Book of Common Prayer
Övergiven, men inte besegrad
1-2 Herre, jag söker skydd hos dig. Låt aldrig mina fiender besegra mig! Befria mig, för du är Gud och gör alltid det som är rätt.
3 Skynda dig att svara när jag ropar till dig! Böj dig djupt ner och hör den bön som jag viskar fram! Låt mig vara säker som i en borg på ett högt berg, räddad undan mina fiender.
4 Ja, du är mitt skydd och min borg. Led mig ut ur denna fara för ditt namns skull!
5 Dra mig ur fällorna som mina fiender i hemlighet har gillrat åt mig. Du är min enda tillflykt.
6-7 I dina händer överlämnar jag min ande för du har räddat mig, Gud, och du håller dina löften. Jag tillber bara dig och jag hatar alla som tillber avgudar.
8 Jag jublar av glädje för jag vet att du älskar mig. Du vet om mina svårigheter och ser min själ som är i nöd.
9 Du har hindrat mina fiender från att gripa mig. Nu är jag fri, och jag kan gå dit jag vill.
10-11 Herre, förbarma dig över mig i mina svårigheter! Mina ögon är röda av gråt. Min hälsa har brutits ner, och jag håller på att tyna bort av plågor. Under sorger och bekymmer rinner mitt liv iväg. Mina synder har sugit musten ur mig och mina leder är förlamade.
12 Alla mina fiender föraktar mig, och mina grannar och vänner gör det ännu mer. De är rädda för att möta mig och vänder bort blicken när jag går förbi dem.
13 Jag är lika bortglömd som en död man, ja, jag är som en sprucken kruka som kastas bort.
14 Jag märker vad de säger bakom min rygg. De vill skrämma mig och de går tillsammans för att röja mig ur vägen.
15-16 Men jag litar på dig, Herre! Jag håller fast vid att endast du är min Gud. Mitt liv ligger i dina händer hur än framtiden blir för mig.
17 Låt din nåd lysa över din tjänare! Rädda mig, för du är så god!
18 Skäm inte ut mig, Herre, genom att inte svara när jag ropar till dig om hjälp. Låt i stället de ogudaktiga människorna få skämmas över det som de litar på! Låt dem ligga stilla i sina gravar,
19 där deras lögnaktiga läppar till sist har tystnat, dessa fräcka människor, som har anklagat oskyldiga människor för att göra vad som är ont.
20 Vilken godhet du visar dem som öppet ärar dig. Den vilar över dem som litar på dig och fruktar dig.
21 Göm och skydda dina kära med din närvaro. Låt dem vara trygga i dina händer, trygga för människor som svurit sig samman mot dem.
22 Välsignad vare Herren, för han visade mig sin eviga kärlek när jag befann mig i en belägrad stad. Där fick jag erfara hans underbara kärlek.
23 Förskräckt tänkte jag att Herren redan hade övergett mig. Men du hörde när jag ropade till dig om hjälp.
24 Älska Herren, alla ni som tjänar honom. Alla dem som håller sig till honom beskyddar han, men alla som vänder sig bort från honom straffar han strängt.
25 Därför, var inte rädda, ni alla som litar på Herren.
Falska anklagelser
35 Herre, bekämpa dem som bekämpar mig! Förklara krig mot dem som anfaller mig!
2 Sätt på dig rustningen och grip tag i din sköld.
3 Lyft spjutet till mitt försvar och ställ dig i vägen för mina förföljare! Säg till mig: Jag är din räddning!
4 Förolämpa alla som försöker att döda mig! Slå dem tillbaka, och gör dem förvirrade!
5 Låt dem blåsa bort som löv för vinden, när Herrens ängel jagar bort dem.
6 Gör deras väg mörk och slipprig, när Herrens ängel förföljer dem!
7 Fastän jag inte hade gjort något ont, lade de ut en fälla för mig och grävde en fallgrop på min väg.
8 Låt dem drabbas av undergång utan att de vet om det. De ska fastna i sina egna fällor och dö.
9 Men jag ska jubla och glädja mig i Herren när han griper in och räddar mig.
10 Ur djupet av mitt inre stiger lovsången upp till honom. Finns det någon som han i himlen eller på jorden? Vem kan som Herren skydda den svage och hjälplöse? Och vem skyddar den fattige och den som lider nöd från dem som vill beröva dem det lilla de har?
11 Dessa falska människor vittnar emot mig. De anklagar mig för sådant som jag inte ens har hört talas om.
12 Jag försöker att behandla dem väl, men vad tjänar det till. Se hur illa de gör mig! Jag är förtvivlad!
13 När de var sjuka, klagade jag inför Herren och jag klädde mig i sorgkläder. Jag bad att han skulle göra dem friska. Jag vägrade till och med att äta. Jag bad allvarligt för dem, men Gud svarade mig inte.
14 Jag sörjde, som om det varit min mor eller en vän eller min bror som varit sjuk och nära döden.
15 Men nu när jag själv har hamnat i svårigheter, då är de skadeglada. När de träffas, pratar de och skvallrar om mig. Och jag känner inte ens allesammans,
16 för de har slagit sig ihop med en massa främlingar som gör allt för att skada och förbanna mig.
17 Herre, hur länge ska du stå där overksam och se på? Gör något och rädda mig! Jag har bara ett liv, och dessa uppretade lejon är ute efter att ta det!
18 Rädda mig, så ska jag tacka dig inför hela ditt folk, ja, inför alla ska jag lova dig!
19 Låt inte dem som slåss mot mig segra utan orsak! Låt dem inte glädjas över mitt fall, utan låt dem dö!
20 Det som de säger leder inte till fred. Nej, de tänker bara på att kunna anklaga vanliga hederliga människor.
21 De beskyller mig för att ha handlat fel! De skriker: Vi har nog sett vad du har gjort.
22 Herre, du har också sett det. Tig inte! Överge mig inte nu!
23 Grip in, Herre, min Gud och försvara mig!
24 Eftersom du är en rättvis domare ska du förklara mig icke skyldig.
25 Låt inte mina fiender få glädja sig över mig i mina svårigheter. Låt dem inte få säga till varandra: Nu är vi av med honom, det blev som vi ville.
26 Låt dem skämmas! Låt dem som trotsar mig och som gläder sig över mina olyckor, själva drabbas av olyckor som tar ifrån dem allt vad de äger och har! Avslöja dem!
27 Men låt alla dem som önskar mig framgång få jubla av glädje och säga: Stor är Herren, som vill att alla som tjänar honom ska leva i frid!
28 Då ska jag berätta för alla om hur stor och hur god du är. Ja, jag ska prisa dig dagen lång.
10 Inte långt därefter hade Herren ännu ett budskap till kung Ahas:
11 Be mig om ett tecken, Ahas, som bevis för att jag verkligen ska krossa dina fiender precis som jag sagt. Be om vad du vill, uppifrån himlen eller nerifrån jorden.
12 Men kungen vägrade att göra det. Jag vill inte besvära Herren med något sådant, sa han.
13 Då sa Jesaja: Lyssna, Davids hus! Det är inte nog med att ni sätter människors tålamod på prov, ni frestar också på Herrens tålamod!
14 Men Herren ska själv ge er ett tecken. Ett barn ska födas av en ung kvinna! Det barnet ska hon kalla Immanuel, 'Gud är med oss'.
15-16 Innan detta barn avvants och kan skilja mellan rätt och fel, kommer de båda kungarna som du är så rädd för, kungarna i Israel och Syrien, att vara döda.
17 Men senare ska Herren låta en fruktansvärd förbannelse komma över dig och ditt folk och din familj. Då ska det bli ett skräckvälde som man inte vetat av sedan Salomos rike delades i Israel och Juda. Den mäktige assyriske kungen ska komma med sin väldiga armé!
18 Då ska Herren sända efter Övre Egyptens och Assyriens arméer, och de ska komma över er som flugsvärmar för att utrota er, och som bin för att sticka och döda.
19 De ska komma i väldiga skaror och sprida sig över hela landet, till och med i de ödsliga dalarna, i bergsgrottorna, i de törniga snåren och vid alla vattenhål.
20 Då ska Herren ta kungen av Assyrien och använda honom som sin rakkniv. Han ska förolämpa dig genom att raka av dig allt hår på kroppen och ditt skägg. Ja, han ska fullständigt renraka hela landet.
21 När de slutligen är färdiga med sin plundring, ska alla fält vara förstörda och hela landet betesmark. Man ska inte kunna ha mer än en ko och några getter och vara hänvisade till boskapsskötsel.
22 Man kommer att få leva av mjölk, ost och vildhonung, varken vin eller säd kan odlas.
23 Där det fanns vingårdar med tusentals ädla vinstockar, ska det bara finnas tistlar och ogräs kvar.
24 Hela landet har blivit vildmark, och överallt måste man vara beväpnad med pil och båge.
25 Allt man kan göra är att släppa sin boskap lös där och låta den beta fritt.
Håll fast vid sanningen
13 Men för er ska vi alltid tacka Gud, ni bröder som Herren älskar. Redan från tidens början hade han utvalt er till att bli frälsta, och till att rena er genom den helige Ande och genom er tro på sanningen.
14 Genom oss har han låtit de goda nyheterna bli kända för er så att ni skulle få dela Herrens, Jesu Kristi, härlighet.
15 Kära bröder, kom ihåg allt detta. Och håll er till sanningen, som vi har undervisat er om i våra brev och under den tid vi var hos er.
16 Vi ber att vår Herre Jesus Kristus själv, och Gud, vår Far, som har älskat oss och gett oss en evig tröst och ett hopp som vi inte förtjänar, ska
17 ge er kraft och hjälpa er i allt gott som ni säger och gör.
Be för oss!
3 Kära bröder, när jag nu kommer till slutet av detta brev, vill jag uppmana er alla att be för oss. Be först att budskapet från Herren snabbt blir spritt och att det segrar vart det än kommer, så att människor överallt blir vunna genom det, på samma sätt som när det kom till er.
2 Be också att vi blir räddade ur onda människors våld, för alla älskar inte Herren.
3 Men Herren är trofast! Han ska göra er starka och skydda er från Satans alla attacker.
4 Vi litar också på att Herren hjälper er både nu och i framtiden att praktisera allt vad ni har lärt er genom vår undervisning.
5 Vi ber också att Herren ska hjälpa er fram till en rikare erfarenhet av Guds kärlek och av det tålamod som Kristus ger.
Jesus och hans lärjungar äter den sista måltiden
14 När tiden var inne för att äta påskmåltiden, slog Jesus och lärjungarna sig ner vid bordet.
15 Och han sa till dem: Av hela mitt hjärta har jag längtat efter att få äta denna påskmåltid med er innan mitt lidande börjar.
16 För jag säger er att jag inte kommer att äta den igen förrän vi ska fira den fullkomliga påsken i Guds rike.
17 Sedan tog han en bägare vin, och när han hade tackat Gud för vinet, sa han: Ta det här och dela det mellan er,
18 för jag kommer inte att dricka vin igen förrän Guds rike har kommit.
19 Därefter tog han en brödkaka, och när han hade tackat Gud för den, bröt han den i bitar och gav till dem och sa: Detta är min kropp som offras för er. Fira denna måltid så att ni aldrig glömmer mitt lidande och min död.
20 Efter måltiden räckte han dem ännu en bägare vin och sa: Detta är mitt blod som kommer att bekräfta det nya förbundet mellan Gud och människorna. Jag ger det för er så att era synder kan förlåtas.
21 Men här vid bordet finns en man som kommer att förråda mig fast han sitter bland oss som en vän.
22 Människosonen måste dö. Det är en del av Guds plan. Men fasa och förbannelse väntar den som förråder mig!
23 Då undrade lärjungarna vem av dem som någonsin skulle kunna göra något sådant.
24 Därefter började de sinsemellan diskutera vem som skulle anses störst bland dem.
25 Då sa Jesus till dem: I den här världen härskar makthavarna över folk samtidigt som de påstår att de är deras välgörare!
26 Men så ska det inte vara bland er. Störst är den som är minst, och ledare är den som tjänar andra.
27 I världen är det så att den som sätter sig vid bordet, är större än den som tjänar vid bordet. Men jag är hos er som en som tjänar.
28 Och därför att ni har varit trogna mot mig under dessa svåra dagar,
29 och därför att min Far har gett mig ett rike, så ger jag er här och nu rätten
30 att äta och dricka vid mitt bord i det riket. Och ni ska sitta på troner och döma Israels tolv stammar.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®