Book of Common Prayer
Kom och se vad Gud har gjort
66 Sjung till Herrens ära, ni människor på jorden!
2 Sjung om hans härliga namn! Berätta för alla hur underbar han är!
3 Vi är stumma av beundran inför vad du gör, Gud! Vilken makt du har! Inte att undra på att dina fiender kapitulerar!
4 Alla människor på jorden kommer att be till dig och sjunga om din härlighet.
5 Kom och se vad Gud har gjort! Vilka fantastiska under som händer bland hans folk!
6 Han gjorde en torr väg genom havet, och våra förfäder kunde ta sig över Jordanfloden till fots. Vilken glädje det var den dagen!
7 Gud har all makt, och därför regerar han i evighet. Han vakar över folken och ingenting undgår honom. Ingen ska heller kunna göra uppror mot honom.
8 Prisa Herren, alla folk, och sjung hans lov,
9 för han håller våra liv i sin hand och ser till att vi inte faller.
10 Herre, du har satt oss på prov och renat oss med eld på samma sätt som man smälter och renar silvret i degeln.
11 Vi blev tillfångatagna och jämrade oss under de tunga bördor vi var tvungna att bära.
12 Du lät fiendetrupper marschera över våra slagna kroppar. Vi gick genom eld och vatten, men till slut förde du oss in i överflöd och rikedom.
13 Nu kommer jag med brännoffer till ditt tempel, för att offra det jag lovat.
14 Jag vill ge dig det jag lovade när jag hade det svårt.
15 Nu kommer jag till dig med feta getter och bockar och tjurar. Röken från dessa offer ska nå upp till dig i skyn.
16 Kom och lyssna, alla ni som tror på Herren, så ska jag berätta för er vad han har gjort för mig.
17 Jag ropade till honom om hjälp, och jag sjöng en lovsång till honom.
18 Om jag haft något orätt i sinnet skulle han inte ha lyssnat till mig.
19 Men nu lyssnade han på mig och hörde min bön och brydde sig om den!
20 Välsignad är Gud, som inte vände sig bort när jag bad och inte höll tillbaka sin godhet och kärlek.
Tacksamhet för rika skördar
1-2 Gud, välsigna oss med din nåd. Låt ditt ansikte lysa av glädje då du ser ner till oss!
3 Sänd oss ut över världen med nyheten om din frälsande kraft och din eviga plan för mänskligheten!
4 Alla folk på jorden kommer då att tacka och prisa Herren!
5 Alla människor kommer då att bli glada. De ska jubla av glädje för att du är deras kung och för att du låter rättvisan segra.
6 Prisa Gud, hela världen! Ja, alla jordens folk tackar dig, för
7-8 jorden har gett stora och rika skördar. Gud, ja, vår egen Gud, kommer att välsigna oss. Till och med folk från de mest avlägsna länder ska tillbe honom.
Räddad från döden
116 Jag älskar Herren, för han har hört mina böner och besvarat dem.
2 Han har böjt sig ner och lyssnat till mig. Därför ska jag be till honom så länge jag lever.
3 Döden höll mig i sitt grepp, och gravens fasor gjorde mig förskräckt.
4 Då ropade jag högt till Herren: Jag ber dig, rädda mitt liv!
5 Herren är kärleksfull. Det han lovat, det håller han också. Vår Gud är full av barmhärtighet!
6 Herren beskyddar dem som är som barn och inte kan hjälpa sig själva. Jag var i fara och då räddade han mig.
7 Nu kan jag slappna av, för Herren har varit god mot mig.
8 Han har räddat mig från en säker död. Han har torkat mina tårar och bevarat mig från att gå under.
9 Jag får leva nära honom, och han håller mig vid liv.
10-11 Jag fortsatte att tro på honom även när jag var modlös och sa: Nu vet jag varken ut eller in, och man kan inte lita på någon.
12 Men vad kan jag nu göra för Herren som tack för allt han gjort för mig?
13 Jo, vid offermåltiden ska jag lyfta upp min bägare med vin för han har räddat mig.
14 Inför allt Guds folk vill jag visa att jag håller vad jag lovat.
15 Herren beskyddar alla som älskar honom, för de är dyrbara i hans ögon och han vill inte deras död.
16 Herre, du har befriat mig från mina bojor, och jag tjänar dig precis som min mor gjorde.
17 Därför vill jag ge dig ett tackoffer, och jag ska med hög röst bekänna att du är min Herre.
18-19 Här i templets förgårdar i Jerusalem, inför allt ditt folk, ska jag infria allt jag lovade inför dig. Halleluja!
Lova Herren alla länder!
117 Lova Herren, alla länder! Prisa honom, alla jordens folk,
2 för han älskar oss innerligt, och hans trofasthet varar i evighet. Halleluja!
10 På den dagen ska han som är arvtagaren till kung David vara ett frälsningens banér för hela världen. Folken ska söka sig till honom, för landet där han bor kommer att vara en underbar plats.
11 Då ska Herren föra tillbaka resten av sitt folk för andra gången. De ska återvända till Israels land från Assyrien, Övre och Nedre Egypten, Etiopien, Elam, Babylonien, Hamat och länderna utmed kusterna.
12 För folken ska han resa ett banér att samlas omkring. Han ska samla de förskingrade israeliterna från jordens alla ändar.
13 Då ska äntligen avundsjukan mellan Juda och Israel ta slut, så att de inte längre kommer att ligga i krig med varandra.
14 Tillsammans ska de anfalla de folk som tagit deras land i besittning, filisteerna i väster och i öster de folk som bor där. Med förenade styrkor ska de besegra dem och ockupera Edom, Moab och Ammon.
15 Herren ska låta en torr väg leda genom Röda havet och en het vind blåsa över Eufrat så att den delas i sju småfloder som går att ta sig över till fots.
16 Han ska göra en rak väg från Assyrien för dem som finns kvar där och vill vända tillbaka hem därifrån, på samma sätt som han gjorde för länge sedan, när Israel vände tillbaka från Egypten.
Livets bok och Guds dom
11 Och jag såg en stor vit tron och honom som sitter på den. För hans ansikte flydde jorden och himlen, men det fanns ingen plats att gömma sig på.
12 Jag såg de döda, stora och små, stå inför Gud, och böcker öppnades, bland dem också livets bok. Och de döda dömdes enligt det som fanns skrivet i böckerna, var och en efter de handlingar han hade gjort.
13 Haven gav tillbaka de döda som var i dem, och jorden och de dödas rike överlämnade de döda som fanns i dem. Alla blev dömda efter sina gärningar.
14 Och döden och helvetet kastades ner i den brinnande sjön. Detta är den andra döden, den brinnande sjön.
15 Och den som inte hade sitt namn skrivet i livets bok, kastades i den brinnande sjön.
En ny himmel och en ny jord
21 Sedan såg jag en ny jord och en ny himmel - den första himlen och jorden var borta, och havet fanns inte mer.
2 Och jag, Johannes, såg den heliga staden, det nya Jerusalem, komma ner från himlen, vacker som en brud, som har smyckat sig för sin man.
3 Och jag hörde ett kraftigt rop från tronen: Se, nu har Gud sitt hem bland människorna! Han ska bo tillsammans med dem, och de ska vara hans folk, ja, Gud själv ska vara bland dem.
4 Han ska torka bort alla tårar från deras ögon, och det ska inte längre finnas någon död eller sorg eller gråt eller plåga. Allt detta är borta för evigt.
5 Och han som sitter på tronen sa: Se, jag gör allting nytt! Sedan sa han till mig: Skriv ner detta, för det jag säger till dig kan man lita på, och det är sant:
6 Det har skett! Jag är A och Ö - början och slutet. De törstiga ska dricka fritt ur källorna med livets vatten.
7 Den som segrar ska få alla dessa välsignelser, jag ska vara hans Gud och han ska vara min son.
8 Men de fega, som förnekar mig och som är otrogna mot mig, förrädarna och mördarna, de som lever i omoral och de som står i kontakt med onda andar, avgudadyrkare och alla lögnare, deras plats blir i sjön som brinner av eld och svavel. Det är den andra döden.
En ängel lovar Sakarias att Johannes ska födas
5 Berättelsen börjar med en judisk präst, Sakarias, som levde när Herodes var kung i Judeen. Sakarias tillhörde Avias avdelning av tempelprästerna. Både han och hans fru Elisabet hörde till Arons släkt, varifrån Israels präster kom.
6 Sakarias och Elisabet var gudfruktiga människor och noga med att följa alla Guds bud både till anda och bokstav.
7 Men de hade inga barn, för Elisabet kunde inte få några, och båda hade nu hunnit bli ganska gamla.
8-9 En dag, när Sakarias avdelning var i tjänst i templet, utföll den sedvanliga lottningen så att han fick uppdraget att gå in i den inre delen av templet och tända rökelsen inför Herren.
10 Under tiden stod många människor utanför på tempelgården och bad som de alltid gjorde under den del av gudstjänsten när man bar fram rökoffret.
11-12 Medan Sakarias var i helgedomen fick han plötsligt se en ängel som stod på altarets högra sida. Sakarias blev förskräckt och fruktansvärt rädd.
13 Men ängeln sa: Var inte rädd, Sakarias! Jag har kommit för att tala om för dig att Gud har hört dina böner. Din hustru Elisabet ska föda en son. Och du ska ge honom namnet Johannes.
14 Hans födelse ska göra er både glada och lyckliga, och många ska glädja sig med er.
15 Han ska bli en av Herrens stora tjänare. Han får aldrig smaka vin eller starka drycker, och han ska bli fylld med den helige Ande, redan innan han är född.
16 Han ska få många judar att vända om till Herren, deras Gud.
17 Han ska bli en man av samma kraftfulla natur och ande som profeten Elia, och han ska gå före Messias och förbereda människorna på hans ankomst. Han ska lära dem att älska Herren som deras förfäder gjorde och hjälpa dem bort från upproriskhetens väg till att göra Guds vilja.
18 Sakarias sa till ängeln: Men detta är omöjligt! Både Elisabet och jag är för gamla.
19 Då sa ängeln: Jag är Gabriel! Jag står vid Guds tron som hans tjänare. Det är han som har sänt mig till dig med denna glada nyhet.
20 Men eftersom du inte trodde mig, ska du nu bli stum och inte kunna tala förrän barnet är fött. För mina ord ska visa sig vara sanna när tiden är inne.
21 Under tiden väntade folket utanför på att Sakarias skulle komma ut, och man undrade varför han dröjde så länge därinne.
22 När han till slut kom, kunde han inte tala till dem, men de förstod av hans gester att han måste ha sett en syn.
23 Sakarias stannade kvar i templet under resten av sin tjänstgöringsperiod och återvände sedan hem.
24 En kort tid därefter blev hans hustru Elisabet med barn och höll sig undan i fem månader.
25 Tänk vad god Gud är, jublade hon. Han har befriat mig från skammen att vara barnlös.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®