M’Cheyne Bible Reading Plan
Jakob begravs i Kanaan
50 Josef kastade sig över sin fars kropp och grät över honom och kysste honom.
2 Sedan bad han de läkare som tjänade honom att balsamera kroppen.
3 Detta tog hela fyrtio dagar, och landssorgen varade i sjuttio dagar.
4 När sorgetiden slutligen var över, gick Josef till Faraos hov och bad om en hälsning till Farao:
5 Säg till Farao att min far fick mig att lova att föra hans kropp tillbaka till Kanaans land och begrava den där. Be om tillstånd för mig att få gå och begrava min far. Försäkra Farao att jag ska återvända så snart som möjligt.
6 Farao lovade honom detta. Gå och begrav din far, som du lovat honom, sa han.
7 Då begav sig Josef iväg tillsammans med ett stort antal av Faraos rådgivare och assistenter, de var alla höga ämbetsmän i landet,
8 och alla Josefs släktingar, hans bröder och deras familjer. Men de lämnade sina små barn och alla hjordar kvar i Gosens land.
9 Många vagnar och ryttare och mycket folk följde alltså med Josef.
10 När de kom fram till Goren-Haatad, en tröskplats på andra sidan Jordan, höll de en högtidlig dödsklagan över Jakob, och Josef sörjde sin far i sju dagar.
11 Invånarna där, kananeerna, gav platsen ett nytt namn, Abel-Misraim, som betyder Egyptiska sörjare, för de sa: Detta är en plats som innebär djup sorg för dessa egyptier.
12-13 Sedan gjorde Israels söner som han hade befallt dem och bar hans kropp till Kanaans land och begravde den där i Makpelas grotta, den grotta nära Mamre, som Abraham hade köpt av hetiten Efron.
Josef tar väl hand om sina bröder
14 Sedan återvände Josef till Egypten med sina bröder och alla dem som följt med honom för att begrava Israel.
15 Efter faderns död blev Josefs bröder misstänksamma. Nu kommer Josef att ge igen för allt det onda vi har gjort mot honom, sa de.
16-17 Därför sände de bud till honom och sa: Innan vår far dog sa han till oss att be dig förlåta oss allt ont vi har gjort mot dig. Vi, tjänare åt din fars Gud, ber dig att förlåta oss. När Josef läste meddelandet brast han i gråt.
18 Sedan kom hans bröder och föll ned inför honom och sa: Vi är dina slavar.
19 Men Josef sa till dem: Var inte rädda för mig. Jag är väl inte Gud, så att jag kan döma och straffa er.
20 Jag ser det så här: Det som var menat ont, förvandlade Gud till gott. Han har gett mig denna höga ställning som jag har i dag, för att många människors liv skulle kunna räddas.
21 Nej, var inte rädda. Jag ska själv ta hand om er och era familjer. Och han talade mycket vänligt till dem och tröstade dem.
Josef dör
22 Josef och hans bröder och deras familjer blev alltså kvar i Egypten. Josef var 110 år gammal när han dog.
23 Han levde så länge att han fick se sin son Efraims barnbarn födas, och Manasses son Makirs barn fick han hålla i sin famn.
24 Snart kommer jag att dö, sa Josef till sina bröder. Men Gud ska nog komma och ta hand om er och föra er tillbaka till det land som han har lovat Abrahams och Isaks och Jakobs ättlingar.
25 Josef fick sina bröder att lova med en ed att de skulle ta hans kropp med sig tillbaka när de återvände till Kanaan.
26 Sedan dog Josef, 110 år gammal, och de balsamerade hans kropp och lade den i en kista i Egypten.
Johannes döparen förbereder vägen för Jesus
3 Medan Johannes, Sakarias son, levde ute i öknen, fick han ett budskap från Gud. Det hände under kejsar Tiberius femtonde regeringsår. Pontius Pilatus var då landshövding i Judeen, Herodes härskare i Galileen, hans bror Filippos i Itureen och Trachonitis, Lysanias i Abilene,
2 och Hannas och Kajafas var överstepräster.
