M’Cheyne Bible Reading Plan
Kung Davids barn
3 Dessa var de söner som föddes åt David i Hebron: Amnon, den förstfödde, av Ahinoam från Jisreel, Daniel, den andre, av Abigail från Karmel, 2 Absalom, den tredje, son till Maaka, som var dotter till Talmaj, kungen i Gesur, Adonia, den fjärde, Haggits son, 3 Sefatja, den femte, av Abital, Jitream, den sjätte, av hans hustru Egla.
4 Dessa sex föddes åt honom i Hebron, där han regerade i sju år och sex månader.
I Jerusalem regerade han i trettiotre år. 5 Dessa söner föddes åt honom i Jerusalem: Simea, Sobab, Natan och Salomo, tillsammans fyra, av Bat-Sua, Ammiels dotter.
6 Vidare Jibnar, Elisama, Elifelet, 7 Noga, Nefeg, Jafia, 8 Elisama, Eljada och Elifelet, tillsammans nio. 9 Dessa var alla Davids söner, förutom sönerna med bihustrurna. Tamar var deras syster.
Kung Salomos ättlingar
10 Salomos son var Rehabeam, dennes son Abia, dennes son Asa, dennes son Josafat, 11 dennes son Joram, dennes son Ahasja, dennes son Joas, 12 dennes son Amasja, dennes son Asarja, dennes son Jotam, 13 dennes son Ahas, dennes son Hiskia, dennes son Manasse, 14 dennes son Amon, dennes son Josia. 15 Josias söner var Johanan, den förstfödde, Jojakim, den andre, Sidkia, den tredje, Sallum, den fjärde. 16 Jojakims söner var hans son Jekonja och dennes son Sidkia.
Kung Jekonjas ättlingar
17 Jekonjas söner var Assir och dennes son Sealtiel, 18 vidare Malkiram, Pedaja, Senassar, Jekamja, Hosama och Nedabja. 19 Pedajas söner var Serubbabel och Simei, Serubbabels söner var Mesullam och Hananja, och deras syster var Selomit, 20 vidare Hasuba, Ohel, Berekja, Hasadja och Jusab-Hesed, tillsammans fem.
21 Hananjas söner var Pelatja och Jesaja, vidare Refajas söner, Arnans söner, Obadjas söner och Sekanjas söner. 22 Sekanjas son var Semaja. Semajas söner var Hattus, Jigal, Baria, Nearja och Safat, tillsammans sex. 23 Nearjas söner var Eljoenaj, Hiskia och Asrikam, tillsammans tre. 24 Eljoenajs söner var Hodavja, Eljasib, Pelaja, Ackub, Johanan, Delaja och Anani, tillsammans sju.
Judas ättlingar
4 Judas söner var Peres, Hesron, Karmi, Hur och Sobal. 2 Reaja, Sobals son, blev far till Jahat och Jahat till Ahumaj och Lahad. Dessa var sorgatiternas släkter.
3 Dessa var Abi-Etams söner: Jisreel, Jisma och Jidbas, och deras syster hette Hasselelponi, 4 vidare Penuel, Gedors far, och Eser, Husas far. Dessa var söner till Hur, Efratas förstfödde, Betlehems far.
5 Ashur, Tekoas far, hade två hustrur, Hela och Naara. 6 Naara födde åt honom Ahussam, Hefer, Timeni och ahastariterna. Dessa var Naaras söner. 7 Helas söner var Seret, Jishar och Etnan.
8 Kos var far till Anub och Hassobeba, likaså Aharhels, Harums sons, släkter.
9 Men Jabes var mer ansedd än sina bröder. Hans mor gav honom namnet Jabes, "för jag har fött honom med smärta", sade hon.
10 Jabes ropade till Israels Gud och sade: "O, att du ville välsigna mig och utvidga mitt område och låta din hand vara med mig! O, att du ville göra så att jag slipper olycka och smärta!" Och Gud lät det ske som han bad om.
Övriga släktlistor
11 Kelub, Suhas bror, blev far till Mehir, som var far till Eston. 12 Eston blev far till Bet-Rafa, Pasea och Tehinna, Ir-Nahas far. Dessa var männen från Reka.
13 Kenas söner var Otniel och Seraja. Otniels son var Hatat. 14 Meonotaj blev far till Ofra och Seraja till Joab, far till hantverkardalens släkt, ty de var hantverkare.
