Book of Common Prayer
Klagosång under landsflykten
137 Vid Babylons floder satt vi och grät och tänkte på Jerusalem.
2 I pilträdens grenar hade vi hängt upp våra harpor,
3-4 för hur skulle vi kunna spela och sjunga i ett främmande land? Ändå krävde dessa plågoandar som tagit oss tillfånga, att vi skulle sjunga Sions glada sånger för dem.
5-6 Om jag glömmer dig, Jerusalem, så låt min högra hand glömma hur man spelar harpa. Låt mig aldrig kunna sjunga mer, om jag inte älskar dig mer än något annat.
7 Herre, glöm inte bort vad dessa edomeer gjorde den dagen när Babylons arméer intog Jerusalem. Jämna den med marken, skrek de.
8 Babylon, du vidriga monster, du ska förstöras! Och lycklig är den som får ge igen för allt du gjort oss.
9 Ja, lycklig är den som tar dina spädbarn och krossar dem mot klipporna!
En bön om räddning och befrielse
144 Lovad vare Herren, som beskyddar mig! Han visar mig hur jag ska strida.
2 Han är alltid kärleksfull och god mot mig. Han är min trygghet och min befriare. Han har gjort mig till härskare över sitt folk.
3 Herre, vad är då en människa? Hur kommer det sig att du över huvud taget lägger märke till henne? Varför bekymrar du dig om henne?
4 Hennes liv är som en vindfläkt, och hennes dagar glider bort som skuggor.
5 Herre, dra undan himlen och stig ner till oss! Bergen ryker när du rör vid dem.
6 Herre, släpp loss blixtarna och skjut iväg pilarna så att dina fiender skingras.
7 Sträck ner din hand från himlen och rädda mig ur de djupa vattnen, ur mina fienders våld.
8 De ljuger alltid och kallar till och med lögnen för sanning!
9 För dig Gud vill jag sjunga en ny sång och spela på en harpa med tio strängar,
10 för du låter kungarna segra! Du är den som ska rädda din tjänare David från att dö för svärdet.
11 Fräls mig! Befria mig från dessa grymma fiender, dessa lögnare, dessa opålitliga människor.
12-15 Och så här vill jag beskriva ett verkligt lyckligt land, där Herren är Gud:När Gud ger oss seger och fred råder kan våra barn ostört växa upp.Våra söner blir stora och starka som träd.Våra döttrar blir slanka och sköna som pelarna i ett palats.Våra lador blir fyllda till brädden och vi har mer än vad vi behöver.Ute på våra marker får fåren tusentals med lamm,och oxarna är tungt lastade med spannmål.Då ska ingen mer jämra sig och klaga på gator och torg.Lyckligt är det folk som lever så.Ja, lyckliga är de människor vilkas Gud är Herren!
Glädje över vad Gud har skapat
1-2 Jag välsignar Herren! Herre, min Gud, av hela hjärtat prisar jag dig! Du är klädd i ära, majestät och ljus! Som en tältduk har du spänt upp himlen.
3 Över molnen har du gjort dig din boning. Ja, molnen är dina vagnar. Du rider på vindens vingar.
4 Du gör vindarna till dina budbärare och blixtarna till dina tjänare!
5 Du har lagt en fast grund för jorden så att den aldrig kan rubbas.
6 Du bredde ut haven som en klädnad över den, och vattenmassorna stod över bergstopparna.
7-8 Du talade, och vid ljudet av din röst samlade sig vattnet till stora hav. Bergen blev till, och dalarna fick de djup som du bestämde.
9 Du satte en gräns för haven, för att de aldrig mer skulle översvämma jorden.
10 Du lät källor springa fram i dalarna, och bäckar vällde fram från bergen,
11 bäckar som ger djuren vatten att dricka. Där släcker vildåsnorna sin törst,
12 och på stränderna bygger fåglarna sina bon. Deras sång hörs från trädens grenar.
13 Du sänder regn över bergen, och jorden mättas med dina goda gåvor.
14 Det späda gräset växer upp på din befallning och ger mat åt boskapen. Det finns fruktträd, grönsaker och säd!
15 Det finns vin som gör människan glad, olivolja som får hennes ansikte att skina och bröd som ger henne styrka.
16 Herren planterade cedrarna på Libanons berg, som nu är stora och grönskande.
17 På deras grenar bygger fåglarna sina nästen, medan storkarna håller till bland barrträden.
18 Högt uppe i bergen finns det betesmarker för vildgetterna, och klippgrävlingarna finner skydd bland klipporna.
19 Du har skapat månen för att bestämma månadernas längd och solen vet timmen när den ska gå ner.
20 Du sänder natten och mörkret, då mängder av skogens djur kommer fram.
21 Då ryter de unga lejonen efter mat, men också de är beroende av dig, Gud.
22 Men när solen går upp drar de sig tillbaka till sina hålor för att vila sig.
23 Då går människan till sitt arbete, där hon arbetar tills kvällen kommer.
24 Herre, hur rikt och hur mångsidigt är inte ditt verk! Ja, i din vishet har du gjort alltsammans, och dina rikedomar översvämmar hela jorden.
