M’Cheyne Bible Reading Plan

Davids segrar

18 En tid härefter slog David filisteerna och kuvade dem, och han tog Gat med underlydande orter från filisteerna. ² Han slog också moabiterna, och de blev Davids tjänare och betalade skatt till honom.

³ David slog också Hadadezer, kungen i Soba, vid Hamat, när han hade dragit bort för att befästa sitt välde vid floden Eufrat. ⁴ David tog ifrån honom 1 000 vagnar och tog till fånga 7 000 ryttare och 20 000 man fotfolk. Han lät skära av fotsenorna på alla vagnshästarna utom på etthundra hästar, som han skonade.

⁵ När arameerna från Damaskus kom för att hjälpa Hadadezer, kungen i Soba, slog David 22 000 man av dem. ⁶ David placerade trupper bland arameerna i Damaskus, och arameerna blev Davids tjänare och betalade skatt till honom. Och Herren gav seger åt David var han än drog fram. ⁷ David tog de guldsköldar som tillhörde Hadadezers tjänare och förde dem till Jerusalem. ⁸ Från Hadadezers städer Tibhat och Kun tog David koppar i mycket stor mängd. Av den gjorde sedan Salomo kopparhavet, pelarna och kopparkärlen.

⁹ När Tou, kungen i Hamat, hörde att David hade slagit Sobas kung Hadadezers hela här, ¹⁰ sände han sin son Hadoram till kung David för att hälsa honom och lyckönska honom, därför att han hade gett sig i strid med Hadadezer och besegrat honom. Ty Hadadezer hade legat i krig med Tou. Han hade med sig alla slags kärl av guld, silver och koppar. ¹¹ Även dessa helgade kung David åt Herren, liksom han hade gjort med det silver och guld han hade fört med sig hem från alla andra folk: från edomiterna, moabiterna, ammoniterna, filisteerna och amalekiterna.

¹² Sedan Absaj, Serujas son, hade slagit edomiterna i Saltdalen, 18 000 man, ¹³ placerade han trupper i Edom, och alla edomiter blev Davids tjänare. Så gav Herren seger åt David var han än drog fram.

¹⁴ David regerade nu över hela Israel och skipade lag och rätt åt hela sitt folk. ¹⁵ Joab, Serujas son, hade befälet över krigshären, och Josafat, Ahiluds son, var kansler. ¹⁶ Sadok, Ahitubs son, och Abimelek,^[a] Ebjatars son, var präster, och Savsa var skrivare. ¹⁷ Benaja, Jojadas son, hade befälet över kereteerna och peleteerna, men Davids söner var de främsta vid kungens sida.

5 ¹ Lyssna, ni som är rika, gråt och klaga över de olyckor som skall komma över er. ² Er rikedom skall förmultna och era kläder förtäras av mal. ³ Ert guld och silver skall ärga, och ärgen skall vittna mot er och förtära ert kött som eld. Ni har samlat skatter i de sista dagarna. ⁴ Se, den lön ni undanhållit arbetarna som skördade era åkrar, den ropar, och skördearbetarnas rop har nått Herren Sebaots^[a] öron. ⁵ Ni har levt i lyx och överflöd på jorden. Ni har gött er på slaktdagen. ⁶ Ni har dömt den rättfärdige^[b] och dödat honom, och han gjorde inget motstånd mot er.

I väntan på Herrens ankomst

⁷ Vänta alltså tåligt, bröder, tills Herren kommer. Se, hur jordbrukaren tåligt väntar på jordens dyrbara skörd, tills den får höstregn och vårregn. ⁸ Var också ni tåliga och styrk era hjärtan, ty Herrens ankomst är nära. ⁹ Klaga inte på varandra, bröder, så blir ni inte dömda. Se, domaren står utanför dörren. ¹⁰ Bröder, ta profeterna som talade i Herrens namn till föredömen i att tåligt uthärda lidanden. ¹¹ Vi prisar dem saliga som håller ut. Ni har hört om Jobs uthållighet och sett hur Herren till slut handlade med honom. Herren är rik på kärlek och barmhärtighet.

Trons bön

¹² Framför allt, mina bröder, svär inte, vare sig vid himlen eller vid jorden eller vid något annat. Låt ert ja vara ja och ert nej vara nej, så att ni inte drabbas av domen. ¹³ Får någon av er lida, skall han be. Är någon glad, skall han sjunga lovsånger. ¹⁴ Är någon bland er sjuk, skall han kalla på församlingens äldste, och de skall be över honom och i Herrens namn smörja honom med olja. ¹⁵ Trons bön skall bota den sjuke, och Herren skall resa upp honom. Och har han begått synder, skall han få förlåtelse för dem. ¹⁶ Bekänn alltså era synder för varandra och be för varandra så att ni blir botade. Mycket mäktig och verksam är en rättfärdig människas bön. ¹⁷ Elia, som också fick lida,^[c] bad en bön att det inte skulle regna, och det regnade inte över landet under tre år och sex månader. ¹⁸ Och när han sedan bad igen, gav himlen regn och jorden bar sin gröda.

¹⁹ Mina bröder, om någon bland er kommer bort från sanningen och någon för honom tillbaka, ²⁰ så skall denne veta att den som återför en syndare från hans villoväg frälser hans själ från döden och överskyler många synder.

Jonas bön i fiskens buk och hans räddning

2 Men Herren sände en stor fisk som slukade Jona, och han var i fiskens buk i tre dagar och tre nätter. ² Och Jona bad till Herren, sin Gud, i fiskens buk. ³ Han sade:

¹¹ Och Herren talade till fisken och den kastade upp Jona på torra land.

En hednisk officers tro

7 När Jesus hade hållit hela sitt tal till folket, gick han in i Kapernaum. ² En officer där hade en tjänare som han satte stort värde på. Tjänaren var sjuk och låg för döden. ³ Då officeren fick höra talas om Jesus, skickade han några av judarnas äldste till honom och bad honom komma och bota hans tjänare. ⁴ De kom till Jesus och bad honom ivrigt: "Han är värd att du gör detta för honom. ⁵ Han älskar vårt folk, och det är han som har byggt synagogan åt oss."

⁶ Jesus gick med dem. Han var nästan framme vid huset, då officeren skickade några vänner och lät hälsa honom: "Herre, gör dig inte besvär. Jag är inte värd att du går in under mitt tak. ⁷ Därför ansåg jag mig inte heller värd att komma till dig. Men säg ett ord, så blir min tjänare frisk. ⁸ Jag är själv en man som står under andras befäl, och jag har soldater under mig. När jag säger till en: Gå, så går han, och till en annan: Kom, så kommer han, och till min tjänare: Gör det, så gör han det." ⁹ När Jesus hörde detta förundrade han sig över honom och vände sig om och sade till folket som följde honom: "Jag säger er: Inte ens i Israel har jag funnit en så stark tro." ¹⁰ Och de som skickats ut vände tillbaka och fann tjänaren frisk.

Jesus uppväcker en änkas son

¹¹ Därefter begav sig Jesus till en stad som heter Nain, och hans lärjungar och mycket folk följde med honom. ¹² Just som han närmade sig stadsporten, se, då bar man ut en död. Han var sin mors ende son, och hon var änka. Mycket folk från staden gick med henne. ¹³ När Herren fick se henne, förbarmade han sig över henne och sade till henne: "Gråt inte." ¹⁴ Sedan gick han fram och rörde vid båren. Bärarna stannade och han sade: "Unge man, jag säger dig: Stå upp!" ¹⁵ Då satte sig den döde upp och började tala, och Jesus gav honom åt hans mor. ¹⁶ De greps alla av fruktan och prisade Gud och sade: "En stor profet har trätt fram ibland oss", och: "Gud har besökt sitt folk." ¹⁷ Och detta tal om honom gick ut i hela Judeen och trakten däromkring.

Jesus svarar Johannes Döparen

¹⁸ Allt detta fick också Johannes höra genom sina lärjungar. Han kallade då till sig två av dem ¹⁹ och sände dem till Herren för att fråga: "Är du den som skulle komma, eller skall vi vänta på någon annan?" ²⁰ Männen kom till Jesus och sade: "Johannes Döparen har sänt oss till dig för att fråga om du är den som skulle komma eller om vi skall vänta på någon annan?" ²¹ Just då botade Jesus många från sjukdomar, plågor och onda andar, och många blinda fick synen tillbaka. ²² Han svarade dem: "Gå och berätta för Johannes vad ni har sett och hört: Blinda ser, lama går, spetälska blir rena, döva hör, döda uppstår och för fattiga predikas glädjens budskap. ²³ Och salig är den som inte kommer på fall för min skull."

Jesus vittnar om Johannes

²⁴ När de som var utsända av Johannes hade gått, började Jesus tala om honom till folket: "Vad gick ni ut i öknen för att se? Ett strå som vajar för vinden? ²⁵ Eller vad gick ni ut för att se? En man klädd i fina kläder? De som bär fina kläder och lever i lyx finns i kungapalatsen. ²⁶ Eller vad gick ni ut för att se? En profet? Ja, säger jag er: ännu mer än en profet. ²⁷ Det är om honom det står skrivet: Se, jag sänder min budbärare framför dig, och han skall bereda vägen för dig. ^{[a] 28} Jag säger er: Bland dem som är födda av kvinnor finns det ingen som är större än Johannes. Men den mindre^[b] i Guds rike är större än han. ²⁹ Och allt folket som lyssnade, också publikanerna, gav Gud rätt och döptes med Johannes dop. ³⁰ Men fariseerna och de laglärda förkastade Guds plan för dem och lät inte döpa sig av honom.

³¹ Vad skall jag då likna människorna i detta släkte vid? Vad liknar de? ³² De liknar barn som sitter på torget och ropar till varandra: Vi har spelat flöjt för er, och ni har inte dansat. Vi har sjungit sorgesånger, och ni har inte gråtit. ³³ Johannes Döparen kom, och han äter inte bröd och dricker inte vin, och ni säger: Han har en ond ande. ³⁴ Människosonen kom, och han äter och dricker, och ni säger: Se, vilken frossare och drinkare, en vän till publikaner och syndare! ³⁵ Så har Visheten fått rätt av alla sina barn."

Synderskan som smorde Jesu fötter

³⁶ En av fariseerna bjöd hem Jesus på en måltid, och han gick till honom och lade sig till bords. ³⁷ Nu fanns i staden en kvinna som var en synderska. När hon fick veta att han låg till bords i fariséns hus, kom hon dit med en alabasterflaska med olja ³⁸ och ställde sig bakom honom vid hans fötter och grät. Med sina tårar började hon väta hans fötter och torkade dem med sitt hår. Och hon kysste hans fötter och smorde dem med oljan. ³⁹ Farisén som hade inbjudit honom såg det och tänkte: "Om den mannen vore en profet skulle han känna till vad det är för slags kvinna som rör vid honom, att hon är en synderska."

⁴⁰ Då sade Jesus till honom: "Simon, jag har något att säga dig."

Simon svarade: "Mästare, säg det." - ⁴¹ "Två män stod i skuld hos en penningutlånare. Den ene var skyldig femhundra denarer, den andre femtio. ⁴² Eftersom de inte kunde betala, efterskänkte han skulden för dem båda. Vilken av dem kommer nu att älska honom mest?" ⁴³ Simon svarade: "Den som fick mest efterskänkt, skulle jag tro." Jesus sade: "Du har rätt." ⁴⁴ Sedan vände han sig mot kvinnan och sade till Simon: "Ser du den här kvinnan? När jag kom in i ditt hus, gav du mig inget vatten till mina fötter. Men hon har vätt mina fötter med sina tårar och torkat dem med sitt hår. ⁴⁵ Du gav mig inte någon hälsningskyss, men sedan jag kom in har hon inte upphört att kyssa mina fötter. ⁴⁶ Du smorde inte mitt huvud med olja, men hon har smort mina fötter med balsam. ⁴⁷ Därför säger jag dig: Hon har fått förlåtelse för sina många synder. Det är därför hon visar så stor kärlek. Men den som har fått litet förlåtet älskar litet." ⁴⁸ Sedan sade han till henne: "Dina synder är förlåtna." ⁴⁹ Då började de andra bordsgästerna fråga sig: "Vem är den här mannen, som till och med förlåter synder?" ⁵⁰ Men Jesus sade till kvinnan: "Din tro har frälst dig. Gå i frid."