3 Johannes började då predika i trakterna kring Jordanfloden att människorna kunde få sina synder förlåtna om de vände om till Gud och lät döpa sig.
4 Johannes var, som profeten Jesaja skriver: En röst ropar från öknen: 'Gör väg för Herren! Gör stigarna jämna för honom!
5 Fyll dalarna, sänk alla berg och höjder! Räta ut alla krokiga vägar! Jämna till det som är stenigt och gropigt!
6 Då ska alla människor få se Guds frälsning.'
7 När nu folk kom i stora skaror till honom för att döpas, talade han strängt till dem och sa: Tror ni, era ormyngel, att ni kan komma undan helvetet utan att vända om till Gud?
8 Nej, gå först och bevisa genom ert sätt att leva att ni verkligen gjort bättring. Och känn er inte säkra bara för att ni är barn till Abraham. Det räcker inte. Gud kan göra barn åt Abraham av de här stenarna!
9 Domen hänger över er, och yxan är redan lyft. Ja, varje träd som inte bär god frukt ska huggas ner och kastas i elden!
10 Folket frågade: Vad vill du då att vi ska göra?
11 Han svarade: Om ni har två skjortor, så ge den ena till den som ingen har. Om ni har mer mat än ni behöver, så ge åt dem som är hungriga.
12 Till och med tullindrivare, som var ökända för att ta mutor, kom för att döpas och frågade: Hur kan vi visa att vi har slutat att synda?
13 Genom att leva hederligt, svarade han. Se till att ni inte tar mer i skatt än vad den romerska staten ger order om.
14 Och vad ska vi göra? frågade några soldater.Johannes svarade: Tvinga inte till er pengar genom hot och våld, utan nöj er med er lön.
15 Alla väntade att Messias snart skulle komma, och de frågade Johannes om det möjligen var han.
16 Men Johannes svarade dem och sa: Jag döper bara med vatten, men snart kommer en som har mycket större makt än jag. Ja, jag är inte ens värd att vara hans slav. Han ska döpa er i den helige Andes eld.
17 Han ska skilja agnarna från vetet och samla vetet i sin lada. Men agnarna ska han kasta i en eld som aldrig slocknar.
18 Också på många andra sätt förmanade han folket och lät dem höra det glada budskapet.
Herodes sätter Johannes i fängelse
19-20 Men när Johannes offentligt kritiserat Herodes, fursten i Galileen, för hans förhållande med sin svägerska Herodias och för allt annat ont han gjort, satte Herodes Johannes i fängelse och lade så ytterligare en synd till sina övriga.
Johannes döper Jesus
21 En dag var Jesus med bland de många människor som Johannes döpte. När han hade blivit döpt och stod där och bad öppnades himlen.
22 Den helige Ande sänkte sig synligt ner över honom i form av en duva. Och en röst från himlen sa: Du är min älskade son, min utvalde.
Jesu familjeträd
23 Jesus var ungefär trettio år gammal när han började sin offentliga verksamhet. Bland folket var han känd som son till Josef. Josefs förfäder var:Eli, Mattat, Levi, Melki, Jannai, Josef, Mattatias, Amos, Nahum, Hesli, Naggai, Mahat, Mattatias, Shimi, Josek, Joda, Johanan, Resa, Serubbabel, Shealtiel, Ner, Melki, Addi, Kosam, Elmadam, Er, Jesus, Elieser, Jorim, Mattat, Levi, Symeon, Juda, Josef, Jonam, Eljakim, Melea, Menna, Mattata, Natan, David, Ishai, Oved, Boas, Salma, Nahshon, Amminadav, Admin, Arni, Hesron, Peres, Juda, Jakob, Isak, Abraham, Tera, Nahor, Serug, Reu, Peleg, Ever, Sela, Kenan, Arpakshad, Sem, Noa, Lemek, Metusela, Henok, Jered, Mahalalel, Kenan, Enosh, Set. Set var son till Adam som blev skapad av Gud.
