M’Cheyne Bible Reading Plan
Isaskars ättlingar
7 Isaskars söner var Tola och Pua, Jasib och Simron, tillsammans fyra.
2 Tolas söner var Ussi, Refaja, Jeriel, Jamaj, Jibsam och Samuel, huvudmän för sina familjer, ättlingar av Tola, tappra stridsmän, uppskrivna efter sin ättföljd. Under Davids tid var deras antal 22 600.
3 Ussis son var Jisraja, och Jisrajas söner var Mikael, Obadja och Joel samt Jissia, tillsammans fem, allesammans huvudmän. 4 Med dem följde stridsberedda förband, 36 000 man, efter sin ättföljd och sina familjer. Ty de hade många hustrur och barn.
5 Deras bröder i alla Isaskars släkter var tappra stridsmän. De som var uppskrivna i deras släktregister utgjorde tillsammans 87 000.
Benjamins ättlingar
6 Benjamins söner var Bela, Beker och Jediael, tillsammans tre.
7 Belas söner var Esbon, Ussi, Ussiel, Jerimot och Iri, tillsammans fem, huvudmän för sina familjer, tappra stridsmän. De som var upptecknade i deras släktregister utgjorde 22 034.
8 Bekers söner var Semira, Joas, Elieser, Eljoenaj, Omri, Jeremot, Abia, Anatot och Alemet. Alla dessa var Bekers söner. 9 De som var uppskrivna i deras släktregister, efter sin ättföljd, efter huvudmännen för sina familjer, tappra stridsmän, utgjorde 20 200.
10 Jediaels son var Bilhan. Bilhans söner var Jeus, Benjamin, Ehud, Kenaana, Setan, Tarsis och Ahisahar. 11 Alla dessa var Jediaels söner, uppskrivna efter huvudmännen för sina familjer, tappra stridsmän, 17 200 stridsberedda krigsmän. 12 Suppim och Huppim var Irs söner. Husim var Ahers son.
Naftalis ättlingar
13 Naftalis söner var Jahasiel, Guni, Jeser och Sallum, Bilhas söner.
Manasses ättlingar
14 Manasses söner var Asriel, som hans arameiska bihustru födde åt honom. Hon födde också Makir, Gileads far. 15 Makir tog till hustru en syster till Huppim och Suppim, som hette Maaka. Hans andre son hette Selofhad. Selofhad hade bara döttrar.
16 Maaka, Makirs hustru, födde en son och gav honom namnet Peres. Hans bror hette Seres. Hans söner var Ulam och Rekem. 17 Ulams son var Bedan. Dessa var söner till Gilead, son till Makir, son till Manasse.
18 Hans syster var Hammoleket. Hon födde Is-Hod, Abieser och Mahla. 19 Semidas söner var Ajan, Sekem, Likhi och Aniam.
Efraims ättlingar
20 Efraims söner var Sutela, dennes son Bered, dennes son Tahat, dennes son Eleda, dennes son Tahat, 21 dennes son Sabad och dennes son Sutela samt Eser och Eled. Män från Gat, som var födda i landet, dödade dem, därför att de hade dragit ner för att ta deras boskapshjordar. 22 Då sörjde Efraim, deras far, länge och hans bröder kom för att trösta honom. 23 Han gick in till sin hustru, och hon blev havande och födde en son. Honom gav han namnet Beria, därför att det hade skett under en olyckstid[a] för hans hus.
24 Hans dotter var Seera. Hon byggde Nedre och Övre Bet-Horon, likaså Ussen-Seera.
25 Hans son var Refa. Hans son var Resef och dennes son Tela, dennes son Tahan, 26 dennes son Ladan, dennes son Ammihud, dennes son Elisama, 27 dennes son Non och dennes son Josua.
28 Deras besittning och deras boningsorter var Betel med underlydande orter, österut Naaran och västerut Gezer med underlydande orter, vidare Sikem med underlydande orter ända till Aja med omgivande orter.
29 Men Manasses barn ägde Bet-Shan med underlydande orter, Taanak med underlydande orter, Megiddo med underlydande orter och Dor med underlydande orter.
Här bodde Josefs, Israels sons, barn.
Asers ättlingar
30 Asers söner var Jimna, Jisva, Jisvi och Beria. Deras syster var Sera.
31 Berias söner var Heber och Malkiel. Han var Birsaits far.
32 Heber blev far till Jaflet, Somer och Hotam samt Sua, deras syster.
33 Jaflets söner var Pasak, Bimhal och Asvat. Dessa var Jaflets söner.
34 Semers söner var Ahi och Rohaga, Jaba och Aram.
35 Hans bror Helems söner var Sofa, Jimna, Seles och Amal.
36 Sofas söner var Sua, Harnefer, Sual, Beri och Jimra, 37 Beser, Hod, Samma, Silsa, Jitran och Beera.
38 Jeters söner var Jefunne, Pispa och Ara. 39 Ullas söner var Ara, Hanniel och Risja.
40 Alla dessa var Asers söner, huvudmän för sina familjer, utvalda tappra stridsmän, huvudmän bland furstarna. De som var uppskrivna i deras släktregister som dugliga till krigstjänst utgjorde ett antal av 26 000 man.
Benjamins ättlingar
8 Benjamin blev far till Bela, sin förstfödde, Asbel, den andre, och Ahara, den tredje, 2 Noha den fjärde, och Rafa, den femte.
3 Bela hade följande söner: Addar, Gera, Abihud, 4 Abisua, Naaman, Ahoa, 5 Gera, Sefufan och Huram.
6 Dessa var Ehuds söner, och de var familjehuvudmän för dem som bodde i Geba och som blev bortförda till Manahat, 7 dit Gera tillsammans med Naaman och Ahia förde dem. Han blev far till Ussa och Ahihud.
8 Saharajim fick barn i Moabs land, sedan han hade skilt sig från sina hustrur Husim och Baara. 9 Med sin hustru Hodes fick han där Jobab, Sibja, Mesa, Malkam, 10 Jeus, Sakeja och Mirma. Dessa var hans söner, huvudmän för familjer.
11 Med Husim fick han sönerna Abitub och Elpaal.
12 Elpaals söner var Eber, Misam och Semed. Han var den som byggde Ono och Lod med underlydande orter.
Benjaminiterna i Gat och Ajalon
13 Beria och Sema var huvudmän för Ajalons invånare. De jagade bort dem som bodde i Gat. 14 Ajo, Sasak och Jeremot, 15 Sebadja, Arad och Eder, 16 Mikael, Jispa och Joha var Berias söner.
Benjaminiterna i Jerusalem
17 Sebadja, Mesullam, Hiski, Heber, 18 Jismeraj, Jislia och Jobab var Elpaals söner.
19 Jakim, Sikri, Sabdi, 20 Elienaj, Silletaj, Eliel,
21 Adaja, Beraja och Simrat var Simeis söner.
22 Jispan, Eber, Eliel, 23 Abdon, Sikri, Hanan, 24 Hananja, Elam, Antotja, 25 Jifdeja och Peniel var Sasaks söner.
26 Samseraj, Seharja, Atalja, 27 Jaaresja, Elia och Sikri var Jerohams söner.
28 Dessa var huvudmän för familjer, huvudmän efter sin ättföljd. De bodde i Jerusalem.
Benjaminiterna i Gibeon och Jerusalem
29 I Gibeon bodde Gibeons far och hans hustru hette Maaka. 30 Hans förstfödde son var Abdon, vidare Sur, Kish, Baal, Nadab, 31 Gedor, Ajo och Seker. 32 Men Miklot blev far till Sima. Dessa bodde också tillsammans med sina bröder i Jerusalem, mitt emot sina bröder.
Kung Sauls släkt
33 Ner blev far till Kish, Kish blev far till Saul och Saul till Jonatan, Malki-Sua, Abinadab och Esbaal. 34 Jonatans son var Merib-Baal, och Merib-Baal blev far till Mika.
35 Mikas söner var Piton, Melek, Taarea och Ahas. 36 Ahas blev far till Joadda, Joadda till Alemet, Asmavet och Simri, och Simri blev far till Mosa. 37 Mosa blev far till Bina, dennes son var Rafa, dennes son Elasa och hans son Asel.
38 Asel hade sex söner, och de hette Asrikam, Bokeru, Ismael, Searja, Obadja och Hanan. Alla dessa var Asels söner. 39 Hans bror Eseks söner var Ulam, hans förstfödde, Jeus, den andre och Elifelet den tredje.
40 Ulams söner var tappra stridsmän, som var skickliga i att spänna båge. De hade många söner och sonsöner, 150 till antalet. Alla dessa var av Benjamins barn.
Trons människor
11 Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser. 2 Genom tron fick fäderna sitt vittnesbörd. 3 Genom tron förstår vi att världen har skapats genom ett ord från Gud, så att det vi ser inte har blivit till av något synligt.
4 Genom tron bar Abel fram ett bättre offer åt Gud än Kain, och genom tron fick han det vittnesbördet att han var rättfärdig, eftersom Gud själv bekände sig till hans offer. Och genom tron talar han, fastän han är död. 5 Genom tron togs Hanok bort utan att möta döden. Och man fann honom inte mer, ty Gud hade tagit honom till sig. Innan han togs bort, hade han fått det vittnesbördet att han funnit nåd hos Gud. 6 Men utan tro är det omöjligt att behaga Gud. Ty den som kommer till Gud måste tro att han är till och belönar dem som söker honom. 7 I tron byggde Noa i helig fruktan en ark för att rädda de sina, sedan Gud hade varnat honom för det som ingen ännu hade sett. Genom tron blev han världen till dom och ärvde den rättfärdighet som kommer av tro.
8 I tron lydde Abraham, när han blev kallad att dra ut till det land som han skulle få i arv, och han begav sig i väg utan att veta vart han skulle komma. 9 I tron levde han som främling i det utlovade landet. Han bodde i tält tillsammans med Isak och Jakob, som var medarvingar till samma löfte. 10 Ty han väntade på staden med de fasta grundvalarna, den som Gud har format och skapat. 11 Genom tron fick också Sara kraft att bli mor för en avkomma fast hon var överårig.[a] Hon litade på honom som hade gett löftet. 12 Därför fick också en enda man barn, talrika som stjärnorna på himlen och oräkneliga som sandkornen på havets strand, detta trots att han var så gott som död.
13 I tron dog alla dessa utan att ha fått det som var utlovat. Men de såg det i fjärran och hälsade det och bekände sig vara gäster och främlingar på jorden. 14 De som talar så visar därmed att de söker ett hemland. 15 Om de hade menat det land som de gått ut ifrån, hade de tillfälle att vända tillbaka dit. 16 Men nu längtade de till ett bättre land, det himmelska. Därför blygs inte Gud för att kallas deras Gud, ty han har ställt i ordning en stad åt dem.
17 I tron bar Abraham fram Isak som offer, när han blev satt på prov. Ja, sin ende son bar han fram som offer, fastän han hade fått löftena. 18 Och till honom hade Gud sagt: Genom Isak skall du få dina efterkommande.[b] 19 Abraham räknade med att Gud hade makt till och med att uppväcka från de döda. Därifrån fick han honom också tillbaka, bildligt talat.[c] 20 I tron gav Isak sin välsignelse åt Jakob och Esau för kommande tider. 21 I tron välsignade den döende Jakob var och en av Josefs söner och tillbad, lutad mot änden av sin stav. 22 I tron påminde Josef, när han låg för döden, om Israels barns uttåg och gav befallning om vad som skulle göras med hans ben.
23 I tron hölls Mose efter sin födelse gömd av sina föräldrar i tre månader. De såg att det var ett vackert barn och lät sig inte skrämmas av kungens påbud. 24 I tron vägrade Mose som vuxen att låta sig kallas Faraos dotterson. 25 Han valde att hellre bli illa behandlad tillsammans med Guds folk än att en kort tid leva i syndig njutning. 26 Han räknade Kristi smälek som en större rikedom än Egyptens alla skatter, ty han hade sin blick riktad på lönen. 27 Genom tron lämnade han Egypten utan att frukta för kungens vrede. Därför att han liksom såg den Osynlige härdade han ut. 28 I tron firade han påsken och beströk dörrposterna med blod, för att fördärvaren inte skulle röra vid deras förstfödda. 29 I tron gick folket genom Röda havet som på torr mark, men när egyptierna försökte, dränktes de. 30 Genom tron föll Jerikos murar, sedan man hade gått runt omkring dem i sju dagar. 31 Genom tron undgick skökan Rahab att gå under tillsammans med dem som inte trodde, eftersom hon hade tagit emot spejarna som vänner.
32 Vad skall jag säga mer? Jag skulle inte hinna med att berätta om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David, Samuel och profeterna. 33 Genom tron besegrade de kungariken, skipade rätt, fick löften uppfyllda, täppte till lejons gap, 34 släckte rasande eld och undkom svärdsegg. De var svaga men blev starka, de blev väldiga i strid och drev främmande härar på flykten. 35 Kvinnor fick tillbaka sina döda genom uppståndelse. Andra torterades, och de vägrade att låta sig befrias för att få en bättre uppståndelse. 36 Andra utstod hån och gisselslag, ja, även bojor och fängelse. 37 De blev stenade, söndersågade eller dödade med svärd. De gick omkring i fårskinn och gethudar, led brist, blev plågade och misshandlade. 38 Världen förtjänade inte att hysa dem. De irrade omkring i öknar och på berg, i grottor och hålor. 39 Och fast alla dessa hade fått vittnesbördet att de trodde, fick de inte det som var utlovat. 40 Ty Gud har förutbestämt något bättre åt oss: först tillsammans med oss skall de nå målet.
En klagosång och kallelse till omvändelse
5 Hör följande ord som jag vill stämma upp likt en klagosång över er, ni av Israels hus:
2 "Fallen är hon och kan inte mer stiga upp,
jungfrun Israel!
Hon ligger övergiven på sin egen mark.
Ingen finns som reser henne upp."
3 Ty så säger Herren, Herren:
Den stad som tusen brukade dra ut ifrån,
skall få hundra kvar,
och den som hundra brukade dra ut ifrån,
skall få tio kvar, för Israels hus.
4 Så säger Herren till Israels hus:
Sök mig och ni skall leva.
5 Men sök inte Betel,
kom inte till Gilgal
och gå inte till Beer-Sheba,
ty Gilgal skall föras bort i fångenskap,
och av Betel skall inget bli kvar.
6 Sök Herren och ni skall leva.
Annars skall han komma över Josefs hus
likt en eld som förtär,
och ingen kan släcka den
så att Betel räddas.
7 Ni förvandlar rätten till malört
och slår ner rättfärdigheten till marken.
8 Han är den som har gjort Sjustjärnorna och Orion,
han som förvandlar djupa mörkret till morgon
och gör dagen mörk som natten,
han som kallar på havets vatten
och häller ut det över jorden -
Herren är hans namn.
9 Han är den som låter fördärv blixtra fram över de mäktiga,
så att fördärv drabbar befästa borgar.
10 De hatar den som i porten försvarar det rätta
och den som talar sanning avskyr de.
11 Hör därför, ni som trampar på den fattige
och tar ifrån honom hans säd som skatt:
Ni bygger hus av huggen sten
men skall inte få bo i dem,
ni planterar ljuvliga vingårdar
men skall inte få dricka vin från dem.
12 Ty jag vet att era överträdelser är många
och era synder talrika,
ni som förtrycker den rättfärdige
och tar mutor
och i porten hindrar de fattiga att få rätt.
13 Därför tiger den förståndige i denna tid,
ty det är en ond tid.
14 Sök det goda och inte det onda,
så att ni får leva.
Då skall Herren, härskarornas Gud,
vara med er,
så som ni säger att han är.
15 Hata det onda och älska det goda
och låt rätten härska i porten.
Kanske skall Herren, härskarornas Gud,
vara nådig mot Josefs kvarleva.
16 Därför säger Herren, härskarornas Gud, Herren:
På alla torg skall klagan höras,
och på alla gator skall man säga: "Ve, ve!".
Mannen på åkern skall man uppmana till sorg,
och till klagan dem som kan sjunga sorgesång.
17 I alla vingårdar skall klagan höras,
ty jag skall gå fram mitt ibland er,
säger Herren.
Herrens dag
18 Ve dem som längtar efter Herrens dag!
Varför längtar ni efter den?
Herrens dag är mörker och inte ljus.
19 Det blir som när någon flyr för ett lejon,
men möter en björn,
och som, när han kommer hem,
stöder handen mot väggen
och blir biten av en orm.
20 Ja, Herrens dag är mörker och inte ljus,
tjockt mörker utan en strimma av ljus.
21 Jag hatar era fester, jag föraktar dem,
jag tål inte era högtider.
22 Ty om ni än offrar åt mig både brännoffer och matoffer,
finner jag ingen glädje i dem,
era gemenskapsoffer av gödda kalvar vill jag inte se.
23 Tag bort ifrån mig dina sångers buller!
Ditt strängaspel vill jag inte höra.
24 Låt rätten flöda fram som vatten
och rättfärdigheten som en ständigt rinnande ström.
25 Bar ni fram åt mig slaktoffer och matoffer
under de fyrtio åren i öknen,
ni av Israels hus?
26 Bar ni då Sickut, er kung och Kijjun,[a] er guds stjärna,
era gudabilder som ni gjort åt er?
27 Jag skall föra er i fångenskap bortom Damaskus,
säger han vilkens namn är Herren, härskarornas Gud.
Inledning
1 Många har sammanställt en skildring av de händelser som har fått sin uppfyllelse ibland oss, 2 enligt vad de som redan från början var ögonvittnen och ordets tjänare, har meddelat oss. 3 Sedan jag noga efterforskat allt från början, har jag beslutat att i rätt ordning skriva ner det för dig, ädle Teofilus, 4 för att du skall veta hur tillförlitlig den undervisning är som du har fått.
Löftet om Johannes Döparens födelse
5 På den tiden då Herodes[a] var kung i Judeen fanns det i Abias prästavdelning[b] en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons släkt och hette Elisabet. 6 De var båda rättfärdiga inför Gud och levde oförvitligt efter alla Herrens bud och föreskrifter. 7 Men de hade inga barn eftersom Elisabet var ofruktsam, och båda var till åren.
8 En gång när turen kom till Sakarias avdelning och han fullgjorde sin prästtjänst[c] inför Gud, 9 fick han vid den sedvanliga lottningen uppdraget att gå in i Herrens tempel och tända rökelseoffret.[d] 10 Allt folket stod utanför och bad medan rökelseoffret bars fram. 11 Då visade sig för honom en Herrens ängel, som stod till höger om rökelsealtaret. 12 Sakarias blev förskräckt vid denna syn, och fruktan kom över honom. 13 Men ängeln sade till honom: "Frukta inte, Sakarias. Din bön har blivit hörd. Din hustru Elisabet skall föda en son åt dig, och du skall ge honom namnet Johannes. 14 Du skall få fröjda dig och jubla, och många kommer att glädja sig över hans födelse. 15 Ty han skall bli stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han inte dricka, och redan i moderlivet skall han bli uppfylld av den helige Ande. 16 Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud. 17 Han skall gå framför honom i Elias ande och kraft, för att vända fädernas hjärtan till barnen och omvända de olydiga till ett rättfärdigt sinnelag och så skaffa åt Herren ett folk som är berett."
18 Då sade Sakarias till ängeln: "Hur skall jag kunna vara säker på detta? Jag är själv gammal och min hustru är till åren." 19 Ängeln svarade honom: "Jag är Gabriel som står inför Gud, och jag är sänd för att tala till dig och ge dig detta glada budskap. 20 Och se, du skall bli stum och inte kunna tala förrän den dag detta sker, därför att du inte trodde mina ord, som skall gå i uppfyllelse när tiden är inne."
21 Folket stod och väntade på Sakarias, och de förundrade sig över att han dröjde så länge inne i templet. 22 När han sedan kom ut, kunde han inte tala till dem, och de förstod att han hade sett en syn i templet. Han gjorde tecken åt dem och förblev stum. 23 Och när dagarna för hans tjänstgöring var slut, begav han sig hem. 24 Någon tid därefter blev hans hustru Elisabet havande, och hon visade sig inte öppet under fem månader. Hon tänkte: 25 "Detta har Herren gjort med mig, när han såg till mig och tog bort min skam bland människor."
Ängelns budskap till Maria
26 I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud 27 till en jungfru i staden Nasaret i Galileen. Hon var trolovad[e] med en man som hette Josef och var av Davids släkt, och jungfruns namn var Maria. 28 Ängeln kom in och sade till henne: "Gläd dig, du benådade. Herren är med dig." 29 Men hon blev förskräckt vid hans ord och undrade vad denna hälsning kunde betyda. 30 Då sade ängeln till henne: "Frukta inte, Maria. Du har funnit nåd hos Gud. 31 Se, du skall bli havande och föda en son, och du skall ge honom namnet Jesus. 32 Han skall bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall ge honom hans fader Davids tron. 33 Han skall vara konung över Jakobs hus för evigt, och hans rike skall aldrig få något slut." 34 Maria sade till ängeln: "Hur skall detta kunna ske? Ingen man har rört mig". 35 Ängeln svarade henne: "Den helige Ande skall komma över dig, och den Högstes kraft skall vila över dig. Därför skall också barnet kallas heligt och Guds Son. 36 Och se, din släkting Elisabet skall på sin ålderdom också få en son. Hon som man har sagt är ofruktsam, hon är nu i sjätte månaden. 37 Ty för Gud är ingenting omöjligt." 38 Maria sade: "Se, jag är Herrens tjänarinna. Må det ske med mig som du har sagt." Och ängeln lämnade henne.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln