M’Cheyne Bible Reading Plan
Folket vägrar lyssna till Mose
6 Nu ska du få se vad jag tänker göra med Farao, sa Herren till Mose. Han ska tvingas att låta mitt folk gå, och han ska inte bara låta dem gå, utan han ska till och med driva dem ut ur sitt land!
2-3 Jag är Herren! Som Gud den Allsmäktige uppenbarade jag mig för Abraham, Isak och Jakob, men under namnet Herren gjorde jag mig inte känd för dem.
4 Jag ingick ett förbund med dem och lovade att ge dem och deras ättlingar Kanaans land, där de levde som främlingar.
5 Nu har jag hört Israels folks klagan över att egyptierna håller dem som slavar, och jag har kommit ihåg mitt löfte till dem.
6 Säg därför till Israels barn att jag är Herren, och att jag ska visa min makt och göra under för att rädda dem från deras slaveri och göra dem fria.
7 Jag ska ta emot dem som mitt folk och vara deras Gud, och de ska förstå att jag är Herren, deras Gud, som har räddat dem från egyptierna.
8-9 Jag ska föra dem in i det land, som jag lovade att ge åt Abraham, Isak och Jakob. Det landet ska tillhöra mitt folk, för jag är Herren.Mose rapporterade för folket vad Gud hade sagt, men de ville inte lyssna. De var alltför missräknade efter allt han hade sagt tidigare.
10 Men Herren talade på nytt till Mose och sa till honom:
11 Gå tillbaka till Farao och säg att han måste släppa Israel.
12 Men Mose gjorde invändningar. Mitt eget folk lyssnar ju inte längre till mig. Hur ska jag då kunna vänta mig att Farao ska göra det? Jag har ingen övertalningsförmåga!
13 Då befallde Herren Mose och Aron att gå tillbaka till Israels folk och till Farao med order om att folket skulle få ge sig i väg.
Moses och Arons släkt
14 Här är namnen på dem som var huvudmän i stammarna efter Jakobs tre äldsta söner:Rubens, Israels äldste sons, söner var Hanok och Pallu, Hesron och Karmi.
15 Huvudmännen för Simeons stam var hans söner Jemuel, Jamin, Ohad, Jakin, Sohar och Saul (en kananeisk kvinnas son).
16 Huvudmännen för Levis stam var hans söner Gerson, Kehat och Merari. (Levi blev 137 år gammal.)
17 Gersons söner hette Libni och Simei.
18 Kehats söner, hette Amram, Jishar, Hebron och Ussiel. (Kehat blev 133 år gammal.)
19 Meraris söner hette Maheli och Musi. Dessa utgjorde de levitiska släkterna.
20 Amram gifte sig med Jokebed, sin fars syster, och Mose och Aron var deras söner. Amram levde till dess han blev 137 år.
21 Jishars söner hette Kora, Nefeg och Sikri.
22 Ussiels söner hette Misael, Elsafan och Sitri.
23 Aron gifte sig med Eliseba, dotter till Amminadab och syster till Naheson. Deras barn hette Nadab, Abihu, Eleasar och Itamar.
24 Koras söner hette Assir, Elkana och Abiasaf. Dessa utgjorde koraiternas familjer.
25 Arons son Eleasar gifte sig med en av Putiels döttrar, och de fick en son som hette Pinehas. Dessa var huvudmän för familjerna inom leviternas stam.
26 Aron och Mose, som båda finns med i denna förteckning, var samme Aron och samme Mose till vilka Herren hade sagt: Led hela Israels folk ut ur Egypten.
27 Det var de som gick till Farao och bad om tillåtelse att leda folket ut ur landet
28-29 och till vilka Herren hade sagt: Jag är Herren. Gå och tala om för Farao vad jag har sagt.
30 Det var denne Mose som hade kommit med invändningar och sagt till Herren: Jag kan inte göra det. Jag är ingen talare! Varför skulle Farao höra på mig?
Jesus sänder ut de tolv
9 En dag samlade Jesus sina tolv apostlar och gav dem makt och kraft att driva ut alla onda andar och att bota sjukdomar.
2 Sedan sände han ut dem för att berätta överallt att Guds rike var nära och för att bota sjuka.
3 Ta inte med er så mycket som en vandringsstav eller en tiggarpåse, befallde han dem, och inte heller mat eller pengar, inte ens en extra skjorta.
4 Och gästa bara ett hem på varje plats innan ni vandrar vidare.
5 Om människorna i en stad inte lyssnar till er när ni kommer dit, så vänd om och lämna dem och när ni går därifrån så borsta av dammet från era fötter som ett tecken på att Gud kommer att straffa den staden.
6 Så började de sin vandring från plats till plats, och predikade överallt de goda nyheterna och botade de sjuka.
Herodes låter avrätta Johannes döparen
7 När rapporterna om de under som Jesus gjorde nådde kung Herodes, kände han oro och ångest för en del sa: Det är Johannes döparen som återvänt till livet,
8 och andra: Det är Elia eller någon annan av de gamla profeterna som uppstått från de döda.
9 Jag halshögg Johannes, sa Herodes, men vem är då den här mannen som jag hör så underliga berättelser om? Och han försökte få träffa honom.
Jesus ger mat åt fem tusen
10 Sedan apostlarna återvänt till Jesus och rapporterat om vad de gjort, gick han i hemlighet med dem till staden Betsaida.
11 Men folket fick reda på vart han var på väg och följde efter. Han visade inte bort dem, utan undervisade dem än en gång om Guds rike och botade dem som var sjuka.
12 Sent på eftermiddagen kom alla tolv apostlarna och uppmanade honom att låta människorna ge sig av till byar och gårdar i närheten, så att de kunde få mat och logi över natten. På den här öde platsen finns det inget att äta, sa de.
13 Men Jesus svarade: Ni kan ju själva ge dem att äta!Hur ska det gå till? Allt vi har är fem brödkakor och två fiskar, protesterade de. Menar du att vi ska gå och köpa så att det räcker till alla de här människorna?
14 Det var nämligen cirka fem tusen män där. Be dem bara att slå sig ner i grupper om femtio, svarade Jesus.
15 Och man gjorde så.
16 Jesus tog sedan de fem brödkakorna och de två fiskarna och såg upp mot himlen och tackade Gud. Därefter bröt han bröden och fiskarna i bitar och gav åt sina lärjungar för att de skulle ge åt folket.
17 Man åt sig mätta, men trots det blev det tolv korgar med mat över.
Petrus erkänner Jesus som Messias
18 En dag när Jesus var ensam och bad, och hans lärjungar var i närheten, kom han fram till dem och frågade: Vem säger folket att jag är?
19 Johannes döparen, svarade de, men andra säger Elia eller någon annan av de gamla profeterna som uppstått från de döda.
20 Då frågade han dem: Vem tror ni att jag är? Petrus svarade: Du är Kristus - den som alla väntat på.
Jesus förutsäger för första gången att han ska dö
21 Han gav dem stränga order att inte tala om detta för någon.
22 Människosonen måste lida mycket, sa han, och de judiska ledarna - de äldste, översteprästerna och laglärarna - kommer att ta avstånd från honom och döda honom, men tre dagar senare kommer han att uppstå!
23 Sedan sa han till alla: Den som vill följa mig måste säga nej till sina egna önskningar och begär, och bära sitt kors varje dag och hålla sig tätt intill mig!
24 Den som förlorar sitt liv för min skull ska vinna det, men den som strävar efter att rädda sitt liv ska förlora det.
25 Och vad tjänar man på att vinna hela världen, om man samtidigt förlorar sitt eget jag?
26 När jag, Människosonen, kommer i min härlighet och i Faderns och de heliga änglarnas härlighet, ska jag skämmas för alla som nu skäms för mig och mina ord.
27 Men tro mig: Några av er som står här nu kommer att leva och se Guds rike med egna ögon!
Jesus förvandlas på berget
28 Åtta dagar senare tog han med sig Petrus, Jakob och Johannes och gick upp på ett berg för att be.
29 Och medan han bad började hans ansikte skina, och hans kläder blev bländande vita och strålade av ljus.
30 Plötsligt stod två män bredvid honom och talade med honom. Det var Mose och Elia,
31 och också de strålade av ljus, och de talade om att Jesus enligt Guds plan skulle dö i Jerusalem.
32 Petrus och de båda andra hade blivit så sömniga att de somnat. Men nu vaknade de, och de såg Jesus och de två männen, omstrålade av ljus och glans.
33 När Mose och Elia gjorde sig beredda att gå därifrån, ropade Petrus, som var så förvirrad att han inte ens visste vad han sa: Herre, det här är fantastiskt! Vi ska bygga tre hyddor, en åt dig och en åt Mose och en åt Elia!
34 Men medan han sa detta blev de insvepta i ett ljust moln som sänkte sig ner över dem, och de blev rädda
35 när en röst från molnet sa: Detta är min Son, som jag har utvalt. Lyssna på honom.
36 När rösten hade tystnat stod Jesus ensam kvar. Men lärjungarna teg och berättade inte förrän långt senare för någon om vad de hade sett.
Jesus botar en pojke som är besatt av en ond ande
37 Nästa dag, när de kom ner från berget, mötte de en stor skara människor,
38 och en man i folkhopen ropade till Jesus: Mästare, den här pojken är mitt enda barn.
39 Ofta tar en ond ande tag i honom. Då skriker pojken och vrider sig i kramper tills fradgan står om munnen på honom. Så håller anden på och lämnar honom nästan aldrig i fred.
40 Jag bad dina lärjungar att driva ut den, men de klarade inte av det!
41 O, ni tröga människor som aldrig kan tro! utbrast Jesus. Hur länge ska jag stå ut med er? Ta hit pojken.
42 När pojken var på väg mot honom, knuffade den onde anden omkull honom och slet och ryckte våldsamt i honom. Men Jesus befallde den onde anden att lämna pojken, och botade honom och överlämnade honom till hans far.
43 Alla som var med blev förvånade och förskräckta över den makt och kraft som visade sig i det som hänt.Medan folket fortfarande förvånade sig över vad han gjorde, sa Jesus till lärjungarna:
Jesus förutsäger för andra gången hur han ska dö
44 Lyssna noga på mig, och kom ihåg vad jag säger. Människosonen ska förrådas.
45 Men lärjungarna förstod det inte, och de begrep inte vad han ville säga. De vågade inte heller fråga honom.
Lärjungarna diskuterar vem av dem som är störst
46 Istället började de diskutera om vem som skulle bli den främste av dem i det rike som Jesus talade om.
47 Men Jesus förstod vad som rörde sig i deras tankar och ställde därför ett litet barn bredvid sig
48 och sa till dem: Den som tar emot ett litet barn som det här, tar emot mig! Och den som tar emot mig tar emot Gud som sände mig. Den som själv håller sig för att vara liten är verkligen stor.
Lärjungarna förbjuder en man att använda Jesu namn
49 Då sa Johannes plötsligt: Herre, vi såg en som använde ditt namn till att driva ut onda andar, och eftersom han inte är med oss försökte vi stoppa honom.
50 Men Jesus sa: Det skulle du inte ha gjort. För den som inte är mot oss är för oss.
Att följa Jesus har sitt pris
51 Det var snart dags för Jesus att återvända till sin far i himlen, och därför började han med stor beslutsamhet att vandra mot Jerusalem.
52 En dag skickade han budbärare framför sig för att de skulle skaffa husrum i en samarisk by.
53 Men eftersom Jesus var på väg mot Jerusalem tog man honom för att vara en judisk pilgrim och ville inte ha med honom att göra.
54 När de båda lärjungarna Jakob och Johannes fick reda på vad som hänt, blev de upprörda och sa: Mästare, ska vi befalla att eld kommer ner från himlen och bränner upp dem, så som Elia gjorde?
55 Men Jesus vände sig om och tillrättavisade dem.
56 Sedan gick de vidare till en annan plats.
57 Medan de var på väg sa någon till Jesus: Jag vill följa dig vart du än går.
58 Men Jesus svarade: Kom ihåg att jag inte ens har ett ställe där jag kan vila mitt huvud. Rävarna har sina lyor, och fåglarna har sina bon, men Människosonen är hemlös här på jorden.
59 Till en annan man sa han: Följ mig, och bli min lärjunge! Mannen svarade: Ja, men jag vill vänta tills min far dött.
60 Då svarade Jesus: Låt den som saknar det eviga livet syssla med sådant. Din uppgift är att predika om Guds rike för hela världen.
61 En annan sa: Ja, Herre, jag ska komma, men låt mig först ta farväl av dem därhemma.
62 Men Jesus sa till honom: Den som låter sig lockas bort från det arbete jag planerar för honom, passar inte i Guds rike.
Job vet inte vart han ska vända sig
23 Job svarade:
2 Min klagan är fortfarande bitter, och mitt lidande långt värre än vad mina synder förtjänar.
3 Om jag ändå visste hur jag skulle kunna finna Gud, så att jag kunde gå fram till hans tron och tala med honom där!
4-5 Då skulle jag lägga fram min sak som jag ser den och lyssna till hans svar.
6 Skulle han överväldiga mig med sin storhet? Nej, han skulle inte anklaga mig.
7 Ärliga och uppriktiga människor kan resonera med honom, och därför skulle han, min domare, förklara mig oskyldig.
8 Men jag letar förgäves. Jag söker honom i öster och han är inte där, och i väster finns han inte heller.
9 Kanske har han något att uträtta i norr? Jag söker honom men kan inte finna honom där, och inte heller när han beger sig söderut.
10 Men han vet om varje liten sak som händer mig och när han har prövat mig ska han förklara mig helt oskyldig, ren som det finaste guld!
11 Jag har hållit mig till Herrens vägar och följt hans spår. Jag har inte vikit av åt något håll.
12 Jag har inte förkastat hans bud utan i stället glatt mig åt hans ord mer än åt mitt dagliga bröd.
13 Men han är en och densamme, och vem kan få honom att ändra sina planer? Vad han än vill göra, det gör han.
14 Därför kommer han att behandla mig som han har tänkt, och än har jag inte sett slutet på han vägar med mig.
15 Inte undra på att jag känner mig skräckslagen i hans närhet! När jag tänker efter, blir jag fruktansvärt rädd.
16-17 Gud har tagit ifrån mig min frimodighet, han, den Allsmäktige, har skrämt mig. Men ändå kan han inte alldeles tysta mig, trots det tjocka, ogenomträngliga mörkret som finns överallt omkring mig.
Varning för avgudar
10 Kära bröder, vi får aldrig glömma vad som hände med israeliterna i öknen för länge sedan. Gud ledde dem genom att sända ett moln, som gick framför dem, och han förde dem alla tryggt och säkert genom Röda havet.
2 Detta skulle kunna kallas deras dop. De döptes både i havet och i molnet till att vara Moses efterföljare.
3-4 Genom ett dagligt under fick de mat att äta och vatten att dricka där i öknen. De drack vatten ur en klippa som följde dem, och den klippan var Kristus.
5 Trots allt detta lydde de flesta av dem ändå inte Gud, och de dog i öknen.
6 Allt detta är för oss ett varnande exempel. Vi får inte dras och lockas att göra det onda,
7 och inte heller tillbe avgudar som en del av dem gjorde. Skriften säger oss: Människorna slog sig ner för att äta och dricka och reste sig sedan för att dansa omkring guldkalven.
8 Vi kan också lära oss av det som hände när några av dem var otrogna och begick äktenskapsbrott. Då föll tjugotretusen ner döda på en dag.
9 Fresta inte heller Herrens tålamod, det gjorde många av dem och dog av ormbett.
10 Och klaga inte på Gud och på vad han gör med dig som några av dem gjorde. Därför sände Gud sin ängel för att döda dem.
11 Allt detta hände med dem för att tjäna som exempel, och det skrevs ned för att varna oss, som lever i dessa sista dagar när världen närmar sig sitt slut.
12 Därför ska ni vara försiktiga! Om ni tänker: Jag skulle aldrig handla på det sättet, så var ändå försiktiga, för ni kan också falla i synd.
13 Men kom ihåg att de onda begär som ni lockas av inte är nya eller annorlunda. Många andra före er har mött precis samma problem. Och ingen frestelse är för stark. Ni kan lita på att Gud ser till att frestelsen inte blir så stark att ni inte kan stå emot den. Det har han lovat, och han håller sitt ord. Och när frestelsen kommer visar han er samtidigt en utväg att komma igenom den.
14 Håll er alltså borta från avgudadyrkan, mina kära.
15 Ni är förståndiga människor. Tänk nu efter själva om det jag ska säga är sant.
16 När vi ber om Herrens välsignelse över den bägare med vin som vi dricker i nattvarden vid Herrens bord, betyder inte detta att alla som dricker den tillsammans delar välsignelsen av Kristi blod? Och när vi bryter brödet för att äta det tillsammans, visar inte detta att vi tillsammans delar välsignelserna i hans kropp?
17 Det spelar ingen roll hur många vi är, för vi äter alla av samma bröd och visar att vi alla är delar i samma Kristi kropp.
18 Det är likadant med det judiska folket: alla som deltar i offermåltiden, förenas av den handlingen.
19 Vad vill jag säga med detta? Säger jag att avgudarna, som vissa folk offrar till, verkligen lever och är verkliga gudar och att dessa offer har något värde? Nej, inte alls.
20 Vad jag säger är att de som offrar kött till avgudar, genom sina offer förenas med onda andar, och inte med Gud. Jag vill inte att en enda av er ska ha gemenskap med sådana andar.
21 Ni kan inte äta och dricka vid Herrens bord och samtidigt också göra det vid de onda andarnas bord. Ni måste välja vilken gemenskap ni vill ha!
22 Och ni tänker väl inte att göra Herren svartsjuk? Ni inbillar er väl inte att ni är starkare än han är?
23 Ni är visserligen fria att äta av sådant som offrats till avgudar, det är inte emot Guds lagar, men det betyder inte att ni måste äta det. Det är inte alls säkert att det för något gott med sig och vad tjänar det då till?
24 Tänk inte bara på er själva. Försök att tänka på era medmänniskor också, och vad som är bäst för dem.
25 Så här ska ni göra. Köp vilket slags kött som helst som säljs på marknaden. Och bry er inte om att fråga om det har offrats till avgudar eller inte, så behöver svaret inte skada ert samvete.
26 Jorden och allt gott den ger tillhör Herren, och ni har fått alltsammans för att njuta av det.
27 Om någon, som inte är kristen, ber att ni ska komma och äta middag hos honom, så låt inget hindra er från att tacka ja om ni vill gå. Ät vad som finns på bordet utan att ställa några frågor. Då slipper ni få reda på om det har använts som offer till avgudar, och ni riskerar inte att få dåligt samvete av att äta det.
28 Men om någon varnar er för att köttet har offrats till avgudar, ät det då inte för den människas skull som talade om det för er och för hennes samvetes skull.
29 I det fallet är det hennes samvete och inte ert som är det viktiga.Varför då? Ska jag låta min frihet bestämmas av någon annans samvete?
30 Om jag kan tacka Gud för maten och njuta av den, varför ska någon annan få förstöra allt bara för att han tycker att det är fel?
31 Jo, det finns ett starkt skäl. Vad vi än gör ska vi göra det till Guds ära. Det gäller även när vi äter och dricker.
32 Ge inte någon människa anledning att reta sig på dig vem hon än är, jude, grek eller medlem av Guds församling.
33 Detta är det mönster som jag följer. Jag försöker rätta mig efter alla och inte bara göra vad jag tycker är bäst för mig själv, utan jag tänker på vad som är bäst för dem, så att de också kan bli frälsta. Ni bör följa mitt exempel, precis som jag följer Kristi exempel.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®