Book of Common Prayer
Omgiven av lögnare
120 I mina svårigheter ropade jag till Gud om hjälp, och han hjälpte mig!
2 Herre, befria mig från alla lögnare och bedragare!
3 Ni lögnare, hur tror ni att ni ska kunna undgå Guds straff?
4 Nej, han ska straffa er med skarpa pilar och bränna er med glödande kol.
5-6 Att bo bland er är värre än att bo bland Meseks och Kedars folk. Alltför länge har jag bott bland folk som hatar fred.
7 Jag, däremot älskar freden, men så fort jag talar om den börjar ni strida.
Herren beskyddar oss
121 Jag ser upp mot bergen. Kan jag vänta mig någon hjälp därifrån?
2 Min hjälp kommer ifrån Herren, som har skapat himmel och jord.
3-4 Han kommer aldrig att tillåta att du snavar och faller, för han vakar alltid över dig. Ja, han som bevarar Israel sover aldrig.
5 Herren bryr sig om dig. Han står vid din sida för att försvara dig.
6 Solen ska inte skada dig om dagen, inte heller månen om natten.
7 Han bevarar dig från allt ont och räddar ditt liv.
8 Han vakar över dig när du kommer och när du går. Ja, han ska bevara dig för evigt.
Fred för Jerusalem
122 Jag blev glad när man sa till mig: Kom, så går vi till Herrens tempel.
2 Och nu är vi här. Vi har gått in genom Jerusalems portar.
3 Jerusalem, du sköna, nyuppförda stad.
4 Hela Israel, ja, hela Herrens folk, har kommit för att tillbe som lagen säger, för att tacka och för att prisa Herren.
5 Jerusalem, över dig regerar Davids kungahus.
6 Be om fred för Jerusalem! Låt det gå väl för alla som älskar dig.
7 Innanför dina murar ska friden härska och tryggheten ska finnas i dina palats.
8 Jag ber om detta för alla mina bröders skull och för alla mina vänner som bor där.
9 Må det också bli fred för Herrens tempels skull!
En bön om barmhärtighet
123 Gud, jag lyfter min blick upp till dig, till dig som sitter på tronen i himlen.
2 På samma sätt som en tjänare förväntansfullt ser sin herre, eller som en slavflicka betraktar sin husfru och lägger märke till minsta vink, så ser vi på dig, vår Gud.
3-4 Visa oss barmhärtighet, Herre, visa oss barmhärtighet! Vi har mött tillräckligt med förakt och hån från de rika och självsäkra.
Vi är fria!
124 Om Herren inte hade stått på vår sida - det kan hela Israel intyga - om Herren inte hade stått på vår sida,
2-3 då skulle våra fiender ha svalt oss levande och utplånat oss i sin ilska.
4-5 Vatten skulle ha övertäckt oss och dragit ner oss i djupen.
6 Välsignad vare Herren, som inte har låtit dem slita oss i stycken.
7 Vi har flytt för livet, som fåglar från jägarens snara. Men snaran har gått sönder, och vi är fria!
8 Vår hjälp kommer från Herren, som har skapat himmel och jord.
Herren beskyddar sitt folk
125 De som litar på Herren står fasta som berget Sion och kan aldrig rubbas.
2 Liksom bergen omger och skyddar Jerusalem, så omsluter och beskyddar Herren sitt folk.
3 Ogudaktiga härskare ska inte längre regera över vårt land, det land som Gud gav till våra förfäder. Då kunde det gå så illa att de lockade de rättfärdiga till att göra det som är orätt.
4 Herre, gör gott mot dem som är goda, mot alla som är uppriktiga och ärliga.
5 Men de som viker av från den rätta vägen ska du förgöra tillsammans med alla andra förbrytare. Låt Israel få leva i stillhet och fred!
Herren befriade oss
126 När Herren förde oss tillbaka till Jerusalem efter fångenskapen, var det som en dröm!
2 Vi skrattade högt och sjöng av glädje! Till och med andra folk, som inte kände Gud, måste säga: Allt vad Herren gjort för dem är stort och väldigt!
3 Ja, det är verkligen sant! Vi var utom oss av glädje.
4 Herre, åt vår dystra tillvaro gav du mening, på samma sätt som du fyller de uttorkade bäckarna med vatten!
5 De som sår med tårar ska få skörda med glädje.
6 Ja, de går gråtande ut med säden de ska så, men när de kommer tillbaka, jublar de över den stora skörd de fått.
Herren välsignar alla
127 Om inte Herren bygger huset, är byggnadsarbetarnas möda till ingen nytta. Om inte Herren skyddar staden, står vaktposten förgäves på sin plats!
2 Det är meningslöst att släpa och slita från tidiga morgonen till sena kvällen, för Gud ger dem som älskar honom vad de behöver, också när de sover.
3 Också barn är en gåva från Gud. Med dem belönar han alla som älskar honom.
4 En ung mans söner är som skarpa pilar i händerna på en krigare.
5 Lycklig är den man som har sitt koger fyllt med sådana pilar. När fienderna anklagar honom och drar honom inför rätta står hans söner upp för honom.
De två herdarna
4 Då sa Herren, min Gud, till mig: Gå och ta tjänst som herde för en hjord med slaktfår.
5 Det ska vara en bild av hur mitt folk har blivit utnyttjat av andra. Den som köper och slaktar dem blir inte straffad. Den som säljer dem tackar Gud för den förtjänst han gör på dem. Inte ens deras herdar gör livet lättare för dem.
6 Jag ska inte låta någon av mitt folk komma undan, säger Herren. De ska hamna i klorna på sina egna onda ledare, och bli dödade av dem. De ska förvandla landet till en vildmark, och jag ska inte på något sätt hindra dem.
7 Jag skaffade mig två herdestavar. Den ena kallade jag Nåd och den andra Enhet, och jag tog hand om hjorden som jag hade blivit tillsagd.
8 Efter en månad hade jag blivit av med de tre onda herdarna. Men jag förlorade tålamodet med fåren och de i sin tur hatade mig.
9 Nu vill jag inte längre vara er herde, sa jag till dem. Gå under om ni vill, jag bryr mig inte om er. Fortsätt bara och fördärva er själva!
10 Sedan tog jag den stav som jag kallade Nåd och bröt av den, för att därmed visa att jag hade brutit förbundet med alla länder.
11 Detta blev alltså slutet på överenskommelsen. Några få förstod vad detta betydde och att Gud ville säga dem något.
12 Jag sa därför till ledarna: Om ni vill kan ni ge mig i lön vad ni anser att jag har förtjänat. Men gör det bara om ni vill.Då räknade de upp trettio silvermynt som lön åt mig.
13 Ta dem och ge dem till krukmakaren, sa Herren till mig. Detta visar hur lite de uppskattar dig!Jag tog alltså de trettio silvermynten och kastade dem i tempelkassan åt krukmakaren.
14 Sedan bröt jag sönder den andra staven, Enhet, för att visa att banden mellan Juda och Israel var brutna.
15 Herren sa sedan till mig att än en gång gå och skaffa mig arbete som herde. Den här gången skulle jag uppträda som en ansvarslös och dålig herde.
16 Det ska vara en bild av hur jag ska låta den här nationen få en herde som inte alls frågar efter dem som håller på att dö, inte söker efter dem som kommit bort, inte sköter om de skadade, inte ger de friska fåren bete och inte bär de lamm som inte kan gå själva, sa Herren till mig. I stället ska han äta köttet av de feta och till och med riva sönder klövarna på dem för att komma åt allt ätbart.
17 Ve en sådan värdelös herde som inte bryr sig om hjorden! Guds svärd ska hugga av hans arm och genomborra hans högra öga. Han ska bli försvarslös och tappa förståndet.
10 Gud har i sin godhet låtit mig bli en erfaren byggmästare. Jag har lagt grunden, och Apollos har byggt vidare på den. Men den som bygger måste tänka på hur han bygger.
11 För ingen kan någonsin lägga någon annan grund än den som redan finns - Jesus Kristus.
12 Men det finns olika slags material som man kan bygga med på den grunden. En del använder guld, silver och ädelsten, andra bygger med stickor och strån!
13 Men en dag ska det visa sig, vad för slags material var och en byggt med. På domens dag kommer nämligen vårt arbete att prövas i eld, så att alla kan se om det är av bestående värde eller inte.
14 Då kommer varje arbetare, som har byggt med rätt material och vars arbete fortfarande består, att få sin belöning.
15 Men om huset han byggt brinner ner, blir det en stor förlust för honom. Han själv kommer att bli räddad, men som en människa som räddas ur ett brinnande hus, utan att få något med sig.
16 Förstår ni inte att ni alla tillsammans är Guds hus och att Guds Ande bor bland er i sitt hus?
17 Om någon förstör Guds hus, kommer Gud att förgöra honom. För Guds hus är heligt och rent, och ni är detta hus.
18 Sluta lura er själva. Om ni tycker att ni är klokare än alla andra så är det lika bra att ni slutar att räkna med den kunskapen, så att ni kan lämna plats för den sanna visdomen från Gud.
19 För denna världens visdom är dårskap för Gud. Och det står i Jobs bok att Gud använder människans eget skarpsinne för att fånga henne. Hon snubblar över sin egen visdom och faller.
20 Och Psaltaren säger att Herren vet hur begränsade och oförnuftiga människornas tankar är, och han genomskådar allt.
21-23 Skryt därför inte över sådant som ni har lärt er av människor, för Gud har redan gett er allt det som betyder något. Han har gett er Paulus, Apollos och Petrus. Han har gett er livet, ja, till och med makt över döden. Han har gett er allt det närvarande och allt det som ska komma. Allt tillhör er, och ni tillhör Kristus, och Kristus tillhör Gud.
Jesus förutsäger för tredje gången hur han ska dö
31 Han samlade sedan de tolv omkring sig och sa till dem: Som ni vet är vi på väg till Jerusalem, och när vi kommer dit ska allt vad de gamla profeterna sagt om Människosonen slå in.
32 Man ska överlämna mig till romarna, och jag ska bli hånad och misshandlad, och man ska spotta på mig
33 och piska mig och slutligen döda mig. Men på den tredje dagen ska jag uppstå från de döda.
34 Men de förstod inte ett dugg vad han talade om, och de tyckte att han talade i gåtor.
Jesus botar från blindhet
35 När de närmade sig staden Jeriko satt en blind man vid vägen och tiggde,
36 och när han hörde att det var många människor som kom vägen fram, frågade han nyfiket vad som stod på.
37 Då han fick höra att det var Jesus från Nasaret som kom,
38 började han ropa: Jesus, Davids son, hjälp mig!
39 Folket som gick framför Jesus försökte tysta mannen, men han ropade bara högre: Davids son, hjälp mig!
40 När Jesus kom fram till platsen stannade han. Hämta den blinde mannen, sa han.
41 Sedan frågade Jesus mannen:Vad vill du att jag ska göra? Herre, bad mannen, jag vill få min syn tillbaka!
42 Då sa Jesus till honom: Du kan se! Din tro har botat dig.
43 Och med detsamma kunde mannen se, och han följde efter Jesus och prisade Gud. Och alla som såg det som hände tackade och lovprisade Gud.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®