15 Söner till Kaleb, Jefunnes son, var Iru, Ela och Naam, likaså Elas söner och Kenas.
16 Jehallelels söner var Sif och Sifa, Tirja och Asarel.
17 Esras son var Jeter, vidare Mered, Efer och Jalon. Och hon[a] blev havande och födde Mirjam, Sammaj och Jisba, Estemoas far. 18 Hans judiska hustru födde Jered, Gedors far, och Heber, Sokos far, och Jekutiel, Sanoas far. Men de andra var söner till Bitja, faraos dotter, som Mered hade tagit till hustru.
19 Söner till Hodias hustru, Nahams syster, var Kegilas far, garmiten, och maakatiten Estemoa.
20 Simeons söner var Amnon och Rinna, Ben-Hanan och Tilon.
Jisis söner var Sohet och Sohets son.
Selas ättlingar
21 Söner till Sela, Judas son, var Er, Lekas far, och Lada, Maresas far, och de släkter som tillhörde linnearbetarnas hus, av Asbeas hus, 22 vidare Jokim och männen i Koseba samt Joas och Saraf, som blev herrar över Moab, likaså Jasubi-Lehem. Men detta hör till en avlägsen tid. 23 Dessa var krukmakarna och invånarna i Netaim och Gedera. De bodde där hos kungen och var i hans tjänst.
Simeons ättlingar
24 Simeons söner var Nemuel och Jamin, Jarib, Sera och Saul. 25 Hans son var Sallum, hans son var Mibsam, hans son var Misma. 26 Mismas söner var hans son Hammuel, dennes son Sackur och dennes son Simei. 27 Simei hade sexton söner och sex döttrar. Men hans bröder hade inte många barn. I sin helhet ökade inte deras släkt lika mycket som Juda barn.
28 De bodde i Beer-Sheba, Molada och Hasar-Sual, 29 i Bilha, i Esem och i Tolad, 30 i Betuel, Horma och Siklag, 31 i Bet-Markabot, i Hasar-Susim, i Bet-Biri och i Saarajim. Dessa var deras städer, tills David blev kung. 32 Deras byar var Etam och Ajin, Rimmon, Token och Asan, fem städer; 33 och alla deras byar som låg runt omkring dessa städer ända till Baal. Där bodde de. De hade sitt särskilda släktregister.
34 Vidare: Mesobab, Jamlek och Josa, Amasjas son, 35 och Joel och Jehu, son till Josibja, son till Seraja, son till Asiel, 36 och Eljoenaj, Jaakoba, Jesohaja, Asaja, Adiel, Jesimiel och Benaja, 37 samt Sisa, son till Sifi, son till Allon, son till Jedaja, son till Simri, son till Semaja. 38 Dessa nu nämnda var furstar i sina släkter, och deras familjer utbredde sig och blev talrika.
39 De drog fram mot Gedor, ända till östra sidan av dalen, för att söka bete för sin boskap. 40 De fann fett och gott bete, och landet hade utrymme nog, och där var lugnt och stilla, ty de som bodde där förut var hamiter.
41 Men dessa som här har blivit uppskrivna vid namn kom i Hiskias, Juda kungs, tid och förstörde deras tält och slog de meiniter som fanns där och utrotade dem, så att de inte mer finns till, och de bosatte sig i deras land, ty där fanns bete för deras boskap. 42 Av dem, av Simeons barn, begav sig femhundra man till Seirs bergsbygd. Och Pelatja, Nearja, Refaja och Ussiel, Jisis söner, stod i spetsen för dem. 43 De slog den sista kvarlevan av amalekiterna, som hade kommit undan. Sedan bosatte de sig där och bor där än i dag.
Det gamla förbundets gudstjänst
9 Det första förbundet hade alltså sina föreskrifter för gudstjänsten och sin jordiska helgedom. 2 I tabernaklet inreddes ett främre rum som kallades det heliga. Där stod ljusstaken och bordet med skådebröden. 3 Bakom den andra förlåten fanns ett rum som kallades det allra heligaste. 4 Dit hörde det förgyllda rökelsealtaret[a] och förbundsarken, som på alla sidor var överdragen med guld. I den fanns en guldkruka med mannat, Arons stav som hade grönskat och förbundets tavlor. 5 Ovanpå arken stod härlighetens keruber[b] som överskuggade nådastolen.[c] Men detta skall jag inte nu gå in på i detalj.
