M’Cheyne Bible Reading Plan
Jakob profeterar över sina söner
49 Sedan kallade Jakob samman alla sina söner och sa: Ställ er runt omkring mig, så ska jag berätta för er vad som kommer att hända med er under kommande dagar.
2 Lyssna till mig, Jakobs söner, lyssna till Israel, er far.
3 Ruben, du min äldste son och barn av min ungdoms fulla kraft. Du är den förste i rang.
4 Men du är motspänstig som de vilda vågorna på havet, och i praktiken ska du inte vara den förste längre. Jag ska be dig stiga ned, för du vanhedrade mig när du låg med en av mina hustrur.
5 Simeon och Levi är ganska lika, de är män fyllda av våld och orättvisa.
6 Jag vill inte ha något gemensamt med dem och inte ha deras råd. I vrede har de dödat män, och oxar har de plågat för nöjes skull.
7 Förbannad vare deras vrede, för den är våldsam och grym. Därför ska jag skingra deras ättlingar i hela Israel.
8 Juda, dina bröder kommer att prisa dig! Du kommer att förgöra dina fiender. Din fars söner ska böja sig inför dig.
9 Juda är ett ungt lejon, som har slutat att äta sitt byte. Han har lagt sig ned som ett lejon som slår sig till ro. Vem vågar oroa honom?
10 Spiran ska inte vika från Juda, förrän den kommer, som alla nationer ska lyda.
11 Han har bundit sin åsna vid en vinstock, ja, åsnefålen vid en utvald gren. Han har tvättat sina kläder i vin och sin mantel i druvans blod.
12 Hans ögon är mörkare än vin och hans tänder är vitare än mjölk.
13 Sebulon ska bo vid havets strand och bli en hamn för skeppen, med sina gränser utsträckta till Sidon.
14 Isaskar är ett starkt lastdjur, som vilar mellan sadelväskorna.
15 När han ser hur gott landet är, går han in under bördan och tjänar sina herrar med kraft.
16 Dan ska ge sitt folk rättvisa.
17 Han ska vara som en orm på stigen, en huggorm som stinger hästen i hoven, så att dess ryttare faller av.
18 Jag väntar på din frälsning, Herre.
19 Ett band av rövare ska trampa ned Gad, men han ska plundra och förfölja dem!
20 Aser ska laga till utsökta maträtter som passar en konungs bord!
21 Naftali är som en hjort, som man släppt lös och som föder välskapade kalvar.
22 Josef är ett fruktbart träd vid källan. Hans grenar når över muren och skuggar den.
23 Han blev allvarligt sårad av dem som sköt honom och förföljde honom,
24 men han höll sin båge stadigt med fast arm, för Jakobs Mäktige, Herden, Israels Klippa, stödde honom.
25 Dina förfäders Gud, den Allsmäktige, ska välsigna dig med himlens välsignelser ovanifrån och med jordens välsignelser underifrån, bröstets och livmoderns välsignelser,
26 välsignelser som sträcker sig högre än de eviga bergen. Detta ska vara välsignelserna över Josefs huvud, över honom som ska regera över sina bröder.
27 Benjamin är en hungrig varg som stryker omkring. Han uppslukar sina fiender på morgonen, och på kvällen delar han bytet.
28 Detta är de välsignelser som Israel välsignade sina söner med.
29-30 Sedan sa han till dem: Snart kommer jag att dö. Ni måste begrava mig hos mina förfäder i Kanaans land, i grottan på åkern i Makpela vid Mamre, den åker som Abraham köpte av hetiten Efron som begravningsplats.
31 Där är Abraham och hans hustru Sara begravda. Där ligger också Isak och hans hustru Rebecka, och där begravde jag Lea.
32 Det är den grotta som min farfar Abraham köpte från Hets söner.
33 När Jakob hade avslutat sina profetior om sönerna, lade han sig ned på sängen, drog sitt sista andedrag och dog.
Jesus föds i Betlehem
2 Vid den tiden beslutade den romerske kejsaren Augustus att alla innevånare i landet skulle registreras, så man kunde beskatta dem.
2 Detta gjordes när Quirinius var landshövding i Syrien.
3 Var och en fick då resa till sin hemstad för att registrera sig.
4 Eftersom Josef tillhörde den kungliga släkten måste han resa från staden Nasaret i Galileen till Betlehem i Judeen, kung Davids stad.
5 Han tog med sig Maria, sin trolovade, som nu väntade barn.
6 Medan de var i Betlehem blev det dags för henne att föda,
7 och hon fick en pojke. Hon svepte om honom och lade honom i en krubba, för det fanns inte plats för dem i värdshuset.
Några herdar besöker Jesus
8 Samma natt var några herdar ute på fälten utanför staden och vaktade sina får.
9 Plötsligt stod en ängel framför dem, och Guds härlighet lyste omkring dem. De blev fruktansvärt rädda,
10 men ängeln lugnade dem.Var inte rädda!, sa han. Jag kommer till er med en fantastisk nyhet, och den gäller alla!
11 I natt har Frälsaren fötts i Betlehem. Han är Messias, Herren.
12 Ni kommer att känna igen honom på att han är lindad och ligger i en krubba.
13 Plötsligt var ängeln omgiven av en himmelsk armé av änglar som lovprisade Gud.
14 Ära ske Gud i höjden, sjöng de, och fred på jorden bland människor som han älskar.
15 När alla änglar hade farit ifrån dem upp till himlen, sa herdarna till varandra: Kom! Nu går vi till Betlehem! Vi måste se det fantastiska som hänt och som Herren har låtit oss få veta!
16 De sprang in till staden, och hittade Maria och Josef och barnet i krubban.
17 Herdarna berättade för alla vad de varit med om, och vad ängeln sagt om barnet.
18 Alla häpnade över herdarnas ord,
19 men Maria behöll allt som hänt för sig själv. Hon lade det noga på minnet och tänkte ofta på det.
20 Herdarna vände sedan tillbaka till sina får. De tackade Gud för allt de hade fått se och höra, precis som ängeln hade sagt.
Maria och Josef tar med Jesus till templet
21 Åtta dagar senare när pojken omskars, fick han namnet Jesus, det namn som ängeln gav honom innan han ens blivit till.
22 När tiden för föräldrarnas rening var över tog de med honom till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren, så som det föreskrivs i Moses lag.
23 Där har nämligen Gud befallt att om en kvinnas första barn är en pojke, ska han överlåtas åt Herren.
24 Samtidigt bar föräldrarna fram det reningsoffer, ett par turturduvor eller två unga duvor, som lagen föreskrev.
25 Just den dagen var Symeon, en man från Jerusalem, i templet. Han var en god och gudfruktig man, fylld av den helige Ande, och han väntade ständigt på att Messias skulle komma.
26 Den helige Ande hade nämligen gjort klart för honom att han inte skulle dö förrän han hade sett Messias, Guds utvalde kung.
27 Och den helige Ande hade uppmanat honom att gå till templet just den dagen. När Maria och Josef kom för att bära fram Jesus inför Herren enligt lagens bud,
28 var alltså Symeon där. Han tog då barnet i sina armar och tackade Gud.
29-31 Herre, sa han, nu kan jag dö i frid! Jag har sett honom som du lovade att jag skulle få se, Frälsaren, som du har gett till världen.
32 Han är det ljus som ska lysa för alla folk, och han ska ge ära åt ditt folk Israel.
33 Josef och Maria var mycket förvånade över vad han sa om Jesus.
34-35 Symeon välsignade dem, och sa sedan till Maria: Ett svärd kommer att genomborra din själ, för många i Israel kommer att stöta bort detta barn, och det ska bli deras fördärv. Men för många ska han bli till stor glädje. Och många människors hemligaste tankar ska komma i dagen.
36-37 En gammal kvinna, som hette Hanna och som hade profetisk gåva, var också i templet. Hon var dotter till Fanuel från Asers stam. Efter att i sin ungdom ha varit gift i sju år, levde hon nu som änka. Hon var åttiofyra år, och hon lämnade aldrig templet, utan var där dag och natt och tjänade Gud genom att be och fasta.
38 Just när Symeon samtalade med Maria och Josef kom hon dit, och hon började tacka och lovprisa Gud. Hon berättade öppet för alla som väntade på Jerusalems befrielse att Messias hade kommit.
39 När föräldrarna hade gjort allt det som Guds lag föreskrev, återvände de till sin hemstad Nasaret i Galileen.
40 Där växte Jesus upp, och han blev känd för att vara ovanligt förståndig för sin ålder. Och Guds välsignelse vilade över honom.
Jesus samtalar med präster och lärare i templet
41-42 När Jesus var tolv år gammal följde han med sina föräldrar till Jerusalem, till den årliga påskhögtiden som de varje år brukade delta i.
43 När högtidsdagarna var över och de skulle fara hem igen stannade Jesus kvar i Jerusalem.Hans föräldrar saknade honom inte den första dagen,
44 för de trodde att han var tillsammans med sina kamrater i ressällskapet. Men när kvällen kom och de inte såg till honom började de söka efter honom bland släktingar och vänner.
45 Och när de inte kunde hitta honom, vände de tillbaka till Jerusalem för att leta efter honom där.
46-47 När de hade letat efter honom i tre dagar hittade de honom till sist i templet. Där satt han mitt ibland lärarna och lyssnade och ställde frågor. Alla som hörde på blev förbluffade över hur förståndig han var och över de svar han gav.
48 Hans föräldrar visste inte vad de skulle säga när de såg honom sitta där helt lugnt. Men Jesus, sa Maria, hur kunde du göra så mot oss? Vi har varit förtvivlade och letat efter dig överallt!
49 Men varför har ni letat efter mig? frågade han. Förstår ni inte att jag måste vara i templet, i min fars hus?
50 Men de begrep inte vad han menade.
51 Sedan följde han med dem hem till Nasaret, och han lydde dem på alla sätt. Men hans mor tänkte ofta på allt som hade hänt.
52 Och Jesus växte upp och blev stark och fick mer och mer visdom, och både Gud och människor älskade honom.
Elifas talar en andra gång
15 Elifas från Teman svarade då Job:
2 Du anses vara en vis man, och ändå låter du oss höra alla dessa tomma ord. Du är ingenting annat än en pratmakare.
3 Det är inte rätt att tala så dåraktigt. Vad gör sådana ord för nytta?
4-5 Har du ingen respekt för Gud, ingen vördnad för honom? Det är dina synder som talar om för din mun vad den ska säga! Dina ord är bedrägeri,
6 men varför skulle jag döma dig? Dina egna ord gör det!
7-8 Är du den visaste människa som lever? Föddes du innan höjderna skapades? Har du lyssnat till Guds hemliga råd? Har du suttit med i hans rådssal? Är det bara du som är vis?
9 Vad vet du mer än vi? Vad är det du förstår, som inte vi kan fatta?
10 På vår sida står gamla, visa män, som är äldre än din far!
11 Är Guds tröst inte nog för dig? Såras du av hans vänliga ord?
12 Varför tillåter du ilskan att dra i väg med dig, varför dessa flammande blickar?
13 Du vänder dig mot Gud med alla dina ord.
14 Vem på hela jorden kan vara så ren och rättfärdig som du påstår dig vara?
15 Gud litar ju inte ens på sina änglar! Inte ens himlarna kan vara fullkomligt rena i jämförelse med honom!
16 Hur mycket mindre då någon som du, som är ond och syndfull och som dricker synd som en svamp suger upp vatten!
17-19 Hör här, så ska jag svara dig utifrån min egen erfarenhet, bekräftad av visa mäns erfarenhet, och av sanningen från våra förfäder, som fick det här landet som gåva innan de ännu beblandat sig med främlingar.
20 Den ogudaktige har problem under hela sitt liv.
21 Han är omgiven av skräck, och även om en del dagar skulle vara goda, är de snart förbi.
22 Han vågar inte gå ut i mörkret av rädsla för att bli mördad.
23-24 Han vandrar omkring och måste tigga sin mat. Han lever sitt liv i fruktan, elände och ångest, besegrad i kampen
25-26 därför att han har knutit näven mot Gud och utmanat den Allsmäktige. Med sin envishet som en kraftig sköld framför sig har han gått emot honom.
27-28 Den ogudaktige ska i all sin välmåga bara få bo i tomma hus i ruinstäder där allt faller samman.
29 Rikedom och makt kommer att tas ifrån honom.
30 Han ska inte undkomma mörkret. Guds Ande ska förgöra honom. Lågor ska sluka allt han har.
31 Se till att han inte längre litar på sådant som saknar egentligt värde! Låt honom inte längre bedra sig själv, för han kommer inte att få något för sitt besvär.
32 Innan han dör ska all denna tomhet uppenbaras för honom. Allt han har räknat med ska försvinna
33 och falla till marken som druvor från en torkad vinstock och som olivträdets blommor när de vissnar.
34 De gudlösa är ofruktsamma och Guds eld förtär dem som tar mutor.
35 Det enda de kan befrukta är synd, och deras hjärtan kan bara föda ondska.
Paulus går emot splittringen i församlingen
3 Kära bröder, nu har jag talat till er som till nyomvända kristna, som ännu delvis är kvar i sitt gamla livsmönster. Jag kan inte tala till er som jag skulle göra till mogna kristna, som är fyllda av Anden.
2 Jag har varit tvungen att mata er med mjölk och inte med fast föda, eftersom ni inte kan smälta något kraftigare. Ja, än i dag måste ni fortfarande ha mjölk,
3 för ni är fortfarande bara kristna spädbarn, som i första hand lyder era egna önskningar och inte Guds. När ni är avundsjuka på varandra och delar upp er i grupper, bevisar inte det att ni fortfarande är barn, som vill ha sin egen vilja fram? Ni handlar faktiskt som människor som inte alls tillhör Herren.
4 Ni grälar om vem som är störst av Apollos och mig och splittrar därigenom församlingen. Visar inte detta hur lite ni har vuxit i Herren?
5 Men vem är egentligen Apollos? Eller Paulus? Jo, vi är tjänare som har fört er till tro, var och en med den gåva han har fått av Herren.
6 Min uppgift var att så trons säd, Apollos uppgift var att vattna den, men det var Gud, inte vi, som såg till att den växte i er.
7 Den person som planterar eller vattnar är inte särskilt betydelsefull, men Gud är det, eftersom det är han som får det att växa.
8 Den som sår och den som vattnar arbetar tillsammans med samma mål i sikte, även om var och en kommer att belönas för sin insats.
9 Vi är bara Guds medarbetare. Ni är Guds trädgård, inte vår. Ni är Guds byggnad, inte vår.
10 Gud har i sin godhet låtit mig bli en erfaren byggmästare. Jag har lagt grunden, och Apollos har byggt vidare på den. Men den som bygger måste tänka på hur han bygger.
11 För ingen kan någonsin lägga någon annan grund än den som redan finns - Jesus Kristus.
12 Men det finns olika slags material som man kan bygga med på den grunden. En del använder guld, silver och ädelsten, andra bygger med stickor och strån!
13 Men en dag ska det visa sig, vad för slags material var och en byggt med. På domens dag kommer nämligen vårt arbete att prövas i eld, så att alla kan se om det är av bestående värde eller inte.
14 Då kommer varje arbetare, som har byggt med rätt material och vars arbete fortfarande består, att få sin belöning.
15 Men om huset han byggt brinner ner, blir det en stor förlust för honom. Han själv kommer att bli räddad, men som en människa som räddas ur ett brinnande hus, utan att få något med sig.
16 Förstår ni inte att ni alla tillsammans är Guds hus och att Guds Ande bor bland er i sitt hus?
17 Om någon förstör Guds hus, kommer Gud att förgöra honom. För Guds hus är heligt och rent, och ni är detta hus.
18 Sluta lura er själva. Om ni tycker att ni är klokare än alla andra så är det lika bra att ni slutar att räkna med den kunskapen, så att ni kan lämna plats för den sanna visdomen från Gud.
19 För denna världens visdom är dårskap för Gud. Och det står i Jobs bok att Gud använder människans eget skarpsinne för att fånga henne. Hon snubblar över sin egen visdom och faller.
20 Och Psaltaren säger att Herren vet hur begränsade och oförnuftiga människornas tankar är, och han genomskådar allt.
21-23 Skryt därför inte över sådant som ni har lärt er av människor, för Gud har redan gett er allt det som betyder något. Han har gett er Paulus, Apollos och Petrus. Han har gett er livet, ja, till och med makt över döden. Han har gett er allt det närvarande och allt det som ska komma. Allt tillhör er, och ni tillhör Kristus, och Kristus tillhör Gud.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®