M’Cheyne Bible Reading Plan
Josef säljs som slav
37 Jakob bosatte sig alltså på nytt i Kanaans land, där hans far hade bott.
2 Jakobs son Josef hade nu blivit sjutton år. Han arbetade tillsammans med sina halvbröder, Jakobs söner med Bilha och Silpa, med att vakta hjordarna, men inför sin far talade han illa om sina bröder.
3 Jakob älskade Josef mer än sina andra barn, eftersom Josef föddes på hans ålderdom. En dag gav Jakob honom en gåva, en mantel i granna färger.
4 Hans bröder lade naturligtvis märke till hur faderns favoriserade Josef och hatade därför denne. De sa inte ett vänligt ord till honom.
5 En natt hade Josef en dröm. När han berättade för sina bröder om alla detaljerna i den, gjorde detta bara att de hatade honom ännu mer.
6 Hör här, sa han stolt.
7 Vi var ute på åkern och band kärvar. Min kärve stod upp och era kärvar samlade sig runt omkring min och bugade sig djupt inför den!
8 Jaså, du vill regera över oss? hånade hans bröder honom. Deras hat till honom tilltog både för drömmens och för hans högfärdiga attityds skull.
9 Sedan hade han en annan dröm, som han också berättade för sina bröder. Lyssna till min senaste dröm, skröt han. Solen och månen och elva stjärnor bugade sig djupt för mig!
10 Den här gången berättade han inte bara drömmen för sina bröder utan också för sin far. Men fadern tillrättavisade honom: Skulle jag och din mor och dina bröder komma och buga oss inför dig?
11 Bröderna blev avundsjuka på Josef, men Jakob funderade mycket över det som hade hänt.
12 En dag tog Josefs bröder de hjordar som tillhörde Jakob och ledde dem till Sikem för att låta dem beta där.
13-14 Några dagar senare kallade fadern på Josef och sa till honom: Dina bröder är i Sikem för att låta hjordarna beta där. Gå och ta reda på hur de har det och hur det står till med djuren, och kom sedan tillbaka och rapportera för mig.Javisst, svarade Josef, det ska jag göra. Han gav sig alltså av till Sikem från hemmet i Hebrondalen.
15 En man lade märke till honom när han kommit fram och vandrade omkring på fälten.Vem letar du efter? frågade han.
16 Jag letar efter mina bröder och deras hjordar, svarade Josef. Har du sett dem?
17 Ja, sa mannen till honom. De är inte här längre. Jag hörde att dina bröder sa att de tänkte gå till Dotan. Då fortsatte Josef till Dotan och hittade dem där.
18 När de kände igen honom på avstånd och såg att han var på väg till dem, bestämde de sig för att döda honom.
19-20 Här kommer mästerdrömmaren, sa de till varandra. Kom, så dödar vi honom och kastar honom i brunnen och säger till far att ett rovdjur har ätit upp honom. Sedan får vi se vad det blir av hans drömmar!
21-22 Men Ruben ville skona Josefs liv. Vi dödar honom inte, sa han. Vi ska inte utgjuta blod. Vi kastar honom i stället levande i brunnen här. På så sätt kommer han att dö utan att vi rör vid honom. Ruben tänkte dra upp honom igen och låta honom återvända till fadern.
23 När Josef kom fram drog de av honom hans vackra mantel
24 och kastade honom i brunnen som var tom på vatten.
25 Sedan satte de sig ned för att äta kvällsmat. Plötsligt lade de märke till en rad kameler som kom mot dem på avstånd. Det var ismaelitiska köpmän, som hämtade gummi, kryddor och örter från Gilead till Egypten.
26-27 Titta, sa Juda till de andra. Här kommer några ismaeliter. Vi säljer Josef till dem. Varför ska vi döda honom och få dåligt samvete? Låt oss inte bli skyldiga till hans död, för han är ju ändå vår bror! Bröderna höll med om detta.
28 När köpmännen kom förbi drog bröderna därför upp Josef ur brunnen och sålde honom till dem för tjugo silverpengar. Köpmännen tog honom sedan med sig till Egypten.
29 Lite senare kom Ruben tillbaka. Han hade inte varit där hela tiden. När han såg att Josef var försvunnen, slet han sönder sina kläder i sorg och förtvivlan.
30 Pojken är borta. Vart ska jag nu ta vägen? grät han inför sina bröder.
31 Då dödade de en get och stänkte blodet på Josefs mantel
32 och tog den till sin far och bad honom se efter om han kände igen den.Vi hittade den här på åkern, sa de till honom. Visst är det väl Josefs mantel?
33 Fadern kände omedelbart igen den.Ja, snyftade han. Den tillhör min son. Ett rovdjur har ätit upp honom. Josef har säkert blivit sliten i stycken.
34 Jakob rev sönder sina kläder och klädde sig i säcktyg och sörjde sin son i flera veckor.
35 Alla i familjen försökte trösta honom, men de hade ingen större framgång.Jag kommer att dö av sorg över min son, sa Jakob och bröt samman i gråt.
36 Framme i Egypten sålde köpmännen Josef till Potifar, en officer hos Farao, kungen i Egypten. Potifar var kapten över palatsvakten och riksbödel.
Jesus undervisar om inre renhet
7 En dag kom några av judarnas religiösa ledare från Jerusalem för att fråga ut honom.
2 De hade lagt märke till att en del av hans lärjungar inte följde de vanliga judiska ritualerna innan de åt.
3 (Judarna, speciellt fariseerna, äter nämligen inte förrän de har tvättat sig om händerna.
4 När de kommer hem från marknadsplatsen måste de alltid göra det innan de rör någon mat. Det finns också många andra exempel på lagar och regler som de är noga med att följa och alltjämt följer, som t.ex. att skölja bägare och skålar osv.)
5 De religiösa ledarna frågade därför Jesus: Varför följer inte dina lärjungar våra gamla seder? De äter utan att först ha tvättat händerna.
6-7 Jesus svarade: Hur rätt hade inte profeten Jesaja när han skrev om er, era hycklare: 'Dessa människor talar vackert om Gud, men i verkligheten känner de honom inte. Deras tillbedjan är rena skämtet, för de påstår att han kräver att människorna ska lyda deras egna påhittade regler.' Jesaja hade verkligen rätt!
8 Orden passar in på er för ni bryr er inte om Guds bud utan ersätter dem med era egna människogjorda lagar.
9 Ni förkastar helt enkelt Guds lagar, och för traditionens skull trampar ni dem under era fötter.
10 Mose gav er till exempel detta bud från Gud: 'Respektera din far och mor, för den som föraktar sin far eller mor måste dö!
11 Men ni påstår att det är fullkomligt rätt att strunta i sina behövande föräldrar genom att säga till dem: 'Jag är ledsen, men jag kan inte hjälpa er! Jag har nämligen gett Gud det som jag kunde ha gett er.'
12-13 Så bryter ni Guds lag för att slå vakt om de regler ni själva hittat på. Och detta är bara ett enda exempel. Det finns många, många fler.
14 Sedan ropade Jesus till folket och bad dem att komma och lyssna: Hör på allihop, sa han, och försök att förstå vad jag säger er.
15 Det är inte det som en människa äter som skadar henne, utan det hon säger och tänker och gör.
16 Det är nyttigt för er att noga tänka igenom det.
17 För att slippa folkhopen gick Jesus därefter in i ett hus, för att vara ensam med lärjungarna. Då frågade de honom vad han menade med det han just hade sagt.
18 Förstår inte ni det heller? frågade han. Fattar ni inte att det ni äter inte kan smutsa ner er själ?
19 Maten har inget med ert förhållande till Gud att göra, utan passerar bara genom magen och ut igen..
20 Sedan tillade han: Det som smutsar ner en människa är det som kommer från hennes innersta,
21 som till exempel onda tankar som leder till stöld, mord, otrohet i äktenskapet, begär efter det som tillhör andra,
22 ondska, bedrägeri, utsvävningar, avund, skvaller, högfärd och all annan dårskap.
23 Allt detta kommer inifrån. Det är det som fördärvar er och gör er smutsiga inför Gud.
Jesus befriar en flicka från en ond ande
24 Sedan lämnade Jesus Galileen och gick till trakten av hamnstaden Tyros. Han försökte hålla det hemligt att han hade kommit, men det lyckades inte. Som vanligt spreds nyheten om hans ankomst mycket snabbt.
25 En kvinna som fått veta det kom genast till honom. Hon hade en flicka som var besatt av en ond ande, och hon hade hört om Jesus. Nu kom hon och kastade sig ner vid hans fötter
26 och bad att han skulle befria flickan från den onde anden. Hon var inte jude, utan kom från Fenikien.
27 Jesus sa till henne: Först måste jag hjälpa mina egna barn, judarna. Det är inte rätt att ta barnens mat och kasta den åt hundarna.
28 Hon svarade: Det är sant, Herre. Men till och med valparna under bordet får äta av resterna från barnens måltid.
29 Det är riktigt, det du säger, sa han. Jag har botat flickan. Gå därför hem. Den onde anden har lämnat henne!
30 Och när hon kom hem, låg den lilla flickan stilla i sängen, och den onde anden var borta.
Man förvånas över alla underverk
31 Från Tyros gick Jesus till staden Sidon och sedan tillbaka till Galileiska sjön via Tiostadsområdet.
32 Där kom man till honom med en döv man, som också hade talsvårigheter, och man bad att han skulle lägga händerna på mannen och bota honom.
33 Jesus ledde honom undan från folkhopen och satte fingrarna i mannens öron, spottade och rörde vid hans tunga.
34 Sedan såg han upp mot himlen, suckade djupt och sa: Öppna dig!
35 Och ögonblickligen kunde mannen höra perfekt, och han talade klart och tydligt.
36 Jesus förbjöd folket att berätta vad som hänt. Men ju mer han förbjöd dem, desto mer spred de ut nyheten.
37 De tyckte det var ofattbart det som hade hänt och sa om och om igen: Inget är för svårt för honom! Han till och med botar dem som är döva och stumma!
Job förbannar att han blivit född
3 Till sist öppnade Job munnen och förbannade den dag då han föddes:
2-3 Måtte den dag då jag föddes och den natt när jag blev till vara förbannad, sa han.
4 Måtte den dagen för alltid vara glömd. Låt den vara glömd till och med av Gud och höljd i evigt mörker!
5 Ja, låt mörkret göra anspråk på den, och låt ett svart moln skugga den!
6 Måtte den strykas bland årets dagar och aldrig mer räknas.
7 Måtte den natten vara blek och glädjelös.
8 Låt besvärjare förbanna den!
9 Låt den nattens stjärnor försvinna! Låt den vänta på ljuset men aldrig få se gryningen.
10 Förbanna den, för att den inte tillslöt min mors livmoder, för att den lät mig bli född och drabbas av allt detta elände!
11 Varför fick jag inte dö i samma ögonblick som jag föddes?
12 Varför fanns det en famn beredd att ta emot mig och bröst villiga att amma mig?
13 Om jag bara hade fått dö då, skulle jag ha hållit mig tyst nu, sovit och varit stilla,
14-15 tillsammans med statsmän och kungar i all deras glans. Jag skulle få vila med rika furstar, vars slott är fulla av de dyrbaraste skatter.
16 Tänk om jag hade varit dödfödd! Tänk om jag aldrig hade andats eller hunnit se ljuset!
17 I döden upphör de onda med sin ondska, och där får de uttröttade vila.
18 Där har till och med fångarna det drägligt, utan fångvaktare som svär över dem.
19 Rika och fattiga är lika värda där, och slaven blir äntligen fri från sin herre.
20-21 Varför ska ljus och liv ges åt dem som är olyckliga och bittra, åt dem som längtar efter den död som aldrig kommer, eller åt dem som längtar efter den som efter en gömd skatt?
22 Vilken underbar befrielse och vilket jubel det blir, när de slutligen når fram!
23 Varför tillåts en människa att födas, om Gud bara ger henne ett liv i hopplöshet och förtvivlan?
24 Jag kan inte äta för allt mitt suckande, min klagan strömmar fram som vatten.
25 Det som jag alltid varit rädd för har hänt mig.
26 Jag har ingen frid och ingen vila, men gott om bekymmer.
Fri från lagen
7 Har ni inte förstått än, kära judiska bröder som känner både Kristus och lagen, att när en människa dör så har inte lagen henne i sin makt längre?
2 Låt mig illustrera det: när en kvinna gifter sig binder lagen henne till mannen så länge han lever. Men om han dör, så är hon inte längre bunden till honom. Äktenskapslagarna gäller inte längre henne,
3 och om hon vill kan hon gifta sig med någon annan. Det skulle vara orätt medan mannen levde, men det är i sin ordning efter hans död.
4 Förut var den judiska lagen er man, er herre, men ni dog med Kristus på korset, och eftersom ni är döda är ni inte längre gifta med lagen, och den har ingen makt över er. Sedan uppstod ni med Kristus till ett nytt liv, och nu är ni nya människor. Ni är så att säga gifta med denne man, som stod upp från de döda, och nu kan ni tjäna Gud genom att göra gott.
5 När er gamla natur fortfarande levde tvingade synden er att göra allt det onda som leder till död.
6 Men nu behöver ni inte längre oroa er över judiska lagar och seder, för ni har dött bort ifrån deras fångenskap. Nu kan ni verkligen tjäna Gud, inte på det gamla sättet genom att mekaniskt lyda en massa regler, utan på det nya sättet av hela ert hjärta.
Lagen gör oss skyldiga
7 Betyder detta att jag menar att Guds lag är ond? Naturligtvis inte! Nej, lagen är inte syndig, men det var lagen som visade mig min synd. Jag skulle aldrig ha upptäckt synden i mitt inre - den längtan och de onda begär som finns gömda där och som leder till död - om inte lagen hade sagt: Du ska inte ha begär!
8 För synden skapar en längtan efter allt som är förbjudet. Det är bara när det inte finns några lagar att bryta som det inte finns synd.
9 Så länge jag inte förstod vad lagen egentligen krävde levde jag bekymmerslöst, men när jag fick veta sanningen insåg jag att jag hade brutit mot lagen och var en syndare, dömd att dö.
10 Och för mig blev det så, att lagen som skulle ha visat mig livets väg i stället dömde mig till döden!
11 Synden lurade mig genom att ta Guds goda lagar och använda dem till att förklara mig skyldig.
12 Men ni måste förstå att i sig själv var lagen fortfarande fullkomligt rättvis och god.
13 Men hur kan det vara så? Var inte lagen orsak till att jag dömdes? Hur kan den då vara god? Nej, det var synden, djävulsk som den är, som utnyttjade det som var gott till att få mig dömd. Här kan ni alltså se hur listig och dödlig och avskyvärd synden är. Den använder Guds goda lagar för sina egna onda syften.
Konflikten inom oss
14 Lagen är från Gud och är god. Det är inte det som är problemet, utan problemet finns hos mig, för jag är såld till slaveri med synden som min herre.
15 Jag förstår inte alls mig själv, för jag vill verkligen göra vad som är rätt, men jag kan det inte. Jag gör inte det jag vill göra, utan det jag hatar.
16 Jag vet att det som jag gör är orätt, och mitt dåliga samvete bevisar att jag godkänner de lagar jag bryter.
17 Men jag kan inte hjälpa det, för det är inte jag som gör det. Det är synden i mig, och den är starkare än jag!
18 Jag vet att det i mig själv, det vill säga i min egen syndiga natur, inte finns något gott. Det spelar ingen roll vart jag vänder mig, för jag kan ändå inte förmå mig själv att göra det som är rätt. Jag vill, men jag kan det inte.
19 När jag vill göra gott, så gör jag det inte, och när jag försöker att inte handla orätt, så gör jag det i alla fall.
20 Om jag nu gör vad jag inte vill, så är det klart var felet ligger. Synden har mig fortfarande i sitt onda grepp!
21 Det tycks vara ett ofrånkomligt faktum att när jag vill göra det som är rätt gör jag ändå hela tiden det som är orätt.
22 Med min nya natur älskar jag att göra Guds vilja.
23-25 Men det finns något annat inom mig, i min lägre natur, som ligger i strid med mitt förnuft och som besegrar mig och gör mig till slav under synden, som fortfarande finns i mig. Av hela mitt hjärta vill jag i lydnad tjäna Gud, men i stället finner jag att jag är slav under synden.Ni ser alltså hur det är: mitt nya liv säger till mig att göra det som är rätt, men den gamla naturen, som fortfarande finns i mig, älskar att synda. Vilken fruktansvärd situation jag befinner mig i! Vem kan befria mig från slaveriet under denna dödliga onda natur? Pris ske Gud! Det har skett genom Jesus Kristus, vår Herre. Han har gjort mig fri.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®