Book of Common Prayer
En bön för kungen
1-2 Herren ska vara med dig den dag då du möter svårigheter! Vår stamfar Jakobs Gud ska hålla dig borta från allt ont!
3 Han ska sända dig hjälp från sitt tempel på berget Sion.
4 Han kommer ihåg de gåvor du har gett honom, dina offer och brännoffer.
5 Han vill ge dig vad du längtar efter och låter dig lyckas med alla dina planer.
6 Vi ska jubla vid nyheterna om din seger och låta våra flaggor vaja som lovsång till Gud för allt som han har gjort! Herren besvarar alla dina böner!
7 Herren ger kungen seger. Det vet jag att han gör! Han hör mig från sin heliga himmel och ger mig stora segrar.
8 Många folk litar på arméer och vapen, men vi sätter vårt hopp till Herren, vår Gud.
9 Dessa folk går under och försvinner, men vi ska resa oss och stå starka och fasta!
10 Ge seger till vår kung, Herre! Herre, hör när vi ropar till dig!
Kungen som segrar
1-2 Herre, kungen är glad över din styrka! Han jublar högt över att du har låtit honom segra.
3 Du har gett honom vad han innerst inne ville, allt vad han bett dig om.
4 När du satte honom på tronen, gav du honom framgång och lycka. Du satte en krona av renaste guld på hans huvud.
5 Han bad om ett långt, innehållsrikt liv, och du har gett honom det han önskade. Hans livsdagar sträcker sig framåt i evighet.
6 Genom din seger har du gett honom ära och beröm. Du har gjort honom hög och mäktig. Du har skänkt honom evig lycka.
7 Du har gett honom glädjen att ständigt få vara i din närhet.
8 Eftersom kungen litar på Herren och är beroende av hans orubbliga kärlek ska han aldrig stappla eller falla.
9 Med din hand, Herre, ska du fånga dina fiender, ja, alla som hatar dig.
10-11 När du visar dig, kommer din förtärande eld att förgöra dem. Du ska utrota dessa människor
12 som gör uppror mot dig, Herre. De kommer inte att lyckas.
13 De ska vända sig om och fly, när de ser hur dina pilar riktas mot dem.
14 Ta emot vår lovsång, Herre, för all din härliga makt! Vi vill sjunga om dig och fira din stora seger.
Den gode herden
1-2 Herren är min herde, och därför har jag allt vad jag behöver. Han låter mig vila på gröna ängar och leder mig till källor med friskt vatten.
3 Han ger mig ständigt ny styrka till kropp och själ. Han leder mig på rätta vägar och hjälper mig leva efter sin vilja.
4 Även om jag vandrar genom dödens mörka dal, behöver jag inte vara rädd, för du finns bredvid mig, och din käpp och stav hjälper mig på vägen.
5 Du ger mig god mat mitt framför ögonen på mina fiender, ja, jag får vara din hedersgäst. Du fyller min bägare till brädden, och dina välsignelser flödar över!
6 Din godhet, vänskap och kärlek följer mig i hela mitt liv, och jag ska alltid få bo i ditt hus.
Vänta på Herren
27 Herren är mitt ljus och min frälsning. Vem behöver jag vara rädd för?
2 När onda människor kommer emot mig och anfaller mig ska de snubbla och falla!
3 Ja, även om en väldig armé skulle omringa mig, behöver jag inte känna någon fruktan! Jag är säker på att Gud kommer att rädda mig.
4 Det enda jag vill ha av Gud, det som jag längtar efter mer än något annat, är förmånen att få bo i hans tempel i hela mitt liv. Jag vill känna hans närvaro varje dag och få glädjas över hans fullkomlighet och ära.
5 När svårigheterna kommer tänker jag vara i hans tempel. Där kommer han att gömma mig. Han ska sätta mig på en hög klippa,
6 utom räckhåll för de fiender som omringar mig. Med glädjerop vill jag ge honom mitt offer och jag vill sjunga till hans ära.
7 Lyssna när jag ropar, Herre! Var barmhärtig och sänd mig den hjälp jag behöver!
8 Jag hörde när du sa: Mitt folk, vänd er direkt till mig, och jag svarade: Herre, jag kommer.
9 Göm dig inte för mig, så att jag får svårt att finna dig! Bli inte förargad på mig, och visa inte bort din tjänare. Hittills har du hjälpt mig i alla svårigheter. Lämna mig inte nu! Överge mig inte, min frälsnings Gud.
10 Nej, även om min far och mor skulle överge mig, så tar du hand om mig och tröstar mig!
11 Säg mig vad jag ska göra, Herre, och gör det helt klart för mig, för jag är omgiven av fiender!
12 Låt dem inte få tag på mig, Herre! Låt mig inte falla i deras händer! De anklagar mig ju för sådant som jag aldrig har gjort, och de är alltid så utstuderat grymma.
13 Men jag vet att Herren ska befria mig än en gång, och att jag ska få leva och se hur god han är.
14 Var inte otålig! Vänta på Herren, så ska han komma och rädda dig! Var stark och modig. Sätt ditt hopp till Herren, så ska han hjälpa dig!
Lov och pris till Herren
25 Herre, jag vill prisa och lova ditt namn, för du är min Gud. I din fullkomliga trofasthet har du fullföljt dina planer, precis som du förutsa!
2 Du förvandlar rika städer till grushögar. Befästningar har du lagt i ruiner. Vackra palats i fjärran länder har försvunnit och kommer aldrig mer att byggas upp.
3 Därför darrar mäktiga folk inför dig, och grymma regimer ska lyda dig och upphöja ditt namn.
4 Men för de fattiga, Herre, är du en tillflykt i stormen, en skugga i hettan och ett skydd mot obarmhärtiga människor, som likt en störtskur slår mot lerväggen.
5 Som ett hett och torrt land får svalka av molnen, så ska du kyla ner de väldiga nationernas högmod.
6 Här på berget Sion i Jerusalem ska Herren, härskarornas Gud, ordna ett gästabud för alla nationer, en underbar fest med god mat och utsökta viner och kött av bästa slag.
7 Då ska han skingra det mörka moln, den dödens svepning, som täcker jorden.
8 Han ska för alltid göra slut på döden. Herren Gud ska torka bort alla tårar och avvända det hån och förakt som riktas mot hans folk och land. Herren har talat, och han ska också göra detta!
9 På den dagen ska man säga: Det här är vår Gud, den som vi trodde och väntade på. Nu är han äntligen här. Låt oss vara glada!
Johannes får se Jesus i en syn
9 Jag som skriver är Johannes, er bror, som i Jesus Kristus delar lidandet, kungariket och uthålligheten med er.Jag var fängslad på ön Patmos, landsförvisad dit för att jag hade predikat Guds ord och berättat vad jag visste om Jesus Kristus.
10 Det var söndag och jag höll på att be, när jag plötsligt hörde en stark röst bakom mig, en röst som trängde igenom som en trumpetstöt.
11 Och den sa till mig: Skriv ner i en bok allt du ser och skicka den till de sju församlingarna i Efesos, Smyrna, Pergamon, Thyatira, Sardes, Filadelfia och Laodikeia.
12 När jag vände mig om för att se vem det var som talade, såg jag sju ljusstakar av guld bakom mig.
13 Och mitt ibland dem stod någon som såg ut som Jesus, och som själv kallade sig Människosonen. Han var klädd i en lång mantel och hade ett guldbälte runt bröstet.
14 Hans hår var vitt som ull eller snö, och hans ögon var genomträngande som eldsflammor.
15 Hans fötter liknade guld som glöder i smältugnen, och hans röst dånade som vågorna mot stranden.
16 Han höll sju stjärnor i sin högra hand och ett skarpt dubbelsidigt svärd i sin mun, och hans ansikte lyste som solen, när den skiner som klarast.
17-18 När jag såg honom föll jag ner vid hans fötter som om jag hade varit död. Men han lade sin högra hand på mig och sa: Var inte rädd, jag är den förste och den siste, den levande som dog och som nu lever i evighet, och jag har nycklarna till helvetet och döden.
19 Skriv nu ner det du just har sett, och det som snart kommer att visas för dig.
20 Detta är hemligheten med de sju stjärnorna som du såg i min hand, och de sju guldljusstakarna: stjärnorna, det är de sju församlingarnas ledare, och de sju ljusstakarna är själva församlingarna.
53 Utan att ha kommit överens, gick alla så hem.
Jesus frikänner en kvinna som begått äktenskapsbrott
8 Jesus återvände till Oljeberget,
2 men redan tidigt nästa morgon var han tillbaka i templet. Snart samlades en stor skara människor, och han satte sig ner och samtalade med dem.
3 Medan han talade kom de judiska ledarna och fariseerna släpande med en kvinna, som varit otrogen i sitt äktenskap, och de ställde henne framför den nyfikna folkhopen.
4 Mästare, sa de till Jesus, den här kvinnan har varit otrogen. Vi tog henne på bar gärning.
5 Moses lag säger att vi ska döda henne. Vad säger du?
6 De försökte få honom att säga något som de kunde använda mot honom, men Jesus böjde sig ner och skrev i sanden med fingret.
7 Men de fortsatte att kräva ett svar, och då reste han sig upp igen och sa: Sätt igång och kasta sten på henne. Men den av er som aldrig har syndat ska kasta den första stenen.
8 Sedan böjde han sig ner och fortsatte att skriva i sanden.
9 Och de judiska ledarna smög sig bort en efter en, och de äldre av dem gick först. Till slut var Jesus ensam med kvinnan.
10 Då reste sig Jesus igen och sa till henne: Var är de som anklagar dig? Var det ingen av dem som dömde dig?
11 Nej, herre, svarade hon. Då sa Jesus: Det gör inte jag heller. Gå, och synda inte mer.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®