M’Cheyne Bible Reading Plan
Moses stav förvandlas till en orm
7 Då sa Herren till Mose: Jag har utsett dig till mitt sändebud hos Farao, och din bror Aron ska vara din talesman.
2 Tala om för Aron allt vad jag säger till dig, så att han kan framföra det till Farao och begära att Israels folk får tillåtelse att lämna Egypten.
3 Men jag ska se till att Farao vägrar att släppa folket, så att jag kan göra många tecken och under i Egypten.
4 Inte ens då kommer Farao att lyssna till er, men jag ska krossa Egypten med stora plågor och leda mitt folk ut därifrån.
5 Egyptierna ska upptäcka att jag verkligen är Gud, när jag visar min kraft och tvingar dem att släppa mitt folk.
6 Och Mose och Aron gjorde som Herren hade sagt till dem.
7 Mose var åttio och Aron åttiotre år, när de talade med Farao.
8 Och Herren sa till Mose och Aron:
9 Farao kommer att begära att ni utför ett under för att bevisa att det är Gud som har sänt er. När han gör det ska Aron ta sin stav och kasta den framför Farao, och då ska den bli förvandlad till en orm.
10 Mose och Aron gick till Farao och utförde undret, som Herren hade sagt till dem. Aron kastade sin stav framför Farao och hans hov, och den förvandlades till en orm.
11 Då bad Farao sina trollkarlar och spåmän komma in, och de kunde göra samma sak genom sina magiska konster.
12 Var och en av dem kastade sin stav och alla deras stavar förvandlades till ormar! Men Arons orm slukade deras ormar.
13 Faraos hjärta var trots detta fortfarande hårt, och han var envis och ville inte höra på dem, precis som Herren hade sagt.
14 Herren förklarade för Mose att Farao inte hade låtit sig påverkas och att han också i fortsättningen skulle vägra att låta folket gå.
Nilens vatten förvandlas till blod
15 Men gå tillbaka till Farao i morgon bitti, sa Herren. Och var där när han går ner till floden. Stå vid flodstranden när han kommer och håll staven i handen, den stav som blev förvandlad till en orm.
16 Säg till honom: Herren, hebreernas Gud, har sänt mig för att be dig låta folket gå ut i öknen och fira gudstjänst. Du har inte lyssnat förut,
17 men nu säger Herren: 'Nu ska du förstå att jag är Herren. Jag har sagt till Mose att slå på vattnet i Nilen med sin stav, och vattnet ska förvandlas till blod.
18 Fiskarna ska dö, och floden kommer att lukta illa så att egyptierna inte vill dricka vattnet.'
19 Herren fortsatte att tala till Mose: Säg till Aron att räcka ut sin stav över alla vattendrag i Egypten, över alla floder, kanaler och dammar, så ska allt vatten i landet förvandlas till blod, till och med vattnet som finns i kärlen i hemmen.
20 Mose och Aron gjorde som Herren hade sagt, och medan Farao och alla hans tjänare såg på, slog Aron på Nilens vatten med sin stav, och vattnet förvandlades till blod.
21 Fiskarna dog, och vattnet blev så stinkande att egyptierna inte kunde dricka det, och det förvandlades till blod i hela Egypten.
22 Men när trollkarlarna gjorde samma sak genom sina hemliga konster och kunde förvandla vatten till blod, så förblev Faraos hjärta förhärdat. Han ville inte lyssna på Mose och Aron, precis som Herren hade sagt.
23 Helt oberörd återvände han till palatset.
24 Men egyptierna började gräva brunnar för att hitta dricksvatten, för man kunde inte dricka vattnet från floden.
25 En vecka senare var det dags igen!
Jesus sänder ut sjuttio lärjungar
10 Jesus valde nu ut sjuttio lärjungar och skickade dem i förväg, två och två, till alla städer och byar som han senare tänkte besöka.
2 Innan de begav sig iväg, sa han till dem: Be skördens Herre att sända ut fler arbetare för att hjälpa er, för skörden är stor och arbetarna få.
3 Gå nu, och kom ihåg att jag sänder ut er som lamm bland vargar.
4 Ta inte med er några pengar eller någon säck med kläder, eller ens ett extra par skor. Och ta väl vara på tiden.
5 När ni kommer in i ett hem så ge det er välsignelse.
6 Om man tar emot den så kommer den att stanna kvar över det hemmet. Annars återvänder den till er.
7 Flytta inte från hus till hus när ni kommer till en plats, utan stanna där man tar emot er och ät och drick det som ställs fram åt er. Tveka inte när man visar er gästfrihet, för arbetaren är värd sin lön.
