M’Cheyne Bible Reading Plan
Faraos dröm
41 En natt, två år senare, drömde Farao att han stod på Nilens strand,
2 när plötsligt sju välmående, feta kor kom upp ur floden och började beta i gräset.
3 Sedan kom sju andra kor upp ur floden, men de var så magra att alla revbenen syntes. De gick fram och ställde sig bredvid de feta korna.
4 Sedan åt de magra korna upp de feta! I samma ögonblick vaknade Farao.
5 Snart somnade han igen och hade ännu en dröm. Den här gången såg han sju sädesax på ett strå, och varje korn var välformat och fylligt.
6 Plötsligt visade sig ytterligare sju ax på strået, men dessa var tunna och svedda av den östliga vinden.
7 De tunna axen svalde de fylliga, välformade axen! Då vaknade Farao igen och förstod att alltsammans bara var en dröm.
8 Följande morgon blev han mycket oroad över vad drömmarna kunde betyda. Han kallade på alla trollkarlar och spåmän i Egypten och berättade om drömmarna för dem, men ingen kunde komma på vad de betydde.
9 Då yttrade sig kungens vinsmakare.Idag kommer jag ihåg min synd! sa han.
10 För en tid sedan, då du var arg på några av oss, satte du mig och hovbagaren i fängelset hos kaptenen för vakten.
11 En natt hade hovbagaren och jag var sin dröm.
12 Vi berättade om drömmarna för en ung hebré, som var slav hos kaptenen för vakten, och han berättade för oss vad drömmarna betydde.
13 Allt inträffade precis som han hade sagt: Jag återupprättades till min ställning som vinsmakare, och hovbagaren avrättades och blev upphängd på en påle.
14 Farao skickade genast efter Josef. Han fördes omedelbart från fängelsehålan, och efter att snabbt ha rakat sig och bytt kläder, kom han till Farao.
15 Jag hade en dröm i natt, berättade Farao för honom. Ingen av dessa män kan berätta för mig vad den betyder. Men jag har hört att du kan tolka drömmar, och det är därför jag har kallat på dig.
16 Jag gör det inte själv, svarade Josef. Men Gud kan säga dig vad drömmen betyder!
17 Då berättade Farao drömmen för honom. Jag stod på Nilflodens strand, sa han,
18 när plötsligt sju feta, välmående kor kom upp ur floden och började beta på strandkanten.
19 Men sedan kom sju andra kor upp ur floden, mycket magra och knotiga, ja, faktum är att jag aldrig har sett så magra djur i hela Egyptens land.
20 Dessa magra kor åt upp de sju feta, som hade kommit först,
21 men efteråt var de lika magra som förut! Sedan vaknade jag.
22 Lite senare hade jag ännu en dröm. Den här gången såg jag sju ax på ett strå, och alla sju axen var fylliga och vackra.
23 På samma strå kom sedan fram sju förtorkade, tunna ax,
24 och de tunna axen svalde de fylliga!Jag berättade allt detta för mina trollkarlar, men inte en enda av dem kunde säga vad det betydde.
25 Båda drömmarna betyder samma sak, sa Josef till Farao. Gud har talat om för dig vad han tänker göra här i Egypten.
26 De sju feta korna och de sju fylliga, välformade axen betyder att det ska bli sju års välstånd här i landet.
27 De sju magra korna och de sju magra och förtorkade axen betyder att det kommer att bli sju års hungersnöd efter de sju goda åren.
28 Gud har visat dig vad han tänker göra.
29 De kommande sju åren ska bli en period av stort välstånd i hela Egyptens land.
30 Men efteråt kommer det att bli sju år av svält. Den blir så svår att man kommer att glömma välståndet och alla de goda åren, och svälten kommer att ödelägga landet.
31 Svälten kommer att bli så fruktansvärd att till och med minnet av de goda åren kommer att utplånas.
32 Att det var två drömmar är ett tecken på att allt detta kommer att ske. Gud har nämligen bestämt det, och det kommer att hända snart.
33 Mitt förslag är att du söker reda på den visaste mannen i Egypten och gör honom till chef för ett nationellt jordbruksprogram.
34-35 Jag föreslår att du utser några personer som kan ta ansvar för att samla in en femtedel av all överskottssäd till de kungliga lagren under de kommande sju åren,
36 så att det finns tillräckligt att äta när de sju årens svält kommer. Annars kommer olycka att drabba landet.
Josef blir en mäktig man
37 Josefs förslag togs väl emot av Farao och hans ministrar.
38 Vem kan göra det bättre än Josef? sa Farao. Han är en man som tydligen är fylld av Guds Ande.
39 Farao vände sig sedan till Josef och sa till honom: Eftersom Gud har uppenbarat för dig vad drömmarna betyder, är du den visaste mannen i landet!
40 Därför tillsätter jag dig härmed som ansvarig för hela detta projekt. Vad du säger ska gälla i hela Egyptens land, och det är bara jag som ska stå över dig.
41-42 Sedan satte Farao sin egen signetring på Josefs finger som ett tecken på hans auktoritet, och klädde honom i fina kläder och satte en kunglig guldkedja runt halsen på honom.
43 Som Faraos närmaste man fick Josef också en vagn av honom, och vart Josef än for, ropade man: Lämna plats!
44 Och Farao sa till Josef: Jag är fortfarande kung i landet, men jag lägger allt under dig.
45 Sedan gav Farao honom ett namn, Safenat-Panea, som betyder: Han har den gudomliga kraften över livet och döden. Och han gav honom en flicka som hette Asenat till hustru, en dotter till Poti-Fera, som var präst i Heliopolis. På så sätt blev Josef berömd i hela Egypten.
46 Josef var trettio år gammal när han började sin tjänst för Farao. Han lämnade då palatset och började resa runt i hela landet.
47 Under de följande sju åren blev det rika skördar överallt.
48 Under dessa år samlade Josef in en del av skörden i varje del av Egypten för regeringens räkning och lagrade den i närliggande städer.
49 Efter sju års framgångsrikt arbete var lagren överfyllda, och det fanns så mycket säd att ingen kunde bedöma den exakta mängden.
50 Innan de första svältåren började, fick Josef två söner med Asenat. Hennes far, Poti-Fera, var präst åt solguden Re i Heliopolis.
51 Josef kallade sin äldste son Manasse. Det betyder 'Skapad för att jag ska glömma'. Vad han menade var att Gud hade låtit honom glömma all sin olycka i ungdomen, då han förlorat sin plats i familjen.
52 Den andre pojken kallade han Efraim, som betyder fruktsam. Han sa nämligen: Gud har gjort mig fruktsam i det land där jag har upplevt slaveri.
53 Slutligen hade de sju goda åren gått.
54 Då började sju års svält, precis som Josef hade förutsagt. Skörden slog fel även i grannländerna, men i Egypten fanns det tillräckligt med säd i lagren.
55 När folket i Egypten började svälta bad de Farao om mat, och han skickade dem till Josef. Lyd honom vad han än säger, sa han till dem.
56-57 När den allvarliga hungersnöden gick fram över världen öppnade Josef sädesförråden och sålde säd både till egyptierna och till alla dem som kom från andra länder för att köpa.
Jesus rider in i Jerusalem på en åsna
11 När de närmade sig byarna Betfage och Betania som låg alldeles utanför Jerusalem vid Oljeberget, skickade Jesus två av sina lärjungar i förväg.
2 Gå in i byn som ligger framför er, sa han till dem. När ni kommer fram dit, så får ni se en ung åsna stå bunden där, som ingen har ridit på än. Ta den och kom hit med den.
3 Och om någon frågar vad ni tänker göra med den så säg bara: 'Vår Mästare behöver den, men han kommer snart att lämna tillbaka den.'
4-5 De två männen gav sig iväg och fann åsnan stå bunden på bygatan vid en husport. Medan de höll på att lösgöra den sa några som stod där: Vad tar ni er till med? Tänker ni ta åsnan?
6 De svarade som Jesus hade sagt, och då lät man dem ta den.
7 De ledde sedan den unga åsnan till Jesus, och lärjungarna lade sina mantlar på den och Jesus steg upp på den och red mot Jerusalem.
