Book of Common Prayer
Vilken Gud vi har
Den här sången skrevs av David när Herren hade befriat honom från Saul och från många fiender.1-2 Herre, vad jag älskar dig, för du har gjort mig stark!
3 Herren är min borg, och i den är jag trygg. Ingen kan förfölja mig in i den och döda mig. Herren är min klippa, där jag kan gömma mig. Han är min Frälsare, ett berg där ingen kan nå mig, ett torn där jag är säker. Han är min sköld, min kraft och min styrka.
4 När jag ropar till honom om hjälp, då vet jag att han räddar mig från alla mina fiender. Därför prisar jag dig, Herre!
5 Döden band mig, och en flod av ogudaktighet sköljde över mig.
6 Fångad och till synes hjälplös kämpade jag för att komma loss ur dödens grepp.
7 I min förtvivlan ropade jag till Herren om hjälp, och han hörde mig i sitt tempel. Mitt nödrop nådde hans öron.
8 Då darrade jorden, och bergen bävade för Herren var vred och upprörd.
9 Rök vällde fram ur hans näsborrar och ur hans mun sprutade ut flammande eldslågor och glödande kol.
10 Tjocka, mörka moln sänkte sig ner till jorden och Herren kom ner i dem.
11 Han satt på keruberna, och med vindens vingar skyndade han sig snabbt till min hjälp.
12 Han svepte in sig i mörker och dolde sin närvaro i tjocka regnmoln.
13 Plötsligt syntes hans närvaros ljus genom molnen. Det blixtrade och kraftiga hagel föll.
14 Herren dundrade i himlen. Gud, som är över alla gudar, lät sin stämma höras. Och vilka hagelstormar och vilken eld!
15 Han sköt sina fruktade pilar och jagade alla fiender på flykten.
16 Herre, på din befallning blev havet torrlagt, och jordens grund blev synlig.
17 Från himlen sträckte han ner sin hand och drog mig upp ur det djupa vattnet. Han hjälpte mig ur mina svårigheter.
18 Han räddade mig från dessa fiender, som hatar mig. Jag var ju fullständigt hjälplös i deras händer.
19 De anföll mig just den dag då jag var som svagast, men Herren beskyddade mig.
20 Han ledde mig till en plats där jag kunde vara trygg, för han är glad över mig.
21 Eftersom jag hade handlat rätt och var oskyldig belönade Herren mig.
22 Jag har följt hans befallningar och hans bud. Jag har inte vänt mig bort från honom.
23 Jag har noga hållit alla hans lagar och har inte förkastat en enda av dem.
24 Jag har gjort mitt bästa för att hålla dem alla och aktat mig för att göra det som är orätt.
25 Därför har Herren välsignat mig. Jag har gjort vad som är rätt, och han vet att jag är oskyldig.
26 Herre, du är barmhärtig mot dem som är barmhärtiga! Du straffar inte dem som flyr från det som är ont.
27 Du välsignar de ärliga, men du tolererar inte att någon lämnar dina vägar.
28 Du hjälper dem som vill bli hjälpta och inte överskattar sig själva, men du fördömer de stolta och överlägsna.
29 Du är mitt ljus! Herren, min Gud, har förvandlat mörkret till ljus.
30 Med din kraft kan jag nu ta mig över vilka murar som helst och anfalla vilken fiende som helst.
31 Vilken Gud han är! Fullkomlig i allt! Alla hans löften visar sig vara sanna. Han är den sköld som alla kan skydda sig bakom.
32 För vem är Herre utom vår Gud? Finns det någon förutom honom, som är fast som en klippa?
33 Han ger mig kraft och skyddar mig vart jag än går.
34 Han gör mig säker på foten, ja, jag är som en bergsget på klipphyllorna. Han leder mig tryggt längs bergskanten.
35 Han lär mig att bruka mitt vapen och visar mig hur jag ska spänna bågen!
36 Du har gett mig din frälsning som min sköld. Herre, din högra hand håller mig upprätt. Din mildhet har gjort mig stor.
37 Du har gett mig fast mark under fötterna, så att jag aldrig behöver snava.
38 Jag jagade mina fiender, och hann upp dem, och jag vände mig inte om förrän alla hade besegrats.
39 Med all kraft slog jag dem till marken, så att de inte kunde resa sig. Jag satte min fot på deras halsar.
40 Du utrustade mig med starka vapen för striden. Mina fiender förlorade modet och föll besegrade framför mina fötter.
41 Du fick dem att vända om och fly. Jag slog ihjäl alla som hatade mig.
42 De ropade på hjälp, men ingen vågade komma och rädda dem. De ropade på Herren, men han vägrade att svara dem.
43 Då krossade jag dem, och som dammkorn virvlade de bort med vinden. Jag kastade bort dem som sopor från gatan.
44-46 Du lät mig segra i varje strid, och folken kom och tjänade mig. Även främlingar kom och bugade sig för mig, och när jag talade till dem lydde de mina ord. Darrande kom de från sina befästningar.
47 Herren lever! Prisa honom, som är min fasta klippa, honom som beskyddar mig!
48 Han är den Gud som hämnas dem som skadar mig, och han besegrar folken inför mig.
49 Han räddar mig undan mina fiender. Han låter dem inte få tag på mig, utan skyddar mig från dessa våldsmän.
50 Herre, för detta vill jag prisa dig bland folken!
51 Många gånger har du på ett märkligt sätt räddat mig, jag som är den kung som du har tillsatt. Du har varit kärleksfull och god mot mig, och det kommer du också att vara mot mina ättlingar.
Lovsång till Herren
12 Då ska du säga: Jag vill prisa dig, Gud! Du var arg på mig, men nu tröstar du mig.
2 Ja, Gud har kommit för att hjälpa mig! Jag ska lita på honom och inte vara rädd, för Herren är min starkhet och min sång. Han ska bli min frälsning.
3 Med glädje ska jag dricka ur frälsningens källa!
4 När den underbara dagen är inne, kommer du att säga: Tacka Herren! Prisa hans namn! Tala om för världen vad han har gjort och upphöj honom!
5 Sjung till Herrens ära, för det han har gjort.
6 Gör det känt över hela världen. Prisa honom alla ni som bor i Jerusalem, för den Helige i Israel, han som bor bland er, är stor och mäktig.
1 Denna bok avslöjar några av de kommande händelser, som Jesus Kristus snart ska låta ske. Gud tillät honom att uppenbara dessa ting för sin tjänare Johannes i en syn, och han sände en ängel från himlen för att förklara vad synen betydde.
2 Johannes skrev ner alltsammans - Guds och Jesu Kristi ord, allt som han hörde och såg.
3 Om du läser dessa profetiska ord högt för församlingen, kommer du att bli särskilt välsignad av Herren. De som lyssnar till dem när de blir upplästa och gör som de säger, ska också bli välsignade, för tiden är nära när allt detta ska ske.
Hälsningar till de sju församlingarna
4 Från Johannes, till de sju församlingarna i Turkiet.Kära vänner!Jag önskar er nåd och frid från Gud, som är och som var och som ska komma, och från de sju andarna framför hans tron,
5 och från Jesus Kristus, Guds uthålliga och trovärdiga vittne. Han var den förste som uppstod från de döda för att aldrig mer dö igen. Han är mycket större än någon kung i hela världen. All äran tillhör honom, som alltid älskar oss och som har gjort oss fria från våra synder genom att offra sitt blod för oss.
6 Han har samlat oss i sitt rike och gjort oss till präster åt Gud, sin Far. Hans är äran för evigt. Han regerar i evighet! Amen.
7 Se! Han kommer, omgiven av moln, och alla människor ska se honom - ja, till och med de som har genomborrat honom, och alla folk ska gråta av sorg och rädsla när han kommer. Ja! Amen. Så ska det ske.
8 Jag är A och Ö, början och slutet på allting, säger Gud, som är Herren, den allsmäktige, som är och som var och som kommer igen!
37 På sista dagen, som var lövhyddefestens höjdpunkt, ropade Jesus till människoskarorna: Om någon är törstig så kom till mig och drick,
38 för Skriften säger att strömmar av levande vatten ska flyta fram från det innersta hos de människor som tror på mig.
39 Med levande vatten menade han den helige Ande som skulle ges till alla som trodde på honom. Men Anden hade ännu inte kommit, eftersom Jesus ännu inte hade återvänt till himlens härlighet.
40 När folket hörde honom säga detta ropade några av dem: Den här mannen måste vara profeten som ska komma före Messias.
41-42 Andra sa: Han är Messias. En tredje grupp sa: Nej, det kan inte vara han, för han kommer ju från Galileen? Skrifterna säger klart att Messias ska härstamma från Davids kungliga släkt i Betlehem, staden där David bodde.
43 Människorna hade alltså delade meningar om honom,
44 och en del skulle gärna ha sett att han arresterats, men ingen rörde honom.
45 Tempelpolisen, som hade skickats ut för att gripa honom, återvände till översteprästerna och fariseerna med oförrättat ärende. Varför tog ni honom inte? frågade de.
46 Det finns ingen som talar som han, ursäktade de sig. Vi har aldrig hört något liknande!
47 Har ni också blivit vilseledda? hånade fariseerna dem.
48 Finns det en enda av oss judiska ledare eller fariseer som tror att han är Messias?
49 Att hela folkhopen gör det, det är klart, men vad vet de om saken? I vilket fall som helst vilar förbannelse över dem.
50 Då sa Nikodemos (Kommer du ihåg honom? Han var den judiske ledare, som kom i hemlighet för att tala med Jesus):
51 Är det lagligt att förklara en människa skyldig innan det har hållits rättegång?
52 De svarade: Är du också en galilé? Sök i Skrifterna så ska du få se att ingen profet kommer från Galileen.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®