M’Cheyne Bible Reading Plan
Juda och Tamar
38 Vid den tiden lämnade Juda hemmet och flyttade till Adullam. Han bodde hos en man som hette Hira.
2 Där träffade han en kananeisk flicka, som han gifte sig med. Hon var Suas dotter.
3-5 De bosatte sig i Kesib och fick tre söner. Den förstfödde fick namnet Er. De andra gav modern namnen Onan och Sela.
6 När den äldste sonen Er vuxit upp, ordnade Juda en hustru åt honom som hette Tamar.
7 Men Er var en ogudaktig man, och därför dödade Herren honom.
8 Då sa Juda till Ers bror Onan: Du måste gifta dig med din svägerska Tamar som vår lag kräver när hennes man, din bror, har dött, så att hennes söner genom dig blir din brors arvingar.
9 Men Onan ville inte ha ett barn som inte kunde räknas som hans eget. Han gifte sig med henne men såg noga till att hans säd spilldes på marken varje gång han låg med henne, för att undvika att hon skulle få barn som skulle räknas som broderns.
10 I Herrens ögon var detta ett oförsvarligt handlande. Därför dödade Herren även honom.
11 Då rådde Juda sin svärdotter Tamar att inte gifta sig omedelbart igen utan i stället återvända till sitt barndomshem och sina föräldrar och förbli änka, tills Judas yngste son Sela blivit gammal nog att gifta sig. Men egentligen ville han inte att Sela skulle göra detta, av fruktan för att Gud skulle döda honom också, precis som han hade dödat de båda andra sönerna. Tamar gjorde som han sagt och flyttade hem till sina föräldrar.
12 Efter många år dog Judas hustru. När sorgetiden var över, gick Juda och hans vän adullamiten Hira till Timna för att övervaka fårklippningen där.
13 När någon berättade för Tamar att hennes svärfar hade gått för att klippa fåren i Timna, tog hon av sig sina änkekläder och fäste en slöja framför huvudet.
14 Hon hade vid det laget insett att hon inte skulle få tillåtelse att gifta sig med Sela fastän han nu var fullvuxen. Förklädd på detta sätt satte hon sig vid vägen nära infarten till byn Enaim, som ligger på vägen till Timna.
15 Juda lade märke till henne när han gick förbi och trodde att hon var en prostituerad, eftersom hennes ansikte var beslöjat.
16 Därför stannade han och föreslog att hon skulle ligga med honom, helt ovetande om att hon var hans egen svärdotter.Hur mycket tänker du betala mig? frågade hon.
17 Jag kan skicka dig en ung get från min hjord, föreslog Juda.Och vilken pant tänker du ge mig tills du har skickat geten? frågade hon.
18 Vad vill du ha? undrade han.Din signetring och vandringsstav, svarade hon. Han gav henne vad hon begärde. När han sedan låg med henne blev hon med barn.
19 Efter denna händelse klädde hon sig som vanligt i sina änkekläder igen.
20 Juda bad sin vän, adullamiten Hira, att ta den unga geten till henne och att hämta tillbaka den pant som han hade gett henne, men Hira kunde inte hitta henne!
21 Då frågade han männen i staden: Var bor den prostituerade kvinna, som brukar hålla till vid ingången till byn? Vi har aldrig haft någon yrkesprostituerad här, svarade de.
22 Då gick han tillbaka till Juda och berättade att han inte kunnat hitta henne någonstans och talade om vad männen på platsen hade sagt.
23 Låt henne få behålla sakerna! utropade Juda. Vi gjorde så gott vi kunde. Vi blir utskrattade i staden om vi går tillbaka igen.
24 Tre månader senare fick Juda reda på att hans svärdotter Tamar var med barn, tydligen som en följd av prostitution.För ut henne och bränn henne! ropade Juda.
25 Men då de förde ut henne för att döda henne, skickade hon detta budskap till sin svärfar: Mannen som äger denna signetring och vandringsstav är far till mitt barn. Känner du igen dem?
26 Juda erkände att de tillhörde honom och sa: Hon har mer rätt än jag, för jag vägrade hålla mitt löfte att ge henne min son Sela. Men Juda tog henne inte till hustru.
27 När det var dags för Tamar att föda, visade det sig att det var tvillingpojkar.
28 Barnmorskan band en scharlakansröd tråd runt handleden på den pojke som visade sig först,
29 men han drog tillbaka sin hand och den andre kom ut först. Var kom du ifrån! utropade hon. Därför fick han heta Peres, som betyder 'bryter fram'.
30 Strax efteråt föddes hans bror med den scharlakansröda tråden runt handleden, och han fick namnet Sera.
Jesus ger mat åt fyra tusen
1-2 Nu hände det igen att mycket folk hade samlats utan att ha något att äta. Jesus kallade då till sig sina lärjungar.Jag lider med de här människorna, sa han. De har varit här i tre dagar och har inget att äta.
3 Om jag skickar hem dem utan att ge dem mat, kommer de att stupa av utmattning längs vägen, för en del av dem bor långt härifrån.
4 Men vad menar du, undrade lärjungarna. Kan vi få tag på mat åt dem här i öknen?
5 Hur mycket bröd har ni? frågade Jesus.Sju kakor, svarade de.
6 Då bad han folket att sätta sig ner på marken. Sedan tog han de sju kakorna, tackade Gud för dem och bröt dem i bitar. Sedan gav han dem till lärjungarna, och de gav brödbitarna vidare till folket.
7 Man hittade dessutom några små fiskar, och Jesus välsignade också dem och bad sedan lärjungarna att dela ut dem.
8-9 Och alla åt tills de blev mätta. Sedan lät Jesus dem gå var och en till sitt. Det var omkring fyra tusen människor som var med och åt, och när resterna samlades upp efter måltiden visade det sig att det blev sju stora korgar över.
De religiösa ledarna begär ett tecken från himlen
10 Därefter steg Jesus i en båt och for till trakten kring Dalmanouta tillsammans med sina lärjungar.
11 När de judiska ledarna på platsen fick veta att han kommit dit, kom de för att diskutera med honom.Vi vill se ett under, sa de. Visa oss ett tecken från himlen. Då ska vi tro på dig.
12 Han blev djupt besviken när han hörde detta och suckade: Varför måste människor som ni alltid se under och tecken för att kunna tro. Men det säger jag er: Gud kommer inte att låta er få se något tecken.
Jesus varnar för felaktig undervisning
13 Så steg han i båten och lämnade dem och for över till andra sidan sjön.
14 Men hans lärjungar hade glömt att skaffa proviant innan de for och hade bara en enda brödkaka med sig i båten.
15 Under resan över sjön varnade Jesus dem och sa: Akta er för kung Herodes och fariseernas surdeg.
16 Vad menar han? frågade lärjungarna varandra. Slutligen kom de fram till att han måste sagt så för att de hade glömt att ta med sig bröd.
17 Jesus förstod vad de diskuterade med varandra och sa: Varför säger ni att ni inte har något bröd? Fattar ni ännu inte vad jag menar? Är era hjärtan fortfarande så tillstängda att ni inget begriper?
18 Ni har ögon att se med, men kan ändå inte se, och öron att höra med, men hör i alla fall inte.
19 Har ni redan glömt det som hände med de fem tusen som blev mätta av fem bröd? Hur många korgar med rester plockade ni upp efteråt? Tolv, sa de.
20 Och när jag mättade fyra tusen med sju bröd, hur mycket blev då över? Sju korgar, svarade de.
21 Och ändå tror ni att jag är orolig för att vi inte har något bröd?
En blind får sin syn tillbaka
22 När de kom fram till Betsaida kom man med en blind man till Jesus och bad honom röra vid mannen och bota honom.
23 Jesus tog då den blinde mannen vid handen och ledde honom ut ur byn och spottade på hans ögon och lade sina händer på honom.Kan du se något nu? frågade Jesus.
24 Mannen såg sig omkring. Ja, sa han, jag ser människor. Men de ser ut som träd, som går omkring!
25 Då lade Jesus sina händer på mannen en gång till. Och då fick han tillbaka synen helt och fullt, och han såg allting klart.
26 Jesus skickade sedan hem honom. Men gå absolut inte in i byn, uppmanade han honom.
Petrus erkänner Jesus som Messias
27 Sedan lämnade Jesus och hans lärjungar Galileen och gick vidare till byarna kring Caesarea Filippi. Medan de vandrade vägen fram frågade han dem: Vem tror människorna att jag är? Vad säger de om mig?
28 Några säger att du är Johannes döparen, svarade lärjungarna. Och andra säger att du är Elia eller någon annan av de gamla profeterna som har uppstått igen.
29 Då frågade han: Vem tror ni att jag är? Petrus svarade: Du är Messias.
30 Men Jesus förbjöd dem strängt att tala om det för någon.
Jesus förutsäger för första gången hur han ska dö
31 Sedan började han tala med dem om det lidande som väntade: De kommer att döma mig, sa han, både de äldste och översteprästerna och de religiösa ledarna. Till sist kommer de också att döda mig, men efter tre dagar ska jag återvända till livet.
32 Så öppet talade han med dem om sin död. Då drog Petrus honom åt sidan och försökte få honom på andra tankar.
33 Jesus vände sig då om och såg på sina lärjungar och sa sedan strängt till Petrus: Ge dig av, Satan! Du tänker som alla andra människor som inte förstår Guds vägar.
34 Sedan ropade han på lärjungarna och bad dem och allt folket att komma.Om ni vill bli mina efterföljare och gå i mina spår, sa han till dem, så kan ni inte längre tänka på er själva, utan var och en av er måste vara villig och ta sitt kors på sig.
35 För den som klamrar sig fast vid sitt eget liv kommer att förlora det. Bara den som ger upp sitt liv därför att han tror på mig och på mina ord kommer att få veta vad det verkligen innebär att leva.
36 Vad hjälper det en människa om hon vinner hela världen men samtidigt får betala med sitt liv?
37 Finns det något som är mer värt än du själv?
38 Den som skäms för mig och de ord jag talar inför dessa gudlösa människor, för honom ska Människosonen skämmas när han återvänder i sin Fars härlighet tillsammans med de heliga änglarna.
Elifas tar till orda
4 Elifas från Teman svarade Job:
2 Vill du låta mig säga ett ord? För vem kan nu tiga?
3-4 Ofta har du uppmuntrat olyckliga människor att lita på Gud. Du har gett nytt mod åt svaga och åt dem som fallit eller ligger slagna till marken och frestas att ge upp.
5 Men när det nu gäller dig själv, kommer du till korta och bryts ner.
6 Borde inte tron på Gud också vara din tillflykt i en situation som denna? Borde inte du vara säker på att Gud vill ta hand om de goda?
7-8 Stanna upp och tänk efter! Känner du till en enda verkligt god och oskyldig människa som har blivit straffad? Erfarenheten säger ju att de som sår synd och ondska också får skörda det.
9 De förintas av Guds andedräkt, en pust av hans vrede förgör dem.
10 Även vilda, unga lejon får så småningom svaga käftar.
11 Precis som gamla hjälplösa lejon får de skyldiga svälta, och deras barn kommer att skingras.
12 Den här sanningen fick jag lära mig i hemlighet, som om den hade viskats i mitt öra.
13 Den kom till mig i en syn på natten, när alla andra sov.
14 Plötsligt kom rädsla och bävan över mig, och jag darrade av skräck,
15 när en vindpust slog mig i ansiktet och håret på huvudet reste sig.
16 Jag kände någons närvaro men kunde inte se att någon stod där. Då hörde jag en röst tala ur stillheten:
17 'Är då en vanlig människa mer än Gud? Är hon renare än sin skapare?'
18-19 Om Gud inte ens kan lita på sina budbärare, om till och med änglarna begår misstag, hur skulle han då kunna lita på människor, skapade av markens lera, som kan krossas till döds som insekter!
20 På morgonen lever de, men på kvällen är de döda, borta för alltid.
21 Livslågan blåses ut, och de dör utan att någon lagt märke till dem.
Frikänd!
8 Det blir alltså ingen fällande dom för dem som tillhör Kristus Jesus.
2 Andens livgivande kraft, som är min genom Jesus Kristus, har nämligen fört mig ut ur syndens och dödens onda cirkel.
3 Vi blir inte frälsta från syndens grepp genom att lära oss Guds bud, för vi klarar inte av att hålla dem. Men Gud satte en ny och annorlunda plan i verket för att rädda oss. Han sände sin egen son i en mänsklig kropp som vår - med den skillnaden att vår är syndig - och han krossade syndens makt över oss, genom att ge sig själv som ett offer för våra synder.
4 Därför kan vi nu lyda Guds lagar, om vi är ledda av den helige Ande och inte längre lyder den gamla naturen som finns i oss.
5 De som låter sig behärskas av den lägre naturen lever bara för sin egen skull, men de som följer den helige Ande finner att de gör det som Gud vill.
6 Om man följer den helige Ande leder det till liv och frid, men om man följer den gamla naturen leder det till döden,
7 eftersom den gamla syndiga naturen inom oss är i strid med Gud. Den har aldrig lytt Guds lagar och kommer aldrig att göra det.
8 Därför kan de som fortfarande behärskas av sitt gamla, syndiga jag och följer sina gamla, onda begär aldrig göra Guds vilja.
9 Men ni är inte sådana. Ni behärskas av er nya natur, om Guds Ande bor i er, och kom ihåg att om någon inte har Kristi Ande, så är han inte en kristen.
10 Även om Kristus bor i er måste kroppen dö på grund av synd, men er ande kommer att leva, därför att Kristus har förlåtit er.
11 Och om Guds Ande, som uppväckte Jesus från de döda, bor i er, kommer han att göra era dödliga kroppar levande igen sedan ni dött, genom samme helige Ande som bor i er.
12 Kära bröder, ni har alltså inga som helst skyldigheter att göra vad er gamla syndiga natur ber er om.
13 Om ni fortsätter att följa den är ni förlorade och kommer att dö, men om ni genom den helige Andes kraft krossar den och dess onda handlingar får ni leva,
14 för alla som leds av Guds Ande är Guds barn.
15 Och därför ska vi inte uppträda som skrämda slavar, utan vi får vara Guds egna barn, adopterade in i hans familj, och ropa: Far, far till honom.
16 För hans helige Ande talar till oss i djupet av vårt inre och säger oss att vi verkligen är Guds barn.
17 Och eftersom vi är hans barn, kommer vi också att dela hans rikedomar, för allt det som Gud ger sin son, Jesus, är nu också vårt. Men om vi ska dela hans härlighet, måste vi också dela hans lidanden.
Hopp för framtiden
18 Våra nuvarande lidanden är ändå ingenting, jämfört med den härlighet som han kommer att ge oss längre fram.
19 För hela skapelsen är i spänd förväntan inför den dag när Gud ska låta sina barn få uppstå.
20-21 Allt på denna jorden har kommit vid sidan av sitt syfte. Gud tillät att det blev så, men han gjorde det i hopp om att det en gång ska befrias. För den dagen kommer, när synd, död och förruttnelse ska försvinna, och allt skapat ska få dela den härliga frihet som Guds barn njuter av.
22 För vi vet att hela naturen med både djur och växter, ja allt skapat, väntar på denna stora händelse.
23 Även vi kristna ber om att bli befriade från vår nuvarande kropp, trots att vi har den helige Ande inom oss som en försmak av den kommande härligheten. Vi väntar ivrigt på den dag när Gud ska ge oss våra fulla rättigheter som hans barn, och dit hör de nya kroppar som han har lovat oss - kroppar som aldrig ska bli sjuka igen och aldrig ska dö.
24 Vi är redan nu frälsta genom vårt hopp. Och hoppet betyder att vi ser fram emot något som vi ännu inte har, för vi behöver ju inte hoppas och tro att vi ska få något som vi redan har.
25 Om vi nu måste fortsätta att tro Gud om något som ännu inte har hänt, så lär det oss att vänta med tålamod.
26 I vår begränsning hjälper oss den helige Ande med våra dagliga problem och med vår bön. För vi vet inte ens vad vi ska be om, eller hur vi ska be, men den helige Ande ber för oss med sådan känsla att det inte kan uttryckas med ord.
27 Och Fadern, som känner allas hjärtan, vet naturligtvis vad Anden menar, för hans bön står i samklang med Guds egen vilja.
28 Vi vet att Gud på alla sätt hjälper dem som älskar honom att nå det goda. Det är hans syfte med våra liv.
29 Redan från början bestämde nämligen Gud att de som kommer till honom skulle bli lika hans son, och hela tiden visste han vilka det skulle bli. Så skulle hans son vara den förstfödde bland många bröder.
30 Och när han hade utvalt oss kallade han oss att komma till honom, och när vi kom, förklarade han oss icke skyldiga, fyllde oss med Kristi godhet, satte oss i ett rätt förhållande till sig själv och lovade oss sin härlighet.
Gud står på vår sida
31 Vad ska vi säga om något så underbart som detta? Om Gud är med oss, finns det då någon som kan vara emot oss?
32 Eftersom han inte ens skonade sin egen son, utan offrade honom för vår skull, ska han då inte ge oss allt med honom?
33 Vem törs anklaga oss som Gud har utvalt till sina egna? Kommer Gud att göra det? Nej! Han är den som har frikänt oss och fört oss in i ett rätt förhållande till honom.
34 Vem kommer då att döma oss? Kommer Kristus att göra det? Nej! Han är den som dog för oss och som uppstod från de döda för oss. Han sitter nu på hedersplatsen bredvid Gud, och han ber för oss där i himlen.
35 Vem kan då någonsin stänga oss ute från Kristi kärlek? När vi upplever svårigheter och olyckor, när vi förföljs eller blir slagna till marken, beror det på att han inte älskar oss längre? Och om vi är hungriga eller utfattiga, eller i fara eller hotas med döden, har då Gud övergett oss?
36 Nej! Skrifterna säger oss att för hans skull måste vi vara beredda att möta döden när som helst - vi är som får som väntar på att bli slaktade.
37 Men trots allt detta vinner vi en härlig seger genom Kristus, som älskar oss så mycket att han har dött för oss.
38-39 Och jag är övertygad om att ingenting kan skilja oss från hans kärlek. Döden kan det inte, och livet kan det inte. Änglarna kan det inte, inte ens själva helvetets makter kan hindra Guds kärlek. Ingenting kan skilja oss från Guds kärlek, som blev synlig för oss genom Jesu Kristi död på korset. Varken död eller liv, varken bekymmer för denna dagen eller för morgondagen, varken krafter ovan molnen eller nere i djupet, inget kan skilja oss från denna kärlek.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®