och sagt så till någon av Israels domare, som jag har förordnat till herde för mitt folk: Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?

⁷ Nu skall du säga så till min tjänare David: Så säger Herren Sebaot: Det var jag som hämtade dig från betesmarken där du följde fåren, för att du skulle bli furste över mitt folk Israel. ⁸ Jag har varit med dig på alla dina vägar och utrotat alla dina fiender framför dig och jag skall göra dig ett namn, likt de största namnen på jorden. ⁹ Jag skall bereda en plats åt mitt folk Israel och plantera det, så att de får bo kvar där utan att vidare oroas. Onda människor skall inte längre förtrycka det, så som förr, ¹⁰ alltifrån den tid då jag satte domare över mitt folk Israel. Jag skall kuva alla dina fiender. Och jag förkunnar för dig att Herren skall bygga ett hus åt dig. ¹¹ Ty det skall ske att när din tid är ute och du går till dina fäder, skall jag efter dig upphöja en avkomling, en av dina söner, och jag skall befästa hans kungarike. ¹² Han skall bygga ett hus åt mig, och jag skall befästa hans tron för evigt. ¹³ Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son. Min nåd skall inte vika från honom så som jag lät den vika från den som var före dig. ¹⁴ Jag skall hålla honom vid makt i mitt hus och i mitt rike för evig tid, och hans tron skall vara befäst för evigt."

¹⁵ Helt enligt dessa ord och denna syn talade Natan till David.

Davids tacksägelsebön

¹⁶ Då gick kung David in och satte sig ner inför Herrens ansikte och sade: "Vem är jag, Herre, Gud, och vad är mitt hus, eftersom du har fört mig ända hit? ¹⁷ Och ändå var detta för litet i dina ögon, o Gud. Du har också talat om din tjänares hus långt fram i tiden. Ja, du har sett till mig som om jag var en upphöjd man, Herre, Gud. ¹⁸ Vad skall nu David mera säga till dig om den ära du har bevisat din tjänare? Du känner din tjänare. ¹⁹ Herre, för din tjänares skull och efter ditt hjärta har du gjort allt detta stora och förkunnat alla dessa stora ting. ²⁰ Herre, ingen är dig lik, och ingen Gud finns utom dig, efter allt vad vi har hört med våra öron. ²¹ Och var på jorden finns ett enda hednafolk likt ditt folk Israel, som Gud gick för att återlösa till att bli hans eget folk för att göra dig till ett stort och fruktat namn, när du fördrev hednafolken för ditt folk, som du hade återlöst från Egypten. ²² Du har gjort ditt folk Israel till ett folk åt dig för evig tid, och du, Herre, har blivit deras Gud.

²³ Och nu, Herre, låt det ord du nu har talat om din tjänare och om hans hus stå fast för evig tid. Gör som du har sagt. ²⁴ Då skall ditt namn stå fast och vara stort till evig tid, så att man skall säga: Herren Sebaot, Israels Gud, är Gud över Israel. Så skall din tjänare Davids hus bestå inför dig. ²⁵ Ty du, min Gud, har uppenbarat för din tjänare att du skall bygga honom ett hus och därför har din tjänare fått frimodighet att be inför dig. ²⁶ Och nu, Herre, du är Gud, och du har lovat din tjänare detta goda. ²⁷ Må det nu behaga dig att välsigna din tjänares hus, så att det blir kvar för evigt inför dig. Ty vad du, Herre, välsignar, det är välsignat för evigt."

Varningar till de stridslystna

4 Varifrån kommer strider och tvister ibland er? Kommer de inte från begären, som för krig i era lemmar? ² Ni vill ha men får inget, ni dödar och är ivrare^[a] men kan inte vinna något. Ni kämpar och strider men har inget, därför att ni inte ber. ³ Ni ber men får inget, därför att ni ber illa - för att slösa bort allt på njutningar. ⁴ Ni trolösa, vet ni inte att vänskap med världen är fiendskap mot Gud? Den som vill vara världens vän blir Guds fiende. ⁵ Eller menar ni att det är tomma ord när Skriften säger:^[b] "Avundsjukt längtar den Ande som han har låtit bo i oss?" ⁶ Men större är nåden han ger. Därför heter det: Gud står emot de högmodiga, men de ödmjuka ger han nåd. ^{[c] 7} Underordna er därför Gud. Stå emot djävulen, så skall han fly bort från er. ⁸ Närma er Gud, så skall han närma sig er. Gör era händer rena, ni syndare, och rena era hjärtan, ni tvehågsna. ⁹ Klaga, sörj och gråt. Låt ert skratt vändas i sorg och er glädje i bedrövelse. ¹⁰ Ödmjuka er alltså inför Herren, så skall han upphöja er.

¹¹ Förtala inte varandra, bröder. Den som förtalar sin broder eller dömer sin broder förtalar och dömer lagen. Men om du dömer lagen är du inte lagens görare utan dess domare. ¹² Det finns bara en lagstiftare och domare, han som har makt att frälsa och förgöra. Men vem är du, som dömer din nästa?

