M’Cheyne Bible Reading Plan
Josias reformation
23 Kungen sände bud och lät kalla till sig alla de äldste i Juda och Jerusalem. 2 Och kungen gick upp i Herrens hus. Alla Juda män och alla Jerusalems invånare följde honom, också prästerna och profeterna, ja, allt folket från den minste till den störste. Han läste upp för dem allt som stod i förbundsboken som man hade funnit i Herrens hus. 3 Och kungen trädde fram till pelaren och slöt inför Herrens ansikte det förbundet att de skulle följa Herren och hålla fast vid hans bud, hans vittnesbörd och stadgar av hela sitt hjärta och av hela sin själ och upprätthålla detta förbunds ord, som var skrivna i denna bok. Och allt folket trädde in i förbundet.
4 Därefter befallde kungen över-steprästen Hilkia och prästerna under honom liksom dem som höll vakt vid ingången, att de ur Herrens tempel skulle föra bort alla de föremål som var gjorda åt Baal och Aseran och åt himlens hela härskara. Och han brände upp dem utanför Jerusalem på Kidrons fält, men askan efter dem lät han föra till Betel. 5 Han avsatte också de avgudapräster som Juda kungar hade tillsatt för att tända offereld på offerhöjderna i Juda städer och runt omkring Jerusalem, liksom dem som tände offereld åt Baal, åt solen, åt månen, åt stjärnbilderna och åt himlens hela härskara. 6 Och han förde Aseran ut ur Herrens hus till Kidrons dal utanför Jerusalem och brände upp den där. Han stötte sönder den till stoft och kastade stoftet på den allmänna begravningsplatsen. 7 Vidare rev han ner husen för dem som bedrev manlig tempelprostitution i Herrens hus, och där kvinnor vävde tyg till tält åt Aseran. 8 Han lät föra bort alla prästerna från Juda städer och orenade de offerhöjder där prästerna hade tänt offereld, från Geba ända till Beer-Sheba. Han bröt ner offerhöjderna vid portarna, de som fanns vid ingången till stadsfogden Josuas port och de som fanns till vänster, när man gick in genom stadsporten. 9 Men offerhöjdsprästerna fick inte stiga upp till Herrens altare i Jerusalem, utan de åt osyrat bröd bland sina bröder. 10 Josia orenade också Tofet i Hinnoms barns dal för att ingen skulle låta sin son eller dotter gå genom eld till offer åt Molok. 11 Han tog bort de hästar som Juda kungar hade invigt åt solen och ställt upp så att man inte kunde gå in i Herrens hus, vid hovmannen Netan-Meleks kammare i Parvarim. Solens vagnar brände han upp.
12 Kungen bröt ner altarna på taket över Ahas övre sal - dessa hade Juda kungar gjort, likaså de altaren som Manasse hade gjort på de båda förgårdarna till Herrens hus. Sedan skyndade han bort därifrån och kastade stoftet av dem i Kidrons dal. 13 Han orenade offerhöjderna öster om Jerusalem och söder om Fördärvets berg, som Salomo, Israels kung, hade byggt åt Astarte, sidoniernas styggelse, åt Kemosh, Moabs styggelse och åt Milkom, Ammons barns avskyvärde avgud. 14 Stoderna slog han sönder och aserorna högg han ner. Platsen där de hade stått fyllde han med ben av människor.
15 Han bröt också ner altaret i Betel med dess offerhöjd. Det var den offerhöjd som Jerobeam, Nebats son, hade byggt upp, han som kom Israel att synda. Därefter brände han upp offerhöjden och stötte sönder den till stoft och brände dessutom upp Aseran. 16 När Josia såg sig om och fick se gravarna som fanns på berget, lät han hämta benen ut ur gravarna och brände upp dem på altaret och orenade det så, i enlighet med Herrens ord genom gudsmannen som sade att detta skulle ske. 17 Kungen frågade: "Vad är det för ett minnesmärke som jag ser där?" Folket i staden svarade: "Där ligger gudsmannen begravd, han som kom från Juda och ropade mot altaret i Betel att det skulle ske som du nu har gjort." 18 Då sade han: "Låt honom vara. Ingen får röra hans ben." Så lämnade man hans ben i fred och även benen av den profet som hade kommit dit från Samarien.
