M’Cheyne Bible Reading Plan
Förberedelser för tempelbyggandet
22 David sade: "Här skall Herren Guds hus stå och här altaret för Israels brännoffer."
2 Och David befallde att man skulle samla de främlingar som fanns i Israels land. Han anställde hantverkare, som skulle hugga ut stenar för att bygga Guds hus. 3 David skaffade järn i mängd till spikar på dörrarna i portarna och till märlor, samt koppar i sådan mängd att den inte kunde vägas 4 och cederbjälkar i oräkneligt antal. Ty sidonierna och tyrierna förde cederträ i mängd till David. 5 Han tänkte nämligen: "Min son Salomo är ung och vek, och huset som skall byggas åt Herren måste göras mycket stort, så att det blir berömt och prisat i alla länder. Jag skall därför göra förberedelser för det." Så gjorde David en stor mängd förberedelser före sin död.
6 Han kallade till sig sin son Salomo och befallde honom att bygga ett hus åt Herren, Israels Gud. 7 David sade till sin son Salomo: "Jag hade själv i sinnet att bygga ett hus åt Herrens, min Guds, namn. 8 Men Herrens ord kom till mig. Han sade: Mycket blod har du utgjutit och många krig har du fört. Du skall inte bygga ett hus åt mitt namn, ty du har utgjutit mycket blod på jorden inför mina ögon. 9 Men se, en son skall födas åt dig. Han skall bli en fridsam man, och jag skall låta honom få fred med alla sina fiender runt omkring. Ty Salomo[a] skall han heta, och jag skall ge Israel frid[b] i hans dagar. 10 Han skall bygga ett hus åt mitt namn. Han skall vara min son och jag skall vara hans fader. Och jag skall befästa hans kungatron över Israel för evig tid.
11 Må nu Herren vara med dig, min son. Må du ha framgång och bygga Herrens, din Guds, hus, som han har lovat dig. 12 Må Herren endast ge dig klokhet och förstånd, när han sätter dig till härskare över Israel, så att du håller fast vid Herrens, din Guds, undervisning. 13 Då skall du ha framgång, om du noggrant följer de stadgar och föreskrifter som Herren befallde Mose att lägga på Israel. Var stark och frimodig. Frukta inte och var inte modlös. 14 Se, trots mina svårigheter har jag skaffat etthundratusen talenter guld och en miljon talenter silver till Herrens hus och dessutom mer koppar och järn än som kan vägas, så mycket är det. Trävirke och sten har jag också skaffat, och mer får du själv skaffa fram. 15 Du har också arbetare i mängd, hantverkare, stenhuggare och timmermän, och dessutom allt slags folk, som är kunnigt i alla slags arbeten. 16 Guldet, silvret, kopparn och järnet går inte att räkna. Stå upp och gå till verket, och må Herren vara med dig!"
17 Därefter befallde David alla Israels hövdingar att de skulle hjälpa hans son Salomo. Han sade: 18 " Herren, er Gud, är ju med er och har låtit er få ro på alla sidor. Han har gett landets invånare i min hand, och landet är lagt under Herren och hans folk. 19 Så vänd nu ert hjärta och er själ till att söka Herren, er Gud. Stå upp och bygg Herren Guds helgedom, så att man kan föra Herrens förbundsark och de föremål som helgats åt Gud in i det hus som skall byggas åt Herrens namn."
Man och hustru
3 På samma sätt skall ni hustrur underordna er era män, så att den man som inte vill tro ordet kan vinnas utan ord genom sin hustrus liv, 2 när han ser hur gudfruktigt och rent hon lever. 3 Er prydnad skall inte vara något yttre: konstfulla håruppsättningar, påhängda guldsmycken eller fina kläder, 4 utan hjärtats dolda människa med den oförgängliga skönheten hos en mild och stilla ande. Det är mycket dyrbart i Guds ögon. 5 Så prydde sig också förr de heliga kvinnor som satte sitt hopp till Gud. De underordnade sig sina män, 6 så som Sara var lydig mot Abraham och kallade honom herre. Hennes barn har ni blivit, när ni gör det som är gott och inte låter skrämma er. 7 På samma sätt skall ni män leva förståndigt tillsammans med era hustrur som är det svagare kärlet.[a] Visa dem aktning som medarvingar till livets nåd, så att era böner inte blir hindrade.
Att lida för Kristi skull
8 Till sist, var alla ett i själ och sinne, visa medkänsla, älska bröderna, var barmhärtiga och ödmjuka. 9 Löna inte ont med ont eller skymf med skymf. Tvärtom skall ni välsigna, eftersom ni är kallade att ärva välsignelse. 10 Ty
den som älskar livet och vill se goda dagar
skall avhålla sin tunga från det som är ont
och sina läppar från att tala svek.[b]
11 Han skall vända sig bort från det onda och göra det goda,
söka efter frid och sträva efter den.