8 För att hylla honom lade många människor ut sina kläder som en matta framför honom och andra bredde ut gröna kvistar från träden.
9 Och både de och de som gick bakom Jesus ropade: Leve kungen! Må Herrens välsignelse vila över honom som nu kommer!
10 Välsignat är det rike som han för med sig, vår fader Davids rike. Gud bevare kungen!
11 Sedan red han in i Jerusalem och gick in i templet. Där gick han runt och iakttog noga allt vad som försiggick. Men eftersom det redan var sent på eftermiddagen återvände han till Betania med de tolv lärjungarna.
Jesus rensar templet
12 Då de lämnade Betania följande morgon kände han sig hungrig.
13 När de kommit ett stycke på väg fick han syn på ett fikonträd som hade slagit ut. Han gick dit för att se om han kunde plocka några fikon på det, men det fanns bara löv. Det var nämligen alltför tidigt på året för att det skulle kunna finnas någon frukt.
14 Då sa Jesus till trädet: Du ska aldrig bära frukt igen! Och lärjungarna hörde honom säga det.
15 När de kom tillbaka till Jerusalem gick han in i templet och började driva ut de affärsmän som sålde offerdjur till pilgrimerna. Han välte omkull borden där man växlade pengar och stånden där man sålde duvor.
16 Han tillät inte heller att man bar varor över tempelplatsen.
17 Och han sa till dem: Ni vet vad Gud har sagt: 'Mitt tempel ska vara en böneplats för alla folk
18 När översteprästerna och de andra judiska ledarna fick höra vad han gjort, började de planera hur de bäst skulle kunna göra sig av med honom. Men deras största problem var det allt större inflytande som Jesus fick över människorna, för hans ord gjorde intryck på dem.
19 När det blev kväll lämnade Jesus och lärjungarna staden som vanligt.
Jesus säger att lärjungarna kan be om vad som helst
20 Då de följande morgon gick förbi fikonträdet igen, såg de att det hade vissnat ända från roten.
21 Då kom Petrus ihåg vad Jesus hade sagt till trädet dagen innan och han utbrast: Mästare, har du sett? Fikonträdet som du förbannade har vissnat!
22-23 Då sa Jesus till sina lärjungar: Ni måste lita på Gud helt och fullt. Och det vill jag säga er: Om ni bara tror och inte tvivlar det minsta, så kan ni säga till detta berg: 'Upp med dig och kasta dig i havet
24 Det är verkligen så. Om ni tror kan ni be om vad som helst och ni ska få det!
25 Men när ni ber Gud om något ska ni först förlåta dem som gjort något orätt mot er, vad det än är. Då ska er Far i himlen också förlåta er era synder.
Folkets ledare ifrågasätter Jesu auktoritet
26-28 Så kom de tillbaka till Jerusalem, och medan Jesus gick omkring i templet kom översteprästerna och de andra judiska ledarna fram till honom och frågade: Vad har du satt igång med? Och vem har gett dig rätt till att köra ut affärsmännen?
29 Det ska jag säga er på ett villkor.
30 Först måste ni svara på en annan fråga: 'Kom Johannes döparen från Gud eller inte?'
31 De samtalade om det och sa till varandra: Om vi svarar att Gud sände honom hit, så kommer han att säga: 'Varför tog ni då inte emot honom?'
32 Men om vi säger att han inte var sänd av Gud, så kommer folket att göra uppror. Alla var nämligen övertygade om att Johannes var en profet.
33 Därför sa de till sist: Vi kan inte svara dig. Vi vet det inte.Då så, svarade Jesus, då säger inte heller jag er vem som har gett mig rätt att göra detta.
Job frågar Gud
7 Tänk vad människan måste kämpa här på jorden. Hennes liv är ett enda långt och hårt slavarbete.
2 Vad hon längtar efter att dagen ska ta slut! Hon arbetar och ser fram mot lönen.
3 Så har jag genomlidit månader av elände och långa, sömnlösa nätter.
4 När jag går och lägger mig, tänker jag: 'Om det ändå vore morgon!' och sedan kastar jag mig oroligt av och an ända till gryningen.
5 Min hud är full av maskar och alldeles mörk. Huden spricker av variga sår.
6 Mitt liv drar förbi, den ena hopplösa dagen efter den andra.
7 Mitt liv är som en vindfläkt, och inget gott finns kvar.
8 Ni ser mig ännu, men inte länge till. Snart är jag död.
9 Som ett moln upplöses och försvinner, så ska de som dör försvinna för alltid,
10 och för alltid vara borta från hem och familj.
11 Jag måste få ge uttryck åt min ångest! Låt mig få ge utlopp för min bitterhet!
12 Gud, är jag ett monster, eftersom du aldrig kan låta mig vara i fred?
13-14 Till och med när jag försöker få vila i sömnen, plågar du mig med mardrömmar.
15 Jag skulle föredra att bli strypt och dö, hellre än att fortsätta så här.
16 Jag avskyr att leva. Lämna mig ifred, mitt liv är meningslöst!
17 Vad är då en människa, eftersom du går in så för att plåga henne?
18 Måste du syna henne varje morgon och pröva henne varje ögonblick av dagen?
19 Varför kan du inte lämna mig ensam ens för ett ögonblick?
20 Har min synd skadat dig, Gud, du mänsklighetens ordningsman? Varför har du valt mig till måltavla? Har jag blivit en sådan börda för dig?
21 Varför förlåter du inte min synd och låter allt vara glömt? Snart kommer jag att ligga i smutsen och dö, och när du letar efter mig, kommer jag att vara borta.
Har Gud övergett sitt folk?
11 Man kan fråga sig om Gud har stött bort och övergett sitt folk, judarna. Nej, inte alls! Kom ihåg att jag själv är jude, ättling till Abraham och medlem av Benjamins familj.
2-3 Nej, Gud har inte övergett sitt eget folk, som han utvalde från början. Kommer du ihåg vad Skriften säger om detta? Profeten Elia klagade inför Gud på judarna, som hade dödat profeterna och rivit ner Guds altaren. Elia påstod att han var den ende i landet som fortfarande älskade Gud, och nu försökte de döda honom också.
4 Och kommer du ihåg vad Gud svarade? Han sa: Nej, du är inte den ende som är kvar. Jag har sju tusen andra, som fortfarande älskar mig och som inte har böjt sig för avgudarna.
5 Det är likadant i dag. Inte alla judar har vänt sig bort från Gud. Det finns några få som blir frälsta som ett resultat av att Gud i sin godhet har valt ut dem.
6 Och om det är på grund av Guds godhet, så är det alltså inte på grund av att de själva är tillräckligt goda, för i så fall skulle den fria gåvan inte längre vara fri. Den är fri så länge som den inte förtjänas.
7 Detta är alltså situationen: de flesta judar har inte fått det erkännande från Gud som de söker efter. De som Gud har utvalt har gjort det, men de andras ögon är förblindade.
8 Det är vad våra Skrifter menar när de säger att Gud har låtit dem somna och tillslutit deras ögon och öron, så att de inte förstår vad vi talar om när vi berättar för dem om Kristus. Och så är det än i dag.
9 Kung David talade om just detta när han sa: Låt deras festmåltider ruinera dem och deras frid försvinna.
10 Låt dem drabbas av mörker och blindhet och vrid deras höfter ur led.
11 Betyder det här att Gud för alltid har stött bort sitt judiska folk? Naturligtvis inte! Hans syfte var att erbjuda frälsning till andra folk. Då skulle judarna bli avundsjuka och själva börja söka frälsningen hos Gud.
12 Om nu hela världen blev rik, därför att judarna förbisåg Guds erbjudande om frälsning, hur mycket större välsignelse ska då inte världen uppleva när också judarna kommer till Kristus.
13 Som ni vet så har Gud utvalt mig till att vara som en speciell budbärare till er som inte är judar. Jag lägger stor vikt vid mitt uppdrag och påminner judarna om det så ofta jag kan.
14 Jag hoppas nämligen att jag ska kunna få dem att längta efter det som ni redan har tagit emot, och på så sätt rädda några av dem.
15 Vad underbart det kommer att bli när de upptäcker Kristus! När de inte tog emot Guds erbjudande om frälsning betydde detta att han fick vända sig till resten av världen och erbjuda den sin frälsning. När judar nu kommer till Kristus är det lika underbart som när döda får liv igen.
16 Och eftersom Abraham och profeterna är Guds folk, så är också deras barn det. För om trädets rötter är heliga, så är också grenarna det.
17 Men några av grenarna på Abrahams träd, alltså några av judarna, har brutits av. Ni som inte är judar är som grenar från ett vilt olivträd, inympade i den äkta stammen. Därför får nu också ni den välsignelse som Gud lovade Abraham och hans barn, och ni får också del av den rika näringen i Guds eget olivträd.
18 Men ni måste vara på er vakt, så att ni inte börjar skryta med att ni placerats där i stället för de grenar som bröts av. Kom ihåg att ni bara är inympade grenar, och att det inte är ni som bär upp roten utan roten som bär upp er.
19 Nu kanske ni säger: De där grenarna bröts av för att lämna plats åt oss, så vi måste vara ganska bra i alla fall.
20 Men var försiktiga! Kom ihåg att grenarna bröts av därför att de inte trodde på Kristus, och att ni är där bara därför att ni tror! Var inte stolta, var ödmjuka, tacksamma och försiktiga i stället!
21 För om Gud inte visade överseende med de grenar som han först satte dit, så kommer han inte att skona er heller.
22 Lägg märke till att Gud är både god och sträng. Han är sträng mot dem som är olydiga, men mycket god mot dem som fortsätter att älska honom och tro på honom. Om ni inte älskar honom, så kommer ni också att skäras bort.
23 Om judarna å andra sidan lämnar sin otro, så kommer Gud att ympa dem tillbaka in i trädet. Han har makt att göra det.
24 För om Gud ville ta emot er, grenar från ett vilt olivträd, och mot naturens ordning ympa in er på sitt eget, odlade träd, hur mycket lättare ska det då inte vara för honom att ympa in de äkta grenarna igen.
Guds nåd gäller alla
25 Jag vill att ni ska känna till sanningen från Gud, kära bröder, så att ni inte blir högfärdiga och börjar skryta. Ja, det är sant att några judar har vänt sig emot sanningen, och det kommer att fortsätta att vara så tills alla som inte är judar har fått möjlighet att komma till Kristus.
26 Först då kommer hela Israel att bli frälst.Kommer ni ihåg vad profeterna sa om det: Det ska komma en befriare från Sion, och han ska ta bort all ogudaktighet bland judarna.
27 Då ska jag ta bort deras synder, precis som jag har lovat.
28 Nu är många judar fiender till budskapet om frälsning. De hatar det. Men detta har varit en fördel för er, för det har fört med sig att Gud har gett sina gåvor också till er som inte är judar. Ändå älskar Gud fortfarande judarna på grund av sina löften till Abraham, Isak och Jakob.
29 För Guds gåvor och hans kallelse kan aldrig tas tillbaka. Han tar aldrig tillbaka sina löften.
30 Förut var det ni som var olydiga mot Gud. När judarna inte ville ta emot Guds gåvor, så var han god mot er i stället.
31 Nu är det judarna som är olydiga, men en dag kommer de också att dela Guds godhet med er.
32 För Gud överlämnade alla åt synden, så att han kan visa lika stor godhet mot alla.
33 Vilken underbar Gud vi har! Hur stor är inte hans visdom och kunskap och rikedom! Det är helt omöjligt för oss att förstå hans beslut och metoder.
34 För vem av oss kan känna till Herrens tankar? Vem vet tillräckligt för att kunna ge honom råd?
35 Och vem kan någonsin offra tillräckligt mycket till Herren så han kan vänta sig att få något igen?
36 Allt utan undantag kommer från Gud. Allt finns till på grund av hans makt, och allt är till för att ära Gud. Äran tillhör honom i evighet!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®