19 Josia avlägsnade också alla de offerhöjdshus i Samariens städer som Israels kungar hade byggt upp och som väckt Herrens vrede. Han gjorde med dem alldeles på samma sätt som han hade gjort i Betel. 20 Alla offerhöjdspräster som fanns där avrättade han på altarna och brände människoben ovanpå dem. Därefter vände han tillbaka till Jerusalem.
Ett rätt påskfirande
21 Kungen befallde allt folket: "Fira påskhögtid åt Herren, er Gud, så som det är föreskrivet i denna förbundsbok." 22 Ty en sådan påskhögtid hade inte firats sedan den tid då domarna dömde Israel, inte någon gång under hela den tid som kungar regerade i Israel och Juda. 23 Det var först i kung Josias artonde regeringsår som en sådan påskhögtid firades åt Herren i Jerusalem.
Josias övriga åtgärder
24 Dessutom skaffade Josia bort andebesvärjarna och spåmännen, husgudarna och avgudarna och allt det avskyvärda som man kunde se i Juda land och i Jerusalem. Han gjorde detta för att han skulle upprätthålla de lagord som fanns uppskrivna i den bok som prästen Hilkia hade funnit i Herrens hus. 25 Före Josia hade det inte funnits någon kung som var som han, ingen som så av hela sitt hjärta, hela sin själ och hela sin kraft hade vänt sig till Herren i enlighet med hela Mose lag. Efter honom kom inte heller någon som var lik honom.
26 Ändå vände Herren sig inte från sin stora vredes glöd. Hans vrede hade blivit upptänd mot Juda på grund av allt det som Manasse hade gjort och väckt hans vrede med. 27 Herren sade: "Också Juda skall jag driva bort från mitt ansikte, liksom jag har drivit bort Israel. Ja, jag skall förkasta Jerusalem, denna stad som jag hade utvalt, och även det hus, om vilket jag hade sagt: Mitt namn skall vara där."
Slutet av Josias regering
28 Vad som mer finns att säga om Josia och om allt vad han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. 29 Under hans tid drog farao Neko, kungen i Egypten, upp mot kungen i Assyrien, till floden Eufrat. Då tågade kung Josia emot honom men blev dödad av honom vid Megiddo under första sammandrabbningen. 30 Hans tjänare förde hans döda kropp i en vagn bort från Megiddo till Jerusalem och begravde honom i hans grav.
Men folket i landet tog Josias son Joahas och smorde honom och gjorde honom till kung efter hans far.
Joahas blir kung i Juda
31 Joahas var tjugotre år när han blev kung, och han regerade tre månader[a] i Jerusalem.
Hans mor hette Hamutal och hon var dotter till Jeremia från Libna. 32 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, alldeles som hans fäder hade gjort. 33 Farao Neko lät sätta honom i fängelse i Ribla i Hamats land och gjorde så slut på hans regering i Jerusalem. Han pålade landet en skatt på etthundra talenter silver och en talent guld. 34 Och farao Neko gjorde Eljakim, Josias son, till kung i hans fader Josias ställe och ändrade hans namn till Jojakim. Men Joahas tog han med sig, och denne kom så till Egypten och dog där.
Jojakim blir kung i Juda
35 Jojakim gav silvret och guldet åt farao. Men han måste beskatta landet för att kunna få fram de pengar som farao givit befallning om. Allt eftersom var och en av folket i landet blev beskattad, indrevs silvret och guldet från dem för att sedan betalas ut till farao Neko.
36 Jojakim var tjugofem år när han blev kung, och han regerade elva år[b] i Jerusalem. Hans mor hette Sebida och hon var dotter till Pedaja från Ruma. 37 Han gjorde det som var ont i Herrens ögon, alldeles som hans fäder hade gjort.
5 1 En överstepräst utses alltid bland människor och blir insatt till att för människors räkning göra tjänst inför Gud och bära fram gåvor och offer för synder. 2 Han kan behandla dem rätt som är okunniga och far vilse, eftersom han själv är svag 3 och därför måste bära fram syndoffer både för folket och för sig själv. 4 Ingen tar sig denna värdighet, utan till den blir man kallad av Gud, liksom Aron blev det. 5 Och på samma sätt var det med Kristus. Han tog sig inte värdigheten som överstepräst, utan fick den av honom som sade: Du är min Son, jag har i dag fött dig.[a] 6 Han säger också på ett annat ställe: Du är präst för evigt, på samma sätt som Melkisedek.[b]
7 Medan han levde här i köttet, ropade han högt under tårar när han bad och åkallade den som kunde rädda honom från döden, och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest. 8 Fastän han var Son, lärde han sig lydnad genom sitt lidande. 9 Och när han hade fullkomnats, blev han upphovet till evig frälsning för alla som lyder honom, 10 och han blev av Gud kallad överstepräst, en sådan präst som Melkisedek.
Varning för förhärdelse
11 Om detta har vi mycket att säga som är svårt att förklara, eftersom ni har blivit så tröga att lyssna. 12 Ty fast ni för länge sedan borde ha varit lärare, behöver ni någon som undervisar er igen i de första grunderna av Guds ord. Ni behöver mjölk, inte fast föda. 13 Ingen som lever av mjölk är mogen för en undervisning om rättfärdighet. Han är ännu ett barn. 14 Den fasta födan är till för vuxna, för dem som genom övning har fått sinnet skärpt till att skilja mellan gott och ont.
Herrens dag
2 Blås i horn på Sion, låt larmet ljuda på mitt heliga berg,
så att alla som bor i landet darrar.
Ty Herrens dag kommer,
ja, den är nära,
2 en dag av mörker och tjocka,
en dag av moln och dimma.
Likt en gryning som breder ut sig över bergen
kommer ett stort och mäktigt folk,
vars like inte har funnits
och aldrig skall uppstå igen
under kommande släkten.
3 Framför dem går en förtärande eld,
bakom dem en förbrännande låga.
Som Edens lustgård låg landet framför dem,
bakom dem är öde öken.
Undan dem finns ingen räddning.
4 De liknar hästar,
som stridshästar rusar de i väg.
5 Med ett ljud som av vagnar
spränger de fram över bergens toppar,
med ett dån som av eld
när den förtär strå.
De är som ett mäktigt folk,
ordnat till strid.
6 Inför dem grips folken av ångest,
alla ansikten skiftar färg.
7 Som hjältar jagar de i väg,
likt stridsmän stiger de upp på murarna.
Var och en går sin väg rakt fram,
ingen viker av från sin stråt.
8 Den ene tränger inte den andre,
var och en går sin givna bana.
Mitt igenom vapnen störtar de fram
utan att hejdas.[a]
9 De stormar in i staden,
rusar fram på murarna,
klättrar upp på husen,
går in genom fönstren som tjuvar.
10 Inför dem darrar jorden,
himlen bävar,
solen och månen förmörkas,
stjärnorna mister sitt sken.
11 Herren låter sin röst höras
framför sin här.
Mycket stort är hans härläger,
stark är den som utför hans order.
Ty stor är Herrens dag
och mycket fruktansvärd.
Vem kan uthärda den?
Kallelse till omvändelse
12 Men nu, säger Herren,
vänd om till mig av hela ert hjärta,
med fasta, gråt och klagan.
13 Riv sönder era hjärtan, inte era kläder,
och vänd om till Herren, er Gud.
Ty nådig och barmhärtig är han,
sen till vrede och stor i nåd,
och han ångrar det onda.
14 Vem vet, kanske vänder han om och ångrar sig
och lämnar en välsignelse kvar efter sig
till matoffer och drickoffer
åt Herren, er Gud.
15 Blås i horn på Sion,
pålys en helig fasta,
lys ut en helig sammankomst.