12 Ty Herrens ögon är vända till de rättfärdiga,
och hans öron är öppna för deras böner.
Men Herrens ansikte är vänt emot dem som gör det onda.
13 Vem kan göra er något ont, om ni ivrar för det goda? 14 Ja, även om ni skulle få lida för rättfärdighetens skull, är ni saliga. Var inte rädda för dem och låt er inte skrämmas. 15 Herren Kristus skall ni hålla helig i era hjärtan. Var alltid beredda att svara var och en som begär att ni förklarar det hopp ni äger. 16 Men låt det ske ödmjukt, med respekt och ett rent samvete, så att de som talar illa om er goda livsföring i Kristus får skämmas för sitt förtal. 17 Ty det är bättre att lida för goda gärningar, om det skulle vara Guds vilja, än att lida för onda gärningar.
Dopet och det nya livet
18 Så led också Kristus en gång för våra synder. Rättfärdig led han i orättfärdigas ställe, för att föra oss till Gud. Han blev dödad till köttet, men levandegjord genom Anden.[c] 19 I Anden gick han bort och utropade ett budskap[d] för andarna i fängelset, 20 för dem som den gången var olydiga när Gud tåligt väntade under Noas dagar, medan arken byggdes. I den blev några få, åtta personer, frälsta genom vatten. 21 Efter denna förebild[e] frälser dopet nu också er. Det innebär inte att kroppen renas från smuts utan är ett rent samvetes bekännelse till Gud genom Jesu Kristi uppståndelse, 22 han som har stigit upp till himlen och sitter på Guds högra sida, sedan änglar, furstar och makter har blivit lagda under honom.
Domsord över Juda och Israel
1 Herrens ord till morastiten Mika, vid den tid då Jotam, Ahas och Hiskia var kungar i Juda, det han skådade angående Samaria och Jerusalem.
2 Hör alla folk,
lyssna du jord och allt som är därpå.
Herren, Herren skall vara ett vittne mot er,
Herren från sitt heliga tempel.
3 Ty se, Herren träder ut ur sin boning,
han far ner och går fram över jordens höjder.
4 Bergen smälter under honom
och dalarna bryter fram
som vaxet för elden,
som vattnet när det störtar utför branten.
5 Allt detta sker för att Jakob har avfallit,
för att Israels hus har syndat.
Vem är skyldig till Jakobs avfall?
Är det inte Samaria?
Och vem till Juda offerhöjder?
Är det inte Jerusalem?
6 Därför skall jag göra Samaria till en stenhög på marken,
till en plats för vinodling.
Jag skall vräka hennes stenar ner i dalen,
och blotta hennes grundvalar.
7 Alla hennes utskurna avgudabilder skall krossas,
alla hennes skökogåvor skall brännas upp i eld,
alla hennes avgudar skall jag förstöra.
Ty genom skökolön har hon skaffat dem,
och skökolön skall de bli igen.
8 Över detta vill jag klaga och jämra mig,
jag vill gå utblottad och naken.
Jag vill yla som en schakal
och klaga som en struts.
9 Ty hennes sår kan inte läkas,
det har kommit ända till Juda,
det har nått ända till mitt folks port,
ända till Jerusalem.
10 Förkunna det inte i Gat,
gråt inte så bittert!
I Bet-Leafra
vältrar jag mig i stoftet.
11 Drag ut i nakenhet och skam,
ni som bor i Safir!
De som bor i Saanan vågar sig inte ut.
Klagoljuden i Bet-Haesel gör att ni inte kan stanna där.
12 De som bor i Marot våndas efter det goda,
ty en olycka har kommit från Herren
till Jerusalems port.
13 Spänn travare för vagnen,
ni som bor i Lakish,
ni som var orsaken till synd
hos dottern Sion,
ty det var hos er man fann
Israels överträdelser.
14 Därför skall du ge skiljebrev
åt Moreset-Gat.
Husen i Aksib har blivit som en lögn
för Israels kungar.
15 Ännu en gång skall jag låta erövraren komma över er,
ni som bor i Maresa.
Ända till Adullam skall den komma,
Israels härlighet.
16 Raka dig skallig och skär av ditt hår
för barnen som var din glädje.
Gör ditt huvud kalt som gamens,
ty de skall föras bort från dig.
Jesus sänder ut de sjuttio
10 Därefter utsåg Herren sjuttio[a] andra och sände dem två och två framför sig till varje stad och plats dit han själv skulle komma. 2 Han sade till dem: "Skörden är stor, men arbetarna är få. Be därför skördens Herre att han sänder ut arbetare till sin skörd. 3 Gå ut! Se, jag sänder er som lamm in bland vargar. 4 Ta inte med er någon börs eller lädersäck eller några sandaler, och hälsa inte på någon under vägen. 5 När ni kommer in i ett hus, säg då först: Frid över detta hus. 6 Och om där bor en fridens man, skall den frid ni tillönskar vila över honom. Annars skall den vända tillbaka till er. 7 Stanna i det huset, och ät och drick vad ni får, ty arbetaren är värd sin lön. Flytta inte från hus till hus. 8 Och när ni kommer till en stad där man tar emot er, så ät det som sätts fram åt er. 9 Bota de sjuka i den staden och säg till folket: Guds rike är nu hos er.[b] 10 Men om ni kommer till en stad där man inte tar emot er, gå då ut på gatorna och säg: 11 Till och med dammet som har fastnat på våra fötter i er stad stryker vi av för att vittna mot er. Men det skall ni veta att Guds rike är nu här. 12 Jag säger er att på den dagen skall det bli drägligare för Sodom än för den staden.
13 Ve dig, Korasin! Ve dig, Betsaida! Ty om de kraftgärningar som har utförts i er hade gjorts i Tyrus och Sidon, skulle de för länge sedan ha ångrat sig och suttit i säck och aska.[c] 14 Men så skall det också vid domen bli drägligare för Tyrus och Sidon än för er. 15 Och du, Kapernaum, skall väl du upphöjas till himlen? Nej, ner i helvetet[d] skall du fara. 16 Den som lyssnar till er lyssnar till mig, och den som förkastar er förkastar mig. Och den som förkastar mig, han förkastar honom som har sänt mig."
17 De sjuttio kom glada tillbaka och berättade: "Herre, till och med de onda andarna lyder oss i ditt namn." 18 Han sade till dem: "Jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt. 19 Se, jag har gett er makt att trampa på ormar och skorpioner och att stå emot fiendens hela välde. Ingenting skall någonsin skada er. 20 Men gläd er inte så mycket över att andarna lyder er, som över att era namn är skrivna i himlen."
21 I samma stund jublade Jesus i den helige Ande och sade: "Jag prisar dig, Fader, du himlens och jordens Herre, för att du har dolt detta för de visa och kloka men uppenbarat det för de olärda och små. Ja, Fader, detta var din goda vilja. 22 Allt har min Fader överlämnat åt mig. Och ingen vet vem Sonen är utom Fadern, och ingen vet vem Fadern är utom Sonen och den som Sonen vill uppenbara honom för."
Den barmhärtige samariten
23 När de var ensamma, vände sig Jesus till lärjungarna och sade: "Saliga är de ögon som ser det ni ser. 24 Ty jag säger er: Många profeter och kungar ville se vad ni ser, men fick inte se det, och höra det ni hör, men fick inte höra det." 25 Då kom en laglärd fram och ville snärja honom och frågade: "Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv?" 26 Jesus sade till honom: "Vad står skrivet i lagen? Vad läser du där?" 27 Han svarade: "Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft och av hela ditt förstånd, och din nästa som dig själv." [e] 28 Jesus sade till honom: "Du svarade rätt. Gör det, så får du leva." 29 Då ville mannen försvara sig och frågade Jesus: "Vem är då min nästa?" 30 Jesus svarade:
"En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och råkade ut för rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom. Sedan gav de sig av och lämnade honom där halvdöd. 31 En präst kom händelsevis ner samma väg, och när han fick se mannen gick han förbi. 32 På samma sätt var det med en levit.[f] Han kom till platsen, såg mannen och gick förbi. 33 En samarit[g] som färdades samma väg kom också dit. När han såg mannen, förbarmade han sig över honom. 34 Han gick fram till honom, hällde olja och vin i hans sår och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. 35 Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värdshusvärden och sade: Sköt om honom, och kostar det mer skall jag betala när jag kommer tillbaka. 36 Vem av dessa tre tycker du var en nästa för mannen som hade råkat ut för rövare?" 37 Han svarade: "Den som visade honom barmhärtighet." Då sade Jesus till honom: "Gå du och gör som han."
Jesus hos Marta och Maria
38 Medan de var på väg gick Jesus in i en by, där en kvinna som hette Marta tog emot honom i sitt hem. 39 Hon hade en syster, Maria, som satte sig vid Herrens fötter och lyssnade till hans ord. 40 Marta däremot var helt upptagen med allt som skulle ställas i ordning, och hon gick fram och sade: "Herre, bryr du dig inte om att min syster har lämnat mig ensam att sköta allting? Säg nu till henne att hon hjälper mig." 41 Herren svarade henne: "Marta, Marta, du gör dig bekymmer och oroar dig för så mycket. 42 Men bara ett är nödvändigt. Maria har valt den goda delen, och den skall inte tas ifrån henne."
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln