Book of Common Prayer
Herren tänker på mig
1-2 Tryggt väntade jag på att Herren skulle hjälpa mig. Då vände han sig till mig och hörde mitt rop på hjälp.
3 Han drog upp mig ur hopplöshetens grop, upp ur träsket och dyn, och ställde mig på fast mark.
4 Han lärde mig en ny sång, en lovsång till vår Gud, som många ska få höra. Då ska de stå häpna inför Herren och börja tro på honom.
5 Lyckliga är de som tror på Herren och som inte är tillsammans med lögnare och stolta människor.
6 Herre, Gud, du har gjort stora under ibland oss, och vi är alltid i dina tankar. Ingen är som du. Dina underbara gärningar är så många att ingen kan räkna upp dem.
7 Offer och brännoffer kan inte tillfredsställa dig. Du kräver inte att man slaktar djur och bränner dem på altaret, men du har gett mig öppna öron, så att jag kan höra dig och lyda dig.
8 Därför säger jag: Här är jag.
9 Jag vill gärna göra det du väntar av mig, min Gud, för din lag är skriven i mitt inre!
10 För alla människor har jag talat om att du förlåter synder. Ingenting har hindrat mig från det, Herre.
11 Jag har inte heller tigit, utan talat om att du befriat oss. Jag har berättat om din trofasthet och hjälp. Inför alla har jag sagt att du älskar oss.
12 Herre, jag vet att du alltid är barmhärtig mot mig! Din kärlek och trofasthet är mitt enda hopp.
13 Annars skulle jag gå under. Problem i massor har hopat sig över mig, och min synd, som är alltför stor för att kunna överblickas, tynger mig. Därför har jag tappat modet.
14 Herre, befria mig! Skynda dig och kom till min hjälp!
15-16 Låt förvirring drabba dem som försöker döda mig. Avslöja dem och låt dessa skadeglada människor stå där med skammen. Låt dem inte lyckas!
17 Men alla som vänder sig till Herren ska jubla över hans frälsning. De ska ständigt säga: Herren är stor!
18 Jag är fattig och svag, men ändå tänker Herren på mig just nu! Min Gud, du är min hjälpare. Du är min Frälsare! Skynda till min hjälp. Vänta inte längre!
Bara du kan hjälpa
David skrev denna psalm vid det tillfälle då Sifs män försökte förråda honom och överlämna honom till Saul.1-3 Gud, du är en mäktig Gud. Fräls mig genom din stora kraft! Befria mig genom din makt!
4 Lyssna till min bön,
5 för våldsamma män, som inte bryr sig om dig, anfaller mig, och dessa grymma män försöker ta mitt liv.
6 Men jag vet att Gud är min hjälpare. Han är en av mina vänner.
7 Han ser till att allt det onda som mina fiender gör kommer över dem själva. Ja, Herre, gör slut på dessa ogudaktiga män för du håller alltid vad du lovat!
8 Med glädje kommer jag med mina offer till dig. Jag vill prisa dig, Herre, för du är god.
9 Gud har befriat mig ur alla mina svårigheter och jag har fått se mina fiender besegrade.
Herre, förlåt mig
En psalm skriven efter det att profeten Natan hade kommit till David och berättat om Guds dom över honom, för hans äktenskapsbrott med Bat-Seba och mordet på hennes man Uria.1-3 Gud, du som är kärleksfull och god, var barmhärtig mot mig! Visa medlidande med mig
4 och rena mig från min synd. Befria mig från all min skuld!
5 Jag erkänner mitt felsteg, och tanken på det förföljer mig dag och natt.
6 Det är mot dig, och endast dig, jag har syndat och begått denna fruktansvärda handling. Du såg alltsammans, och du dömer mig rättfärdigt.
7 Jag är född syndare. Ja, jag är en syndare alltifrån det ögonblick jag blev till i min moders kropp.
8 Du kräver uppriktighet och ärlighet i hjärtat, ge mig vishet!
9 Stänk det renande blodet på mig, så att jag blir ren igen. Tvätta bort min synd, så att jag blir vitare än snö!
10 Du har straffat mig, men låt mig nu få känna glädje igen.
11 Se inte längre på mina synder, och befria mig från all ondska.
12 Skapa i mig ett nytt, rent hjärta, Gud, fyllt med rena tankar och stor frimodighet!
13 Visa inte bort mig för alltid från din närvaro och ta inte din helige Ande ifrån mig!
14 Låt mig än en gång få känna frälsningens glädje och gör mig villig att lyda dig!
15 Då ska jag undervisa andra syndare om dina vägar, och de ska vända om till dig.
16-17 Döm mig inte till döden! Min Gud, endast du kan befria mig från min skuld. Då ska jag sjunga om din förlåtelse. Jag ska öppna min mun och prisa dig!
18 Om du ville ha offer, skulle jag med glädje ge dig sådana! Men du är inte intresserad av brännoffer, som man offrar för att bli kvitt sin skuld.
19 Det är en förkrossad ande du vill ha, och du kommer inte att visa bort den som i sitt inre är förkrossad och bedrövad.
20 Herre, visa Jerusalem din kärlek och bygg upp dess murar.
21 Då kommer du att glädjas över rätta offer som erkänner dig som Herre, och tjurar ska offras på ditt altare.
5-6 Assyrien ska bli min vredes gissel! Dess militära styrka ska vara mitt vapen mot denna gudlösa nation, som är dömd till undergång. Assyrien ska göra mitt folk till slavar och plundra dem och trampa dem under sina fötter.
7 Men den assyriske kungen ska inte förstå att det är jag som har sänt honom. Han ska i stället mena att hans anfall mot mitt folk är en del av hans plan att erövra världen.
8 Han kommer att förklara att alla hans furstar snart ska bli kungar, som var och en regerar över ett besegrat land.
9 Vi ska besegra Kalno, precis som vi gjorde med Karkemis, kommer han att säga. Hamat kommer att falla för oss precis som Arpad gjorde. Vi ska ödelägga Samaria på samma sätt som Damaskus.
10 Ja, vi har besegrat kungariken med avgudar mycket större än de som finns i Jerusalem och Samaria.
11 När vi har besegrat Samaria och dess avgudar, ska vi fortsätta mot Jerusalem och de avgudar som finns där.
12 När Herren använt sig av kungen i Assyrien för att fullborda sin plan, kommer han att vända sig mot honom och straffa honom för hans högmod
13 och därför att han har skrutit om sin makt och sagt: Med kraft och vishet har vi vunnit alla dessa segrar. Vi har flyttat på nationers gränser, avsatt deras kungar och fört bort deras skatter.
14 Med makt har vi plundrat dem på deras rikedomar och lagt kungariken under oss, som man plundrar ett fågelbo på ägg. Ingen kunde röra ett finger för att hindra oss och ingen vågade protestera!
15 Men Herren säger: Kan en yxa lyfta sig själv över den som använder den? Är sågen större än den som sågar? Skulle en käpp eller en klubba på egen hand kunna slå den som lyfter den?
16 Därför att du skryter på detta sätt, du assyriske kung, ska Herren, härskarornas Gud, sända pest bland dina stolta trupper och slå dem.
17 Han som är Israels ljus och dess Helige ska vara den eld som brinner och förtär dig och ditt folk som tistlar och törne på en enda dag för att du ödelade Israels land.
18 Assyriens stora armé är som en väldig skog, men ändå ska den förstöras. Herren ska utrota assyrierna som när en sjuk människa tynar bort.
19 Bara några få i denna väldiga armé ska bli kvar, ja, så få att ett litet barn ska kunna räkna dem!
17 Dessa människor är som uttorkade brunnar, som lovar mycket men inte åstadkommer någonting. De är lika opålitliga som moln, som drivs omkring av stormvindarna. De är dömda till evigt mörker.
18 De skryter högfärdigt om sina synder och erövringar, och med sitt sätt att leva lockar de tillbaka dem i synd som just har bestämt sig för att lämna sitt gudlösa liv.
19 Man blir inte frälst genom att göra goda gärningar, säger de, så ni kan lika gärna synda. Gör vad ni vill! Var fria!Men de som erbjuder denna frihet från lagen, är själva slavar under synd och förnedring, för en människa är slav under det som behärskar henne.
20 Och när en person har flytt från världens orenhet genom att lära känna vår Herre och Frälsare Jesus Kristus och sedan blir insnärjd i synden igen och blir dess slav, får han det värre än han hade det förut.
21 Det skulle ha varit bättre om han aldrig hade lärt känna Kristus, än att först höra om honom och sedan vända ryggen åt allt det som överlämnats till honom.
22 Det finns ett gammalt ordspråk som säger att hunden återvänder till sina spyor, och att det tvättade svinet snart vältrar sig i smutsen igen. Så är det med dem som vänder tillbaka till sina synder.
2 Johannes döparen, som just då satt i fängelse, hörde om alla de under som Kristus gjorde. Han skickade då iväg sina lärjungar till Jesus för att fråga honom:
3 Är du verkligen den som Gud lovat oss, eller ska vi vänta på någon annan?
4 Jesus svarade dem: Gå tillbaka till Johannes och berätta för honom om de under ni har sett mig göra:
5 blinda har fått sin syn, lama går omkring, leprasjuka har blivit friska, döva hör och döda har fått liv igen. Och berätta för honom att jag predikar de goda nyheterna för de fattiga.
6 Säg sedan till honom: 'Lyckliga dem som inte tvivlar på mig.'
7 När de hade gått började Jesus tala om Johannes och vände sig så till folket och frågade: När ni gick ut till honom i den öde öknen, vad väntade ni er då att få se? Var det ett strå som vajade hit och dit för vinden?
8 Eller väntade ni er att få se en man klädd som en prins i ett palats?
9 Eller en Guds profet? Ja, Johannes är mer än en profet.
10 Han är den man som Skriften talar om, en budbärare som ska gå framför mig för att förkunna min ankomst och förbereda människorna på att ta emot mig.
11 Av alla människor som fötts här på jorden är ingen större än Johannes döparen. Och ändå kommer de minsta i himmelriket att vara större än vad han är.
12 Ända från den tid Johannes döparen började att predika och döpa upprättar Gud sitt rike, även om många med våld försöker hindra det.
13 För lagen och alla profeterna har förutsagt det som nu sker.
14 Och om ni tror det eller inte, så är han Elia.
15 Om någon är villig att lyssna, så lyssna nu.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®