Job ber om tröst och uppmuntran
16 Då svarade Job:
2 Jag har hört allt det här förut. Så dåliga ni är på att trösta mig.
3 Ska ni aldrig sluta upp med ert pladder? Vad är det som får er att fortsätta?
4 Men kanske jag hade gjort detsamma om våra roller varit ombytta. Jag skulle ha kunnat spy ut min kritik mot er och skaka på huvudet åt er!
5 Nej, så är det inte! Jag skulle uppmuntra, trösta och hjälpa er. Jag skulle försöka lindra er sorg.
6 Men nu får jag ha min egen sorg kvar, hur mycket jag än försvarar mig. Inte heller hjälper det om jag vägrar att tala,
7 för Gud har tömt mig på all min kraft och tagit min familj från mig.
8 Jag är bara skinn och ben - som ett bevis på min synd, säger ni.
9 Gud hatar mig och sliter sönder min kropp i vrede. Han biter ihop tänderna mot mig och väntar på att utsläcka det lilla liv som finns kvar i mig.
10 Mina 'tröstare' har öppnat sina glupande käftar för att sluka mig. De slår mig på kinden. Ovännerna sammangaddar sig mot mig.
11 Gud har överlämnat mig åt syndare, i de ogudaktigas hand.
12 Jag levde lugnt och stilla, tills han bröt ner mig. Han har tagit mig i nackskinnet och krossat mig i stycken och sedan hängt upp mig som sin måltavla.
13 Hans bågskyttar omger mig, och de låter sina pilar vina, så att marken blir våt av blodet från mina sår.
14 Gång på gång anfaller han mig och rusar emot mig som en krigare.
15 Här sitter jag i mitt säcktyg med ansiktet i smutsen.
16 Mina ögon är röda av gråt, och döden har märkt mina ögonlock.
17 Ändå är jag oskyldig och min bön uppriktig.
18 Du jord, sug inte upp mitt blod! Låt det protestera å mina vägnar.
19 Redan nu har jag ett vittne till min oskuld där i himlen. Min försvarare finns där uppe i det höga.
20 Mina vänner gör mig till åtlöje, men jag utgjuter mina tårar inför Gud
21 och ber att han ska lyssna till mig, som vän vädjar till vän.
22 Snart ska jag börja den vandring från vilken jag aldrig återvänder.
Job uttrycker sin nöd
17 Jag är sjuk och nära att dö. Graven är beredd att ta emot mig.
2 Jag är omgiven av människor som hånar mig, jag ser dem överallt.
3-4 Finns det ingen någonstans som vill bekräfta min oskuld? Men du, Gud, har inte låtit dem förstå vad som har hänt. Låt dem inte få segra!
5 Om de tar emot mutor för att förråda sina vänner, ska deras barn drabbas av blindhet.
6 Gud har gjort mig till åtlöje överallt. Man spottar mig rakt i ansiktet.
7 Mina ögon är skumma av gråt, och jag är bara en skugga av mitt forna jag.
8 Hederliga människor vänder sig bort när de får se mig.Men till slut ska den oskyldige höja sig över den gudlöse.
9 Den rättfärdige ska vandra vidare på rätt väg, och de som har rena händer ska bli allt starkare.
10 Men ni har inte bevisat någonting. Försök igen! Jag ser ingen vis man bland er.
11 Mina goda dagar är över nu. Mitt hopp är släckt och mitt hjärtas önskningar har krossats.
12 Ni säger att natt är dag och dag är natt. På så sätt förvränger ni sanningen!
13-14 Om jag dör, går jag in i mörkret och kallar graven min far och maskarna min mor och min syster.
