M’Cheyne Bible Reading Plan
Gräshoppor täcker landet
10 Då sa Herren till Mose: Gå tillbaka till Farao och framställ på nytt din begäran till honom. Men jag har förhärdat både hans och hans tjänares hjärtan, för att jag ska kunna göra fler under och visa min makt.
2 Tänk på vilka otroliga ting du kommer att kunna berätta för dina barn och barnbarn om vad jag gjorde i Egypten! Du ska låta dem förstå att jag verkligen visade er att det är jag som är Herren.
3 Mose och Aron gick än en gång till Farao och talade med honom: Herren, hebreernas Gud, frågar: 'Hur länge tänker du stå mig emot? Släpp mitt folk så att det kan fira gudstjänst inför mig.
4-5 Om du fortfarande vägrar att göra det, ska jag i morgon bitti täcka hela landet med så många gräshoppor att du inte ska kunna se marken, och de ska äta upp allt som blev kvar efter haglet.
6 Det kommer att vimla av dem i ditt palats och i dina tjänares hem över hela Egypten. Aldrig tidigare i Egyptens historia har det förekommit någonting så fruktansvärt.' Sedan gick Mose därifrån.
7 Faraos tjänare kom och frågade Farao om han tänkte göra slut på dem alldeles: Märker du inte att hela Egypten håller på att gå under? Låt männen gå för att tjäna Herren!
8 Då hämtade man tillbaka Mose och Aron till Farao. Ni får väl gå och fira gudstjänst då! sa han. Men vilka är det som ska gå?
9 Vi vill gå tillsammans med våra söner och döttrar och med all vår boskap, svarade Mose. Vi vill ta allting med oss, och alla vill vi vara med på den här vandringen.
10 I Guds namn kommer jag inte att låta er ta med barnen! invände Farao. Jag förstår nog er komplott!
11-12 Aldrig på tiden! Nej, ni som är vuxna män kan gå och fira gudstjänst, för det var ju det ni ville. Och så körde man ut dem därifrån.12Då sa Herren till Mose: Räck ut din hand över Egyptens land, så ska gräshoppor komma över hela landet och äta upp allt som haglet lämnade kvar.
13 Och Mose räckte ut sin stav, och Herren lät en östlig vind blåsa över landet hela dagen och hela natten, och när det blev morgon hade vinden fört med sig gräshopporna.
14 De täckte hela landet från den ena gränsen till den andra. Det var den värsta gräshoppsplågan i hela Egyptens historia, och det kommer aldrig mer att bli en liknande.
15 Gräshopporna täckte hela landet och skymde solen så att det blev alldeles mörkt, och de åt upp all växtlighet som fanns kvar efter haglet. De lämnade inget grönt kvar, inte ett enda träd eller en enda planta i hela landet.
16 Då skickade Farao ilbud efter Mose och Aron och sa till dem: Jag bekänner min synd mot Herren, er Gud, och mot er.
17 Förlåt min synd bara den här gången och bed Herren, er Gud, att han tar bort denna dödsplåga.
18 Mose gick ut från Faraos palats och bad till Herren,
19 och han sände en kraftig västanvind som blåste ut alla gräshopporna i Röda havet, och sedan fanns det inte en enda gräshoppa kvar i hela Egypten.
20 Men Herren förhärdade Faraos hjärta, så att han inte lät folket gå.
Mörker över landet i tre dagar
21 Då sa Herren till Mose: Lyft upp dina händer mot himlen, så ska jag sända ett väldigt mörker, utan den minsta strimma ljus över Egypten.
22 Mose gjorde som Herren hade sagt, och det kom ett tjockt mörker över hela landet som varade i tre dagar.
23 Under hela denna tid kunde egyptierna knappast röra sig, men Israels folk hade ljus som vanligt.
24 Farao skickade då bud på Mose och sa: Gå och fira gudstjänst åt Herren, men låt era får och er boskap stanna här. Barnen får ni ta med er.
25 Nej, sa Mose. Vi måste ta med oss all vår boskap för att kunna bära fram slaktoffer och brännoffer inför Herren, vår Gud.
26 Inte en klöv ska lämnas kvar. Vi vet inte vad för slags offer han kommer att begära, förrän vi är där.
27 Men Herren förhärdade Faraos hjärta, så att han inte heller nu lät dem gå.
28 Gå ut härifrån, och visa dig aldrig mer inför mig, skrek Farao åt Mose. Den dag du gör det ska du dö.
29 Jag ska inte komma hit någon mer gång, lovade Mose.
Omvänd er, eller dö
13 Vid den tiden fick Jesus höra att Pilatus hade dödat några judar från Galileen, när de offrade i templet i Jerusalem, så att deras blod hade blandats med offerdjurens.
2 Tror ni att de var större syndare än de andra människorna i Galileen? frågade han. Var det därför de fick lida?
3 Inte alls! Förstår ni inte att eftersom de blev dödade så kommer ni också att mista livet, om ni inte överger ert ogudaktiga liv och vänder om till Gud?
4 Och hur var det med de arton som dog när tornet i Siloa föll över dem? Var de de värsta syndarna i Jerusalem?
5 Inte alls! Ni ska också dö om ni inte ändrar er.
6 Sedan berättade han denna liknelse: En man planterade ett fikonträd i sin trädgård. Han kom då och då och tittade till det för att se om han kunde hitta någon frukt på det, men han blev alltid besviken.
7 Till sist bad han sin trädgårdsmästare att hugga ner det. 'Jag har väntat i tre år, och det har inte blivit ett enda fikon på det!' sa han. 'Det är ingen idé att hålla på så här! Jag kan använda platsen till något annat.'
8 'Ge det en chans till
9 Kanske det blir fikon på det nästa år. Om inte, så hugger jag ner det.'
Jesus botar en handikappad kvinna
10 En sabbatsdag när han undervisade i synagogan,
11 fick han se en svårt handikappad kvinna. Hon hade gått böjd i arton år, och kunde inte räta på sig.
12 Han ropade på henne och sa: Kvinna, du är botad från din sjukdom!
13 Sedan rörde han vid henne, och genast rätade hon på sig och började tacka och lovprisa Gud.
14 Men föreståndaren för synagogan blev förargad över att Jesus botade henne på sabbatsdagen. Det finns sex dagar i veckan när man kan arbeta, ropade han till folket. Då kan man komma och bli botad, men inte på sabbaten!
15 Men Jesus svarade: Ni hycklare! Ni arbetar själva på sabbaten. Löser ni inte era åsnor och oxar på sabbaten och leder ut dem för att ge dem vatten?
16 Och så förbjuder ni mig att lösa denna judiska kvinna som Satan hållit bunden i arton år, bara för att det är sabbat!
17 Det fick hans fiender att skämmas, men folket gladde sig över de stora under han gjorde.
Jesus undervisar om Guds rike
18 Därefter började han undervisa om Guds rike igen. Vad kan man säga att riket liknar? frågade han. Hur ska jag beskriva det?
19 Jo, det är som ett litet senapsfrö som såtts i en trädgård. Det växer och blir ett träd, och fåglarna bygger sina bon i dess grenar.
20-21 Det är som jäst, som knådas in i en deg och som utan att någon ser hur det går till, får hela degen att jäsa.
Varför kommer inte alla in i Guds rike?
22 På sin väg mot Jerusalem gick han från stad till stad och från by till by och undervisade.
23 Någon frågade honom: Kommer bara några få att bli frälsta? Jesus svarade:
24-25 Dörren till himlen är trång. Gör därför allt för att komma in genom den. Sanningen är den att många försöker, men de lyckas inte, och när husets herre har låst dörren är det för sent. Om ni då står utanför och bankar och ber: 'Herre, öppna dörren för oss
26 Då säger ni: 'Men vi har ätit och druckit tillsammans med dig. Och du predikade hos oss!'
27 Men han kommer att svara: 'Har jag inte redan sagt att jag inte känner er. Försvinn härifrån!'
28 Och ni ska gråta och jämra er av förtvivlan och ilska när ni står där utanför och ser Abraham, Isak, Jakob, alla profeterna,
29 och alla människor som kommer från hela världen för att vara med om festen i Guds rike.
30 Och lägg märke till detta! Några som nu inte anses vara något kommer att bli ärade, och många med kända namn kommer att vara obekanta.
Jesus sörjer över Jerusalem
31 I samma ögonblick kom ett par fariseer till honom och sa: Gå genast härifrån, om livet är dig kärt, för Herodes är efter dig!
32 Jesus svarade: Hälsa den räven att jag driver ut onda andar och botar sjuka i dag och i morgon, men på den tredje dagen når jag mitt mål.
33 Ja, i dag, i morgon och i övermorgon måste jag hålla på! För det passar inte en profet att bli dödad någon annanstans än i Jerusalem!
34 O Jerusalem, Jerusalem! Du stad som mördar profeterna, och som stenar dem som sänts ut för att hjälpa dig. Hur ofta har jag inte velat samla dina barn, precis som hönan samlar kycklingarna under sina vingar, men ni ville inte.
35 Och nu, nu får ni själva ta hand om ert hus. Mig får ni inte se igen förrän ni säger: 'Välkommen du som kommer i Herrens namn.'
28 Människan vet hur man bryter silver och renar guld,
2 hur man gräver fram järn ur jorden och smälter koppar ur malm.
3-4 Hon vet hur man tänder ljus, så att gruvschakt kan sprängas och malm brytas i jordens djup. Där nere i djupet, långt från hemmets trygghet, gräver hon sig fram och svingar sig över avgrunden i rep.
5 Den jord som ger växt och föda är i sitt inre som omvälvd av eld.
6 Safirer gömmer sig i berget och guldklimpar i gruset,
7 skatter som ingen fågel kan se och inget falköga upptäcka.
8 Inget rovdjur har någonsin trampat på dessa rikedomar och inget lejon varit i deras närhet.
9 Men människan kan spräcka den hårda klippan och borra sig ner i djupen.
10 Hon spränger tunnlar in i bergen och avslöjar dyrbara skatter.
11 Hon dämmer upp vattenströmmar och vaskar fram guld.
12 Men trots att människan kan frilägga dessa skatter, vet hon inte var visheten gömmer sig.
13 Hon inser inte dess oskattbara värde och förstår inte att den inte kan sökas bland människor.
14 'Här finns den inte
15 Visheten kan inte köpas för silver eller guld,
16 inte för guld från Ofir eller för dyrbar onyx eller safir.
17 Den är värdefullare än juveler infattade i guld.
18 Korall och kristall kan inte nämnas som jämförelse. Den är mer värd än rubiner.
19 Topas från Etiopien kan inte betala den och inte heller det allra renaste guld.
20 Var kan vi då få tag i visheten? Var finns förmågan att förstå?
21 Den är gömd för allt levande, inte ens den mest skarpögda fågel i skyn kan upptäcka den.
22 Döden och dödsriket har hört ryktas om den.
23-24 Bara Gud vet var den finns, och bara han kan visa vägen. Han kan se hela jorden och allt under himlen.
25 Han får vinden att blåsa, och han sätter gränser för havet.
26 Han ger regnet dess lagar och visar blixten dess väg.
27 Han vet var visheten finns. Han har granskat den och noga utforskat den.
28 Och han säger till människan: 'Lyssna! Att frukta Herren är sann vishet, och att fly det onda är sant förstånd.'
Profetia och tungotal
14 Låt kärleken vara ert främsta mål, men be om de speciella gåvor som den helige Ande ger, och särskilt om gåvan att profetera.
2 Om din gåva är att tala i tungor, det vill säga tala på ett språk som du inte har lärt dig, så talar du till Gud och inte till människor, eftersom de inte kan förstå dig. Du talar genom Andens kraft, men allt du säger är en hemlighet.
3 Men den som profeterar förkunnar Guds budskap. Han hjälper andra att växa i Herren och uppmuntrar och tröstar dem.
4 En person som talar i tungor får alltså själv hjälp till att växa i Anden, men den som profeterar kommer med budskap från Gud, och bygger upp hela församlingen.
5 Jag önskar att ni alla hade gåvan att tala i tungor, men jag önskar ännu mer att ni alla kunde profetera och förkunna Guds budskap. Det är nämligen en större och mer användbar utrustning än att tala på okända språk, om du inte efteråt kan tolka vad du har sagt, så att de andra också kan få någon nytta av det.
6 Kära vänner, tänk er att jag själv skulle komma till er och tala på ett språk som ni inte förstod. Till vilken nytta skulle det vara? Men om jag på ett språk som ni förstår, talar om vad Gud har visat mig och berättar om det jag känner till och om vad som ska hända och om de stora sanningarna i Guds ord - så är det vad ni behöver och det kommer att hjälpa er.
7 Om ett instrument, en flöjt eller en harpa, ger ifrån sig toner som inte kan skiljas från varandra, hur ska man då kunna höra vilken melodi som spelas? Ingen kan känna igen en melodi, spelad på en flöjt, om inte varje ton ljuder klart.
8 Och om en trumpetsignal är otydlig, vem gör sig då färdig till strid?
9 Hur ska en människa då kunna förstå vad du menar, om du talar till henne på ett främmande språk? Det är som att prata i tomma luften.
10 Jag antar att det finns tusentals andra språk än mitt i världen. Alla är användbara för dem som förstår dem,
11 men mig säger de ingenting. Om någon talar till mig på ett språk jag inte förstår så är vi främlingar för varandra.
12 Eftersom ni är så ivriga att få den helige Andes gåvor, så be honom om de bästa. De som kan bli till verklig hjälp för hela församlingen.
13 Om någon har fått gåvan att tala okända språk, så bör han också be om gåvan att uttyda och tolka det han säger, så att alla kan förstå.
14 För om jag ber på ett språk som jag inte förstår, så ber min ande, men jag vet inte själv vad jag säger.
15 Hur ska jag då göra? Jag ska be på båda sätten. Jag kan tala i tungor, men också be på mitt modersmål. Jag kan sjunga i anden men också på mitt eget språk, så att jag förstår den lovprisning som jag för fram.
16 För om du talar tungomål och prisar och tackar Gud enbart med anden, hur ska då de som inte förstår dig kunna lovprisa Gud tillsammans med dig? Hur ska de kunna förena sig med dig i tacksägelse, när de inte vet vad du säger?
17 Det finns inget att invända mot att du tackar Gud på det sättet, men de andra människorna som är närvarande får ingen hjälp av det.
18 Jag tackar Gud för att jag talar i tungor mer än någon av er.
19 Men i offentliga gudstjänster talar jag hellre fem ord som människor kan förstå och få hjälp av än tiotusen ord i tungor på ett okänt språk.
20 Kära bröder, var inte naiva när det gäller att förstå detta. Ni ska vara lika oskyldiga som barn i fråga om allt ont, men när det gäller förståndet ska ni vara fullvuxna.
21 Det står i de gamla Skrifterna att Gud ska sända män från andra länder till att tala till sitt folk på främmande språk, men inte ens då ska de lyssna.
22 Att be på ett okänt språk för inte människor till tro, men det profetiska talet övertygar och skapar tro.
23 Anta att en som inte tror kommer till församlingen och hör er tala på olika språk. Nog kommer han att tro att ni är galna.
24 Däremot om ni alla profeterar, så kan era vittnesbörd övertyga hans samvete om att han är en syndare.
25 Hans hemliga tankar kommer att bli kända, och han kommer att falla ner på sina knän och tillbe Gud och förklara att Gud verkligen finns där ibland er.
Regler för gudstjänsten
26 Mina bröder, låt oss nu sammanfatta vad jag har sagt. När ni kommer tillsammans bör det fungera på det sättet att några sjunger, andra undervisar eller berättar något som Gud har låtit dem förstå, andra talar tungomål eller uttyder någon annans tungotal. Men allt som görs måste vara nyttigt för alla och tjäna till att bygga upp dem i tron på Herren.
27 Inte fler än två eller högst tre bör tala på okända språk,
28 och om ingen som kan tolka finns närvarande bör de inte tala högt. De kan tala tyst för sig själva och för Gud, men inte offentligt.
29-30 Två eller tre kan profetera, om de har gåvan, men bara en i taget, medan de andra lyssnar. Om någon får ett budskap eller en uppenbarelse från Herren ska den som då talar sluta.
31 På det sättet kan alla som har profetians gåva få tala, den ene efter den andre, och alla kommer att lära sig något och bli uppmuntrade och hjälpta.
32 Kom ihåg att en person som har ett budskap från Gud, också har kraft att behärska sig själv eller att vänta på sin tur.
33 Gud tycker inte om när det är oordning. Han vill att det ska råda harmoni i församlingen.
34 Kvinnorna bör vara tysta under sammankomsterna. De ska inte vara med i diskussionerna, för de är enligt Skriften underordnade männen.
35 Om de undrar över något kan de fråga sina män efteråt i hemmet, för det är olämpligt för kvinnor att ta till orda i församlingen.
36 Håller ni inte med mig? Tror ni att kunskapen om Guds vilja börjar och slutar med er korinthier? Ja, då har ni misstagit er!
37 Ni som gör anspråk på att ni har profetians gåva liksom andra gåvor från den helige Ande borde vara de första att förstå att vad jag säger är en befallning från Herren själv.
38 Men om någon fortfarande inte håller med mig så måste vi lämna honom i hans okunnighet.
39 Därför, kära vänner i tron, var angelägna om att bli profeter, så att ni kan förkunna Guds budskap klart, men säg aldrig att det är fel att tala i tungor.
40 Se till att allt sker värdigt och med ordning.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®