Book of Common Prayer
Gud och hans folk
105 Tacka Herren för allt gott han gör. Tala om det för alla folk.
2 Sjung lovsånger om honom och berätta om hans under.
3 Gläd er i Herren, ni som tillhör honom. Gläd er!
4 Vänd er till honom och räkna med hans kraft. Var uthålliga!
5-6 Tänk på vad han i sin makt har gjort för oss, som är ättlingar till hans tjänare Abraham, till Jakob, hans utvalde. Kom ihåg hur han dömde våra fiender. Han är Herren, vår Gud.
7 Överallt i hela världen är det han som har sista ordet.
8-9 Skulle tusen generationer komma och gå, så skulle han ändå aldrig glömma sitt löfte, det förbund som han slöt redan med Abraham och Isak,
10-11 och som han bekräftade med Jakob. Och detta är mitt förbund med Israels folk som kommer att vara för alltid: Jag ska ge er Kanaans land till att vara er egendom.
12 Han lovade detta medan de ännu var mycket få till antalet, och alltjämt levde som främlingar i Kanaan.
13 De var på den tiden spridda bland andra folk och vandrade från rike till rike.
14 Men Gud tillät inte någon att förtrycka dem, och han utplånade många kungar som försökte anfalla dem!
15 Rör inte mina utvalda, skada inte mina profeter, varnade han.
16 Han sände hungersnöd över Kanaans land och förråden av säd och bröd tog snabbt slut.
17 Men Gud hade redan i förväg sänt Josef till Egypten, dit han såldes som slav.
18 I fängelset satte man bojor på hans fötter och en järnring runt hans hals.
19 Där fick han sitta tills den dag han uttydde sina medfångars drömmar, och allt det som han sagt inträffade. Guds ord gav honom rätt.
20 Då sände kungen äntligen bud efter honom och befriade honom.
21 Josef utnämndes till regeringschef och fick också förvalta kungens hela förmögenhet.
22 Alla höga tjänstemän var underställda honom och kungens rådgivare fick lära sig vishet av honom.
23 Sedan kom Jakob till Egypten och bodde där tillsammans med sina söner.
24 Under åren som följde förökade Gud sitt folk, ja, tills de slutligen blev mäktigare än sina fiender.
25 Därefter såg Gud till så att egyptierna började hata israeliterna och behandla dem illa.
26 Då sände Gud sina tjänare Mose och Aron,
27 för att de skulle utföra under och tecken i hela Egypten.
28 De gjorde som Gud befallt, och han lät ett tjockt mörker breda ut sig över hela landet.
29 Han förvandlade vattnet i deras floder till blod och förgiftade alla fiskar.
30 Därefter översvämmades landet av grodor, ja, till och med i kungens privata palats trängde grodorna in.
31 Och då Gud talade genom Mose, drog svärmar av flugor och andra insekter fram över hela landet,
32 och när egyptierna väntade på regn sände Gud hagel, och blixtar som plågade folket.
33 Deras vinträd och fikonträd förstördes, och alla träd vräktes omkull och låg kringspridda på marken.
34 På Guds befallning kom gräshoppssvärmar och
35 åt upp allt grönt och förstörde skörden.
36 Slutligen dödade Herren den äldste sonen i varje egyptiskt hem.
37 Sedan ledde han sitt folk tryggt ut ur Egypten och de förde med sig mängder av silver och guld, och det fanns inte en enda en bland dem som var sjuk, utan alla var friska.
38 Egyptierna var rädda för dem och var glada när de lämnade landet.
39 För att skydda dem från den heta solen satte Gud ett moln över sitt folk, och han gav dem en eldpelare om natten för att de skulle få ljus.
40 De bad om kött, och han sände fåglar in i deras läger. Och han lät dem äta manna, brödet från himlen, för att de skulle bli mätta.
41 Han öppnade en klippa, och vattnet forsade fram. Det flöt som en flod genom det torra, ödsliga landet -
42 för Gud håller sitt ord, och han kom ihåg sina heliga löften till sin tjänare Abraham.
43 På så sätt ledde han under sång och jubel sina utvalda in i det utlovade landet.
44 Han gav dem det land som tillhört andra folk. De fick skörda och äta vad andra hade planterat.
45 Alla dessa under lät han sitt folk uppleva för att de skulle lyda honom och hålla hans bud. Halleluja!
8 Slå larm! Varna med trumpetstötar i Gibea, Rama och Bet-Aven! Bäva du Benjamins land!
9 Lyssna Israel: När straffets dag kommer ska ditt land jämnas med marken!
10 Ledarna i Juda är bedragare. Därför ska min vrede drabba dem som en flodvåg,
11 och Israel ska krossas som straff för sitt avguderi. Jag har blivit som ett infekterat sår för Israel, och
12 jag ska bryta ner Judas kraft som benröta försvagar benen i kroppen.
13 När Israel och Juda ser hur sjuka de är ska Israel vända sig till den mäktige kungen i Assyrien, men han ska inte kunna ge dem någon hjälp.
14 Jag ska slita sönder Israel och Juda som ett lejon sitt byte. Jag ska föra dem långt bort, bortom varje hopp om räddning.
15 Jag ska överge dem och återvända hem tills de inser sin skuld och söker upp mig igen för att få hjälp. Jag vet att så snart det blir besvärligheter, kommer de att söka upp mig.
6 Kom, låt oss nu vända tillbaka till Herren. Det är han som har slagit oss, nu får han läka våra sår.
2 På några få dagar kan han resa oss upp igen på våra fötter, och sedan ska vi leva i hans närhet!
3 Låt oss sträva efter att lära känna Herren, så ska han komma till oss, lika visst som det blir en ny dag i morgon och lika säkert som att det regnar på våren.
Herren söker Israels kärlek
4 Israel och Juda, vad ska jag göra med er? Er kärlek blåser ju bort lika snabbt som morgonens moln och försvinner som daggen i gräset.
5 Jag sände mina profeter för att varna er för domen. Jag har slagit er med mina ord och hotat er med döden. Plötsligt och utan förvarning ska min dom drabba er, lika säkert som att natt följer på dag.
6 Jag vill ha er kärlek, inte era offer. Jag vill att ni ska tro på mig.
Paulus arresteras i templet
26-27 Paulus gick med på detta, och nästa dag gick han med männen till templet för att vara med vid ceremonierna och ge sitt löfte att bära fram ett offer sju dagar senare tillsammans med de andra.De sju dagarna hade nästan gått när några judar från Turkiet fick se honom i templet och hetsade upp en folkmassa mot honom. De grep honom och
28 skrek: Israeliter! Hjälp oss! Det här är den man, som i hela världen hetsar upp vårt folk så att de bryter de judiska lagarna. Han talar till och med mot templet och kränker templets helighet genom att ta med sig dem som inte är judar hit.
29 Tidigare samma dag hade de nämligen sett honom nere i staden tillsammans med Trofimos, en man från Efesos, och de antog att Paulus hade tagit honom med sig till templet.
30 Hela stadens befolkning blev upprörd när de hörde detta, och snart var ett stort upplopp igång. Paulus släpades ut ur templet, och portarna stängdes omedelbart bakom honom.
31 Där tänkte man döda honom, men kommendanten vid den romerska garnisonen fick veta att hela Jerusalem var i uppror.
32 Han gav snabbt order till sina soldater och officerare att rycka ut och rusade själv ut bland folkmassorna. När hopen såg trupperna komma slutade de att slå Paulus.
33 Befälhavaren arresterade honom och gav order om att han skulle bindas med dubbla kedjor. Sedan frågade han folkhopen vem Paulus var, och vad han hade gjort.
34 I förvirringen och larmet kunde han inte få klarhet i vad folk ropade i munnen på varandra. Därför befallde han att Paulus skulle tas med till militärkasernen.
35 När de kom fram till trappan, blev folkmassan så våldsam att soldaterna måste lyfta upp Paulus på sina axlar för att skydda honom.
36 Folket tryckte på bakifrån och ropade: Bort med honom, bort med honom!
Lärjungarna plockar vete på sabbatsdagen
6 En sabbatsdag, när Jesus och hans lärjungar gick genom några sädesfält, ryckte lärjungarna av ax som de gnuggade mellan händerna för att kunna äta vetekornen.
2 Men ett par fariseer som såg det sa: Det där är olagligt! Dina lärjungar rycker av ax. De bryter mot den judiska lagen, eftersom det är förbjudet att skörda på sabbaten.
3 Då svarade Jesus dem: Läser ni inte Skriften? Har ni aldrig hört vad kung David gjorde när han och hans män blev hungriga?
4 Han gick in i templet och tog skådebröden, de speciella bröd som placerats inför Herren, och åt av dem, trots att det var olagligt. Och han delade också med sig till de andra.
5 Och Jesus tillade: Jag är herre till och med över sabbaten.
Jesus botar en man med vanställd hand på sabbatsdagen
6 En annan sabbatsdag undervisade han i synagogan. Då satt en man där med en missbildad högerhand.
7 Laglärarna och fariseerna iakttog Jesus noga för att se om han skulle bota mannen, för de var ivriga att komma på något att anklaga honom för.
8 Men han förstod precis vad de tänkte! Och han sa till mannen med den missbildade handen: Kom och ställ dig här så alla kan se dig. Mannen gjorde som Jesus sa till honom.
9 Sedan vände Jesus sig till fariseerna och laglärarna och sa: Jag vill fråga er något. Vad är rätt att göra på sabbaten, det som är gott eller det som är ont? Att rädda liv eller utsläcka liv?
10 Han såg på dem en efter en och sa sedan till mannen: Sträck fram handen. Och när han gjorde det blev den normal igen.
11 Då blev Jesu fiender rasande och började prata med varandra om hur de skulle kunna röja honom ur vägen.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®