Varningar till de rika

¹³ Lyssna nu, ni som säger: "I dag eller i morgon skall vi resa till den eller den staden och vistas där ett år och göra affärer och tjäna pengar." ¹⁴ Ni vet inget om morgondagen. Vad är ert liv? Ni är en rök, som syns en liten stund och sedan försvinner. ¹⁵ I stället borde ni säga: "Om Herren vill och vi får leva skall vi göra det eller det." ¹⁶ Men nu skryter ni och är självsäkra. Allt sådant skryt är av ondo. ¹⁷ Den som vet att göra det goda men inte gör det, han syndar.

Jonas kallelse och flykt

1 Herrens ord kom till Jona, Amittajs son. Han sade:

² "Stig upp och bege dig till Nineve, den stora staden, och predika mot den, ty deras ondska har kommit upp inför mitt ansikte." ³ Men Jona steg upp för att fly till Tarsis, bort från Herrens ansikte. Och han for ner till Jafo och fann där ett skepp som skulle gå till Tarsis. Han betalade för resan och steg sedan ombord för att fara med dem till Tarsis, bort från Herrens ansikte.

⁴ Men Herren sände en stark vind ut över havet, och en våldsam storm uppstod och skeppet var nära att krossas. ⁵ Sjömännen blev förskräckta och ropade var och en till sin gud, och de vräkte lasten överbord för att lätta skeppet.

Men Jona hade gått ner i det inre av skeppet och låg där i djup sömn. ⁶ Då gick skeppets kapten till honom och sade: "Hur kan du sova nu? Stig upp och ropa till din gud. Kanske skall den guden tänka på oss, så att vi inte förgås." ⁷ De sade till varandra: "Låt oss kasta lott, så att vi får veta vem som har dragit denna olycka över oss." Och när de kastade lott, föll lotten på Jona. ⁸ Då sade de till honom: "Säg oss för vems skull denna olycka har kommit över oss. Vad är ditt ärende och varifrån kommer du? Från vilket land är du och vilket folk tillhör du?"

⁹ Han svarade dem: "Jag är hebré, och jag fruktar Herren, himmelens Gud, som har gjort havet och det torra." ¹⁰ Då greps männen av stor förskräckelse och sade till honom: "Vad är det du har gjort!" Av det han berättade fick männen veta att han flydde bort från Herrens ansikte. ¹¹ Havet stormade mer och mer, och de sade till honom: "Vad skall vi göra med dig, så att havet blir lugnt?" ¹² Då svarade han dem: "Tag och kasta mig i havet, så skall havet bli lugnt. Jag vet att det är för min skull som denna starka storm har kommit över er."

¹³ Männen rodde för att komma tillbaka till land, men de kunde inte, ty stormen rasade allt värre. ¹⁴ Då ropade de till Herren och sade: " Herre, låt oss inte gå under för den där mannens skull och låt inte oskyldigt blod komma över oss, för du, Herre, har handlat efter din vilja." ¹⁵ Sedan tog de Jona och kastade honom i havet. Då lade sig havets raseri. ¹⁶ Och männen greps av stor fruktan för Herren, och de offrade slaktoffer åt Herren och avlade löften.

Sabbatens Herre

6 En sabbat tog Jesus vägen genom ett sädesfält, och hans lärjungar ryckte av ax, som de gnuggade i händerna och åt. ² Några av fariseerna sade då: "Varför gör ni det som inte är tillåtet på sabbaten?" ³ Jesus svarade dem: "Har ni inte läst vad David gjorde, när han och hans följeslagare var hungriga, ⁴ hur han gick in i Guds hus och tog skådebröden och åt och gav sina män? De bröden fick endast prästerna äta." ⁵ Och han tillade: "Människosonen är sabbatens Herre."

⁶ En annan sabbat gick han in i synagogan och undervisade. Där fanns en man vars högra hand var förtvinad. ⁷ De skriftlärda och fariseerna iakttog Jesus noga för att se, om han skulle bota någon på sabbaten. De ville få något att anklaga honom för. ⁸ Men han visste vad de tänkte och sade till mannen med den förtvinade handen: "Stig upp och kom hit." Då reste han sig och gick fram. ⁹ Jesus sade till dem: "Jag frågar er: Är det på sabbaten mera tillåtet att göra gott än att göra ont, att rädda liv än att döda?" ¹⁰ Och han såg sig omkring på dem alla och sade till mannen: "Räck ut din hand." Mannen gjorde det och hans hand var nu frisk. ¹¹ Men de blev fullständigt ursinniga och började diskutera med varandra vad de kunde göra med Jesus.

Jesus utser tolv apostlar

¹² Vid den tiden gick Jesus upp på berget för att be, och han bad hela natten till Gud. ¹³ När det blev dag, kallade han till sig sina lärjungar och valde ut bland dem tolv, som han kallade apostlar: ¹⁴ Simon, som han gav namnet Petrus, och hans bror Andreas, Jakob och Johannes, Filippus och Bartolomeus, ¹⁵ Matteus och Thomas, Jakob, Alfeus son, och Simon som kallades "ivraren",^{[a] 16} Judas, Jakobs son, och Judas Iskariot, han som blev förrädare.