8-9 Om man i en stad välkomnar er, så följ dessa två regler: Ät det som sätts fram åt er och bota de sjuka. När ni botar dem ska ni säga: 'Nu börjar Guds rike bland er!'
10 Men om man i en stad inte vill veta av er så gå ut på gatorna och säg:
11 'Ni har dömt er själva. Till och med dammet från era gator borstar vi av våra fötter. Det ska vittna mot er. Men ni ska ha klart för er att Guds rike är nära!'
12 Till och med det gudlösa Sodom kommer på domens dag att få det bättre än en sådan stad.
13 Vilka fasor väntar inte er, ni som bor i Korasin och Betsaida! För om de under jag gjort bland er hade utförts i Tyros och Sidon, så hade deras invånare för länge sedan bekänt sin skuld och börjat leva annorlunda.
14 Ja, Tyros och Sidon kommer att få lindrigare straff på domens dag än ni.
15 Och ni människor i Kafarnaum, vad ska jag säga om er? Kommer ni att tas upp till himlen? Nej, ni ska störtas ner i helvetet.
16 Sedan sa han till lärjungarna: De som lyssnar till er lyssnar till mig. Och de som avvisar er avvisar mig. Och de som avvisar mig avvisar Gud som sände mig.
De sjuttio återvänder
17 När de sjuttio lärjungarna återvände rapporterade de glädjestrålande: Herre, till och med de onda andarna lyder oss när vi använder ditt namn.
18 Ja, sa han till dem, jag såg Satan falla ner från himlen som en blixt!
19 Och jag har gett er makt över fiendens alla styrkor, och makt att trampa på ormar och skorpioner och krossa dem. Inget ska skada er.
20 Men det viktiga är inte att de onda andarna lyder er, utan att era namn är skrivna i himlen.
21 Sedan fylldes han av glädje i den helige Ande och sa: Jag prisar dig Far, himlens och jordens Herre, för att du har gömt detta för de lärda och kloka, och för att du uppenbarat det för dem som är som barn. Ja, tack Far, att det var din avsikt.
22 Jag handlar i allt på dina vägnar. Ingen känner egentligen Sonen utom Fadern, och ingen känner heller Fadern utom Sonen och den som Sonen väljer att uppenbara honom för.
23 Sedan vände han sig till sina tolv lärjungar och sa stilla: Ni kan vara lyckliga som sett och upplevt allt detta.
24 Många profeter och kungar skulle ha gett mycket för att få uppleva vad ni har sett och hört!
Liknelsen om den gode samariern
25 En dag kom en av lagexperterna för att pröva Jesu renlärighet. Han frågade: Mästare, vad ska en människa göra för att få evigt liv?
26 Jesus svarade: Vad säger Moses lag om det?
27 Han svarade: Den säger att du ska älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ, och med all din kraft och av hela ditt förstånd. Och din medmänniska ska du älska lika mycket som dig själv.
28 Det är riktigt! sa Jesus till honom. Gör det så ska du få leva!
29 Mannen ville försvara sin brist på kärlek till vissa människor och därför frågade han: Vem är min medmänniska?
30 Då svarade Jesus: En jude, som var på väg från Jerusalem till Jeriko, blev överfallen av banditer. De slet av honom kläderna och misshandlade honom och lämnade honom sedan halvdöd vid vägkanten.
31 Av en händelse kom en judisk präst förbi. När han såg mannen ligga där sneddade han över på vägens andra sida och gick förbi.
32 Därefter kom en tempeltjänare till platsen, och han lät också mannen ligga utan att bry sig om honom.
33 Men en samarier, som ni ju inte har mycket till övers för, kom också samma väg, och när han såg den misshandlade mannen greps han av medlidande.
34 Samariern böjde sig ner bredvid honom, tvättade hans sår rena och förband dem. Sedan lyfte han upp mannen på sin åsna och förde honom till ett värdshus. Där vakade han över honom hela natten.
35 Nästa dag, när han måste fara vidare, betalade han värdshusvärden och bad honom att ta hand om mannen. 'Om räkningen går på mer än det här
36 Vilken av dessa har enligt din mening visat sig vara en verklig medmänniska? frågade nu Jesus lagexperten.
37 Han svarade: Den som visade medlidande naturligtvis.Då sa Jesus: Just det. Gå och gör likadant.
Jesus besöker Maria och Marta
38 När Jesus och hans lärjungar fortsatte sin vandring mot Jerusalem, kom de till en by där en kvinna som hette Marta tog emot dem i sitt hem.
39 Hennes syster Maria satte sig på golvet och lyssnade till vad Jesus hade att säga.
40 Men Marta var jäktad och tänkte mest på vad hon skulle bjuda gästerna på.Hon kom till Jesus och sa: Herre, är det inte orättvist att min syster bara sitter där, medan jag får lov att göra allt arbete? Säg till henne att hon kommer och hjälper mig.
41 Men Jesus sa till henne: Marta, kära vän, du oroar dig för så mycket som är oväsentligt!
42 Det finns egentligen bara en sak som är viktig. Maria har upptäckt vad det är, och jag tänker inte ta det ifrån henne.
Job tycker att Gud är orättvis
24 Varför ordnar Gud inte en rättegång och lyssnar till mitt fall? Varför måste den gudfruktige vänta på honom förgäves?
2 Gränsstenar flyttas och fårhjordar blir stulna,
3 och till och med den faderlöses åsna och änkans oxe blir tagna i pant.
4 De behövande knuffas åt sidan. De måste ur vägen.
5 Precis som vildåsnorna i öknen måste de fattiga använda all sin tid till att skaffa mat för att överleva. I öknen letar de efter mat åt sina barn.
6 De äter vad de kan hitta av sådant som växer vilt och rensar rent i de ogudaktigas vingårdar.
7 Om natten ligger de nakna i kylan utan något att skyla sig med.
8 De blir genomvåta av skurarna från bergen och försöker ta skydd bland klipporna.
9 Faderlösa barn slits från sina mödrars bröst, och den fattige måste ge sitt spädbarn som pant för sin skuld.
10 Det är därför de alla går omkring nakna och tvingas bära andras mat medan de själva svälter.
11 De tvingas pressa olivolja utan att få smaka den och att trampa vinpressen medan de lider av törst.
12 De döendes rop hörs från staden. De sårade ropar på hjälp, och ändå anklagar inte Gud någon för att ha handlat fel.
13 Det finns sådana som alldeles har förlorat känslan för rätt och fel och döljer sig i mörkret.
14-15 När skymningen kommer, stiger mördaren upp för att döda försvarslösa fattiga och nödlidande. Natten är tjuvens och äktenskapsbrytarens tid. I skydd av mörkret och bakom sin förklädnad tror de att ingen ska kunna känna igen dem.
16 De bryter sig in i husen om nätterna och sover på dagarna därför att de inte vill veta av ljuset.
17 Den mörka natten är deras morgon, och de blir till ett med mörkrets fasor.
18 Men hur snabbt försvinner de inte från jordens yta! Deras mark är drabbad av förbannelse. De efterlämnar inga tillhörigheter åt sina barn.
19 Graven suger upp syndaren som värme och torka suger upp snö och smältvatten.
20 Till och med syndarens egen mor ska glömma honom. Maskarna ska äta honom, och ingen ska längre minnas honom. De onda faller som träd i storm,
21 för de har utnyttjat de barnlösa, som saknar det försvar som egna söner innebär, och de har vägrat att hjälpa behövande änkor.
22-23 Ändå ser det ibland ut som om Gud bevarar de rika genom sin makt och låter dem leva, fast andra i samma situation säkert skulle ha gått under. Gud ger dem en falsk känsla av trygghet och styrka, men han ser vad de gör.
24 För en tid är de mäktiga, men snart är de borta som alla andra, nermejade som säd och uppsamlade som sädesax.
25 Är det någon som kan påstå något annat? Vem kan säga att jag ljuger, och vem törs hävda att jag har fel?
Råd för gudstjänsten
1-2 Kära bröder jag är glad att ni har kommit ihåg och gjort allt som jag har undervisat er om.
3 Men det är en sak som jag vill påminna er om. En kvinna är ansvarig inför sin man, hennes man är ansvarig inför Kristus och Kristus är ansvarig inför Gud.
4 Det är därför som en man vanärar Kristus, om han har något på sitt huvud när han ber eller profeterar.
5 Och det är därför som en kvinna vanärar sin man, om hon offentligt ber eller profeterar barhuvad.
6 Om hon vägrar att ha något på huvudet kan hon lika gärna klippa av sig allt hår. Men eftersom det är en skam för en kvinna att få sitt huvud rakat bör hon använda sin slöja.
7 En man däremot bör inte ha något på sitt huvud. Han skapades till Guds avbild och återspeglar hans ära, men kvinnan är mannens ära.
8 Den förste mannen föddes inte av en kvinna, utan den första kvinnan kom från mannen.
9 Och den förste mannen, Adam, skapades inte för Evas skull, utan den första kvinnan, Eva, skapades för Adam.
10 Därför ska en kvinna stå under mannens beskydd, och genom att bära sin slöja visar hon inför änglarna att hon gör det.
11 Men kom ihåg att i Guds plan behöver männen och kvinnorna varandra.
12 För även om den första kvinnan kom från mannen, så har alla män fötts av kvinnor sedan dess, och både män och kvinnor kommer från Gud, deras Skapare.
13 Vad tycker ni själva om detta? Passar det sig att en kvinna ber offentligt utan att ha något på sitt huvud?
14-15 Är det inte naturligt att hon har det? Kvinnor är ju stolta över sitt långa hår som de ju använder som ett slags slöja. Om en man däremot är långhårig får han skämmas för det.
16 Om någon vill diskutera detta kan jag bara säga att varken hos oss eller i någon annan av Guds församlingar har man en annan uppfattning.
Herrens måltid
17 Nästa punkt på min lista med sådant som jag vill ta upp med er är också något som jag har reagerat emot. Det låter som om det är till mer skada än nytta, när ni samlas för att fira Herrens måltid.
18 Alla berättar för mig om de diskussioner som pågår vid dessa samlingar och de splittringar som uppstår bland er, och jag tror säkert att det är så.
19 Jag förmodar att ni anser att detta är nödvändigt, för att ni som alltid har rätt ska synas och bli erkända.
20 På det sätt som ni nu kommer tillsammans för att äta, är det inte Herrens måltid ni äter
21 utan er egen. Det sägs att alla skyndar sig att kasta i sig all mat de kan få, utan att vänta och dela med sig åt andra. På så sätt får några för lite och andra av allt att döma för mycket.
22 Är det verkligen sant? Kan ni inte äta och dricka hemma för att undvika att vanhedra församlingen och få de fattiga att skämmas, eftersom de inte kan ta med sig någon mat? Tror ni att ni ska få beröm för detta? Ni kommer i alla fall inte att få det av mig.
23 Av Herren själv har jag fått veta hur vi ska göra och jag har sagt det förut: Den natt när Judas förrådde honom, tog Herren Jesus ett bröd.
24 Då han hade tackat Gud för det, bröt han det och gav det till sina lärjungar och sa: Detta är min kropp som offras för er. Ät det till minne av mig.
25 På samma sätt tog han bägaren med vin efter måltiden och sa: Denna bägare är det nya förbundet som bekräftas genom mitt blod. Varje gång ni dricker ur den, gör det till minne av mig.
26 Varje gång ni äter brödet och dricker vinet påminner ni alltså varandra om Herrens död. Gör detta tills han kommer tillbaka.
27 Om någon äter detta bröd och dricker ur Herrens bägare på ett ovärdigt sätt, gör han sig skyldig till synd mot Herrens kropp och blod.
28 Det är därför som en människa bör granska sig själv noggrant innan hon äter av brödet och dricker vinet.
29 För om hon gör det på ett ovärdigt sätt och inte tänker på vems kropp det gäller, så äter och dricker hon Guds dom över sig själv. Hon gycklar nämligen med Kristi död.
30 Det är därför som många av er är svaga och sjuka och en del till och med har dött.
31 Men om ni prövar er själva innan ni äter, så slipper ni att bli dömda och straffade.
32 Men när vi döms och blir tillrättavisade av Herren, är det för att vi inte ska bli dömda tillsammans med resten av världen.
33 Kära bröder, när ni samlas till Herrens måltid så vänta på varandra.
34 Om någon verkligen är hungrig bör han äta hemma, så att han inte drar en dom över sig själv när ni kommer tillsammans.Om allt det andra ska jag tala mer om när jag kommer till er.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®