M’Cheyne Bible Reading Plan
Guds ark flyttas från Kirjat-Jearim
13 David rådgjorde med överbefälen och underbefälen och med alla furstarna. 2 Sedan sade David till hela Israels församling: "Om ni finner för gott och om detta är från Herren, vår Gud, låt oss då sända bud åt alla håll till våra övriga bröder över hela Israels land och dessutom till prästerna och leviterna i deras städer med utmarker, att de skall samlas hos oss. 3 Låt oss flytta vår Guds ark till oss, för i Sauls tid frågade vi inte efter den." 4 Hela församlingen svarade att man skulle göra så, ty alla tyckte att förslaget var gott.
5 David samlade då hela Israel, från Sihor[a] i Egypten ända dit där vägen går till Hamat, för att hämta Guds ark från Kirjat-Jearim. 6 David drog med hela Israel upp till Baala, till Kirjat-Jearim, som hör till Juda, för att därifrån föra upp Guds, Herrens, ark, hans som tronar på keruberna och efter vilken den hade sitt namn. 7 De satte Guds ark på en ny vagn och förde bort den från Abinadabs hus. Det var Ussa och Ajo som körde vagnen. 8 David och hela Israel dansade inför Guds ansikte av all kraft till sånger och harpor, psaltare, pukor, cymbaler och trumpeter.
9 Men när de kom till Kidons tröskplats, räckte Ussa ut sin hand för att ta tag i arken, ty oxarna snavade. 10 Då upptändes Herrens vrede mot Ussa, och han slog honom därför att han hade räckt ut sin hand mot arken, så att han föll ner död där inför Gud. 11 Men David blev upprörd därför att Herren hade brutit ner Ussa[b] och han kallade den platsen Peres-Ussa, som den heter än i dag.
12 David greps den dagen av sådan fruktan för Gud att han sade: "Hur skulle jag våga föra Guds ark till mig?" 13 Därför flyttade inte David in arken till sig i Davids stad, utan tog den avsides till gatiten Obed-Edoms hus. 14 Och Guds ark blev kvar i Obed-Edoms hus, hos hans familj, i tre månader. Och Herren välsignade Obed-Edoms hus och allt han ägde.
Davids familj
14 Hiram, kungen i Tyrus, skickade sändebud till David med cederträ och med murare och timmermän, för att de skulle bygga ett hus åt honom. 2 David förstod att Herren hade befäst honom som kung över Israel, ty han hade låtit hans rike bli upphöjt för sitt folk Israels skull.
3 David tog sig ännu fler hustrur i Jerusalem, och David blev far till ännu fler söner och döttrar. 4 Dessa är namnen på de söner han fick i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo, 5 Jibhar, Elisua, Elpelet, 6 Noga, Nefeg, Jafia, 7 Elisama, Beeljada och Elifelet.
Seger över filisteerna
8 När filisteerna hörde att David hade blivit smord till kung över hela Israel, drog de alla upp för att söka efter David. När David hörde detta, drog han ut mot dem. 9 Filisteerna kom och ryckte in i Refaimdalen. 10 David frågade då Gud: "Skall jag dra upp mot filisteerna? Skall du då ge dem i min hand?" Herren svarade honom: "Drag upp. Jag skall ge dem i din hand."
11 De drog upp till Baal-Perasim, och där besegrade David dem. David sade: "Gud har brutit ner[c] mina fiender genom min hand, så som vatten bryter fram." Därav fick platsen namnet Baal-Perasim. 12 De lämnade där sina gudar, och David befallde att dessa skulle brännas upp i eld.
13 Men filisteerna ryckte än en gång in i dalen. 14 När David på nytt frågade Gud, svarade Gud honom: "Du skall inte dra dit upp efter dem. Gå runt dem och kom över dem från det håll där bakaträden står. 15 Så snart du hör ljudet av steg i bakaträdens toppar, då skall du dra ut till strid, ty då har Gud dragit ut framför dig för att slå filisteernas här." 16 David gjorde som Gud hade befallt honom. De slog filisteernas här och förföljde dem från Gibeon ända till Gezer. 17 Och ryktet om David gick ut i alla länder, och Herren lät fruktan för honom komma över alla folk.
Hälsning
1 Från Jakob,[a] Guds och Herren Jesu Kristi tjänare, till de tolv stammarna i förskingringen.
Glädje i prövningen
2 Räkna det som den största glädje, mina bröder, när ni råkar ut för alla slags prövningar. 3 Ni vet ju att när er tro sätts på prov, så gör prövningen er uthålliga. 4 Men låt er uthållighet visa sig i fullbordad gärning, så att ni är fullkomliga och hela, utan brist i något avseende. 5 Om någon av er brister i visdom skall han be till Gud, som ger åt alla villigt och utan förebråelser, och han skall få den. 6 Men han skall be i tro utan att tvivla. Ty den som tvivlar liknar havets våg, som drivs och piskas av vinden. 7 En sådan människa skall inte tänka att hon kan få något av Herren, 8 splittrad som hon är och ostadig på alla sina vägar.
9 En ringa broder skall berömma sig av sin höghet, 10 och en rik av sin ringhet. Han kommer ju att vissna bort som blommorna i gräset. 11 Solen går upp med sin brännande hetta och sveder gräset, så att dess blommor faller av och dess skönhet förgår. Så skall också den rike vissna bort mitt i sin strävan.
12 Salig är den som håller ut i prövningen, ty när han har bestått sitt prov skall han få livets krona, som Gud har lovat dem som älskar honom. 13 Ingen som frestas skall säga: "Det är Gud som frestar mig." Ty Gud frestas inte av det onda och frestar inte heller någon. 14 Var och en som frestas, dras och lockas av sitt eget begär. 15 När så begäret har blivit havande föder det synd, och när synden är fullmogen föder den död. 16 Bedra inte er själva, mina älskade bröder.
17 Allt det goda vi får och varje fullkomlig gåva är från ovan och kommer ner från ljusens Fader, hos vilken ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker. 18 I kraft av sin vilja födde han oss på nytt genom sanningens ord, för att vi skulle vara en förstlingsfrukt bland dem som han har skapat. 19 Detta vet ni, mina älskade bröder.
Ordets hörare och görare
En människa skall vara snar att höra och sen att tala och sen till vrede. 20 Ty en mans vrede åstadkommer inte det som är rätt inför Gud. 21 Lägg därför bort all orenhet och all ondska och ta ödmjukt emot ordet, som är inplanterat i er och som har makt att frälsa era själar.
22 Var ordets görare, inte bara dess hörare, annars bedrar ni er själva. 23 Om någon är ordets hörare och inte dess görare, liknar han en man som betraktar sitt ansikte i en spegel, 24 och när han har sett sig själv i den, går han sin väg och glömmer genast hur han såg ut. 25 Den som däremot blickar in i frihetens fullkomliga lag[b] och blir kvar i den och inte är en glömsk hörare utan en verklig görare, han blir salig i sin gärning.
26 Om någon menar sig tjäna Gud men inte tyglar sin tunga utan bedrar sitt hjärta, så är hans gudstjänst ingenting värd. 27 Men att ta sig an föräldralösa barn och änkor i deras nöd och hålla sig obesmittad av världen, det är en gudstjänst som är ren och fläckfri inför Gud och Fadern.
Nya syner. Israel har mognat för dom
8 Detta lät Herren, Herren mig se: Jag såg en korg med mogen frukt. 2 Han sade: "Vad ser du, Amos?" Jag svarade: "En korg med mogen frukt." Då sade Herren till mig: "Slutet har kommit för mitt folk Israel. Jag skall inte ytterligare en gång skona dem. 3 Sångerna i palatset skall på den dagen övergå i klagan, säger Herren, Herren. Döda kroppar i mängd skall i tysthet kastas överallt.
4 Hör detta, ni som står efter den fattiges liv
och vill göra slut på de olyckliga i landet,
5 ni som säger:
"När är nymånadsdagen förbi
så att vi får sälja säd,
och sabbaten
så att vi får öppna vårt sädesförråd?
Då skall vi göra efa-måttet mindre
och höja priset
och förfalska vågen
så att den visar orätt vikt.
6 Då skall vi köpa de utblottade för pengar
och den fattige för ett par skor.
Och spillsäden skall vi då sälja som säd."
7 Herren har svurit vid Jakobs stolthet:
Aldrig skall jag glömma någon av deras gärningar.
8 Skulle inte landet darra när sådant sker,
och skulle inte alla dess invånare sörja?
Skulle inte hela landet höja sig som Nilen
och röras upp och åter sjunka som Egyptens flod?
9 Det skall ske på den dagen,
säger Herren, Herren,
att jag skall låta solen gå ner vid middagstid
och lägga landet i mörker mitt på ljusa dagen.
10 Jag skall förvandla era högtider till sorg
och alla era sånger till klagovisor.
Jag skall klä allas höfter med säcktyg
och göra alla huvuden skalliga.
Jag skall låta det bli som när man sörjer ende sonen
och låta det sluta som en bitter dag.
11 Se, dagar skall komma,
säger Herren, Herren,
då jag skall sända hunger i landet,
inte en hunger efter bröd,
inte en törst efter vatten,
utan efter att höra Herrens ord.
12 De skall driva omkring från hav till hav
och springa hit och dit från norr till öster
för att söka efter Herrens ord,
men de skall inte finna det.
13 På den dagen
skall vackra unga kvinnor
och unga män
tyna bort av törst,
14 de som nu svär vid Samariens skam[a],
och säger: "Leve din gud, Dan!"
och: "Leve vägen till Beer-Sheba!"
De skall falla och inte mer resa sig.
Johannes Döparen
3 Under kejsar Tiberius[a] femtonde regeringsår, när Pontius Pilatus[b] var landshövding över Judeen, Herodes[c] landsfurste över Galileen, hans bror Filippus[d] över Itureen och Trakonitislandet och Lysanias över Abilene,[e] 2 och när Hannas och Kajfas var överstepräster, då kom Guds ord till Sakarias son Johannes i öknen. 3 Och han gick omkring i hela trakten vid Jordan och förkunnade omvändelsens dop till syndernas förlåtelse, 4 så som det står skrivet i boken med profeten Jesajas ord:
En röst ropar i öknen: Bana väg för Herren,
gör stigarna raka för honom.[f]
5 Alla dalar skall fyllas och alla berg och höjder sänkas.
Krokiga stigar skall rätas och ojämna vägar jämnas.
6 Och alla människor skall se Guds frälsning.
7 Han sade nu till folkskarorna som kom ut för att döpas av honom: "Ni huggormsyngel! Vem har intalat er att försöka fly undan den kommande vredesdomen? 8 Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen. Och tänk inte: Vi har Abraham till fader. Jag säger er att Gud kan uppväcka barn åt Abraham av dessa stenar. 9 Redan är yxan satt till roten på träden. Så blir varje träd som inte bär god frukt nerhugget och kastat i elden."
10 Folket frågade honom: "Vad skall vi då göra?" 11 Han svarade dem: "Den som har två livklädnader[g] skall dela med sig åt den som ingen har, och den som har mat skall göra på samma sätt." 12 Det kom också publikaner[h] för att bli döpta, och de frågade honom: "Mästare, vad skall vi göra?" 13 Han svarade dem: "Kräv inte mer än vad som är fastställt." 14 Även soldater frågade honom: "Och vi, vad skall vi göra?" Han svarade dem: "Våldför er inte på någon och pressa inte ut pengar från någon, utan nöj er med er lön!"
15 Folket gick där och väntade, och alla undrade i sina hjärtan om inte Johannes kunde vara Messias. 16 Johannes svarade dem allesammans: "Jag döper er med vatten. Men det kommer en som är starkare än jag, och jag är inte ens värd att knyta upp hans sandalremmar. Han skall döpa er i den helige Ande och i eld. 17 Han har sin kastskovel i handen för att noga rensa sin tröskplats och samla in vetet i sin loge, men agnarna skall han bränna upp i en eld som aldrig släcks." 18 Med många andra ord förmanade han folket när han predikade evangeliet för dem. 19 Men landsfursten Herodes blev tillrättavisad av Johannes för sitt förhållande till sin brors hustru Herodias och för allt ont som han hade gjort. 20 Då lade Herodes till allt annat också det att han spärrade in Johannes i fängelse.
Jesu dop
21 När nu allt folket döptes, blev även Jesus döpt. Och medan han bad, öppnades himlen 22 och den helige Ande sänkte sig ner över honom i en duvas skepnad. Och från himlen kom en röst: "Du är min Son, den Älskade. I dig har jag min glädje."
Jesu släkttavla
23 Jesus var omkring trettio år när han började sin gärning. Han var, menade man, son till Josef, son till Eli, 24 son till Mattat, son till Levi, son till Melki, son till Jannai, son till Josef, 25 son till Mattatias, son till Amos, son till Nahum, son till Esli, son till Naggai, 26 son till Mahat, son till Mattatias, son till Semein, son till Josek, son till Juda, 27 son till Johanan, son till Resa, son till Serubbabel, son till Sealtiel, son till Neri, 28 son till Melki, son till Addi, son till Kosam, son till Elmadam, son till Er, 29 son till Josua, son till Elieser, son till Jorim, son till Mattat, son till Levi, 30 son till Simeon, son till Juda, son till Josef, son till Jonam, son till Eljakim, 31 son till Melea, son till Menna, son till Mattata, son till Natan, son till David, 32 son till Isai, son till Obed, son till Boas, son till Salma, son till Naheson, 33 son till Amminadab, son till Admin, son till Arni, son till Hesrom, son till Peres, son till Juda, 34 son till Jakob, son till Isak, son till Abraham, son till Tera, son till Nahor, 35 son till Serug, son till Regu, son till Peleg, son till Eber, son till Sela, 36 son till Kenan, son till Arpaksad, son till Sem, son till Noa, son till Lemek, 37 son till Metusala, son till Hanok, son till Jered, son till Mahalalel, son till Kenan, 38 son till Enos, son till Set, son till Adam, son till Gud.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln