Book of Common Prayer
Visa din makt och härlighet
1-2 Israels herde, du som leder Israel som en herde leder sin hjord! Gud, som tronar över keruberna, lyssna när jag ber! Visa din makt och härlighet!
3 Låt Efraim, Benjamin och Manasse se att du reser dig och räddar oss med din kraft.
4 Upprätta oss, o Gud! Se på oss i glädje och kärlek så att vi blir räddade!
5 Herre, du som är Gud över himmel och jord, hur länge ska du vara förargad på oss och förkasta våra böner?
6 Sorg och tårar har varit vår enda föda.
7 Du har gjort oss till åtlöje bland de folk som bor runt omkring oss. De skrattar åt oss.
8 Upprätta oss, o Gud. Se på oss i glädje och kärlek. Bara då blir vi räddade.
9 Du förde oss ut ur Egypten, som om vi hade varit en ömtålig vinstock, och du planterade oss på nytt i ett land från vilket du drivit bort alla främmande folk.
10 Du beredde marken och odlade den. Där slog vi rot och bredde ut oss.
11 Bergen täcktes med vår skugga. Vi var som stora cederträd,
12 som var utspridda över hela landet ända från Medelhavet till floden Eufrat.
13 Men nu har du brutit ner våra murar och lämnat oss utan skydd. Vem som helst som kommer förbi kan plundra oss.
14 Vildsvin från skogarna trampar ner våra marker, och vilda djur roffar åt sig mat från oss.
15 Kom tillbaka och välsigna oss, Gud, du som är Gud över himmel och jord. Se ner från himlen och ta hand om ditt vinträd!
16 Skydda vad du har planterat, denne son som du själv har fostrat.
17 Våra fiender har huggit ner oss och satt eld på oss, men de ska förgås när de ser ditt ansikte!
18 Styrk det folk som du har utvalt och som växt sig starkt hos dig.
19 Då ska vi aldrig mer överge dig! Håll oss vid liv så att vi alltid kan lova dig.
20 Upprätta oss, o Gud, du som är Gud över himmel och jord! Se på oss i glädje och kärlek. Bara då kan vi bli räddade.
Gud, du har väl inte övergett mig
1-2 Jag ropar till Herren. Jag ropar till honom så högt jag kan, för att han ska lyssna!
3 Jag har ångest och ser ingen utväg mer. Till och med om nätterna ber jag och sträcker mina händer mot himlen. Det finns ingen tröst för mig.
4 När jag tänker på Gud suckar jag, och när jag ser hur jag har det så förlorar jag allt mod.
5 Han håller mig vaken, och i min oro kan jag inte få fram ett ord mer.
6 Jag kan inte låta bli att tänka på hur det var förr,
7 på den tiden då vi spelade och sjöng glada sånger till långt in på nätterna. Jag tänker på detta och funderar över skillnaden mellan då och nu.
8 Har Herren övergett mig? Ska han aldrig mer hjälpa mig?
9 Är hans kärlek borta för alltid? Har han svikit sitt löfte?
10 Har han glömt bort att visa mig sin nåd? Har han i vrede slagit igen dörren framför den han älskar?
11 Jag sa: Det som gör mig mest ont är att Guds kärlek och välsignelse inte är som förr.
12 Jag kommer ihåg alla hans stora under.
13 Dessa underbara gärningar är jämt och ständigt i mina tankar. Jag kan inte låta bli att tänka på dem.
14 Gud, allt vad du gör är heligt. Var finns det någon annan gud så mäktig som du?
15 Du är en Gud som gör under! Du visar fortfarande din stora makt.
16 Med din styrka räddade du ditt folk och du ledde Jakobs och Josefs söner ut ur Egypten.
17 När Röda havet såg dig, fylldes det av skräck! Det bävade ända ner i djupet!
18 Från molnen öste regnet ner och åskan mullrade i skyn och blixtarna flammade.
19 Ja, din stämma hördes i stormen. Bländande blixtar lyste upp världen! Jorden skakade och bävade.
20 Du banade en väg rakt genom havet. Vi kunde inte se dina fotsteg, och vi visste inte att vägen fanns där!
21 Men du ledde ditt folk som en fårhjord, med Mose och Aron som herdar.
Guds fiender har ödelagt landet
79 Gud, främmande folk har angripit det land som du har gett oss. Ditt tempel är nersmutsat, och Jerusalem ligger i ruiner.
2 Ditt folk har blivit besegrat och fåglar och vilda djur äter nu upp deras kroppar.
3 Fienden har dödat hela Jerusalems befolkning. De ställde till med ett fruktansvärt blodbad. Ingen enda finns kvar för att begrava de döda,
4 och alla folk runt omkring oss hånskrattar åt oss och spottar oss i ansiktet.
5 Herre, hur länge ska du vara vred på oss? Kommer din vrede att brinna som en eld tills allt hopp är ute?
6 Ös ut din vrede över alla gudlösa folk, men inte över oss! Låt den drabba riken som vägrar att be till dig och som inte ropar på ditt namn!
7 De har fått ditt folk Israel på fall och ödelagt landet.
8 Varför ska vi bli straffade för våra förfäders synder? Låt i stället din kärlek fylla våra behov.
9 Hjälp oss, vår frälsnings Gud! Hjälp oss för ditt namns skull. Fräls oss och förlåt oss våra synder!
10 Varför ska främmande folk få hånskratta och säga: Var är er Gud? Nej, låt alla få se hur du hämnas dina fiender för ditt folks blod!
11 Lyssna till fångarnas och de dödsdömdas stönande! Visa din makt genom att rädda dem.
12 Herre, låt dem få sjufalt igen, dessa folk som hånar dig!
13 Då kommer vi, som är ditt folk och får i din hjord, att tacka dig i evighet. Och från generation till generation ska vi prisa din storhet!
Svärmar av gräshoppor
1 Detta budskap kom från Herren till Joel, Petuels son:
2 Lyssna, ni äldste i Israel! Alla i landet ska höra upp! Under hela er livstid, ja, inte ens i ert folks hela historia, har ni hört talas om något sådant som jag nu ska berätta för er.
3 Under de år som kommer ska ni berätta om denna fruktansvärda händelse för era barn och låta generation efter generation få höra om den.
4 Gräshoppor i stora svärmar ska komma över ert land och drabba er i våg efter våg. Om något lämnats kvar efter ett angrepp kommer det att bli uppätet i nästa!
5 Vakna upp och gråt, ni som är druckna, för alla era druvor är förstörda och allt vin är borta.
6 En stor gräshoppsarmé, en fruktansvärd armé med tänder skarpa som lejonens och så stor att ingen kan räkna den utbreder sig över landet.
7 De har förstört mina vingårdar och skalat barken av fikonträden och lämnat stammar och grenar vita och nakna.
8 Gråt och klaga, som en ung flicka när hennes fästman har dött.
9 Nu är det slut med offren, varken spisoffer eller drickoffer bärs längre fram i Herrens tempel. Hör hur Herrens tjänare ropar och klagar!
10 Fälten står tomma. Överallt är det torka, och all skörd slår fel. Säden, vinet och oljan är slut.
11 Jordbrukarna står där skakade och bedrövade, och de som arbetar i vingårdarna gråter. De gråter över att vetet och kornet har dött på fälten.
12 Vingårdarna torkar bort och fikonträden dör. Granatäpplen, äpplen och annan frukt skrumpnar på träden, och all glädje har försvunnit med dem.
Uppmaning till omvändelse
13 Klä er i sorgdräkt, ni präster! Ni Guds tjänare, sätt er framför era altaren och gråt natten igenom!
15 Och så ska affärsmännen, som har blivit rika genom att sälja detta till henne, stå där på avstånd och gråta och ropa:
16 'Ack, den stora staden som var så vacker, klädd i finaste purpur och scharlakansrött linne, smyckad med guld och dyrbara stenar och pärlor.
17 I ett enda ögonblick blev all rikedom förstörd!'Och alla skeppsredare och kaptener och styrmän på handelsfartygen och deras besättningar ska stå på långt avstånd,
18 och de ska gråta när de ser röken stiga upp och säga: 'Var i världen fanns det en stad som denna?'
19 Och de ska klaga och klä sig i svart och säga: 'Stackars stad, du som gjorde oss alla rika med dina enorma tillgångar. Nu har allt försvunnit på bara en enda timme...'
20 Men du, himmel, gläd dig över hennes öde! Och ni, Guds barn och profeter och apostlar, gläd er, för äntligen har Gud dömt henne för vad hon gjort mot er.
21 Sedan lyfte en väldig ängel upp en sten, stor som en kvarnsten, och kastade den i havet och ropade: Babylon, den stora staden, ska kastas bort och försvinna i evighet på samma sätt som jag har kastat bort den här stenen.
22 Aldrig mer kommer ljudet av musik att höras från dig. Harpor, flöjter och trumpeter har tystnat. Inga hantverkare av något slag kommer att finnas där. Och ingen ska längre mala någon säd.
23 Dina nätter ska bli kolsvarta, man kommer inte längre att kunna se en enda lampa i dina fönster. Inte heller kommer glada bröllopsklockor, eller lyckliga röster från brud och brudgum att höras. Dina köpmän var välkända i hela världen, och du lurade alla länder med dina trollkonster.
24 Och du är skyldig till att profeter och helgon blivit dödade, ja, till blodet av alla dem som blivit mördade här på jorden.
12 Sedan vände han sig till värden och sa: När du bjuder till fest, så bjud inte dina vänner eller bröder eller släktingar eller rika grannar för de kommer att bjuda igen.
13 Bjud i stället fattiga och handikappade, lama och blinda.
14 Vid de gudfruktigas uppståndelse ska Gud belöna dig för att du bjöd dem som inte kunde bjuda tillbaka.
Liknelsen om den stora festen
15 En man som satt vid bordet och hörde detta utropade: Vilken förmån det måste vara att komma till festen i Guds rike!
16 Jesus svarade då med att berätta denna liknelse: En man ordnade en stor fest och skickade ut många inbjudningskort.
17 När allt var färdigt sände han iväg sin tjänare till de inbjudna för att säga att det var dags för dem att komma.
18 Men alla kom med ursäkter. En sa: 'Jag har just köpt en åker och måste gå och inspektera den. Förlåt att jag inte kan komma!'
19 En annan sa: 'Det går tyvärr inte. Jag har just köpt fem par oxar och vill se vad de duger till.'
20 En tredje bad om ursäkt och sa: 'Jag har just gift mig. Du förstår säkert att jag inte kan komma.'
21 Tjänaren återvände och berättade vad de hade sagt. Då blev hans arbetsgivare arg och befallde honom att genast gå ut på alla gator och gränder i hela staden och hämta tiggare och handikappade, lama och blinda.
22 Och när han hade gjort det fanns det fortfarande platser över i festsalen.
23 Då sa mannen till sin tjänare: 'Gå ut på vägar och stigar överallt och uppmana alla att komma så att huset blir fullt.
24 Och ingen av dem jag bjöd först kommer att få ens den minsta smakbit av allt jag gjort i ordning.'
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®