Book of Common Prayer
Sann tillbedjan
50 Herren, den mäktige Guden, kallar på alla människor från öster till väster!
2 Guds härlighets ljus lyser från det sköna berget Sion.
3 Ja, Herren kommer, han kan inte längre hålla tyst. En uppslukande eld går framför honom och en rasande storm omger honom.
4 Han har kommit för att döma sitt folk. Han ropar till himlen och jorden:
5 Kalla samman mitt folk, som genom sina offer på mitt altare har ingått ett förbund med mig, och lovat mig trohet och lydnad.
6 Gud kommer att döma dem fullständigt rättvist, för hela himlen vittnar om hans rättvisa.
7 Mitt folk, lyssna, för jag är er Gud! Lyssna! Detta är mina anklagelser mot er:
8 Jag klagar inte på ert offrande och på de brännoffer ni regelbundet tar med er till mitt altare.
9 Men det är inte tjurar och bockar som jag begär av er,
10-11 för alla djur både i hagar och i skogar tillhör mig! Jag äger boskapen på de tusentals kullarna! Jag äger fåglarna under himlen och allt levande på marken.
12 Även om jag var hungrig, skulle jag inte säga det till er, för hela jorden är min, och allt som finns på den.
13 Tror ni verkligen att jag äter kött från tjurar och dricker blod från bockar?
14-15 Det jag vill ha är er uppriktiga tacksamhet. Jag vill att ni ska uppfylla allt ni lovat mig, den Högste. När ni inte ser någon utväg längre, ropa då till mig om hjälp, så att jag kan befria er och ni kan ära mig.
16 Men Gud säger till de ogudaktiga människorna: Varför rabblar ni bara upp mina lagar? Sluta med att tala om mina löften,
17 ni har ju vägrat att lyda mig och struntar helt i mina bud.
18 När ni ser en tjuv hjälper ni honom, och ni trivs tillsammans med människor som lever i omoral.
19 Så fort ni öppnar munnen ljuger ni och förbannar.
20 Ni talar illa om era medmänniskor och till och med om era egna bröder.
21 Ni trodde att jag inte brydde mig om det, för jag höll mig tyst, men nu ska ni få ert straff. Jag tänker gå till rätta med er och ta itu med er otrohet.
22 Hör vad jag säger, alla ni som glömt mig. Annars ska jag slita er i stycken, och då kan ingen rädda er längre.
23 Det offer som ärar mig är att visa tacksamhet mot mig, och de som vandrar på mina stigar ska veta att de kommer att bli frälsta.
Gud rår på mina fiender
Skriven av David när kung Saul hade satt vakter vid hans hus för att fånga och döda honom.1-2 Min Gud, rädda mig från mina fiender, skydda mig från dem som har kommit för att förgöra mig!
3 Rädda mig från dessa blodtörstiga män! Rädda mig från dessa mördare!
4 Ser du inte att de lurar på mig för att ta mitt liv. De gör allt vad de kan för att döda mig,
5 men, Herre, jag har inte gjort något som förtjänar döden. Herre, vakna! Se vad som händer!
6 Herre, du är Gud. Du är Herre över himmel och jord, och du är Israels Gud! Grip in och straffa alla främmande folk som omger oss! Skona inte dessa ogudaktiga, opålitliga män.
7 På kvällen smyger de fram och spionerar. De liknar hundar som ylande stryker omkring i staden.
8 Jag hör hur de förolämpar och förbannar dig, Gud, för de tror att ingen hör dem.
9 Men du skrattar åt dem, Herre! Du hånler åt dessa hedningar!
10 Gud, du är min styrka! Jag vill sjunga en lovsång till dig, för du ger mig den trygghet jag behöver.
11 Min Gud, du älskar mig, och du ska komma till min hjälp. Du ska låta mig få se hur mina fiender besegras.
12 Döda dem inte för då faller de lätt i glömska. Låt dem i stället irra omkring rastlösa, Herre, innan du slutligen låter dem gå under.
13-14 Dessa stolta lögnare som svär och förbannar, förgör dem i din vrede! Utplåna dem! Låt alla få reda på att Gud regerar i Israel och kommer att regera i hela världen.
15-16 Mina fiender stryker omkring i staden hela natten. De skäller och ylar som hundar som letar efter mat utan att hitta något.
17 Men varje dag vill jag sjunga högt om din makt och din barmhärtighet, för du har varit min borg, en trygg plats mitt i mina svårigheter.
18 Gud, du är min styrka. Till dig sjunger jag min lovsång. Du älskar mig, och du är för mig en säker borg.
Besegrad men ändå inte modlös
Skriven av David när han låg i krig med Aram, och då Joab, överbefälhavaren för hans armé, dödade 12.000 av Edoms män i Saltdalen.1-3 Gud, du har övergett oss och besegrat oss. Du är vred på oss, men, Herre, kom tillbaka till oss igen och upprätta oss!
4-5 Du har fått ditt folk att darra av skräck. Du har slitit sönder dem, men hela dem nu, Herre, för annars går de under. Du har varit mycket hård mot oss och fått oss att vackla under dina slag.
6-7 Men du har gett oss ett baner att samlas kring, dit vi kan fly för att komma undan fiendens pilar. Nu kan du befria ditt älskade folk. Befria oss med din starka högra hand.
8-9 Gud har lovat att hjälpa oss. Han har gett oss sitt heliga löfte. Inte undra på att jag är glad! Trakten kring Sikem ska jag ge mitt folk, och Suckot-dalen ska jag se till att de får. Gileads och Manasses områden är fortfarande mina, säger han. Efraim är min hjälm, och Juda är spiran i min hand.
10 Moabs land ska bli en obetydlig tjänare och mot Edom ska jag kasta min sko i triumf, och bland filisteerna ska mitt segerrop höras.
11-12 Vem kan leda mig i triumf in i Edoms starka städer? Kan Gud göra det, han som har förkastat oss? Ja, bara han som överlämnade oss i våra fienders våld kan det!
13 Ja, Herre, hjälp oss mot våra fiender, för den hjälp som människor kan ge är ingenting värd.
14 Med Gud på vår sida ska vi vinna, för han kommer att besegra våra fiender.
Herren regerar
33 Ni alla rättfärdiga, låt er glädje välla fram i lovprisning till Herren, för det är rätt att prisa honom!
2 Spela lovsånger på stränginstrument och harpor!
3 Sjung nya sånger för honom, spela på alla era instrument och sjung av glädje!
4 Allt vad Herren säger det menar han, och allt han gör kan man lita på.
5 Han älskar allt som är gott och rätt. Överallt på jorden kan man njuta av hans godhet.
6 Han uttalade bara ett ord, och himlen formades. Solen, månen och stjärnorna kom till på hans befallning.
7 Han samlade haven till en plats, och han fyllde havsdjupen med deras vatten.
8 Alla i hela världen, män, kvinnor och barn, frukta Herren och visa vördnad för honom.
9 När han talade skapades världen. Den kom till på hans befallning.
10 Med ett enda andetag kan han förgöra alla planer som smids av dem som står emot honom,
11 men hans egen plan består för evigt. Hans avsikter är desamma generation efter generation.
12 Välsignat är det folk vars Gud Herren är, det folk som han har utvalt till sitt eget!
13-15 Från himlen där Herren bor, ser han varje människa. Han har skapat människornas hjärtan och vakar noggrant över allt de gör.
16-17 Inte ens den mest välrustade armé kan rädda en kung, för enbart styrka är inte tillräckligt för att rädda någon. En enda stridshäst räcker inte för att vinna seger. Den är stark, men den kan inte rädda någon.
18-19 Men Herren beskyddar alla som lyder honom, och som litar på hans ständiga kärlek. Han håller dem vid liv, även under hungersnöd!
20 Vi sätter vårt hopp till Herren, för han ska rädda oss.
21 Undra inte på att vi är lyckliga i Herren! Vi litar på hans heliga namn!
22 Ja, Herre, låt din ständiga kärlek omge oss, för vi hoppas bara på dig!
18 Han ska bränna upp all denna ogudaktighet, dessa törnen och tistlar, som en väldig skog i ett moln av svart rök.
19-20 Landet ska färgas svart av branden, av Herrens, härskarornas Guds, vrede. Folket blir till bränsle på elden. Bröder kommer att slåss och stjäla varandras mat, men ändå får ingen nog. Ja, till slut ska de till och med äta sina egna!
21 Manasse ska kämpa mot Efraim och Efraim mot Manasse, och tillsammans ska de vända sig mot Juda. Men inte ens efter detta ska det vara slut på Guds vrede. Fortfarande ska hans hand vila tung över dem för att krossa dem.
Gud ska straffa Assyrien
10 Ve de domare som är orättfärdiga, och ve dem som utfärdar orättvisa lagar,
2 så att det inte finns någon rättvisa för fattiga, änkor och föräldralösa, säger Herren.
3 Vad tänker ni göra den dag då jag besöker er och låter förödelse drabba er från ett avlägset land? Vem ska ni då vända er till för att få hjälp? Var ska ni förvara era skatter, så att de är i trygghet?
4 Jag tänker inte hjälpa er. Ni kommer att stappla fram som fångar eller ligga bland de slagna. Och inte heller då kommer det att vara slut på min vrede, utan min hand ska fortfarande vara knuten mot er för att slå er.
10 Han är särskilt sträng mot dem som följer sina egna onda drifter, och mot dem som är stolta och oresonliga och inte drar sig för att håna Gud den Högste i all hans härlighet.
11 I sin fräckhet visar de ett förakt för andemakter, som inte ens änglarna från sin höga position skulle uttala sig nedsättande om inför Herren.
12 Men falska lärare är dårar. Man kan inte tro att de är tänkande varelser. De liknar djur, som är till bara för att fångas och dödas. De gör vad som faller dem in och skrattar åt något som de inte begriper. Som djur kommer de också att dödas.
13 Den lön de hade räknat med uteblir. De festar mitt på ljusa dagen och de är en förolämpning mot er genom sitt dubbelliv, eftersom de ju deltar i era kärleksmåltider som om de var hederliga människor.
14 Ingen kvinna undgår deras utmanande blickar, och de får aldrig nog av synd. De leder människor vilse och är duktiga att leva på andras bekostnad. De är dömda och under förbannelsen.
15 De har övergett den goda vägen och gått vilse som Bileam, Bosors son, som älskade att lura till sig det som tillhörde andra.
16 Men Bileam blev hejdad i sin galenskap när hans åsna talade till honom med människoröst och tillrättavisade honom.
Johannes döparen förbereder vägen för Jesus
3 Medan de nu bodde i Nasaret började Johannes döparen predika ute i den judiska öknen. Huvudpunkterna i hans budskap var:
2 Vänd er bort från era synder! Omvänd er till Gud! Himmelriket är nära.
3 Profeten Jesaja hade många hundra år tidigare berättat om Johannes uppgift och sagt: Jag hör ett rop från öknen. Bered vägen för Herren. Räta ut den väg där han ska vandra.
4 Johannes kläder var vävda av kamelhår, och han bar ett läderbälte. Hans mat bestod av gräshoppor och vildhonung.
5 Folk från Jerusalem och från hela Jordandalen och från alla delar av Judeen kom ut i öknen för att höra honom predika.
6 Och när de bekänt sina synder döpte han dem i Jordanfloden.
7 Men när han såg att också många fariseer och saddukeer kom för att bli döpta kritiserade och varnade han dem:Ni ormyngel! Hur kan ni tro att ni ska klara er undan Guds kommande dom?
8 Först måste ni bevisa att ni vänt er bort från er synd genom att göra det som är rätt och riktigt.
9 Försök inte att komma undan som ni är genom att tänka: 'Vi är trygga, för vi är judar och Abraham är vår stamfar.' Det hjälper inte. Gud kan förvandla de här stenarna till judar!
10 Yxan är redan satt till roten av träden, och vartenda träd som inte bär frukt ska huggas ner och brännas upp.
11 Den som omvänder sig från sina synder döper jag i vatten. Men det ska komma en som är större än jag. Han är så mäktig att jag inte är värdig att ens röra vid hans skor! Han kommer att döpa er i den helige Ande och i eld.
12 Han har skyffeln i handen och han ska noga städa upp på sitt loggolv. Sedan han skilt agnarna från vetet ska han bränna upp dem i en eld som aldrig slocknar, och vetet ska han samla in i ladan.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®