Book of Common Prayer
När bäste vännen förråder dig
1-2 Lyssna till min bön, Gud! Göm dig inte när jag ropar till dig! Hör mig, Herre!
3 Lyssna till mig! Jag suckar och gråter under min börda. Sorgen lämnar mig ingen ro.
4 Mina fiender väsnas och hotar mig med döden. De förtrycker mig och tänker döda mig. Deras raseri och hat vänder sig mot mig för att uppsluka mig.
5 Jag plågas svårt i mitt inre, och dödsångesten griper mig.
6 Skräck och fasa gastkramar mig. Jag darrar och är rädd för vad som ska hända mig.
7 Tänk om jag hade vingar som duvan, så att jag kunde flyga bort och finna en viloplats.
8 Jag skulle flyga till öknarna långt borta och stanna där.
9 Jag skulle skynda mig att söka skydd undan denna storm.
10 Herre, låt mina fiender börja gräla sinsemellan, så att de inte kan göra sig förstådda längre.
11 Fastän de håller vakt på murarna dag och natt har ondskan och oärligheten förskansat sig i staden.
12 Våldet har tagit överhanden och på gatorna hotar och bedrar man varandra.
13 Om det hade varit en fiende som hånat mig, hade jag kunnat stå ut med det. Då kunde jag ha glömt det och flytt.
14 Men det var du, min vän och följeslagare.
15 Vilken gemenskap vi hade, och vad mycket intressant vi samtalade om när vi vandrade till Herrens tempel!
16 Låt döden utan varning ta mina fiender i deras krafts dagar, för synden härskar i deras hem, och de är förgiftade i sina hjärtan.
17 Men jag vill ropa till Herren, så att han kan frälsa mig, och det kommer han att göra!
18 Jag vill be till honom både morgon, middag och kväll och jag vill klaga högt inför honom, och han ska lyssna till mig.
19 Han ger mig lugn och ro. När mina fiender anfaller mig, hur många de än är, kommer ändå inget att hända mig.
20 Gud själv, han som har regerat i evigheter, kommer inte att bli dem svaret skyldig! De vägrar ju att ändra sig och har ingen som helst respekt för honom.
21 Min vän, som jag litade på, förrådde mig. Han bröt sina löften.
22 Hans ord var hala som olja, men hans hjärta var fyllt av stridslust. I hans vackra och inställsamma ord fanns dolkar gömda!
23 Lämna dina bekymmer till Herren! Han ska bära dem. Han tillåter inte de gudfruktiga att snubbla eller falla.
24 Han ska störta ner de ogudaktiga i gravens djup. Mördare och lögnare ska ryckas bort redan innan de nått sina bästa år. Men jag litar på dig, Herre.
Gud står vid sitt ord
138 Jag vill tacka dig, Herre, av hela mitt hjärta. Andra gudar betyder ingenting för mig. Därför vill jag lova dig med sång.
2 Jag vänder mig mot ditt heliga tempel och tackar dig för all din nåd och trofasthet. Du har infriat dina löften och gjort mig stum. Du har gjort mer än jag hade väntat mig.
3 När jag ropade till dig om hjälp så lyssnade du till mig och gav mig ny kraft.
4 Varje kung på jorden ska tacka dig, Herre, när de får höra att du står vid ditt ord.
5 Ja, de ska sjunga om vad du, Herre, har gjort, för din makt och ära är gränslös.
6 Ja, du är den högste, men trots det så tar du hand om de svaga. De stolta genomskådar du redan på långt håll.
7 Även när jag är omgiven av svårigheter, leder du mig tryggt genom dem. Du går emot mina fiender, och med makt räddar du mig.
8 Ja, Herre, du kommer också att göra allt för mig i framtiden, för din nåd tar aldrig slut. Det du har påbörjat, det kommer du också att slutföra.
Herre, du genomskådar mig
139 Herre, du genomskådar mig och vet allt om mig.
2 Du vet om jag sitter eller står. Även om du är långt borta från mig så vet du vad jag tänker.
3 Du ser mig om jag arbetar eller vilar. Du vet allt om mig.
4 Redan innan jag talar så vet du vad jag vill säga.
5 Du omsluter mig på alla sidor, och du håller mig i din hand.
6 Din kunskap om mig är oerhörd, ja mycket större än vad jag själv förstår.
7 Jag kan aldrig fly för din Ande! Jag kan aldrig gömma mig, utan att du ser mig.
8 Om jag far upp till himlen så är du där, och om jag far ner till dödsriket, så är du där.
9 Även om jag skyndar mig dit där solen går upp eller gömmer mig vid havets yttersta gräns,
10 så kommer din hand att leda mig och din styrka att hjälpa mig.
11 Om jag bad mörkret att gömma mig och ljuset omkring mig att bli natt
12 så gör inte mörkret det mörkt för dig. Ja, för dig lyser natten lika klar som dagen. För dig finns ingen skillnad på mörker och ljus.
13 Du har skapat min kropp med alla dess organ. Du vävde dem samman i min mors liv.
14 Tack för att du skapade mig så unik och så underbar! Det är fascinerande att bara tänka på det. Allt du gör är fantastiskt, det har jag verkligen fått erfara.
15 Du var där när mina ben formades i det tysta, när de fogades samman i min mors liv.
16 Du såg mig innan jag föddes och planerade varje dag i mitt liv, innan någon av dem började. Ja, varje dag skrevs ner i din bok!
17-18 Hur ofattbara är inte dina tankar, Herre! Och hur otroligt många är de inte. Om jag försökte räkna dem skulle jag aldrig nå slutet. När jag vaknar på morgonen, tänker du fortfarande på mig!
19 O, Gud, hur önskar jag inte att du skulle döda alla ogudaktiga som är emot dig. Alla dessa mördare med blod på sina händer, som jag inte vill ha något med att göra.
20 De ljuger och smädar ditt namn, och de uppträder föraktfullt mot dig.
21 Herre, jag hatar alla som hatar dig. Jag avskyr alla som kämpar mot dig.
22 Ja, jag hatar dem, för dina fiender är också mina fiender.
23 Pröva mig, Gud! Känn mitt hjärta och pröva mina tankar!
20 Till slut ska då den kvarleva som återstår i Israel och i Juda tro på Herren, den Helige i Israel, i stället för att vara rädda för assyrierna.
21 En kvarleva ska återvända till den mäktige Guden.
22 Även om Israel nu är så många som sandkornen på stranden, ska bara ett fåtal av folket bli kvar och vända om till Herren vid den tiden. Gud har bestämt sig för att låta en rättvis förödelse drabba dem.
23 Ja, Herren, härskarornas Gud, har redan beslutat att låta ett straff komma över dem.
24 Därför, säger Herren, härskarornas Gud: Ni, mitt folk i Jerusalem, ska inte vara rädda för assyrierna, när de förtrycker er på samma sätt som egyptierna gjorde för länge sedan.
25 Det kommer inte att pågå så länge. Snart ska min vrede mot er vara över, och då kommer den i stället att vända sig mot dem för att förgöra dem.
26 Herren, härskarornas Gud, kommer att slå dem med sin piska i en strid, liknande den då Gideon segrade över Midjan vid Orebs klippa, eller som när Gud dränkte egyptiernas armé i havet.
27 På den dagen ska Gud göra slut på ert slaveri. Ni har då blivit så starka att han ska låta er bryta sönder slavoket.
Skyldigheten att kämpa för sanningen
17 Kära vänner, kom ihåg vad vår Herres, Jesu Kristi, apostlar berättade för er.
18 De brukade säga, att det i den yttersta tiden ska komma människor, vilkas enda mål i livet är att på alla upptänkliga sätt söka egna njutningar.
19 De orsakar motsättningar och har världens ande i sig, inte den helige Ande som bor i er.
20 Ni, kära bröder, måste starkare än någonsin bygga era liv på den grund som är vår heliga tro, och be i den helige Andes styrka och kraft.
21 Håll er kvar i Guds kärlek medan ni uthålligt väntar på det eviga liv, som vår Herre Jesus Kristus i sin godhet ska ge er.
22 Försök att hjälpa dem som säger emot er. Var kärleksfulla mot dem som tvivlar.
23 Rädda dem genom att rycka dem ut ur helvetets lågor. Hjälp dem, men var försiktiga, så att ni inte själva dras in i deras synd! Ta avstånd från varje spår av den.
24-25 All ära tillhör honom som ensam är Gud och som räddar oss genom Jesus Kristus, vår Herre. Ja, härlighet, majestät, kraft och makt tillhör honom från tidernas början och ska göra det i evighet. Han har makt att bevara er från fall och att under jubelrop föra er, fullkomliga och utan synd, till sin härlighet. Amen.Judas
Johannes döparen förbereder vägen för Jesus
3 Medan Johannes, Sakarias son, levde ute i öknen, fick han ett budskap från Gud. Det hände under kejsar Tiberius femtonde regeringsår. Pontius Pilatus var då landshövding i Judeen, Herodes härskare i Galileen, hans bror Filippos i Itureen och Trachonitis, Lysanias i Abilene,
2 och Hannas och Kajafas var överstepräster.
3 Johannes började då predika i trakterna kring Jordanfloden att människorna kunde få sina synder förlåtna om de vände om till Gud och lät döpa sig.
4 Johannes var, som profeten Jesaja skriver: En röst ropar från öknen: 'Gör väg för Herren! Gör stigarna jämna för honom!
5 Fyll dalarna, sänk alla berg och höjder! Räta ut alla krokiga vägar! Jämna till det som är stenigt och gropigt!
6 Då ska alla människor få se Guds frälsning.'
7 När nu folk kom i stora skaror till honom för att döpas, talade han strängt till dem och sa: Tror ni, era ormyngel, att ni kan komma undan helvetet utan att vända om till Gud?
8 Nej, gå först och bevisa genom ert sätt att leva att ni verkligen gjort bättring. Och känn er inte säkra bara för att ni är barn till Abraham. Det räcker inte. Gud kan göra barn åt Abraham av de här stenarna!
9 Domen hänger över er, och yxan är redan lyft. Ja, varje träd som inte bär god frukt ska huggas ner och kastas i elden!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®