M’Cheyne Bible Reading Plan
Josef kastas i fängelse
39 När Josef kom fram till Egypten som fånge till de ismaelitiska köpmännen, köptes han av Potifar, som var medlem av Faraos personliga stab och kapten över kungens livvakt och dessutom riksbödel.
2 Herren välsignade Josef i hans husbondes hus, och Josef lyckades med allt han gjorde.
3 När Potifar lade märke till detta och förstod att Herren var med Josef och att han lyckades med allt han företog sig,
4 blev han mycket nöjd med Josef och gjorde honom till sin närmaste man. Josef fick ansvaret över hela hushållet och över allt som Potifar ägde.
5 Från den dagen välsignade Herren Potifar och hela hans hus på grund av Josef. Gud var med i allt Potifar företog sig, och allt fungerade utmärkt både i huset och ute på fälten.
6 Josef fick ansvar för alltsammans. Det enda Potifar själv avgjorde var vad han skulle äta.Josef var välbyggd och såg bra ut.
7 En dag började däeför Potifars fru göra närmanden mot honom och föreslog att han skulle komma och ligga med henne.
8 Josef vägrade och sa till henne: Min husbonde litar på mig i allt.
9 Själv har han inte mer makt här än vad jag har! Han har inte hållit undan något för mig utom dig, eftersom du är hans hustru. Hur skulle jag kunna göra något så ont som detta? Det skulle vara en stor synd emot Gud.
10 Men hon fortsatte med sina förslag dag efter dag. Josef vägrade att lyssna till henne och höll sig ur vägen så mycket som möjligt.
11 En dag när han var ensam med sina sysslor i huset
12 kom hon och grep tag i hans kläder och krävde att han skulle ligga med henne. Han slet sig loss, men rocken gled av honom, och hon stod där med den i handen när han flydde från huset.
13 När hon såg att allt hon hade kvar var hans rock,
14-15 ropade hon på de andra tjänarna.Den där hebreiske slaven bara förolämpar oss! snyftade hon. Han försökte våldta mig, men när jag skrek sprang han sin väg och glömde sina kläder.
16 Hon behöll rocken, och när hennes man kom hem på kvällen
17 berättade hon för honom vad som hänt.Den där hebreiske slaven, som du har här, försökte våldta mig,
18 men jag ropade på hjälp. Han flydde och lämnade kvar sin rock!
19 När Potifar hörde hustruns berättelse blev han rasande.
20 Han spärrade in Josef i det fängelse där kungen hade sina fångar.
21 Men Herren var med Josef också där och var god emot honom. Josef blev så omtyckt av förmannen för vakterna
22 att denne lämnade över hela skötseln av fängelset till Josef och lät honom få ansvaret för alla de andra fångarna.
23 Sedan hade förmannen inget att bekymra sig över, för Josef tog hand om allt, och Herren var med honom så att allt lyckades väl för honom.
9 Jesus sa vidare till dem: Några av er som står här nu, kommer att leva kvar och få se Guds rike komma med väldig kraft.
Jesus förvandlas på berget
2 Sex dagar senare tog Jesus med sig Petrus, Jakob och Johannes till toppen av ett högt berg.Plötsligt förändrades hans utseende mitt framför ögonen på dem.
3 Hans kläder blev bländande vita, så att inget blekningsmedel i hela världen kan göra kläder så vita.
4 Sedan visade sig Elia och Mose och började samtala med Jesus.
5 Upphetsad ropade Petrus: Mästare! Här är det skönt att vara. Vi bygger tre hyddor! En för var och en av er.
6 Han sa detta bara för att säga något, för han visste helt enkelt inte vad han skulle säga, och alla tre var rädda och förvirrade.
7 Men medan han talade sveptes de in i ett moln, som sänkte sig ner och en röst från molnet sa: Han är min älskade Son. Lyssna till honom!
8 Då lärjungarna såg sig omkring var Mose och Elia borta, men Jesus var kvar hos dem.
9 När de gick ner för bergssluttningen befallde Jesus dem att inte med ett ord nämna om vad de sett, förrän Människosonen uppstått från de döda.
10 Därför höll de det för sig själva, men talade ofta om det och undrade vad han menade med att uppstå från de döda.
11 De frågade honom nu om något som judarnas religiösa ledare ofta påstod, nämligen att Elia måste komma tillbaka innan Människosonen gör det.
12-13 Jesus höll med dem om att Elia först måste komma och bereda vägen. Ja, han sa att han hade faktiskt redan kommit och att man misshandlat honom fruktansvärt, precis som profeterna hade förutsagt. Sedan frågade Jesus dem vad profeterna kunde ha menat när de förutsa att Människosonen skulle få lida och bli illa behandlad av alla.
Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande
14 Nedanför berget hade mycket folk samlats, och resten av lärjungarna hade råkat i diskussion med några judiska ledare.
15 När de fick se Jesus komma gående blev de häpna och sprang fram till honom för att hälsa på honom.
16 Vad är det ni diskuterar? frågade han.
17 En man i folkhopen sa då: Mästare, jag har tagit min pojke med mig hit för att du skulle bota honom. Han kan inte tala eftersom han är besatt av en ond ande.
18 Och varje gång anden går till attack, slår den honom till marken och får honom att tugga fradga och gnissla tänder, och han blir alldeles stel. Därför bad jag dina lärjungar att driva ut den onde anden, men de kunde inte det.
19 Ska ni då aldrig börja tro, utbrast Jesus. Hur länge måste jag vara tillsammans med er innan ni lär er det? Kom hit med pojken.
20 Då kom de fram med pojken. Men när han fick se Jesus ryckte och slet anden i honom, och han föll till marken i krampryckningar och fradgan skummade runt munnen på honom.
21 Hur länge har det här hållit på? frågade Jesus fadern. Han svarade: Sedan han var mycket liten.
22 Ofta får den onde anden honom att falla i elden eller i vattnet för att ta död på honom. Hjälp oss, om du kan!
23 Om jag kan? svarade Jesus. Allt är möjligt om du tror på mig.
24 Jag tror, utropade fadern. Hjälp min otro!
25 Jesus såg att folk nu kom springande från alla håll. Då tillrättavisade han den onde anden: Du döve och stumme ande, sa han, jag befaller dig att komma ut ur detta barn och aldrig mer fara in i honom!
26 Anden skrek då vilt och började rycka och slita i pojken men for till sist ut ur honom. Pojken låg sedan som livlös på marken, och många mumlade: Han är död.
27 Men Jesus tog honom i handen och hjälpte honom upp på fötterna och han reste sig upp.
28 När Jesus efteråt kom inomhus och blev ensam med sina lärjungar, frågade de honom: Varför kunde inte vi driva ut den onde anden?
29 Jesus svarade: Andar av det slaget kan bara drivas ut som svar på bön.
Jesus förutsäger för andra gången hur han ska dö
30-31 Sedan lämnade Jesus och lärjungarna området och gick genom Galileen. Eftersom han fortfarande hade mycket att undervisa dem om, ville han vara ensam med dem och försökte därför att undvika all uppmärksamhet. Människosonen kommer snart att bli förrådd, sa han, för att förbereda dem på vad som skulle hända. Och man ska döda honom, men tre dagar senare ska han återvända till livet.
32 Men de förstod inte vad han menade, och de vågade inte heller fråga honom.
Lärjungarna diskuterar vem av dem som är störst
33 Så kom de till Kafarnaum. När de gjort sig hemmastadda i huset där de skulle bo, frågade Jesus dem: Vad pratade ni om på vägen?
34 Men de skämdes för att svara för de hade diskuterat med varandra om vem som var störst.
35 Då satte han sig ner och bad dem slå sig ner runt om och sa till dem: Den som vill vara den störste måste underordna sig andra och tjäna andra.
36 Sedan ropade han på ett litet barn och ställde det mitt ibland dem och lade armen om barnet och sa:
37 Den som av kärlek tar emot ett sådant barn, han tar emot mig. Och den som tar emot mig, han tar emot Gud själv eftersom Gud har sänt mig.
Lärjungarna förbjuder en man att använda Jesu namn
38 Johannes, en av lärjungarna, sa en dag till honom: Mästare, vi träffade en man som använde ditt namn för att driva ut onda andar. Men vi sa till honom att inte göra det, för han tillhörde ju inte vår grupp.
39 Det skulle ni inte ha gjort! sa Jesus. Den som gör under i mitt namn kan plötsligt inte vara emot mig.
40 Den som inte är emot oss är för oss.
41 Den som ger er något för att ni tillhör Kristus, om så bara ett glas vatten att dricka, ska inte bli utan belöning.
42 Men om någon berövar dessa små deras tro på mig, ja, det skulle då vara bättre för den människan att man hängde en tung kvarnsten runt halsen på henne och kastade henne i havet.