25 Där finns det mäktiga havet. Det myllrar av liv av alla slag, av både stora och små djur.
26 Där stävar fartygen fram och där leker sjöodjuret.
27 Alla djur väntar på att du ska ge dem deras dagliga föda.
28 Du ger dem, och de samlar in. Du öppnar din hand för att mata dem, och de äter och blir mätta.
29 Men om du vänder dig bort ifrån dem så blir de förskräckta. Ja, när du tar deras livsande ifrån dem så dör de och blir åter jord.
30 Du sänder din Ande, och nytt liv uppstår på jorden.
31 Prisa Gud i evighet! Han själv känner glädje över allt vad han skapat!
32 Han behöver bara se på jorden så bävar den, och när han rör vid bergen börjar de ryka.
33 Jag vill sjunga till Herren, så länge jag lever. Jag vill prisa Gud till mitt sista andetag!
34 Jag hoppas att sång behagar honom, för han är källan till all min glädje.
35 Låt alla syndare gå under, alla som vägrar att lovprisa honom! Men jag vill lova Herren. Halleluja!
12 Herren ska sända en plåga över alla de folk som stred mot Jerusalem. De ska bli som kringvandrande lik. Deras kött ska ruttna bort, ögonen torka i sina hålor och deras tungor upplösas.
13 Herren ska skapa panik bland dem, så att man vänder sig mot varandra.
14 Juda ska också strida i Jerusalem. Alla grannfolkens rikedomar ska beslagtas, stora mängder av silver och guld och dyrbara kläder.
15 En liknande sjukdom ska drabba hästar, mulåsnor, kameler, åsnor och alla andra djur i fiendens läger.
16 Men alla de som överlever denna plåga ska varje år resa till Jerusalem för att tillbe kungen, Herren, härskarornas Gud, och för att fira Lövhyddohögtiden.
17 Den nation som vägrar att komma till Jerusalem för att tillbe kungen, Herren, härskarornas Gud, ska inte få något regn.
18 Men om man vägrar att komma från Egypten, ska Herren låta dem som bor där drabbas även av andra plågor.
19 På så sätt ska både Egypten och andra länder bli straffade, om de vägrar att komma till högtiden.
20 Då ska det stå skrivet på hästarnas bjällror: Detta är helig egendom, och alla krukor och kokkärl i Herrens tempel ska vara helgade på samma sätt som skålarna vid altaret.
21 Ja, alla kärl som finns i Jerusalem och Juda ska vara helgade åt Herren, härskarornas Gud, och alla som kommer för att tillbe ska få använda dem för att tillreda sina offer. Det ska inte längre finnas några främlingar eller någon som är oren inne i Herrens, härskarornas Guds tempel!
Lev som Jesus gjorde
2 Betyder gemenskapen i tron på Kristus något för oss? Älskar ni mig tillräckligt för att vilja uppmuntra och trösta mig? Finns det medkänsla och kärlek i era hjärtan?
2 Gör mig då verkligt glad genom att älska varandra, vara överens med varandra och arbeta tillsammans med ett hjärta, ett sinne, och med samma syfte.
3 Var inte själviska! Ha inte som mål att göra gott intryck på andra. Var ödmjuka, och utgå hela tiden ifrån att andra betyder mer än ni själva.
4 Tänk inte bara på det som är till er egen fördel, utan visa intresse för andra människor och vad de gör.
5 Ni bör vara sådana som Jesus Kristus var.
6 Fast han var Gud, krävde han inte att få ha kvar sina rättigheter som Gud,
7 utan avstod sin stora makt och härlighet för att komma till jorden och betjäna oss. Han blev en människa bland människor.
8 Han gick så långt i sin ödmjukhet att han till och med var villig att dö som en brottsling på ett kors.
9 Och det var därför som Gud gav honom tillbaka allt det han varit villig att offra, både liv och gudomlighet, och också gav honom ett namn med större makt än alla andra namn.
10 Han gjorde det för att alla knän ska böjas inför detta namn, i himlen, på jorden och under jorden, och
11 för att alla utan undantag ska bekänna att Jesus Kristus är Herre, och därmed ära vår Gud och Far.
41 När de kom närmare Jerusalem, och han såg staden framför sig, brast han i gråt.
42 Tänk om du bara hade förstått hur du skulle kunnat få frid, sa han. Men du var avvisande, och nu är det för sent.
43 Det kommer en dag då dina fiender ska belägra dig och omringa dig och överfalla dig.
44 De ska jämna dig med marken och dina invånare ska bli dödade. Fienderna ska inte låta en enda sten ligga kvar på sin plats, för du tog inte det tillfälle Gud gav dig.
Jesus rensar templet
45 Sedan gick han in i templet och började driva ut affärsmännen från deras stånd
46 och ropade åt dem: Skriften säger: 'Mitt tempel är en böneplats
47 Sedan undervisade han varje dag i templet, men översteprästerna och de religiösa ledarna, liksom affärsmännen, försökte komma på något sätt att göra sig av med honom.
48 Men de kunde inte, för han var omtyckt av människorna, och de slukade vartenda ord han sa.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®