M’Cheyne Bible Reading Plan
Rakel och Isak dör
35 Flytta nu till Betel och bosätt dig där, sa Gud till Jakob. Bygg där ett altare för att tillbe den Gud som visade sig för dig när du flydde från din bror Esau.
2 Då bad Jakob hela sin familj att förstöra avgudarna som de hade fört med sig och att tvätta sig och ta på sig rena kläder.
3 Vi ska nämligen gå till Betel, sa han till dem. Där tänker jag bygga ett altare åt Gud, som besvarade mina böner när jag var i nöd och som var med mig på min resa.
4 Då gav de Jakob alla sina avgudar och sina örhängen, och han gömde dem under eken nära Sikem.
5 Sedan började de sin vandring igen. Ingen anföll dem, för över alla de städer som de gick igenom vilade en förskräckelse från Gud.
6 Slutligen kom de fram till Lus, som också kallas Betel, i Kanaan.
7 Där reste Jakob ett altare som han kallade Guds altare, efter den Gud som mött honom där. Det var ju i Betel som Gud hade visat sig för honom när han flydde från Esau.
8 Strax därefter dog Rebeckas gamla barnsköterska Debora och begravdes under eken i dalen nedanför Betel, och ända sedan dess har den kallats Gråteken.
9 När Jakob kommit fram till Betel på sin resa från Paddan-Aram, visade sig Gud för honom igen och välsignade honom.
10 Och Gud sa till honom: Du ska inte längre kallas Jakob (bedragaren) utan Israel (en som kämpar med Gud och vinner seger).
11 Jag är den Allsmäktige Guden, och jag ska se till att du blir fruktsam och förökar dig och blir ett stort folk, ja, många folk. Många kungar kommer att finnas bland dina ättlingar,
12 och jag ska ge dig det land som jag gav till Abraham och Isak. Ja, jag ska ge det till dig och dina ättlingar.
13-14 Efteråt reste Jakob en sten på platsen där Gud hade visat sig för honom. Han hällde vin över den som ett offer till Gud och smorde sedan stenen med olivolja.
15 Jakob kallade platsen Betel (Guds hus), eftersom Gud hade talat till honom där.
16 När han lämnade Betel reste han och hans familj mot Efrat (Betlehem). Medan de fortfarande hade lång väg kvar att gå började Rakels värkar.
17 Efter en mycket svår förlossning utropade slutligen barnmorskan: Vad underbart! Det blev en pojke till!
18 Men Rakel dog, och i sin sista suck kallade hon honom Benoni (min sorgs son), men hans far kallade honom i stället Benjamin (min högra hands son, lyckosonen).
19 Rakel dog alltså och begravdes nära vägen till Efrat (som också kallas Betlehem).
20 Jakob reste en minnessten vid hennes grav, och den står där än i dag.
21 Sedan reste Israel vidare och slog läger bortom Herdetornet.
22 Det var medan han var där som Ruben låg med Bilha, sin fars bihustru, och någon berättade detta för Israel.Detta är namnen på Jakobs tolv söner:
23 Leas söner: Ruben, den förstfödde, Simeon, Levi, Juda, Isaskar och Sebulon.
24 Rakels söner: Josef och Benjamin.
25 Rakels tjänsteflicka Bilhas söner: Dan och Naftali.
26 Leas tjänsteflicka Silpas söner: Gad och Aser. Alla barnen föddes i Paddan-Aram.
27 Slutligen kom Jakob fram till sin far Isak vid Mamre i Kirjat-Arba (som nu kallas Hebron), där Abraham också hade bott.
28-29 Isak dog strax efteråt, vid en mogen ålder av 180 år. Hans söner Esau och Jakob begravde honom.
Esaus ättlingar
36 Här följer en förteckning över Esaus ättlingar, han som också kallas Edom:
2-3 Esau gifte sig med tre flickor från Kanaan: Ada var dotter till hetiten Elon, Oholibama dotter till Ana och sondotter till hiveen Sibeon och Basemat, en kusin till honom, var dotter till Ismael och syster till Nebajot.
4 Med Ada fick Esau en son som hette Elifas. Med Basemat fick han en son som hette Reguel.
5 Med Oholibama fick han sönerna Jeus, Jaelam och Kora. Alla dessa föddes åt Esau i Kanaans land.
6-8 Sedan tog Esau sina hustrur, barn, familjetjänare, sin boskap och sina hjordar, all rikedom som han hade fått i Kanaans land, och flyttade bort från sin bror Jakob till berget Seir. Det fanns nämligen inte rum för dem båda på grund av all den boskap de hade.
9 Här följer namnen på Esaus ättlingar, edomeerna, som föddes åt honom i bergslandet Seir:
10-12 Elifas, som var född av Ada, fick barnen Teman, Omar, Sefo, Gaetam och Kenas. Med sin bihustru Timna fick han dessutom Amalek.
13-14 Reguel, som var född av Basemat, fick barnen Nahat, Sera, Samma och Missa. Med sin tredje hustru, Oholibama, dotter till Ana och sondotter till Sibeon, fick han sönerna Jeus, Jaelam och Kora.
15-16 Från Esau kom alltså följande ledare, vars namn också användes för att beteckna deras stam: Teman, Omar, Sefo, Kenas, Kora, Gaetam och Amalek, som med sina efterkommande var ättlingar till Esaus och Adas äldste son Elifas.
17 Vidare Nahat, Sera, Samma och Missa, som tillsammans med sina efterkommande var ättlingar till Reguel, Esaus son med Basemat.
18-19 Slutligen Jeus, Jaelam och Kora. De och deras efterkommande var ättlingar till Esau med hans hustru Oholibama, dotter till Ana. Alla dessa härstammade från Esau, som också kallades Edom.
20-21 Här följer namnen på horeen Seirs söner. Seir var en av de infödda familjerna i landet: Lotan, Sobal, Sibeon, Ana, Dison, Eser och Disan.
22 Lotans barn hette Hori och Hemam. Lotan hade en syster som hette Timna.
23 Sobals barn hette Alvan, Manahat, Ebal, Sefo och Onam.
24 Sibeons barn hette Aja och Ana. Detta var den Ana som upptäckte de heta källorna i ökenlandet medan han gick och vaktade sin fars åsnor.
25 Anas barn hette Dison och Oholibama.
26 Disons barn hette Hemdan, Esban, Jitran och Keran.
27 Esers barn hette Bilhan, Saavan och Akan.
28 Disans barn hette Us och Aran.
29-30 Stamledare i horeen Seirs familj var alltså Lotan, Sobal, Sibeon, Ana, Dison, Eser och Disan.
31-39 Detta är namnen på de kungar som regerade i Edom innan Israel fick sin förste kung): Bela, Beors son, från Din-haba i Edom. Han efterträddes av Jobab, Seras son, från staden Bosra. Jobab efterträddes av Husam, från temaniternas land. Husam efterträddes av Hadad, son till Bedad. Det var Hadad som hade anfört de trupper som besegrade Midjans armé, när den invaderade Moab. Hans stad hette Avit. Hadad efterträddes av Samla, från Masareka. Samla efterträddes av Saul, från Rehobot vid floden. Saul efterträddes av Baal-Hanan, Akbors son. Baal-Hanan efterträddes av Hadar från staden Pagu. Hans hustru hette Mehetabel, dotter till Matred och dotterdotter till Me-Sahab.
40-43 Detta är alltså namnen på ledare och stammar, som alla härstammade från Esau och som bodde på områden namngivna efter dem själva: Timna, Alva, Jetet, Oholibama, Ela, Pinon, Kenas, Teman, Mibsar, Magdiel och Iram. Alla dessa kallades edomiter, eftersom Edom var ett annat namn på Esau. Deras namn gavs också till det område de bebodde.
Människorna i Nasaret vägrar att tro
6 Efter denna händelse lämnade Jesus denna del av landet och återvände med sina lärjungar till sin hemstad Nasaret.
2-3 Nästa sabbatsdag gick han till synagogan för att undervisa, och många blev förvånade över hans visdom och de under han gjorde eftersom han ju bara var en nasaretbo precis som de.Inte är han väl bättre än vad vi är, sa de. Han är bara en vanlig snickare och son till Maria. Vi känner hans bröder Jakob, Josef, Judas och Simon, och hans systrar bor ju också här mitt ibland oss. Och de retade sig på honom.
4 Då sa Jesus till dem: Ingenstans ser man ner så mycket på en profet som i hans hemstad och bland hans släktingar och i hans egen familj.
5 Men eftersom folket i Nasaret inte trodde på Jesus så kunde han bara hjälpa några få sjuka där. På dem lade han händerna och de blev friska.
6 Och han förvånade sig över att man inte ville tro på honom.Sedan gick Jesus runt i byarna och undervisade.
Jesus sänder ut de tolv
7 Och han kallade till sig sina tolv apostlar och sände sedan ut dem två och två och gav dem makt att driva ut onda andar.
8-9 Han befallde dem att inte ta med sig något annat än en vandringsstav. De fick inte ta med någon mat, ingen väska, inga pengar, inte ens ett par extra skor eller kläder till ombyte.
10 Håll er till ett enda hem i varje by. Flytta inte runt från hus till hus medan ni är där, sa han.
11 Och när man i en by inte vill ta emot er eller lyssna till er, så gå därifrån och bekymra er inte mer för dessa människor. De måste själva stå till svars för sitt handlande.
12 Så gick lärjungarna sin väg. Överallt dit de kom uppmanade de folk att vända sig bort från synden.
13 Och de drev ut många onda andar och botade många sjuka och smorde dem med olivolja.
Herodes låter avrätta Johannes döparen
14 Jesus blev nu mer och mer känd och snart fick kung Herodes höra talas om honom, för överallt berättade man om de under han gjorde. Kungen trodde att Jesus var Johannes döparen som uppstått från de döda. Därför sa man: Det är inte konstigt att han kan göra sådana under.
15 Många trodde också att Jesus var den gamle profeten Elia, som återvänt till livet. Andra påstod att han var en ny profet, lik de stora profeter som levt för länge sedan.
16 Nej, sa Herodes, det är Johannes, den man som jag halshögg. Han har kommit tillbaka från de döda.
17-18 Herodes hade nämligen satt Johannes i fängelse eftersom hans fru Herodias ville det. Egentligen var hon hans bror Filippos fru från början, men Herodes hade gift sig med henne. Johannes hade, medan han ännu levde, sagt rent ut till Herodes: Det är inte rätt av dig att leva ihop med henne.
19 Därför hatade Herodias honom, och ville döda honom, men Herodes var emot det.
20 Han var innerst inne rädd för Johannes, för han visste att han var en god och rättfärdig man. Han hade visserligen spärrat in Johannes i fängelse, men trots att han kände oro inför honom lyssnade han gärna till honom.
21 Till slut kom Herodias chans. Herodes firade sin födelsedag och ställde då till med en fest för sitt hovfolk, officerarna och de förnämsta medborgarna i Galileen.
22-23 Medan festmiddagen pågick kom Herodias dotter in och dansade och gästerna och kungen blev alldeles begeistrade.Be mig om vad du vill, till och med hälften av mitt rike och jag ska ge det till dig, lovade kungen.
24 Hon gick då ut och frågade sin mor vad hon skulle be om. Be om Johannes döparens huvud! svarade hon.
25 Flickan skyndade sig tillbaka till kungen och sa till honom: Jag vill ha Johannes döparens huvud, nu med detsamma, på en bricka!
26 Kungen blev utom sig, men han skämdes för att bryta sitt löfte inför gästerna.
27 Därför gav han order till en av sina livvakter att gå och hämta Johannes huvud. Denne gick genast till fängelset och halshögg Johannes
28 och kom sedan tillbaka med huvudet på en bricka och gav det till flickan. Och hon gav det till sin mor.
29 När Johannes lärjungar hörde vad som hänt, kom de och hämtade hans kropp och begravde den.
Jesus ger mat åt fem tusen
30 De tolv som Jesus sänt ut kom nu tillbaka från sin vandring och berättade allt vad de hade gjort och vad de sagt till de människor de träffat.
31 Men eftersom det var så mycket folk runt omkring dem att de inte ens fick tid att äta, föreslog Jesus: Kom så drar vi oss undan till någon plats där vi kan vila oss.
32 De for därför iväg i en båt till ett lugnare ställe,
33 men många människor såg det och skyndade sig i förväg runt sjön och mötte dem när de steg i land på andra sidan.
34 När Jesus steg ur båten och såg allt folk som hade samlats kände han medlidande med dem, för de var som får utan herde. Därför tog han sig tid och undervisade dem om det som de behövde veta.
35-36 Fram emot kvällen kom lärjungarna till honom och sa: Det blir snart mörkt. Skicka därför iväg folket till byarna och gårdarna här i närheten så att de kan köpa mat, för det finns inget att äta här i ödemarken.
37 Men Jesus sa: Ni själva kan väl ge dem mat.Hur då? frågade lärjungarna. Det skulle kosta en förmögenhet att köpa mat till allihop.
38 Hur mycket mat har vi? frågade han. Gå och ta reda på det.När de kom tillbaka rapporterade de att det fanns fem bröd och två fiskar.
39-40 Jesus bad dem då att säga till människorna att sätta sig ner i det gröna gräset i grupper, en del på femtio och en del på hundra.
41 Han tog sedan de fem bröden och de två fiskarna och såg upp mot himlen och tackade Gud. Sedan bröt han bröden i bitar och gav varje lärjunge lite bröd och fisk, som de skulle ge vidare till folket.
42 Och alla åt och blev mätta.
43-44 Omkring fem tusen män var med vid denna måltid, och efteråt samlade man upp tolv korgar med rester, både bröd och fisk.
Jesus går på vattnet
45 Omedelbart därefter bad Jesus sina lärjungar att gå tillbaka till båten och fara över sjön till Betsaida, där han senare skulle möta dem. Själv stannade han kvar för att se till att folket gick hem.
46 Därefter gick han upp på ett berg för att be.
47 När det blev natt var lärjungarna med sin båt fortfarande långt ute på sjön. Jesus, som var ensam kvar på land,
48 såg hur de slet med årorna och kämpade mot vinden och vågorna.Vid tretiden på morgonen kom han gående ut till dem på vattnet, och för ett ögonblick såg det ut som om han tänkte gå förbi dem.
49 Då lärjungarna såg att någon rörde sig vid sidan av båten skrek de av rädsla, för de trodde att det var ett spöke.
50 Och allesammans såg honom och blev dödsförskräckta.Men i samma ögonblick talade han till dem: Det är ingen fara, sa han. Det är jag! Var inte rädda!
51 Sedan steg han i båten och vinden lade sig.Lärjungarna var fullständigt förbryllade och visste inte vad de skulle säga.
52 Det hade ännu inte gått upp för dem vem han var, inte ens efter undret kvällen innan då så många fick bröd att äta, för de hade svårt för att tro.
Jesus botar alla som rör vid honom
53 När de äntligen kom fram till Gennesaret på andra sidan sjön, lade de till med båten där.
54 Så snart de steg i land kände människorna igen Jesus,
55 och de sprang runt i hela området för att sprida nyheten att nu hade han kommit dit. Och de började bära sjuka människor till honom på mattor och bårar.
56 Och överallt dit han kom, till städer och byar på landsbygden, bar man ut de sjuka i det fria och tiggde och bad att de sjuka åtminstone skulle få röra vid tofsarna på hans kläder. Och alla som gjorde det blev friska.
Jobs hälsa angrips
2 Nu kom änglarna på nytt fram inför Herren, och Satan var med dem.
2 Varifrån kommer du? frågade Herren Satan.Från en färd runt jorden, svarade Satan.
3 Nå, har du lagt märke till min tjänare Job? frågade Herren. Han är den finaste människan på hela jorden, en god man som fruktar Gud och inte vill ha något med det onda att göra. Han har bevarat sin tro på mig, trots att du övertalade mig att utan orsak låta olycka drabba honom.
4-5 Det är inte så konstigt, svarade Satan. En människa ger vad som helst för att rädda sitt eget skinn. Men rör hans kropp, så ska du få se. Då kommer han att förbanna dig rakt i ansiktet!
6 Gör vad du vill med honom, svarade Herren. Men du måste skona hans liv!
7 Satan lämnade då Herren, och omedelbart drabbades Job av fruktansvärda bölder över hela kroppen, från huvud till fot.
8 Då satte sig Job och sörjde i aska och tog en lerskärva och skrapade sig med den.
9 Hans hustru sa: Försöker du fortfarande vara gudfruktig, trots att Gud har gjort allt det här mot dig? Förbanna honom och dö!
10 Men han svarade: Du talar som en dåre. Vad menar du? Skulle vi bara ta emot det som är gott från Guds hand och aldrig hans prövningar? Trots allt som hade hänt honom sa Job aldrig något ont mot Herren.
Job får besök av några vänner
11 När tre av Jobs vänner fick höra om alla tragedier som drabbat honom, tog de kontakt med varandra och reste till honom för att trösta och beklaga honom. De tre var Elifas från Teman, Bildad från Sua och Sofar från Naama.
12 Job var så förändrad att de knappt kände igen honom. Under högljudd och förtvivlad gråt rev de sönder sina mantlar och strödde jord på sina huvuden för att demonstrera sin sorg.
13 Sedan satt de på marken tillsammans med Job, alldeles tysta, i sju dagar och sju nätter. Ingen av dem ville säga ett ord till honom, för de insåg att hans lidande var fruktansvärt svårt.
Ett nytt liv
6 Ska vi då fortsätta att synda så att Gud kan fortsätta att visa mer och mer godhet och förlåtelse?
2-3 Naturligtvis inte! Ska vi hålla på och synda när vi inte behöver det? Syndens makt över oss bröts ju när vi blev kristna, och genom dopet bekänner vi att Jesus Kristus genom sin död besegrade vår syndfulla natur.
4 Vår gamla natur, som älskade synden, begravdes med Kristus genom dopet. I stället fick vi del av det nya liv, som Jesus fick när Fadern med sin väldiga makt förde honom tillbaka till livet.
5 Vi har alltså blivit förenade med honom genom att dö med honom när han dog, och nu delar vi hans liv och hans uppståndelse.
6 Våra gamla onda begär spikades fast vid korset med honom. Vårt gamla jag krossades och sårades till döds så att vi inte längre är i syndens järngrepp och måste vara slavar under den.
7 Den som är död är fri från synden med all dess lockelse och makt.
8 Och eftersom vår gamla syndälskande natur dog med Kristus, så vet vi att vi kommer att dela hans nya liv.
9 Kristus uppstod från de döda och kommer aldrig att dö igen. Döden har inte längre någon makt över honom.
10 Han dog en gång för alla för att göra slut på syndens makt, och nu lever han för evigt i obruten gemenskap med Gud.
11 Betrakta därför den gamla syndiga naturen som död, och lev i stället för Gud genom Jesus Kristus vår Herre.
12 Låt inte längre synden härska över era dödliga kroppar, och ge inte efter för dess syndiga drifter.
13 Se till att ni inte blir ondskans redskap som används till synd, utan ge er själva helt åt Gud med hela er kropp, för ni har återvänt från döden, och ni vill vara redskap i Guds händer och användas för hans goda syften.
14 Synden behöver aldrig mer vara er herre. Nu är ni ju inte längre bundna vid en lag som gör er till slavar, utan ni är fria under Guds generösa godhet och nåd.
Fri att lyda
15 Betyder detta att vi kan hålla på och synda utan att oroa oss över det? Naturligtvis inte!
16 Förstår du inte att du kan välja din egen herre? Du kan välja synden och dö, eller också lydnaden och bli frikänd. Den som du ger dig åt blir din herre, och du blir hans slav.
17 Gud vare tack, att trots att ni en gång valde att vara syndens slavar nu med hela hjärtat lyder vad Gud har lärt er.
18 Nu är ni fria från er gamle herre, synden, och har blivit slavar åt er nye herre, rättfärdigheten.
19 Jag använder bilden av slavar och herrar, eftersom den är lätt att förstå. På samma sätt som ni brukade vara slavar under alla slags synder, måste ni nu låta er själva bli slavar under allt som är rätt och bli förvandlade.
20 När ni var slavar under synden brydde ni er inte om vad som var gott eller inte.
21 Och vad blev resultatet? Ja, i alla fall inget som var gott, för nu skäms ni till och med att tänka på de saker som ni brukade göra, för alltsammans leder till död.
22 Men nu är ni fria från syndens makt och är Guds slavar, och hans godhet mot er förvandlar er och leder till evigt liv.
23 Syndens lön är döden, men Guds gåva är evigt liv genom Jesus Kristus, vår Herre.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®