Jesus varnar för frestelse
43-44 Om din hand är orsak till att du kommer bort från Gud, så hugg av den. Det är bättre att gå in i det eviga livet med en hand än att med alla lemmar i behåll kastas i helvetet, i den eld som aldrig slocknar.
45-46 Om din fot får dig på fall, så hugg av den. Det är bättre för dig att vara handikappad för alltid än att med båda fötterna i behåll marschera mot helvetet.
47 Och om ditt öga får dig att synda, så riv ut det. Det är bättre att gå in i Guds rike med ett öga, än att ha båda i behåll och kastas i helvetets eld.
48 Där kommer plågorna aldrig att ta slut och elden aldrig att slockna.
49 Som man förbereder offerdjuren i templet med salt så måste också ni saltas med eld.
50 Salt är gott och nödvändigt så länge det verkar. Sen är det värdelöst. Se därför till att ni inte förlorar er salthalt. Och lev i fred med varandra.
Elifas vill att Job ska bekänna
5 Ropa om du vill, men vem ska svara dig? Vem kan du vända dig till?
2 Bitterhet tar kål på dåren och avund får den oförståndige på fall.
3 Jag har själv sett hur den som vänder sig bort från Gud kan tyckas ha framgång för stunden, men sedan kommer plötsligt fördärvet.
4 Hans barn blir lurade, och ingen försvarar dem.
5 Hans skördar blir stulna, och hans rikedom får släcka andras törst!
6 Olycka kommer inte utan anledning.
7 Ändå är människan lika förutbestämd till synd och olycka som eldslågan är bestämd att flamma uppåt, mot skyn.
8 Om det gällde mig själv skulle jag vädja till Gud och lägga fram min sak för honom.
9 Han kan göra under, fler än vi kan räkna och större än vi kan förstå.
10 Han sänder regnet över jorden för att vattna åkrarna
11 och ger rikedom till de fattiga och ödmjuka och trygghet till de lidande.
12 Han gör de klokas planer om intet.
13 De kloka går i sina egna fällor.
14 De famlar som blinda och går som i mörker mitt på ljusa dagen.
15 Gud räddar de lidande ur förtryckarnas grepp.
16 Så får till slut den fattige hopp, och orättfärdigheten måste tystna.
17 Den människa som Herren går till rätta med är avundsvärd! Förakta inte hans tillrättavisning!
18 Även om han sårar, så förbinder och botar han igen.
19 Han kommer att rädda dig gång på gång, så att inget ont ska skada dig.
20 Han ska rädda dig från svält i tider av hungersnöd och undan svärdet i krigstid.
21 Du kommer att vara skyddad från förtal och inte behöva oroa dig för framtiden.
22 Tankar på krig och hungersnöd ska inte beröra dig. Vilda djur ska lämna dig i fred.
23 Rovdjur ska inte anfalla dig.
24 Du behöver inte vara orolig för ditt hus, och ingenting ska bli stulet av din egendom.
25 Dina söner kommer att bli många. Dina ättlingar ska grönska som gräset.
26 Du ska få ett långt, lyckligt liv och skördas mogen och i rätt tid. Du ska inte bli skördad förrän tiden är inne.
27 Av erfarenhet har jag funnit att allt detta är sant. För ditt eget bästa, lyssna till mitt råd!
Israel är Guds utvalda folk
1-3 Mitt kära Israel, mitt folk! Mina judiska bröder! Vad jag längtar efter att ni ska komma till Kristus. Mitt hjärta känns tungt, och jag sörjer bittert dag och natt för er skull. Kristus vet, och den helige Ande vet, att jag inte överdriver när jag säger att jag skulle vara villig att bli förlorad för evigt om detta kunde rädda er.
4 Gud har gett er så mycket, men ändå vill ni inte lyssna till honom. Han tog er som sitt speciellt utvalda folk och ledde er med sin egen härlighet i form av ett lysande moln och talade om för er hur mycket han ville välsigna er. Han gav er sina regler för det dagliga livet, så att ni kunde veta vad han ville att ni skulle göra. Han lät er tillbe honom, och gav er stora löften.
5 Ni hade stora gudsmän som förfäder, och Kristus själv var en av er, en jude i fråga om sin mänskliga härkomst, och som nu regerar över allting. Pris ske Gud i evighet!