16 Samla folket,
helga församlingen,
kalla samman de äldste,
samla de små barnen,
också dem som diar vid bröstet.
Må brudgummen komma ut ur sin kammare
och bruden ut ur sitt gemak.
17 Må prästerna, Herrens tjänare,
gråta mellan förhuset och altaret och säga:
" Herre, skona ditt folk
och låt inte din arvedel hånas
och bli till en nidvisa bland hednafolken.
Varför skulle man få säga bland folken:
Var är nu deras Gud?"
Herrens svar
18 Då fylldes Herren av nitälskan för sitt land,
och han förbarmade sig över sitt folk.
19 Herren svarade och sade till sitt folk:
Se, jag skall sända er
säd och vin och olja,
så att ni blir mätta.
Och jag skall inte längre
låta hednafolken förakta er.
20 Fienden från norr
skall jag driva långt bort ifrån er,
jag skall driva ut honom till ett torrt och öde land,
hans förtrupp till havet i öster
och hans eftertrupp till havet i väster.
Stank skall stiga upp från honom,
ja, vedervärdig lukt skall stiga upp från honom,
ty stora ting har han gjort.
21 Frukta inte, du land,
utan fröjda dig och gläds,
ty stora ting har Herren gjort.
22 Frukta inte, ni djur på fältet,
ty betesmarkerna i öknen grönskar,
och träden bär sin frukt,
fikonträden och vinstockarna
ger sin rikedom.
23 Fröjda er, ni Sions barn,
var glada i Herren, er Gud,
ty han har givit er Läraren[b] som ger rättfärdighet.
Han skall låta rikligt med regn komma ner över er,
både höstregn och vårregn som tidigare.
24 Så skall logarna fyllas med säd
och pressarna flöda över av vin och olja.
25 Jag skall ersätta er för de årsgrödor
som åts upp av gräshopporna och gräsbitarna,
av gräsätarna och gräsgnagarna,
den stora här som jag sände ut mot er.
26 Ni skall äta och bli mätta,
och ni skall lova Herrens, er Guds, namn,
hans som har handlat så underbart med er,
och mitt folk skall aldrig mer komma på skam.
27 Ni skall förstå att jag är mitt i Israel,
att jag är Herren, er Gud, och ingen annan.
Och mitt folk skall aldrig komma på skam.
28 Och det skall ske därefter
att jag skall utgjuta min Ande över allt kött.
Era söner och era döttrar skall profetera,
era gamla män skall ha drömmar,
era unga män skall se syner.
29 Också över tjänare och tjänarinnor
skall jag i de dagarna utgjuta min Ande.
30 Och jag skall låta tecken synas
på himlen och på jorden:
blod, eld och rökpelare.
31 Solen skall vändas i mörker
och månen i blod,
innan Herrens dag kommer,
den stora och fruktansvärda.
32 Och det skall ske
att var och en som åkallar Herrens namn
skall bli frälst.
Ty på Sions berg och i Jerusalem
skall det finnas en räddad skara så som Herren har sagt,
bland kvarlevan som Herren kallar.
Psalm 142
Bön om räddning från förföljarna
1 En sång av David. En bön när han var i grottan.
2 Jag höjer min röst och ropar till Herren,
jag höjer min röst och ber till Herren.
3 Jag utgjuter mitt bekymmer inför honom
och talar med honom om min nöd.
4 När min ande tynar bort i mig,
är du den som känner min stig.
På den väg jag skall gå,
har de lagt ut snaror för mig.
5 Se på min högra sida,
där finns ingen som känns vid mig.
Ingen tillflykt finns mer för mig,
ingen frågar efter min själ.
6 Jag ropar till dig, Herre.
Jag säger: "Du är min tillflykt,
min del i de levandes land."
7 Lyssna till mitt rop,
jag är i stort elände.
Rädda mig från mina förföljare,
de är mig för starka.
8 För min själ ut ur fängelset,
så att jag kan prisa ditt namn.
De rättfärdiga skall samlas omkring mig,
ty du gör väl mot mig.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln