Book of Common Prayer
Herren är hela världens Herre
97 Bara Herren är kung! Låt hela jorden brista ut i jubel! Också de många öarna långt borta ska glädja sig.
2 Moln och mörker omger honom. Han regerar med rättfärdighet och rättvisa.
3 Eld går ut från honom och bränner upp alla hans fiender.
4 Hans blixtar lyser upp hela världen. Jorden ser det och darrar.
5 Bergen smälter som vax inför hela världens Herre.
6 Himlarna vittnar om hans rättfärdighet. Ja, alla folk ser hans makt och härlighet.
7 Låt alla dem som tillber dessa värdelösa avgudar, och också skryter med det, stå där med sin skam, för alla andra gudar måste böja sig inför honom!
8-9 Glädje råder på berget Sion, och människorna i Juda städer jublar inför dig, för du dömer med rättvisa. De är glada för att du regerar över hela jorden och att du är större och mäktigare än alla andra gudar.
10 Herren älskar dem som hatar ondskan. Han räddar sitt folk undan det onda.
11 Han sprider ljus och glädje över de gudfruktigas liv.
12 Därför har de orsak att vara glada i Herren och tacka hans heliga namn.
Tillbe Gud den helige!
99 Herren är kung! Folken bävar! Han har sin tron på keruberna, och därför darrar hela jorden.
2 Herren sitter på tronen i Jerusalem. Bara han har makt över jordens alla folk.
3 Och alla prisar hans storhet och hans heliga namn.
4 Du store kung, som älskar rättvisa, du är ärlig i allt vad du gör, och därför har du infört lag och ordning i Israel.
5 Lova Herren, vår Gud, fall ner och tillbe honom framför tronen.
6 När Mose och Aron, som var hans präster, och Samuel, en av hans många profeter, ropade till honom om hjälp, svarade han dem.
7 Han talade till dem från ett moln, och de följde de instruktioner han gav dem.
8 Herre, vår Gud, du svarade ditt folk och förlät dem deras synder. Men du var också en Gud som straffade dem när de handlade fel.
9 Lova Herren, vår Gud! Be till honom på hans heliga berg i Jerusalem! Herren, vår Gud, är helig.
En jublande lovsång
100 Jubla, ja, jubla inför Herren alla folk i hela världen!
2 Tjäna honom med glädje! Sjung och ropa av fröjd, när du kommer inför honom!
3 Försök att förstå vad det betyder att Herren är Gud! Han har skapat oss, och gjort oss till sitt folk. Han vårdar sig om oss som en herde vårdar sig om sina får.
4 Gå in genom tempelportarna med tacksamhet. Gå in på hans förgårdar med lovsång. Tacka honom och välsigna hans namn.
5 Herren är alltid kärleksfull och god. Och mot varje generation är han trofast.
Gud är allas domare
94 Herre, min Gud, hämnden tillhör dig. Uppenbara dig i din härlighet!
2 Res dig, du som dömer hela världen. Ge de stolta det straff de förtjänar.
3 Herre, hur länge ska de onda få triumfera och vara glada?
4 Lyssna på deras fräckheter! Hör, hur dessa onda män skryter!
5 Se, hur de förtrycker ditt folk, Herre, och hur de plågar dem du älskar.
6 Brutalt mördar de änkor och främlingar, ja, till och med föräldralösa barn.
7 Herren ser det inte, säger de, våra förfäders Gud märker det inte.
8-9 Era dumhuvuden! När ska ni ta ert förnuft till fånga? Är Gud, han som har gett människan ögon och öron, både döv och blind? Skulle han som straffar sitt folk, då inte straffa er också?
10 Han som vet allt - skulle han inte veta vad ni gör?
11 Herren vet hur begränsade och oförnuftiga människornas tankar är och genomskådar allt.
12-13 Därför tillrättavisar han oss och undervisar oss om sina lagar. Och när våra fiender hotar oss, så beskyddar han oss, för att till sist utplåna dem helt.
14 Herren kommer inte att överge sitt folk, för de tillhör honom.
15 Än en gång ska han döma med rättvisa, och alla som är uppriktiga ska rätta sig efter det och glädja sig.
16 Vem vill stå upp tillsammans med mig mot de onda människorna? Vem vill försvara mig?
17 Jag skulle ha varit död om du, Herre, inte hade hjälpt mig.
18 Ofta ropade jag: Nu är allt slut, och i din kärlek hjälpte du mig, Herre.
19 När tvivel fyller mitt sinne och när mitt hjärta är oroligt, lugnar du mig och ger mig nytt hopp.
20 Du har väl ingenting att göra med korrumperade domare som tar emot mutor och sätter sig över lagen och låter orätt bli rätt?
21-22 Tål du verkligen att se dessa som dömer de oskyldiga till döden? Nej! Herren, min Gud, är min borg, en stark klippa. Hos honom kan jag gömma mig.
23 De ogudaktiga människornas synder ska slå tillbaka mot dem själva som en bumerang, och Herren, vår Gud, ska förgöra dem.
Lova Herren och lyssna till vad han sagt
95 Kom, låt oss sjunga högt till Herrens ära! Stäm upp en glädjefull lovsång till vår mäktige räddare!
2 Kom till honom fyllda av tacksamhet! Låt oss sjunga lovsånger till honom,
3 för Herren är den störste bland alla gudar.
4 De djupaste dalar och de högsta berg, håller han i sin hand. Allt är hans.
5 Han skapade havet och hans händer har format landet. De är också hans.
6 Kom, knäböj inför Herren, vår skapare,
7 för han är vår Gud! Vi är hans får och han är vår herde. O, att du idag bara ville lyssna till honom när han kallar på dig, och komma till honom!
8 Förhärda inte era hjärtan, som Israel gjorde i öknen vid Meriba och Massa.
9 Där tvivlade era förfäder på Gud, fast de hade sett så många av hans under. De prövade hans tålamod hårt.
10 I fyrtio år såg jag på dem med avsmak, säger Herren Gud. De var ett folk vars hjärtan och tankar var långt borta ifrån mig. De vägrade att följa mina lagar.
11 Därför svor jag i min vrede att de aldrig skulle få komma in i det utlovade landet, till den viloplats som jag hade förberett åt dem.
Habackuks bön
3 Detta är den lovsång Habackuk sjöng för Herren:
2 Herre, nu har jag hört vad du har talat och vad du kan göra, och jag är fruktansvärt rädd. Hjälp oss igen i vår djupa nöd, på samma sätt som du gjort under de år som ligger bakom. Visa oss din makt och rädda oss! Bevisa barmhärtighet mitt i din vrede!
3 Jag såg Gud komma genom öknarna från berget Sinai. Hans majestät och härlighet fyllde både himmel och jord med lovsång och ära!
4 Från hans händer strålade bländande ljus, och där var hans makt gömd.
5 Pest och farsot gick framför honom, och plåga följde i hans spår.
6 Han stannade för ett ögonblick och betraktade jorden. Sedan fick han folken att darra, bergen att falla samman och höjderna att jämnas med marken. Hans makt är alltid densamma!
7 Jag såg Kusans och Midjans folk i dödsfruktan.
8-9 Var det i vrede, Herre, som du ändrade flodernas lopp och delade havet? Var du missnöjd med dem? Nej, det var du som sände din hjälp till deras räddning! Alla kunde se din makt! Då sprang källor upp ur jorden på din befallning!
10 Bergen såg detta och bävade. Vattnet forsade fram. De mäktiga djupen ropade högt.
11 Solen och månen stannade upp, bländade av glansen från dina pilar och spjut.
12 Du gick fram över jorden i ilska och trampade ner folken i vrede.
13 Du gick ut för att rädda ditt utvalda folk. Du krossade den ogudaktiges huvud och klädde av honom naken.
14 Med deras egna vapen förgjorde du dem som svepte fram som en virvelvind och trodde att Israel var ett lätt byte.
15 Du for fram på dina hästar över havet och de höga vågorna.
16 Jag bävar, när jag hör allt detta. Mina läppar darrar av skräck. Benen viker sig under mig, och jag skakar av rädsla. Med tålamod ska jag vänta på den svåra dag som kommer över det folk som anfaller oss.
17 Jag ska glädja mig även om fikonträdet inte blommar, vingården saknar frukt, olivskörden slår fel och fälten ligger öde, även om hjordarna dör på fälten och boskapens bås är tomma.
18 Jag ska glädja mig i min frälsnings Gud.
Tänk på vad du säger
1-2 Kära bröder, inte många av er bör bli lärare. Vi gör alla misstag, och när de görs av en lärare, som ju bör veta bättre, blir straffet desto hårdare.Om någon kan behärska sin tunga, så visar det att han har fullständig kontroll över sig själv på alla andra områden.
3 Vi kan få en häst att vända och gå dit vi vill genom ett litet betsel i hans mun.
4 Och ett litet roder kan styra fartyget precis dit styrmannen önskar, även om vindarna är starka.
5 Tungan är inte stor, men tänk vilken fruktansvärd skada den kan åstadkomma! En stor skog kan bli övertänd av en enda liten gnista.
6 Och tungan är en eldslåga. Den är fylld av ondska och den förgiftar varje del av kroppen. Tungan tänds av helvetet självt och kan förvandla våra liv till en flammande eld som vållar förstörelse och olycka.
7 Människor har tämjt, eller kan tämja, alla slags däggdjur och fåglar, ormar och fiskar.
8 Men ingen människa kan tämja tungan. Den är alltid beredd att sprida sitt dödliga gift.
9 Ena stunden lovprisar den vår himmelske Far, och i nästa stund svär den ve och förbannelse över människor, som är skapade till Guds avbild.
10 Ur samma mun kommer det alltså både välsignelser och förbannelser. Kära bröder, det kan naturligtvis inte vara rätt!
11 Inte ger väl en källa först friskt vatten och sedan bittert vatten?
12 Inte kan man plocka oliver från ett fikonträd eller fikon från en vinstock? Nej, och inte heller kan en salt källa ge sött vatten.
Om tro och förlåtelse
17 Det kommer alltid att hända sådant som gör att folk förlorar tron, varnade Jesus en dag sina lärjungar. Det kan inte vara på annat sätt. Men stackars den människa som gör sig skyldig till det.
2-3 Det skulle vara mycket bättre för henne att bli kastad i havet med en tung sten om halsen, än att möta den dom som väntar dem som förför någon av dessa som tror på mig med ett barns förtroende. Jag varnar er!Om din bror har syndat så tillrättavisa honom och förlåt honom om han sörjer över sin synd.
4 Även om han syndar mot dig sju gånger om dagen och varje gång ångrar sig och ber om förlåtelse, så ska du förlåta honom.
5 En dag sa lärjungarna till Herren: Vi behöver mer tro. Tala om för oss hur vi ska få det.
6 Mer tro, svarade Jesus. Om ni bara hade tro som ett litet senapsfrö, så skulle den vara tillräckligt stor för att rycka upp mullbärsträdet där borta med rötterna och kasta det i havet. Det skulle genast lyda er befallning.
7-9 Föreställ er att någon av er har en tjänare som kommer hem efter att ha plöjt eller efter att ha vallat får. Säger han då till tjänaren: 'Kom och sätt dig här vid bordet. Nu ska jag se till att du får något att äta.' Nej han säger: 'Klä om dig och gör i ordning kvällsmaten åt mig, och ställ den på bordet. Sedan, när jag har ätit, kan du själv äta och dricka.' Kan tjänaren vänta sig ett särskilt tack för det? Sist och slutligen har han ju bara gjort det som tillhör hans arbetsuppgifter.
10 Detsamma gäller er. När ni gjort allt jag befallt er ska ni säga: Vi är bara vanliga tjänare, och vi har bara gjort vad man kan förvänta sig av oss.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®