JESU SLÄTTPREDIKAN (Kap 6:17-49)

¹⁷ Jesus gick ner tillsammans med dem och stannade på en slätt. Där var en stor skara lärjungar och mycket folk från hela Judeen och Jerusalem och från kuststräckan vid Tyrus och Sidon. ¹⁸ De hade kommit för att höra honom och bli botade från sina sjukdomar. Också de som plågades av orena andar blev botade. ¹⁹ Och allt folket ville röra vid honom, eftersom kraft gick ut från honom och botade alla.

Saligprisningar och verop

²⁰ Jesus lyfte blicken, såg på sina lärjungar och sade: "Saliga är ni som är fattiga, er tillhör Guds rike. ²¹ Saliga är ni som nu hungrar, ni skall bli mättade. Saliga är ni som nu gråter, ni skall skratta. ²² Saliga är ni, när människor hatar er och stöter bort er, när de hånar och smutskastar er,^[b] allt för Människosonens skull. ²³ Gläd er på den dagen, ja, hoppa av glädje! Ty se, er lön blir stor i himlen. På samma sätt gjorde deras fäder med profeterna.

²⁴ Men ve er, ni rika! Ni har fått ut er tröst. ²⁵ Ve er, ni som nu är mätta! Ni kommer att hungra. Ve er, ni som nu skrattar! Ni kommer att sörja och gråta. ²⁶ Ve er, när alla människor talar väl om er! På samma sätt gjorde deras fäder med de falska profeterna.

Älska era fiender

²⁷ Men till er som lyssnar säger jag: Älska era fiender och gör gott mot dem som hatar er. ²⁸ Välsigna dem som förbannar er och be för dem som förorättar er. ²⁹ Om någon slår dig på den ena kinden, så vänd också den andra kinden till. Och om någon tar ifrån dig manteln, så låt honom också ta din livklädnad. ³⁰ Ge åt var och en som ber dig, och om någon tar ifrån dig vad som är ditt, så kräv det inte tillbaka. ³¹ Allt vad ni vill att människor skall göra er, det skall ni göra dem. ³² Om ni älskar dem som älskar er, skall ni ha tack för det? Också syndare älskar dem som visar dem kärlek. ³³ Och om ni gör gott mot dem som gör gott mot er, skall ni ha tack för det? Så handlar också syndare. ³⁴ Och om ni lånar åt dem som ni hoppas skall betala tillbaka, skall ni ha tack för det? Också syndare lånar åt syndare för att få tillbaka vad de lånat ut. ³⁵ Nej, älska era fiender, gör gott och ge lån utan att hoppas få igen något. Då skall er lön bli stor, och ni skall vara den Högstes barn, eftersom han är god mot de otacksamma och onda. ³⁶ Var barmhärtiga så som er Fader är barmhärtig.

Flisan och bjälken

³⁷ Döm inte, och ni skall inte bli dömda. Fördöm inte, och ni skall inte bli fördömda. Förlåt, och ni skall bli förlåtna. ³⁸ Ge, och ni skall få. Ett gott mått, packat, skakat och rågat skall Gud ge er^[c] i famnen. Ty med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er."

³⁹ Han gav dem också en liknelse: "Kan väl en blind leda en blind? Faller då inte båda i gropen? ⁴⁰ En lärjunge är inte förmer än sin lärare, och när någon har blivit fullärd blir han som sin lärare. ⁴¹ Varför ser du flisan i din broders öga men märker inte bjälken i ditt eget öga? ⁴² Hur kan du säga till din broder: Broder, låt mig ta bort flisan ur ditt öga, när du inte ser bjälken i ditt eget öga? Du hycklare, ta först bort bjälken ur ditt eget öga! Då kommer du att se så klart att du kan ta bort flisan ur din broders öga.

Av frukten känner man trädet

⁴³ Det finns inte något bra träd som bär dålig frukt, inte heller något dåligt träd som bär bra frukt. ⁴⁴ Ett träd känner man igen på frukten. Inte plockar man väl fikon från tistlar eller vindruvor från törnbuskar? ⁴⁵ En god människa bär fram det som är gott ur sitt hjärtas goda förråd, och en ond människa bär fram det som är ont ur sitt hjärtas onda förråd. Ty vad hjärtat är fullt av, det talar munnen.

Liknelsen om de två husbyggarna

⁴⁶ Varför kallar ni mig 'Herre, Herre', när ni inte gör vad jag säger? ⁴⁷ Den som kommer till mig och lyssnar till mina ord och handlar efter dem - vem han är lik, det skall jag visa er. ⁴⁸ Han liknar en man som byggde ett hus och grävde djupt och lade grunden på klippan. När floden sedan kom, vräkte den sig mot huset, men den kunde inte skaka det, eftersom det var välbyggt. ⁴⁹ Men den som lyssnar och inte handlar liknar en man som byggde ett hus på marken utan att lägga någon grund. Floden vräkte sig mot huset som genast rasade, och förödelsen blev stor för det huset."