Book of Common Prayer

Gud står på min sida

^1-3 Herre, hör min bön, lyssna till mina ord! Du är min Gud och min kung! Jag kommer aldrig att be till någon annan än dig!

⁴ Varje morgon ser jag upp till dig i himlen och lägger fram mina önskningar inför dig och väntar på ditt svar.

⁵ Jag vet att du inte står ut med ondskan och att du inte heller tolererar den minsta synd.

⁶ Därför kan de högfärdiga aldrig komma undan din blick, för du hatar deras onda gärningar.

⁷ Du utrotar dem som ljuger, och du avskyr mord och falskhet.

⁸ Men tack vare din barmhärtighet och kärlek får jag komma till ditt tempel. Jag får tillbe dig med fruktan.

⁹ Herre, led mig, och visa mig att du är på min sida, för annars kommer mina fiender att besegra mig! Säg mig vad jag ska göra och vart jag ska vända mig!

¹⁰ Mina fiender talar inte ett enda sant ord. Deras hjärtan är fulla av ondska. Deras förslag leder till synd och död, och de kan säga vad som helst för att nå sina syften.

¹¹ Gud, låt dem stå till svars för allt ont de gör, och låt deras planer falla till marken. De är upproriska mot dig!

¹² Men alla de som litar på dig ska glädjas! Låt dem sjunga av glädje, för du försvarar dem! Det är du som ger dem verklig lycka,

¹³ för du välsignar dem som lyder dig, Herre, och du skyddar dem med din kärleks sköld!

Herre, straffa mig inte längre

^1-2 Nej, Herre! Straffa mig inte på grund av din vrede!

³ Visa medlidande med mig, Herre, för jag är svag! Gör mig frisk,

⁴ för jag är sjuk till både kropp och själ. Mitt inre är fyllt av fruktan och mörker. Varför dröjer du så länge med att hjälpa mig?

⁵ Kom, Herre, och gör mig frisk, för det är du, Gud, som räddar oss från döden.

⁶ När jag är död kan jag inte ge dig ära genom att prisa dig inför mina vänner!

⁷ Jag är utmattad av smärta, och varje natt är min kudde våt av tårar.

⁸ Jag kan knappast se något, för mina ögon har åldrats och blivit svaga, på grund av vad alla mina fiender gjort mig.

⁹ Lämna mig nu, ni onda män, för Herren har sett mina tårar

¹⁰ och kommer att svara på alla mina böner.

¹¹ Mina fiender ska besegras, och skräckslagna och förvirrade ska de ta till flykten. Gud kommer att låta dem stå där med skammen.

Herre, varför visar du dig inte?

10 Herre, varför står du så långt borta, varför gömmer du dig när jag behöver dig som bäst?

² Kom och ta hand om alla dessa ogudaktiga och högmodiga människor, som av elakhet förföljer de fattiga. Låt all ondska som de tänkt ut för andra komma över dem själva!

³ De skryter med allt ont de tänker göra. De hånar Gud och gratulerar dem som Herren avskyr, dem som bara är ute efter pengar.

⁴ Dessa ogudaktiga människor är högfärdiga och dryga och säger: Det finns ingen Gud. De tänker inte längre än så.

⁵ Ändå lyckas de i allt vad de gör, och deras fiender faller inför dem. De ser inte det straff, som väntar dem.

⁶ De skryter med att varken Gud eller människor kan slå ner dem. På något sätt kommer de att finna en utväg!

⁷ Deras munnar är fyllda av gudlöshet, lögn och utpressning. De skryter alltid med sina onda planer.

⁸ De lägger sig i bakhåll i stadens mörka gränder och mördar dem som går förbi.

⁹ De smyger tysta omkring som lejon och väntar på att få kasta sig över de fattiga, ja, som jägare fångar de sina offer i fällor.

¹⁰ Deras hjälplösa offer krossas brutalt av deras överlägsna styrka och faller av deras slag.

¹¹ Gud ser oss inte, han kommer aldrig att få veta det! säger de ogudaktiga för sig själva.

¹² Herre, res dig! Gud, krossa dem! Glöm inte de fattiga och alla andra som har det svårt!

¹³ Varför låter du de ogudaktiga komma undan? De tror ju att du aldrig kommer att ställa dem inför rätta.

¹⁴ Herre, du ser allt vad de gör. Du har lagt märke till varje ond handling. Du vet vilken nöd och vilka lidanden de har orsakat. Straffa dem nu! Herre, de fattiga litar på dig. Och du är känd som den som hjälper de föräldralösa.

¹⁵ Ta ifrån dessa onda människor deras makt! Förfölj dem tills de allesammans är utrotade.

¹⁶ Herren är kung för evigt. De som följer andra gudar måste försvinna från hans land.

¹⁷ Herre, du känner till de ödmjuka människornas längtan. Du lyssnar till deras rop och tröstar deras hjärtan, och du hjälper dem.

¹⁸ Du hör ropen från de föräldralösa och från alla som är förtryckta, så att dessa dödliga människor inte längre kan skrämma dem.

Den som tror behöver inte fly.

11 Jag litar på Herren. Varför säger ni då till mig: Fly upp till bergen, där du kan hitta en säker plats?

² De ogudaktiga har spänt sina bågar, de siktar från sina bakhåll och är beredda att avlossa pilar mot Guds folk. Oordning råder

³ och allt har brutit samman. Vad kan de rättfärdiga göra, utom att fly?

⁴ Men Herren är fortfarande i sitt heliga tempel och han regerar alltjämt från himlen. Han vakar noga över allt som händer här på jorden.

⁵ Han prövar både de rättfärdiga och de ogudaktiga. Han hatar dem som älskar våld.

⁶ Han ska låta eld och svavel regna ner över de ogudaktiga och hans glödande vind ska bränna upp dem.

⁷ Gud är god och älskar rättfärdighet. De gudfruktiga ska få se hans ansikte.

²¹ Jerusalem, du som en gång var min trogna hustru har blivit en hora! Du springer efter andra gudar! Du som en gång var känd för din rättfärdighet har blivit ett tillhåll för mördare.

²² Du som var äkta silver är nu uppblandad med slagg! Du som var ett ädelt vin är förorenad och utspädd.

²³ Dina ledare är upprorsmakare och vänner med tjuvar. Allesammans tar de mutor och bryr sig inte om att försvara änkor och faderlösa.

²⁴ Därför säger härskarornas Gud, den mäktige i Israel: Min vrede och min hämnd ska drabba er, mina fiender!

²⁵ Jag ska själv smälta er i smältdegeln och skumma bort slagget.

²⁶ Sedan ska jag ge dig goda domare och visa rådgivare, sådana som ni en gång hade. Då ska du på nytt kallas 'Rättfärdighetens stad' och 'Den trogna staden'.

²⁷ De som vänder om till Herren, de som är rättfärdiga och goda, ska räddas.

²⁸ Men ni som är upproriska och fortsätter att synda ska gå under, därför att ni vägrar att komma till mig.

²⁹ Ni kommer att bli utskämda och bortstötta för att ni offrade till avgudar i era 'heliga' eklundar.

³⁰ Ni kommer att sakta tyna bort som ett förtorkat träd i en trädgård utan vatten.

³¹ Den mäktigaste bland er kommer att vara torr som fnöske och hans ogärningar den gnista som tänder eld på honom så att både han själv och hans verk brinner upp. Ingen ska kunna släcka elden.

Paulus arbete i Thessalonike

2 Kära bröder, ni vet själva hur värdefullt det besöket var.

² Ni vet hur illa vi blev behandlade i Filippi just innan vi kom till er, och hur mycket vi fick lida där. Men Gud gav oss mod att än en gång predika evangeliet, trots att vi var omgivna av fiender.

³ Ni måste förstå att vi inte hade några falska motiv eller bedrägliga avsikter i sinnet när vi predikade för er. Vi var fullständigt rättframma och uppriktiga.

⁴ Vi talar nämligen som budbärare från Gud, och han har gett oss uppdraget att berätta sanningen. Vi ändrar inte det minsta på det budskap han gett oss, för att det ska passa bättre för dem som hör det. Vi tjänar bara Gud, som genomskådar våra hjärtans innersta tankar.

⁵ Inte en enda gång försökte vi vinna er genom att ställa oss in hos er, och Gud vet att vi inte låtsades vara era vänner, för att ni skulle ge oss pengar.

⁶ Vi har aldrig strävat efter att få beröm av er eller någon annan,

⁷ även om vi som Kristi apostlar verkligen skulle ha rätt att bemötas med en viss respekt av er. Men vi var lika kärleksfulla mot er som en mor som vårdar och sköter sina barn.

⁸ Vi älskar er innerligt, så innerligt att vi inte bara gav er budskapet från Gud utan också våra egna liv.

⁹ Ni kommer nog ihåg, kära bröder, hur hårt vi arbetade bland er. Dag och natt slet vi och släpade för att tjäna tillräckligt för vårt uppehälle. Vi ville inte att våra utgifter under tiden som vi predikade Guds goda nyheter bland er, skulle bli till en börda för någon.

¹⁰ Och ni själva, liksom Gud, är vittnen att vi har varit rena, ärliga och fläckfria inför er allesammans.

¹¹ Vi talade till er som en far talar till sina egna barn. Kommer ni inte ihåg det? Vi förmanade er, uppmuntrade er och vädjade till er

¹² att leva så att det blev till ära och glädje för Gud, som har bjudit er in i sitt rike för att dela hans härlighet.

Mannen som hyrde ut sin vingård

⁹ Sedan vände han sig till folket igen och berättade följande: En man planterade en vingård och hyrde ut den till några lantarbetare. Därefter reste han utomlands och var borta under många år.

¹⁰ När det blev dags att skörda skickade han en av sina män till gården för att han skulle få sin del av skörden. Men de som arrenderat gården överföll mannen och skickade honom tillbaka tomhänt.

¹¹ Då sände han en annan, men samma sak hände med honom. Han blev slagen och förolämpad och skickades iväg utan att ha fått något.

¹² Också en tredje man sändes dit, men samma sak hände igen. De slog honom blodig och drev iväg honom.

¹³ 'Vad ska jag göra?' sa ägaren. 'Nu vet jag! Jag sänder min egen älskade son. Honom har de säkert respekt för.'

¹⁴ Men när lantbrukarna såg sonen, sa de: 'Det här är vår chans! Han ska ärva alltsammans när hans far dör. Kom, så dödar vi honom, och så är alltihop vårt!'

¹⁵ Och de släpade ut honom ur vingården och dödade honom.Vad tror ni att ägaren kommer att göra?

¹⁶ Jo, det ska jag tala om för er: Han kommer att döda dem och arrendera ut vingården till andra.Men så kan det knappast gå till, protesterade de som lyssnade.

¹⁷ Jesus såg på dem och sa: Vad betyder då detta som står i Skriften: 'Stenen, som byggnadsarbetarna inte ville använda och kastade bort, har blivit en grundsten för hela huset'?

¹⁸ Och han tillade: 'Den som snavar på den stenen slår sig fördärvad, men den som den faller på blir krossad.