6 Så blev det ordnat. I det främre rummet går alltid prästerna in och förrättar sin tjänst. 7 I det andra rummet går endast översteprästen in en gång om året, och då aldrig utan blod, som han bär fram för sina och för folkets oavsiktliga synder. 8 Därmed visar den helige Ande att vägen till det allra heligaste ännu inte har uppenbarats, så länge det främre rummet består. 9 Detta är en bild av den tid som nu är: gåvor och offer frambärs, men de kan inte fullkomligt rena samvetet hos dem som offrar. 10 Liksom när det gäller mat och dryck och olika slags reningar, så är det här fråga om yttre föreskrifter fram till tiden för en bättre ordning.
Kristus som överstepräst
11 Men nu har Kristus kommit som överstepräst för det goda som vi äger.[d] Genom det större och fullkomligare tabernakel som inte är gjort med händer, det vill säga som inte tillhör den här skapelsen, 12 gick han en gång för alla in i det allra heligaste, inte med bockars och kalvars blod utan med sitt eget blod, och vann en evig återlösning. 13 Om nu redan blod av bockar och tjurar och askan från en kviga, stänkt på de orena, helgar till yttre renhet, 14 hur mycket mer skall då inte Kristi blod rena våra samveten från döda gärningar, så att vi tjänar den levande Guden. Ty Kristus har genom den evige Ande framburit sig själv som ett felfritt offer åt Gud.
15 Därför är Kristus medlare för ett nytt förbund, för att de kallade skulle få det utlovade eviga arvet, sedan han genom sin död hade friköpt oss från överträdelserna under det första förbundet. 16 Där det finns ett testamente, måste det tillkännages att den som har upprättat det är död. 17 Först när han dör blir testamentet giltigt. Det träder inte i kraft så länge han lever. 18 Därför har inte heller det första förbundet instiftats utan blod. 19 När Mose hade förkunnat alla lagens bud för hela folket, tog han blodet från kalvar och bockar tillsammans med vatten, scharlakansröd ull och isop och stänkte på själva bokrullen och på allt folket. 20 Han sade: Detta är förbundets blod, det förbund som Gud har befallt er att hålla.[e] 21 På samma sätt stänkte Mose blod på tabernaklet och på alla föremål som hörde till gudstjänsten. 22 Så renas enligt lagen nästan allt med blod, och utan att blod utgjuts ges ingen förlåtelse.
23 Alltså måste avbilderna av de himmelska tingen renas med dessa medel, men de himmelska tingen själva renas med bättre offer än de medlen. 24 Ty Kristus gick inte in i en helgedom som är gjord med händer och som bara är en bild av den verkliga helgedomen. Han gick in i själva himlen för att nu träda fram inför Guds ansikte för vår skull. 25 Inte heller gick han in för att offra sig många gånger, så som översteprästen varje år går in i det allra heligaste med blod som inte är hans eget. 26 I så fall hade han varit tvungen att lida många gånger alltsedan världens grund blev lagd. Men nu har han trätt fram en gång för alla vid tidernas slut för att genom sitt offer utplåna synden. 27 Och liksom det är bestämt om människan att hon en gång skall dö och sedan dömas, 28 så blev Kristus offrad en gång för att bära mångas synder,[f] och han skall en andra gång träda fram, inte för att bära synd utan för att frälsa dem som väntar på honom.
Israel utvald och förkastad
3 Hör detta ord som Herren har talat mot er, ni Israels barn,
mot hela det släkte som jag har fört upp
ur Egyptens land.
Så har han sagt:
2 Endast er har jag känt som mitt folk
av alla jordens släkter,
därför skall jag också straffa er
för alla era missgärningar.
3 Vandrar två tillsammans
utan att de kommit överens om det?
4 Ryter ett lejon i skogen
utan att det funnit något rov?
Ger ett ungt lejon till ett rytande i kulan
utan att det har tagit byte?
5 Fastnar en fågel i en fälla på marken
utan att någon snara är gillrad för den?
Slår en fälla upp från marken
utan att den gör någon fångst?
6 Stöter man i basun i en stad
utan att folket blir förskräckt?
Händer det en olycka i en stad
utan att Herren har vållat den?
7 Ty Herren, Herren gör ingenting
utan att ha uppenbarat sin hemlighet
för sina tjänare profeterna.
8 När lejonet ryter,
vem skulle då inte frukta?
När Herren, Herren talar,
vem skulle då inte profetera?
Domsord över Samaria
9 Ropa ut över Asdods palats
och över palatsen i Egyptens land,
säg: Kom samman på Samarias berg
och se den stora förvirring som där råder
och förtrycket mitt ibland dem.
10 De förstår inte att göra det rätta,
säger Herren,
de som samlar våld och fördärv i sina palats.
11 Därför säger Herren, Herren:
En fiende skall omringa landet,
riva ner ditt starka fäste
och plundra dina palats.
12 Så säger Herren:
Liksom en herde räddar ur lejonets gap
ett par benpipor
eller en bit av ett öra,
så skall Israels folk räddas,
de som nu sitter i Samaria i sina soffors hörn
och på bäddar av damast.
13 Hör och vittna mot Jakobs hus,
säger Herren, Herren, härskarornas Gud:
14 Den dag då jag straffar Israel
för dess överträdelser,
skall jag låta straffet komma över Betels altaren,
så att altarhornen huggs av
och faller till marken.
15 Jag skall slå ner vinterhus och sommarhus.
Elfenbenshusen skall bli förstörda
och många hus skall sopas bort,
säger Herren.
Psalm 146
Herren vår hjälpare
1 Halleluja!
Lova Herren, min själ!
2 Jag vill lova Herren så länge jag lever,
jag vill lovsjunga min Gud så länge jag är till.
3 Lita inte på furstar,
inte på människor som ej kan frälsa.
4 När deras ande lämnar dem,
vänder de åter till stoft.
Den dagen går deras planer om intet.
5 Salig är den som har Jakobs Gud till sin hjälpare.
Han sätter sitt hopp till Herren, sin Gud,
6 till honom som har gjort himmel och jord
och hav och allt som finns i dem,
till honom som är trofast för evigt,
7 som skaffar rätt åt de förtryckta
och ger bröd åt de hungriga.
Herren befriar de fångna,
8 Herren öppnar de blindas ögon,
Herren reser upp de nerböjda,
Herren älskar de rättfärdiga,
9 Herren bevarar främlingar
och styrker faderlösa och änkor,
men de ogudaktigas väg gör han krokig.
10 Herren är konung i evighet,
din Gud, Sion, från släkte till släkte.
Halleluja!
Psalm 147
Tacksägelse för Herrens välgärningar
1 Halleluja!
Det är gott att lovsjunga vår Gud.
Sådan lovsång är ljuvlig och skön.
2 Herren bygger upp Jerusalem,
han samlar dem som drivits bort från Israel.
3 Han helar dem som har förkrossade hjärtan,
deras sår förbinder han.
4 Han bestämmer stjärnornas mängd,
han nämner dem alla vid namn.
5 Stor är vår Herre och väldig i kraft,
hans förstånd har ingen gräns.
6 Herren uppehåller de ödmjuka,
men de ogudaktiga slår han till jorden.
7 Sjung till Herren med tacksägelse.
Lovsjung vår Gud till harpa,
8 han som täcker himlen med moln
och bereder regn åt jorden,
han som låter gräs skjuta upp på bergen
9 och ger föda åt djuren,
åt korpens ungar som ropar.
10 Han har ej sin lust i hästens styrka,
ej sin glädje i mannens snabbhet.
11 Herren gläder sig åt dem som fruktar honom,
åt dem som hoppas på hans nåd.
12 Jerusalem, prisa Herren,
Sion, lova din Gud!
13 Ty han har gjort bommarna för dina portar fasta,
han har välsignat dina barn i dig.
14 Han ger dina gränser fred,
han mättar dig med bästa vete.
15 Han sänder sitt budskap till jorden,
hans ord går ut med hast.
16 Han låter snö falla som ull,
rimfrost strör han ut som aska.
17 Han kastar sitt hagel som smulor,
vem kan uthärda hans köld?
18 Han sänder sitt ord och det frusna smälter,
han låter sin vind blåsa och vattnen strömmar.
19 Han har förkunnat sitt ord för Jakob,
sina stadgar och bud för Israel.
20 Så har han inte gjort för något hednafolk,
de känner inte hans domslut.
Halleluja!
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln