Book of Common Prayer
Räddad från en säker död
1-2 Jag vill prisa dig, Herre, för du har räddat mig från mina fiender. Du vägrar att låta dem triumfera över mig.
3 Herre, min Gud, jag bad till dig, och du gjorde mig frisk.
4 Jag var mer död än levande. Ändå räddade du mig från en säker död och gav mig livet tillbaka.
5 Sjung era sånger för honom alla ni som fått uppleva hans nåd! Prisa hans heliga namn!
6 Hans vrede varar bara ett ögonblick, men hans nåd varar för livet! Gråten kan plåga oss om natten, men när morgonen gryr kommer glädjen.
7-8 När jag hade framgång sa jag till mig själv: Ingen kan hindra mig nu! Herren har visat mig sin nåd. Han har gjort mig lika stadig som ett berg! Men då vände du bort ditt ansikte från mig, och jag blev skräckslagen och greps av panik.
9 Jag ropade till dig, Herre! Jag bad och ropade:
10 Herre, vad vinner du genom att låta mig dö? Hur ska jag då kunna prisa dig inför alla mina vänner? Kan en död berätta för världen om din trofasthet?
11 Hör mig, Herre! Ge mig nåd, och hjälp mig!
12 Då förvandlade du min sorgesång till glädjedans! Ja, du tog av mig sorgdräkten och klädde mig i festkläder.
13 Då blev det lätt att sjunga lovsånger till Herren och jag vill inte tiga med vad du har gjort för mig. Herre, min Gud, jag vill tacka dig i evighet!
Befriad från synd och skuld
1-2 Vilken lycka för dem som fått sin skuld förlåten! Vilken glädje när synderna plånas ut! Vilken befrielse det blir för dem som har bekänt sina synder och fått dem utplånade av Gud.
3 Det fanns en period i mitt liv, när jag ville hålla det hemligt vilken syndare jag var. Men min oärlighet gjorde mig olycklig, och varje dag blev en missräkning.
4 Både dag och natt straffade du mig. Min livskraft torkade upp som vatten en varm sommardag.
5 Till slut bekände jag alla mina synder för dig. Jag ville inte längre tiga med allt orätt jag gjort. Jag sa för mig själv: Jag ska bekänna allt inför Herren.Och du förlät mig verkligen, och all min skuld försvann.
6 Därför ska alla som tror bekänna sina synder inför Gud, medan det ännu är tid att få förlåtelse. Då kommer domen inte att drabba dem.
7 Hos dig känner jag mig säker, och du tillåter inte att ångest och nöd griper tag i mig. Därför sjunger jag högt om din frälsning.
8 Du sa till mig: Jag vill undervisa dig och leda dig på den väg du ska gå. Jag ska ge dig råd och jag ska följa dig med min blick.
9 Var därför inte som hästar eller åsnor, som måste ha betsel i munnen för att hålla sig på vägen!
10 Många sorger drabbar ogudaktiga människor, men en bestående kärlek omger dem som litar på Herren.
11 Ni som tillhör Herren, var glada och jubla högt. Gud lyssnar till er. Sjung av glädje.
Längtan efter Gud
1-2 Som hjorten längtar efter friskt vatten, så längtar jag efter dig, min Gud.
3 Jag törstar efter dig, du den levande Guden. Var kan jag finna dig, vart ska jag gå för att tillbe dig?
4 Jag gråter dag och natt och ropar till dig om hjälp, och hela tiden frågar mina fiender hånfullt: Var är din Gud?
5-6 Fatta mod, min själ! Kom ihåg alla de gånger (hur skulle jag förresten kunna glömma dem!), när vi gick i procession till templet, och vi sjöng med glädje och prisade Herren. Varför är jag så deprimerad? Varför är jag så orolig och ledsen? Jag sätter mitt hopp till Gud! Jag ska åter tacka honom. Ja, än en gång ska jag få prisa honom för hans hjälp.
7 Ändå står jag här dyster och nere, men jag ska tänka på din godhet mot detta underbara land, där Jordan flyter fram och där bergen Hermon och Misar reser sig.
8 Hans svallande vågor slår över mig, och sorgefloderna sköljer över mig som dånande vattenfall.
9 Och ändå slösar Herren dag efter dag sin trofasta kärlek på mig. Under natten sjunger jag sånger och ber till honom, den Gud som ger mig liv.
10 Gud, min klippa! Jag ropar till dig: Varför har du övergett mig? Varför måste jag utstå dessa anfall från mina fiender?
11 Deras förolämpningar har brutit ner mig, när de gång efter gång hånat mig och frågat: Var är din Gud?
12 Men, min själ, tappa inte modet! Bli inte upprörd! Hoppas bara på Gud. Jag vet att jag på nytt ska få orsak att prisa honom för allt han gör. Han är min hjälp! Han är min Gud!(Fortsättning av föregående psalm)
43 Gud, försvara mig mot dessa hjärtlösa och svekfulla människors anklagelser för jag är oskyldig!
2 Du, o Gud, är min enda tillflykt. Varför har du ställt mig åt sidan? Varför måste jag känna av mina fienders förtryck?
3 Sänd ditt ljus och din sanning! Låt dem leda mig till ditt tempel på Sion, ditt heliga berg!
4 Där ska jag med jublande glädje gå till Guds altare och prisa honom. Med min harpa ska jag spela inför min Gud.
5 Min själ, varför är du så orolig och ledsen? Lita på Gud! Jag ska än en gång prisa honom för hans underbara hjälp. Han ska få mig att be igen, för han är min Gud!
Jesaja förutsäger Assyriens angrepp
8 Än en gång gav Herren mig ett budskap:Ta en stor bokrulle och skriv 'Maher-salal Has-bas' på den. Det betyder 'plötslig plundring'.
2 Jag ska kalla dit prästen Uria och Sakarja, Jeberekjas son, som mina vittnen.
3 Sedan låg jag med min hustru, och hon blev med barn och födde en son. Då sa Herren till mig: Kalla honom 'Maher-salal Has-bas'.
4 Det namnet ska vara en förutsägelse om att inom ett par år, innan detta barn ännu är så gammalt att det ens kan säga 'mamma' eller 'pappa
5 Sedan talade Herren till mig igen och sa:
6 Eftersom folket i Jerusalem vägrar att ta emot min omvårdnad och är så ivrigt att begära hjälp av kung Resin och kung Peka,
7-8 ska jag låta floden Eufrats väldiga vattenmassor komma över det. Kungen i Assyrien och hans armé ska störta sig emot det som en flodvåg. Den ska stiga över alla bräddar och forsa in i Juda land och översvämma det från den ena ändan till den andra.
9-10 Höj stridsrop, alla länder! Ge er ut i krig och gå under! Förbered er för krig, men räkna med att bli förintade! Ni kommer inte att lyckas! Gör upp era planer och utarbeta er strategi, förbered era anfall, men det kommer ändå inte att hjälpa er, för Gud är med oss.
11-12 Herren talade allvarligt till mig och sa: Låt er inte kallas förrädare därför att ni är trogna mot Herren. Grips inte, som många av era grannar, av panik för anfall från Aram och Israel.
13 Var inte rädda för någon annan än härskarornas Herre! Om ni fruktar honom behöver ni inte frukta något annat.
14-15 Han är ert beskydd. Men Israel och Juda har vägrat att ta emot hans beskydd och har därför snavat på den sten som kunde varit deras räddning. I stället blir de krossade av den. De har gått i fällan.
Var flitiga
6 Nu följer en befallning, kära bröder, som jag ger i vår Herres, Jesu Kristi namn: Håll er borta från kristna som inget vill göra och bara driver omkring och inte följer det exempel som vi gav er.
7 Ni vet mycket väl att ni bör följa vårt föredöme. Gick vi någonsin omkring och drev? Nej!
8 Och vi tog heller aldrig emot mat från någon utan att göra rätt för oss. I stället arbetade vi dag och natt för att få ihop de pengar vi behövde för vårt uppehälle, så att vi inte skulle ligga er till last.
9 Visserligen hade vi rätt att be er om mat, men vi ville visa er att ni bör arbeta själva och tjäna till ert uppehälle.
10 Medan vi ännu var hos er gav vi er också denna regel: Den som inte arbetar ska inte äta.
11 Ändå har vi hört att några av er är lata och vägrar att arbeta och i stället slösar bort tiden med skvaller.
12 I Herrens, Jesu Kristi namn, ber vi dessa människor, ja, vi befaller dem att leva ett ordentligt liv, börja arbeta och förtjäna sitt eget uppehälle.
13 Och er andra, kära bröder, uppmanar jag att aldrig tröttna på att göra det goda.
14 Om någon vägrar att lyda vad vi säger i detta brev, så låt det bli känt vem det är och håll er borta från honom, så att han får skämmas.
15 Men se inte på honom som en fiende utan tala till honom som en bror som behöver varnas.
Personlig hälsning
16 Gud, som är fridens Gud, ska vara med er, vad som än händer. Herren ska vara med er alla.
17 Här följer min hälsning, som jag skriver med egen hand, så som jag gör i slutet av alla mina brev, för att bevisa att de verkligen kommer från mig. Detta är min egen handstil.
18 Må välsignelse från vår Herre, Jesus Kristus, vara med er alla.HälsningarPaulus
Jesus förutsäger Petrus förnekelse
31 Simon, Simon, Satan har begärt att få pröva dig och att sålla dig som vete,
32 men jag har bett för dig att din tro inte ska bli slagen i spillror. Därför, när du har ångrat dig och vänt om till mig igen, styrk då och bygg upp dina bröders tro.
33 Simon Petrus svarade: Herre, jag är beredd att gå i fängelse med dig, ja, till och med att dö för dig.
34 Men Jesus sa: Petrus, låt mig säga dig något. Innan tuppen hinner gala i morgon bitti, ska du tre gånger neka till att du känner mig.
35 Sedan frågade Jesus dem: När jag sände ut er för att predika de goda nyheterna och ni var utan både pengar och packning, hur klarade ni er då? Fint, svarade de.
36 Men nu, sa han, om ni har någon packning så ta med er den! Ta med pengar också! Och om ni inte har något svärd, så sälj era kläder och köp ett.
37 Nu är tiden inne när dessa ord om mig ska bli verklighet: 'Han ska dömas som en brottsling!' Ja, allt som är skrivet om mig av profeterna kommer att ske.
38 Herre, svarade de, vi har två svärd med oss.Det räcker, sa Jesus.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®