Book of Common Prayer
Krossad av sjukdom och synd
1-2 Herre, du har låtit mig känna av din vrede.
3 Dina pilar har genomborrat mig. Dina slag krossar mig.
4-5 Min kropp är sjuk, eftersom du är ond på mig. Mina synder anklagar mig och har brutit ner min hälsa. De är en börda, som jag inte orkar bära.
6 Mina sår stinker och är fyllda med var.
7 Jag går böjd och plågas av smärta varje dag.
8 Mina njurar bränner, ja, hela min kropp är sjuk.
9 Jag är uttröttad, nedbruten och förtvivlad.
10 Herre, du vet vad jag längtar efter! Tänk att än en gång få hälsan tillbaka. Du hör varje suck.
11 Mitt hjärta slår oregelbundet, min styrka avtar och jag börjar bli blind.
12 Mina vänner håller sig borta från mig och är rädda för min sjukdom, ja, till och med min egen familj håller sig på avstånd.
13 Under tiden försöker mina fiender att döda mig. De tänker att ruinera mig och använder hela dagarna till att fundera ut hur det ska kunna ske.
14-15 Men jag lyssnar inte till deras hotelser. Jag håller tyst, för jag har inget att säga.
16 Jag väntar på dig, Herre. Svara mig!
17 Tillåt inte att mina fiender triumferar över mig, och att de gläder sig över min olycka!
18 Gång på gång är jag nära att falla, och jag plågas hela tiden av smärta.
19 Jag bekänner min synd. Jag sörjer över vad jag har gjort.
20 Mina fiender förföljer mig med all kraft och fortsätter att hata mig utan orsak.
21 De lönar gott med ont och angriper mig, därför att jag står för det som är rätt.
22 Lämna mig inte, Herre! Gå inte bort,
23 utan skynda dig att hjälpa mig, min Frälsare!
25 Jag har helt tappat modet. Ja, jag är totalt uppgiven. Håll mig vid liv genom ditt ord.
26 Jag berättade för dig om mina planer, och du svarade mig. Ge mig nu ditt råd!
27 Låt mig förstå vad det är du vill, så jag kan se dina under!
28 Jag gråter hämningslöst. Mitt hjärta är tungt av sorg. Säg något upp-muntrande till mig!
29-30 Bevara mig när jag är i fara. Hjälp mig att orubbligt följa dina lagar. Jag har ju beslutat mig för att göra det rätta.
31 Jag släpper inte tanken på dina befallningar. Herre, låt mig inte fördärva alltsammans!
32 Om du bara gör mig villig att lyda dig, kan jag bättre följa dina lagar.
33-34 Tala bara om för mig vad jag ska göra, så gör jag det. Så länge jag lever vill jag lyda dig av hela mitt hjärta.
35 Se till att jag går på rätta vägar, för jag vet verkligen hur underbara de är.
36 Ge mig kärlek till ditt ord och låt inte mitt habegär ta överhanden.
37 Vänd mig bort från det som är värdelöst och utan mening, och bevara mitt liv.
38 Säg mig än en gång att dina löften gäller mig, för jag litar på dig och tjänar dig.
39 Jag är så rädd att bli hånad för att jag lyder dina lagar, även om de är rätta och goda.
40 Jag längtar efter att lyda dem!När du håller vad du lovat, så får jag liv på nytt.
41-42 Ja, Herre, du älskar mig och har lovat att frälsa mig! Hjälp mig nu i din godhet och kärlek. Då kommer jag att kunna svara dem som hånar mig, för att jag litar på det du sagt.
43 Må jag aldrig glömma dina ord! Till dem sätter jag mitt hopp!
44-46 Därför ska jag fortsätta att alltid lyda dig. Det kommer att göra mig fri. Till och med för kungar kommer jag att tala om vad din lag säger utan att skämmas.
47 Vad jag älskar dina bud! Vad jag är glad över dina befallningar!
48 Jag sträcker mig efter dem och vill att de fyller mitt liv.
Herren kallar Jesaja
6 Det år då kung Ussia dog, såg jag Herren! Han satt på en hög tron, och templet var fyllt av hans härlighet.
2 Omkring honom svävade sexvingade serafer. Med två av vingarna täckte de sina ansikten, med två täckte de sina fötter och med två flög de.
3 De ropade till varandra: Helig, helig, helig är härskarornas Gud, hela jorden är full av hans härlighet.
4 Ljudet av deras röster fick templets grund att skaka, och plötsligt fylldes hela helgedomen av rök.
5 Då utbrast jag: Jag går under, för jag är en syndare med orena läppar och tillhör ett folk med orena läppar, och jag har sett kungen, härskarornas Gud.
6 Då flög en av seraferna fram till altaret och hämtade ett glödande kol med en tång.
7 Han rörde med det vid mina läppar och sa: Jag förklarar dig 'icke skyldig'. Nu när kolet har vidrört dina läppar har alla dina synder blivit dig förlåtna.
8 Sedan hörde jag Herren fråga: Vem ska jag sända som budbärare till mitt folk? Vem vill gå? Herre, jag vill gå! svarade jag. Sänd mig!
9 Han svarade: Ja, du ska gå. Och så här ska du säga till mitt folk: 'Fastän ni får höra mina ord gång på gång, förstår ni dem inte. Fastän ni ser mig göra det ena undret efter det andra, fattar ni ändå inte vad de betyder'.
10 Fördunkla deras förstånd och stäng deras öron och ögon. Jag vill varken att de ska se, höra eller förstå eller att de ska vända sig till mig för att bli botade.
11 Herre, hur länge dröjer det tills de är beredda att lyssna? frågade jag. Han svarade: Det kommer inte att ske förrän deras städer ligger i ruiner utan överlevande, fälten är skövlade och
12 alla har blivit bortförda som slavar till avlägsna länder och hela Israel ligger övergivet!
13 Men en tiondel ska överleva, och fastän Israel blir intaget och förstört gång på gång, ska det vara som ett träd som visserligen huggits ner men vars stubbe fortfarande lever och kan skjuta nya skott.
1 Från Paulus, Silvanus och Timotheos.Till församlingen i Thessalonike, som lever i gemenskap med Gud, vår Far, och Herren Jesus Kristus.
2 Rik välsignelse och frid önskar vi från Gud, Fadern, och Herren Jesus Kristus.
Lidandet har ett syfte
3 Kära bröder, det är inte bara rätt och riktigt att tacka Gud för er, utan det är också vår plikt, eftersom er tro fortsätter att växa, och er kärlek till varandra hela tiden fördjupas.
4 Det är med glädje som vi berättar för de andra församlingarna om hur ert tålamod och er hängivna tro på Gud består, trots alla svårigheter och prövningar som ni måste kämpa er igenom.
5 Allt detta bara visar hur rättvist Gud handlar, för han använder era lidanden till att göra er redo för hans rike.
6 Samtidigt låter han dom och straff drabba dem som gör ont mot er.
7 Därför skulle jag vilja säga till er som lider: Gud ska befria både er och oss från lidande. Det ska ske när Herren Jesus visar sig på skyarna i flammande eld med sina mäktiga änglar.
8 Han kommer för att döma dem som inte vill lära känna Gud och som vägrar att ta emot hans frälsning genom vår Herre Jesus Kristus.
9 Deras straff kommer att bli att gå under för evigt, och bli skilda från Herrens ansikte. De får aldrig se hans ära och makt
10 när han kommer för att hyllas för allt det han har gjort för sitt folk, sina heliga. Men ni ska vara med honom, eftersom ni har trott på allt vi berättat för er.
11 Därför fortsätter vi att be för er. Vi ber att vår Gud ska göra er värdiga att leva just det liv han har kallat er till, och att ni med hans kraft ska få fortsätta att göra allt gott. Då ska allt det ni påbörjat i tro bli fullbordat.
12 Alla ska då prisa Herrens, Jesu Kristi, namn för de resultat de ser i er, och er största ära ska vara att ni tillhör honom. Vår Guds och vår Herres, Jesu Kristi, kärleksfulla nåd har gjort allt detta möjligt för er.
53 Utan att ha kommit överens, gick alla så hem.
Jesus frikänner en kvinna som begått äktenskapsbrott
8 Jesus återvände till Oljeberget,
2 men redan tidigt nästa morgon var han tillbaka i templet. Snart samlades en stor skara människor, och han satte sig ner och samtalade med dem.
3 Medan han talade kom de judiska ledarna och fariseerna släpande med en kvinna, som varit otrogen i sitt äktenskap, och de ställde henne framför den nyfikna folkhopen.
4 Mästare, sa de till Jesus, den här kvinnan har varit otrogen. Vi tog henne på bar gärning.
5 Moses lag säger att vi ska döda henne. Vad säger du?
6 De försökte få honom att säga något som de kunde använda mot honom, men Jesus böjde sig ner och skrev i sanden med fingret.
7 Men de fortsatte att kräva ett svar, och då reste han sig upp igen och sa: Sätt igång och kasta sten på henne. Men den av er som aldrig har syndat ska kasta den första stenen.
8 Sedan böjde han sig ner och fortsatte att skriva i sanden.
9 Och de judiska ledarna smög sig bort en efter en, och de äldre av dem gick först. Till slut var Jesus ensam med kvinnan.
10 Då reste sig Jesus igen och sa till henne: Var är de som anklagar dig? Var det ingen av dem som dömde dig?
11 Nej, herre, svarade hon. Då sa Jesus: Det gör inte jag heller. Gå, och synda inte mer.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®