6 Har då Gud misslyckats med att uppfylla sina löften till judarna? Hans löften gäller bara dem som är sanna judar, och alltså inte alla som är födda i judiska familjer.
7 Enbart det faktum att de härstammar från Abraham gör dem inte till Abrahams verkliga barn. För Skrifterna säger att löftet gäller bara för Abrahams son Isak och Isaks barn, även om Abraham också hade andra barn.
8 Detta betyder att inte alla Abrahams barn är Guds barn, utan bara de som tror på det löfte om frälsning som Gud gav till Abraham.
9 För Gud hade lovat: Nästa år ska jag ge dig och Sara en son.
10-11 ,
12-13 Och många år senare, när Isak hade växt upp och gift sig och hans hustru Rebecka skulle föda sina tvillingbarn, sa Gud åt henne att Esau, barnet som föddes först, skulle bli tjänare åt tvillingbrodern Jakob. Precis som Skrifterna säger: Jag valde att välsigna Jakob, men inte Esau. Och Gud sa detta redan innan barnen var födda, innan de hade gjort något, vare sig gott eller ont. Detta bevisar att Gud gjorde vad han hade bestämt sig för att göra från början. Det skedde inte på grund av vad barnen gjorde, utan på grund av vad Gud ville.
14 Var Gud orättvis? Naturligtvis inte!
15 För Gud hade sagt till Mose: Om jag vill vara god mot någon, så är jag det. Och jag ska förbarma mig över vem jag vill.
16 Därför ges Guds välsignelser inte bara för att någon bestämmer sig för att få del av dem, eller arbetar intensivt för att få dem. De ges därför att Gud visar sin kärlek mot vem han vill.
17 Egyptens kung Farao är ett exempel på detta. Gud sa till honom att han hade gett honom makt för att visa sin väldiga kraft genom honom, så att hela världen skulle höra om Guds härliga namn.
18 Gud är alltså god mot somliga, bara därför att han vill vara det, och han gör så att somliga vägrar att lyssna till honom.
19 Varför anklagar då Gud dem för att de inte lyssnar? Har de inte gjort just vad han lett dem till att göra?
20 Nej, säg inte det! Vem är du som kritiserar Gud? Ska föremålet säga till den som har tillverkat det: Varför har du gjort mig så här?
21 När en människa tillverkar en kruka av lera, har hon då inte rätt att av samma lera göra en vacker kruka att ställa blommor i och en annan att slänga skräp i?
22 Har inte Gud all rätt att visa sin vrede och makt mot dessa som bara duger till att kastas bort och som han har haft tålamod med så länge?
23-24 Och har han inte rätt att välja andra, sådana som oss, som är gjorda för att fyllas av hans härlighets rikedomar - vare sig vi är judar eller inte. Har han inte rätt att vara kärleksfull mot oss, så att alla kan se hur stor hans härlighet är?
25 Gud säger ju genom profeten Hosea att han ska söka sig andra barn som inte kommer från den judiska familjen, och han ska älska dem, även om ingen har älskat dem förut.
26 Om alla som inte är judar har han förut sagt: Ni är inte mitt folk. De ska nu kallas den levande Gudens söner.
27 Profeten Jesaja utropade om judarna att även om de kunde räknas i miljoner, så skulle bara ett litet antal bli räddade.
28 För Herren kommer att verkställa sin dom över jorden, snabbt och en gång för alla.
29 Och Jesaja säger på ett annat ställe, att om det inte var för Guds barmhärtighets skull, så skulle alla judar förintas, varenda en, precis som alla förintades i städerna Sodom och Gomorra.
Israels folks otro
30 Vad ska vi då säga om allt detta? Jo, att Gud har gett alla en möjlighet att bli frigivna genom att tro, även om de egentligen inte sökt Gud.
31 Men judarna, som har ansträngt sig så mycket för att komma i ett rätt förhållande till Gud genom att lyda hans lagar, har aldrig lyckats.
32 Varför inte? Därför att de har försökt bli frälsta genom att följa lagen och utföra egna goda gärningar i stället för att hålla sig till tron på Kristus. De har snavat över den sten,
33 som Gud varnade dem för i Skrifterna när han sa: Jag har lagt en sten i vägen för judarna, som många kommer att snava över. Men de som tror kommer aldrig att bli besvikna.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®