M’Cheyne Bible Reading Plan
Ahas blir kung i Juda
16 I Pekas, Remaljas sons, sjuttonde regeringsår blev Ahas,[a] Jotams son, kung i Juda. 2 Ahas var tjugo år när han blev kung, och han regerade sexton år i Jerusalem. Han gjorde inte det som var rätt i Herrens, sin Guds, ögon så som hans fader David, 3 utan vandrade på samma vägar som Israels kungar. Han lät också sin son gå genom eld efter den avskyvärda seden hos de folk som Herren hade fördrivit för Israels barn. 4 Och han bar fram offer och tände offereld på höjderna och kullarna och under alla gröna träd.
5 På den tiden drog Resin, kungen i Aram, och Peka, Remaljas son, Israels kung, upp för att erövra Jerusalem. De belägrade Ahas men kunde inte erövra staden. 6 Vid samma tid vann Resin, kungen i Aram, tillbaka Elat åt Aram och drev Juda män från Elat. Därefter kom edomiterna till Elat och bosatte sig där, och där bor de än i dag.
7 Men Ahas skickade sändebud till Tiglat-Pileser, kungen i Assyrien, och lät säga: "Jag är din tjänare och din son. Drag upp hit och rädda mig från Arams kung och från Israels kung, för de har överfallit mig." 8 Ahas tog det silver och guld som fanns i Herrens hus och i kungshusets skattkammare och sände det som gåva till kungen i Assyrien. 9 Och kungen i Assyrien lyssnade till honom och drog upp mot Damaskus och intog det[b] och förde bort folket till Kir och dödade Resin.
10 Kung Ahas for sedan till Damaskus för att där möta den assyriske kungen Tiglat-Pileser. När kung Ahas fick se altaret som fanns i Damaskus, skickade han en ritning av altaret till prästen Uria med en beskrivning av hur det var byggt. 11 Sedan byggde prästen Uria altaret. Helt efter den beskrivning som kung Ahas hade sänt honom från Damaskus gjorde prästen Uria det färdigt innan kung Ahas kom tillbaka från Damaskus. 12 När kungen efter sin hemkomst från Damaskus fick se altaret, trädde han fram till altaret och steg upp till det. 13 Därefter offrade han sitt brännoffer och matoffer och göt ut sitt drickoffer. Blodet av det gemenskapsoffer som han offrade stänkte han på altaret. 14 Men kopparaltaret som stod inför Herrens ansikte flyttade han undan från husets framsida, från platsen mellan det nya altaret och Herrens hus, och ställde det på norra sidan om detta altare. 15 Kung Ahas befallde prästen Uria: "På det stora altaret skall du bränna morgonens brännoffer och kvällens matoffer, likaså kungens brännoffer tillsammans med hans matoffer, samt brännoffer, matoffer och drickoffer för allt folk i landet. Allt blod av såväl brännoffer som slaktoffer skall du stänka på det. Men vad jag skall göra med kopparaltaret, det vill jag närmare överväga." 16 Prästen Uria gjorde alldeles som kung Ahas befallde honom.
17 Kung Ahas bröt också loss sidolisterna på bäckenställen och tog bort bäckenet från dem. Havet lyfte han ner från kopparoxarna som stod under det och ställde det på ett stengolv. 18 Den täckta sabbatsgången som man byggt vid huset och likaså kungens yttre ingångsväg förlade han inom Herrens hus för den assyriske kungens skull.
19 Vad som mer finns att säga om Ahas och vad han gjorde, det är skrivet i Juda kungars krönika. 20 Ahas gick till vila hos sina fäder och blev begravd hos sina fäder i Davids stad, och hans son Hiskia blev kung efter honom.
Förmaningar till skilda grupper i församlingen
2 Men du skall tala i överensstämmelse med den sunda läran: 2 äldre män skall uppträda nyktert, värdigt och behärskat och vara sunda i tro, kärlek och tålamod. 3 Äldre kvinnor skall på samma sätt uppträda som det anstår de heliga. De skall inte sprida skvaller eller missbruka vin. De skall vara lärare i det som är gott, 4 så att de förmanar de unga kvinnorna att älska man och barn, 5 att leva anständigt och rent, att vara husliga och goda och underordna sig sina män, så att Guds ord inte smädas.
6 Förmana på samma sätt de yngre männen att i allt visa gott omdöme, 7 och var själv ett föredöme i goda gärningar. Ge i din undervisning prov på oförfalskad sanning och värdighet. 8 Var sund och oklanderlig i ditt tal, så att din motståndare måste skämmas, då han inte har något ont att säga om oss. 9 Förmana slavarna att underordna sig sina herrar i allt, att helhjärtat tjäna dem och inte säga emot, 10 att inte smussla undan något utan alltid visa sann trohet, så att de i allt är en prydnad för Guds, vår Frälsares, lära.
Guds nåd har uppenbarats
11 Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. 12 Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudfruktigt i den tid som nu är, 13 medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet. 14 Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar. 15 Så skall du tala, förmana och tillrättavisa med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig.
