Book of Common Prayer
Sätt mig på prov, Herre
26 Avvisa alla anklagelser mot mig, Herre, för jag har försökt att hålla dina bud och har litat på dig utan att vackla!
2 Sätt mig på prov, Herre, och se efter att det verkligen förhåller sig så! Pröva också mina motiv och egenskaper,
3 för jag har haft din kärlek och din sanning som förebilder!
4 Jag undviker människor som bedrar andra och som lever ett dubbelliv. De är falska och hycklande.
5 Jag avskyr syndarnas sammankomster och vägrar att gå dit.
6 Jag tvättar mina händer för att bevisa att jag är oskyldig och kommer så inför ditt altare.
7 Där sjunger jag en sång i tacksamhet över dina under.
8 Herre, jag älskar ditt hus, detta vackra tempel som är fyllt av din makt och härlighet.
9-10 Behandla mig inte som en vanlig syndare eller mördare som smider onda planer mot de oskyldiga och kräver mutor!
11 Nej, jag är inte en sådan människa, Herre. Jag strävar att göra det rätta. Rädda mig och var barmhärtig!
12 Öppet och frimodigt prisar jag dig, Herre, för du ser till att jag inte snavar eller faller.
Herre, tig inte!
28 Jag ber dig om hjälp, Herre, för du är min trygghets klippa. Om du vägrar att svara mig, så kan jag lika gärna ge upp och dö.
2 Herre, jag lyfter mina händer mot himlen och ropar till dig om hjälp. Lyssna, Herre!
3 Straffa mig inte tillsammans med alla de ogudaktiga, som talar så vänligt till sina grannar, medan de i själva verket tänker att döda dem.
4 Ge dem det straff de förtjänar! Låt deras ondska komma över dem själva!
5 De bryr sig inte det minsta om Gud. Vad han har gjort och skapat tycks inte angå dem. Därför kommer Gud att slå dem till marken som man river gamla hus som aldrig mer ska byggas upp.
6 Prisa Herren, för han har lyssnat till mitt rop på hjälp!
7 Han har gett mig ny kraft, och han skyddar mig för varje fara. Jag litade på honom och han hjälpte mig. Glädjen bubblar nu i mitt hjärta, och jag brister ut i lovsånger till honom.
8 Herren skyddar sitt folk och ger seger åt sin smorde kung.
9 Försvara ditt folk, Herre! Försvara och välsigna dem som är dina! Led dem som en herde, och bär dem i dina armar för evigt!
Att känna Gud är livet
1-2 Djupt i de gudlösa människornas hjärtan ligger synden på lur och uppmanar dem ständigt att handla ogudaktigt. De har ingen gudsfruktan som kan hindra dem.
3 De inbillar sig att de kan dölja allt ont de gör och inte bli straffade.
4 Men allt de säger är lögn och bedrägeri. De gör inte längre sådant som är rätt och riktigt.
5 Ända tills de somnar smider de onda planer. De har medvetet bestämt sig för att göra det som är ont och ingen kan rubba dem.
6 Herre, din kärlek är utan gräns, precis som himlen. Din trofasthet sträcker sig bortom molnen.
7 Din rättvisa är lika orubblig som väldiga berg. Dina beslut är lika fyllda av vishet som havet med vatten. Både människor och djur är i din hand.
8 Vad dyrbar din eviga kärlek är, Gud! Alla människor får skydd under dina vingars skugga.
9 Du matar alla med välsignelser från ditt eget bord och låter dem dricka ur dina glädjekällor.
10 Du är livets källa. Vårt ljus kommer från ditt ljus.
11 Ge oss din kärlek. Den sviker aldrig dem som känner dig! Upphör aldrig med att göra gott mot dem som längtar efter att göra din vilja.
12 Låt inte dessa stolta män få trampa på mig. Och låt inte dessa ogudaktiga människor få knuffa undan mig med sina händer.
13 Titta! De har störtat till marken. De har knuffats omkull och kommer aldrig mer att resa sig.
Nu hoppas jag på dig, Herre!
1-2 Jag sa för mig själv: Jag ska sluta att klaga! Jag ska hålla tyst, särskilt när de ogudaktiga finns runt omkring mig!
3 Men det hjälpte inte. När jag stod där tyst, vällde oron fram inom mig, och den blev bara större och större.
4 Ju mer jag grubblade, desto mer brännande blev elden inom mig. Till slut kunde jag inte längre tiga, utan jag ropade till Gud:
5 Herre, hjälp mig att inse hur kort min tid på jorden är! Låt mig förstå att jag bara är här ett ögonblick.
6-7 Snabbt som en skugga försvinner livet ifrån mig. Hela min livstid är bara som ett ögonblick för dig.Du stolta människa, lika plötsligt som skuggan försvinner du! Hur stark du än är, är du bara som en vindfläkt som drar förbi. Du släpar och sliter och samlar på dig rikedomar som ändå någon annan får slösa bort.
8 Därför, Herre, står mitt enda hopp till dig.
9 Befria mig från mina synder, för annars kommer till och med dårarna att skratta åt mig!
10 Herre, nu ska jag hålla tyst. Jag tänker inte öppna munnen och inte heller klaga det minsta, för mitt straff kommer från dig.
11 Herre, plåga mig inte längre, för om du fortsätter dör jag under dina slag.
12 När du straffar en människa gör du slut på allt som är henne kärt. Det faller sönder som ett tyg som äts upp av mal. Ja, människan är sannerligen inte mer än en vindpust!
13 Hör min bön, Herre, lyssna när jag ropar! Slå dig inte till ro och glöm inte mina tårar. Jag är en gäst och en främling här på jorden, precis som mina förfäder.
14 Straffa mig inte längre, Herre! Låt mig än en gång få nya krafter innan jag dör!
13 Därför ska jag skicka bort er alla i fångenskap. Ni bryr er inte om vad jag har gjort för er. Alla era främsta ska dö av hunger, och många ska dö av törst.
14 I dödsriket ser man med förväntan fram mot att ta emot det läckra Jerusalem. Mäktiga män jämsides med enkelt folk, alla kommer att uppslukas av dödens käftar.
15 På den dagen ska den högfärdige trampas ner i smutsen, den stolte ska bli förödmjukad,
16 men Herren, härskarornas Gud, är upphöjd över allt detta. Han ensam är helig, rättfärdig och god.
17 På den tiden ska fårhjordarna finna sin föda bland ruinerna av de rikas egendom.
24 Därför kommer Gud att gå tillrätta med dem och bränna upp dem som hö. Deras rötter ska ruttna ock deras blommor vissna, för de har förkastat Guds lagar och föraktat ordet från Israels Helige.
25 Det är därför Herrens vrede är så stor mot hans folk. Det är därför han har sträckt ut sin hand för att straffa dem. Bergen kommer att darra, och hans folks döda kroppar kommer att kastas ut som avfall på gatorna. Men trots detta upphör inte hans vrede. Fortfarande kommer hans hand att vila tung över dem.
Förmaningar och påminnelser
12 Kära bröder, sätt värde på era församlingsledare, som arbetar så intensivt bland er och varnar er för allt som är ont.
13 Tänk gott om dem och ge dem all er kärlek, för de gör sitt bästa för att hjälpa er. Och kom ihåg att ni inte ska gräla med varandra.
14 Kära bröder, tillrättavisa dem som är lata och inte sköter sig, trösta dem som är modlösa, ta väl hand om dem som är svaga, och ha tålamod med alla.
15 Se till att ingen lönar ont med ont, utan försök alltid att göra gott mot varandra och mot alla människor.
16 Var alltid glada!
17 Be alltid!
18 Tacka alltid Gud, vad som än händer, för det är vad Gud vill att ni som tror på Jesus Kristus ska göra.
19 Låt den helige Ande verka obehindrat i er.
20 Förakta inte dem som profeterar,
21 utan pröva allt som sägs, så att ni är säkra på vad som är sant. Ta sedan emot det som är riktigt och förkasta det som är falskt.
22 Håll er borta från allt som är ont.
23 Fridens Gud ska själv göra er fullkomligt rena, och bevara er fläckfria och starka till ande, själ och kropp till den dag, då vår Herre Jesus Kristus kommer tillbaka.
24 Gud, som har kallat er till att bli hans barn, ska göra allt detta för er, precis som han har lovat.
25 Kära bröder, be för oss.
26 Hälsa till alla bröderna från mig.
27 I Herrens namn befaller jag er att läsa upp detta brev för alla de kristna.
28 Rik välsignelse från vår Herre, Jesus Kristus, till er alla.HälsningarPaulus
29 Sedan fortsatte han med följande bild: Lägg märke till fikonträdet, eller vilket annat träd som helst.
30 Redan då bladen spricker ut vet ni att sommaren är nära.
31 På samma sätt kan ni veta att Guds rike är nära när ni ser att dessa händelser inträffar.
32 Tro mig, detta folk ska inte gå under innan allt detta har gått i uppfyllelse.
33 Och fastän både himmel och jord ska försvinna, ska mina ord alltid finnas kvar.
Jesus talar om att vi ska vara vaksamma
34-35 Var på er vakt! Låt inte min plötsliga ankomst överrumpla er. Låt mig inte finna er i lyx och överflöd, nöjen och dryckenskap eller upptagna med livets problem och bekymmer som resten av världen.
36 Håll er alltid beredda. Be att ni ska få kraft att rädda er undan de svårigheter som väntar, så att ni kan möta Människosonen med frimodighet.
37-38 Varje dag gick Jesus till templet för att undervisa, och folkmassorna började samlas tidigt på morgonen för att höra honom. Men varje kväll lämnade han staden och gick ut till Oljeberget och övernattade där.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®