15 Men var finns mitt hopp? Är det någon som kan finna det?
16 Nej, mitt hopp ska följa mig i graven. Vi ska vila tillsammans i jorden!
Ledare och tjänare
4 Ni ska därför se på Apollos och mig som Kristi tjänare, som förmedlar Guds välsignelser genom att förklara Guds hemligheter.
2 Det viktigaste för en tjänare är att göra precis vad hans herre säger till honom.
3 Kan man säga det om mig? Har jag varit en tjänare? Nåja, jag bryr mig inte om vad ni tänker i det fallet, eller vad någon annan tänker. Jag litar inte ens på mitt eget omdöme när det gäller detta.
4 Mitt samvete är rent, men inte ens det är ett slutgiltigt bevis. Det är Herren själv som måste granska mig och avgöra det.
5 Se därför till att ni inte drar förhastade slutsatser om någon enda människa. Vänta tills Herren återvänder. Då ska han ställa oss fram i ljuset, så att alla kan se precis hur var och en av oss har det i djupet av vårt innersta. Då får alla veta med vilka motiv vi har arbetat för Gud. Då ska Gud ge var och en det beröm som han förtjänar.
6 Jag har använt mig och Apollos som exempel för att visa att ni inte får följa människor. Ni får inte berömma er mera av den ene av lärarna än av den andre.
7 Varför är ni så stolta? Vad har ni, som inte Gud har gett er? Och om allt ni har kommer från Gud, varför ser ni er då själva som så betydelsefulla, som om ni hade uträttat något av er själva?
8 Ni tycks tro att ni redan har all den andliga mat ni behöver. Ni är mätta och andligt nöjda. Ni har blivit rika och uppför er som kungar. Jag skulle önska att ni redan satt på era troner, så att vi fick sitta där tillsammans med er. Men tyvärr har den tiden inte kommit än, då vi ska regera tillsammans.
9 Ibland tror jag att Gud har satt oss apostlar sist i raden. Jag känner mig som en dödsdömd fånge som väntar på avrättning och som visas upp i slutet av segrarens triumftåg, uttittad av både människor och änglar.
10 Tron har gjort Paulus och Apollos till dårar, säger ni, men naturligtvis är ni själva visa och förståndiga kristna! Vi är svaga, men det är inte ni! Er tänker man väl om, medan man skrattar åt oss.
11 Vi får gå hungriga och törstiga. Vi har inte ens tillräckligt med kläder för att hålla oss varma. Vi blir skickade hit och dit, några egna hem har vi inte.
12 Vi arbetar hårt med våra händer för att förtjäna vårt uppehälle. Vi välsignar dem som förbannar oss. Vi har tålamod med dem som sårar oss.
13 Vi svarar vänligt när man talar illa om oss. Hela tiden har vi behandlats som om vi bara var till besvär, och det enklaste skulle vara att vara av med oss.
14 Jag skriver inte detta för att få er att skämmas, utan för att varna er och ge er råd, kära barn.
15 För även om ni har tiotusen andra, som undervisar er om Kristus, så har ni ändå inte många fäder. Det var jag som blev er far i Jesus Kristus. Jag var den förste som berättade för er om honom och som fick er att ta emot honom.
16 Jag ber er att ta mig till föredöme.
17 Det egentliga skälet till att jag sänder Timotheos till er är att hjälpa er att göra detta. För han är en av dem som jag har vunnit för Kristus, ett älskat och pålitligt Guds barn. Han kommer att påminna er om hur jag undervisar i alla de församlingar som jag besöker.
18 Jag vet att några av er har blivit högfärdiga, och tror att jag är rädd för att komma och ta itu med er.
19 Men jag ska komma - och det snart - om Herren tillåter, och då ska jag ta reda på om dessa högfärdiga människor bara är stora i orden eller om de verkligen har Guds kraft.
20 Guds rike är inte bara ord, det är att leva i Guds kraft.
21 Vilket väljer ni? Ska jag komma med straff och tillrättavisning, eller ska jag komma med stilla kärlek och mildhet?
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®