Straff för Israels synder
9 Gläd dig inte Israel så att du jublar som folken.
I trolös avfällighet har du övergivit din Gud.
Du har älskat en skökas lön
på alla sädeslogar.
2 Logen och vinpressen skall inte föda dem,
och vinet skall slå fel för dem.
3 De skall inte få bo i Herrens land.
Efraim måste vända tillbaka till Egypten,
och i Assyrien skall de tvingas äta oren mat.
4 De skall inte få offra vin som drickoffer åt Herren
och deras slaktoffer skall ej glädja honom.
Dessa skall vara för dem som sorgebröd,
alla som äter av det skall bli orena.
Ty deras bröd är endast för dem själva
och det kommer inte in i Herrens hus.
5 Vad skall ni göra på högtidsdagen,
på Herrens festdag?
6 Se, även om de kommer undan förödelsen
samlar Egypten ihop dem,
och Memfis får begrava dem.
Deras åtråvärda silver skall nässlor ta i besittning,
törne skall växa i deras hyddor.
7 De kommer, bestraffningens dagar,
de kommer, vedergällningens dagar,
Israel skall märka det.
Som en dåre står då profeten,
som en vansinnig är då Andens man
för din stora missgärnings skull,
ty stor har din fiendskap varit.
8 Profeten är Guds väktare över Efraim,
men snaror väntar honom på alla hans vägar
och fiendskap i hans Guds hus.
9 I djupt fördärv har de sjunkit,
nu som i Gibeas dagar.
Men han kommer ihåg deras missgärning,
han bestraffar deras synder.
10 Som druvor i öknen fann jag Israel.
Jag såg era fäder
som förstlingsfrukter på ett fikonträd,
då det börjar bära frukt.
Men de gick till Baal-Peor
och invigde sig åt skammens gud,
och de blev vidriga, lika den de älskade.
11 Efraims härlighet skall flyga bort som en fågel.
Ingen skall där föda barn eller gå havande,
ingen bli fruktsam.
12 Och även om de föder upp barn,
skall jag ta dessa ifrån dem,
så att ingen människa blir kvar.
Ja, ve dem när jag vänder mig ifrån dem!
13 Efraim är vad jag har sett Tyrus vara,
en plantering på ängen.
Men Efraim skall tvingas föra ut sina barn
till den som dräper dem.
14 Ge dem, Herre,
vad du bör ge dem.
Ge dem ofruktsamma moderliv
och bröst som inte ger di.
15 All deras ondska finns i Gilgal,
det var där jag fick hat till dem.
För deras onda gärningars skull
skall jag driva ut dem ur mitt hus.
Jag skall inte längre bevisa dem kärlek,
alla deras furstar är upproriska.
16 Efraim är slagen,
deras rot förtorkad,
de skall inte bära frukt.
Även om de föder barn,
skall jag döda deras kära livsfrukt.
17 Min Gud skall förkasta dem,
ty de har inte lyssnat på honom.
De skall bli flyktingar bland hednafolken.
Psalm 126
Från tårar till jubel
1 En vallfartssång.
När Herren gjorde slut på Sions fångenskap,
då var vi som drömmande.
2 Då fylldes vår mun med skratt
och vår tunga med jubel.
Då sade man bland hednafolken:
" Herren har gjort stora ting med dem."
3 Ja, Herren har gjort stora ting med oss,
och vi är glada.
4 Herre, låt våra fångar komma åter
liksom strömmarna i Negev.
5 De som sår med tårar
skall skörda med jubel.
6 Gråtande går de ut och bär sitt utsäde.
Med jubel kommer de åter och bär sina kärvar.
Psalm 127
På Herrens välsignelse beror allt
1 En vallfartssång av Salomo.
Om inte Herren bygger huset
är arbetarnas möda förgäves.
Om inte Herren bevarar staden
vakar väktaren förgäves.
2 Förgäves stiger ni tidigt upp
och går sent till vila
för att äta det bröd ni slitit för.
Detta ger han åt sina vänner
medan de sover.
3 Se, barn är en Herrens gåva,
livsfrukt en lön.
4 Som pilar i en hjältes hand
är söner man får vid unga år.
5 Lycklig den man
vars koger är fyllt med dem.
De kommer inte på skam
när de går till rätta med fiender i porten.
Psalm 128
Herrens välsignelse i hemmet
1 En vallfartssång.
Salig är var och en som fruktar Herren
och vandrar på hans vägar.
2 Av dina händers arbete får du njuta frukten.
Salig är du och det skall gå dig väl.
3 Som en fruktsam vinstock är din hustru inne i ditt hus,
som olivplantor är dina barn
kring ditt bord.
4 Ty se, så blir den man välsignad
som fruktar Herren.
5 Herren skall välsigna dig från Sion.
Du skall få se Jerusalems välgång
i alla dina livsdagar,
6 och du skall få se barn till dina barn.
Frid över Israel!
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln