Book of Common Prayer
Gud skyddar de svaga
146 Lova Herren! Ja, prisa honom innerligt!
2 Jag tänker sjunga hans lov så länge jag lever, ja, ända till mitt sista andetag.
3 Lita inte på människor som har makt och inflytande.
4 De är också människor som kommer att dö, och de kommer inte att kunna hjälpa någon. På ett ögonblick faller allt som de planerat till marken.
5 Men lycklig är den människa som väntar på hjälp från vår stamfar Jakobs Gud. Hon hoppas på Herren, sin Gud.
6 Han är den Gud som skapade himlen och jorden, haven och allt som finns i dem. Han håller varje löfte,
7 ger de fattiga och förtryckta rättvisa och ger mat till de hungriga. Han befriar fångarna
8 och öppnar de blindas ögon. Han lyfter av bördorna på dem som dignar under deras tyngd. Han älskar de människor som visar honom trohet.
9 Han skyddar främlingar som bor i landet. Han har omsorg om föräldralösa och änkor, men de ogudaktigas planer krossar han.
10 Herren ska regera för evigt. Jerusalem, din Gud är kung från släkte till släkte! Halleluja! Lova Herren!
Herren ger Jerusalem fred och välstånd
147 Halleluja! Ja, lova Herren! Vad skönt det är att sjunga hans lov! Vad rätt det känns och vilken glädje det ger!
2 Han bygger upp Jerusalem på nytt. De av Israels folk som levt i landsflykt hämtar han tillbaka.
3 Han helar dem som har sorgsna hjärtan och förbinder deras sår.
4 Han har bestämt stjärnornas antal och gett var och en ett namn.
5 Vad mäktig han är! Hans makt är oinskränkt! Hans förstånd är obegränsat!
6 Herren reser upp de förtryckta, men förtryckarna slår han till marken.
7 Sjung till Gud av tacksamhet! Sjung en lovsång och spela för honom på harpa!
8 Han täcker himlen med moln och låter regnskurar falla. Han låter det gröna gräset växa på bergssluttningarna.
9 Han ger mat åt de vilda djuren, och han matar de unga korparna när de ropar till honom.
10 Hästens styrka imponerar inte på honom. Och mannens snabbhet är ingenting i hans ögon.
11 Men han gläder sig över dem som verkligen tar honom på allvar och väntar sig allt gott från honom.
12 Jerusalem, lova Herren! Du stad på berget Sion, prisa Herren!
13 Han ger dig skydd bakom dina murar och välsignar dina barn.
14 Han ger landet säkra gränser och fyller ladorna till brädden med det finaste vete.
15 Han ger världen sina befallningar, och det han befaller sker genast.
16 Han breder ut ett snötäcke över jorden, vitt och rent, och han sprider ut frosten som aska.
17 Stora hagel låter han falla till jorden, och han sänder kyla som knappt någon kan uthärda.
18 Men när han befaller smälter snön och vårvindar börjar blåsa, och de frusna floderna börjar flyta igen.
19 Han har gjort sitt ord känt för Israel för att hans folk ska leva efter hans lagar och föreskrifter.
20 Något sådant har han inte gjort för andra folk. De känner inte till hans befallningar.Halleluja! Ja, lova Herren!
Herren håller vad han lovat
1-2 Halleluja, prisa Herren! Jag vill tacka Herren av hela mitt hjärta för alla som tillhör honom, ja för hela församlingen! Allt det han gör är stort och väldigt och alla som ser det försöker att förstå det,
3 för hans under bevisar hans ära, majestät och eviga godhet.
4 Vem kan glömma de under han gör, under fyllda av barmhärtighet och nåd?
5 Han ger mat till dem som ärar honom. Han glömmer aldrig det förbund han ingått med Israel.
6 Han har bevisat hur mäktig han är genom att ge dem deras land, fastän landet hade varit ett hem för många andra folk.
7 Allt han gör är rätt och gott, och hans lagar kan man lita på.
8 De förlorar aldrig sin giltighet utan består. Han har gett dem till oss för att visa oss vad sanning och rättfärdighet är.
9 Han befriade sitt folk och slöt ett evigt förbund med dem. Vilket heligt och respektingivande namn han har!
10 Hur kan människor bli visa? Enda sättet att lära sig vishet är att ta Gud på allvar, för man växer i vishet genom att lyda hans lagar. Prisa hans namn i evighet!
Gud välsignar den som lever för honom
112 Halleluja, prisa Herren! Alla som fruktar honom och litar på honom får välsignelser som inte kan uttryckas i ord. Ja, den människa är lycklig, som med glädje lever efter hans befallningar.
2 Hans barn kommer att hedras överallt, för sönerna till goda människor får på ett särskilt sätt del av Guds gåvor.
3 Själv ska han bli rik, och allt det goda han gör kommer aldrig att glömmas.
4 Ja, även i de mörka stunderna kommer ljus att bryta fram för den som är god och barmhärtig.
5 Allt går väl för den som är vänlig och gärna hjälper den som är fattig och som rättar sig efter Guds bud i allt han gör.
6 Ingenting får en sådan människa på fall, och han kommer att göra ett djupt intryck på alla.
7 Han är inte rädd för dåliga nyheter och lever inte heller i fruktan för vad som kan hända. Han är övertygad om att Herren kommer att ta hand om honom.
8 Inte heller låter han sig skrämmas, för han vet att han kommer att besegra sina fiender.
9 Han är generös och ger frikostigt till sådana som har det svårt, och man kan alltid räkna med hans barmhärtighet och kärlek. Han får inflytande och blir respekterad.
10 De ogudaktiga kommer att bli rasande och skära tänder när de ser allt detta. De smyger bort då de inser att alla deras drömmar går upp i rök.
Gud hjälper de svaga
113 Halleluja! Ni Herrens tjänare, prisa hans namn!
2 Välsignat är hans namn nu och för all framtid.
3 Prisa honom från dess att solen går upp till dess att den går ner!
4 Han härskar över folken. Hans ära och härlighet når högre än himlen.
5 Vem kan jämföras med Gud, som sitter på sin tron i höjden?
6 Därifrån böjer han sig ner för att se på jorden.
7 De fattiga drar han upp ur smutsen, och de hungriga hämtar han från avskrädeshögarna
8 och sätter dem bland sitt folks furstar!
9 Han låter den barnlösa hustrun få barn, och gör henne till en lycklig mor.Halleluja! Prisa Herren!
Budskap till ett upproriskt folk
1 Detta är de budskap som kom till Jesaja, Amos son, i de syner han såg under kungarna Ussias, Jotams, Ahas och Hiskias regeringstid. I synerna visade Gud honom vad som skulle hända med Juda och Jerusalem i framtiden.
2 Lyssna ni himlar och lyssna du jord till vad Herren säger:De barn som jag har fostrat och vårdat så länge har vänt sig emot mig.
3 Till och med oxen känner sin herre, och åsnan vet var hennes krubba står. De uppskattar den vård de får, men mitt folk Israel gör inte det. Det hjälper inte vad jag än gör för dem. De bryr sig ändå inte om det.
4 De är ett syndigt folk, tyngt av skuld! Deras förfäder var också ogudaktiga. Födda till ondska har de vänt ryggen åt Herren och övergett Israels helige. De har vägrat att ta emot min hjälp.
5-6 Mina barn, har ni inte blivit tillräckligt straffade? Varför tvingar ni mig att slå er om och om igen? Måste ni alltid vara upproriska? Ni är sjuka och svaga, fulla med blåmärken, ärr och infekterade sår från huvud till fot, som inte är behandlade och utan förband.
7 Ert land ligger i ruiner, och era städer är nerbrända. Medan ni ser på förstör och plundrar främlingar allt de kommer åt.
8 Bara Jerusalem återstår, men det skydd staden erbjuder är svagt. Den står där som ett vindskydd i en vingård eller en hydda på en åker, och den är trängd på alla sidor.
9 Om inte härskarornas Gud hade gripit in och räddat några få av oss, skulle vi ha blivit utplånade precis som Sodom och Gomorra.
Den troendes hopp
1-2 Detta är mitt andra brev till er, kära bröder, och i båda två har jag velat påminna er om sanningar som ni redan känner till. Det gäller både de heliga profeternas förutsägelser, och de ord av vår Herre och Frälsare som vi apostlar har fört vidare till er.
3 Först av allt vill jag påminna er om att i den yttersta tiden ska det komma fräcka människor, som kommer att göra allt det onda de kan tänka ut.
4 De kommer att driva med er och säga: Jaså, Jesus lovade att komma tillbaka? Var har ni honom? Nej, ni kan vara lugna för att han aldrig kommer! Allt har varit sig precis likt ända sedan världen blev till, eller hur?
5-6 De glömmer medvetet att Gud en gång dränkte hela jorden med en väldig översvämning, långt efter det att han genom sitt ord hade skapat himlen och format jorden ur vatten.
7 Men nu har Gud befallt att jorden och himlen ska sparas till en väldig eld på domens dag, när alla ogudaktiga människor ska förgås.
8 Men glöm inte, kära bröder, att för Herren är en dag som tusen år.
9 Han fördröjer inte sin utlovade återkomst, även om det ibland kan tyckas så. Han väntar, av det goda skälet att han inte vill att någon ska förgås, och ger därmed syndare mer tid att omvända sig.
10 Herrens dag ska verkligen komma, lika oväntat som en tjuv, och då ska himlarna försvinna med ett fruktansvärt dån, och himlakropparna ska upplösas i eld, och jorden och allt som finns på den ska brännas upp.
Liknelsen om de tio brudtärnorna
25 På den dagen ska det vara med himmelriket som med tio unga flickor, som var tärnor vid ett bröllop och som tog sina lampor och gick för att möta brudgummen.
2-4 Men bara fem av dem var kloka nog att fylla lamporna med olja, medan de andra fem var tanklösa och glömde det.
5-6 När brudgummen blev sen lade de sig för att vila och somnade. Vid midnatt väcktes de av ett rop: 'Brudgummen kommer! Kom ut och välkomna honom!'
7-8 Alla flickorna skyndade sig upp och gjorde i ordning sina lampor. Då tiggde och bad de fem, som inte hade någon olja, att de andra skulle dela med sig åt dem, eftersom deras lampor slocknade.
9 Men de andra svarade: 'Vi har inte så mycket att det räcker till er också. Gå i stället iväg till dem som säljer och köp det ni behöver!'
10 Men medan de var borta kom brudgummen, och de som hade tillräckligt med olja i sina lampor gick med honom in till bröllopsfesten, och dörren låstes.
11 Efter en stund kom de fem andra tillbaka och ställde sig utanför dörren och ropade: 'Herre, öppna för oss!'
12 Men då ropade han tillbaka: 'Gå er väg! Jag vet inte vilka ni är!'
13 Håll er därför vakna och var beredda för ni vet inte vilken dag eller vilken timme jag kommer tillbaka.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®