Book of Common Prayer
Gud straffar och räddar sitt folk
1-3 Mitt folk, lyssna till min undervisning! Öppna era öron för vad jag säger, för jag ska berätta för er händelser ur vår historia, om sådant som vi har sett och hört från tidigare generationer.
4 Jag ska uppenbara dessa sanningar för er, så att ni kan beskriva Herrens väldiga gärningar för era barn och berätta för dem om de mäktiga under han utförde.
5 Han gav sina lagar till Israels folk och Jakobs efterföljare, och befallde våra förfäder att undervisa sina barn,
6 så att de i sin tur kunde undervisa sina barn. På så sätt har hans lagar hållits levande från generation till generation.
7 Och därmed har varje generation fått möjlighet att följa dessa lagar och sätta sitt hopp till Gud och inte glömma alla hans fantastiska under.
8 Ja, de skulle inte vara lika opålitliga som sina förfäder, som vände sig bort från Gud i upproriskhet, och gick sin egen väg.
9 Fast de var fullt beväpnade, vände Efraims folk ryggen till och flydde när det blåstes till strid.
10 De bröt förbundet med Gud och vägrade att följa hans lagar.
11-12 De glömde de märkliga under som Gud hade gjort inför ögonen på dem.
13 Han delade ju havet framför dem och ledde dem rakt igenom. Vattnet stod som en vägg på båda sidor!
14 På dagen ledde han dem med ett moln och på natten med ett eldsken.
15 Han krossade klippan i öknen för att ge dem tillräckligt med vatten, och det flöt fram från en källa.
16 Strömmarna rann från klippan, de flöt fram som en flod!
17 Ändå fortsatte de med sitt uppror och syndade mot Gud, som är över alla gudar.
18 De utmanade Gud och krävde annan mat än den Gud gav dem.
19-20 Med misstro frågade de: Kan Gud verkligen duka ett bord åt oss i öknen?
21 Men Herren hörde dem och blev vred. Hans vredes eld brann mot Israel
22 därför att de inte trodde på honom eller räknade med hans hjälp.
23 Trots detta befallde han att himlen skulle öppnas. Han öppnade himlens fönster
24 och lät manna regna ner som mat. Han gav dem bröd från himlen!
25 Ja, de åt änglarnas mat, och han gav dem mer än de orkade äta.
26 Med sin väldiga kraft lät han vinden blåsa från både öster och söder.
27 Han lät fåglar regna ner, så många att de blev till ett tjockt lager på marken. Ja, de var lika många som sanden i havet.
28 Till och med mitt bland tälten föll fåglarna till marken,
29 och folket åt så mycket de ville. Han gav dem vad de bad om,
30 men de hade knappt slutat äta förrän Herrens vrede upptändes.
31 De hade fortfarande köttet i munnen när han dödade de bästa och starkaste av Israels unga män.
32 Trots detta fortsatte folket att synda och vägrade att tro på Guds under.
33 Då gjorde han ett snabbt slut på deras liv och fyllde deras år med ångest och skräck.
34 Alltid när han dödade några av folket, frågade resten av dem efter honom för en kort tid. De vände då om och bad till honom.
35 Då tycktes de komma ihåg att Gud var deras beskyddare, att han var deras Frälsare, en Gud över alla gudar.
36 Men de menade ingenting med det. Allt vad de sa var lögn.
37 Deras hjärtan var långt borta, och de höll inte sina löften.
38 Ändå var han barmhärtig och förlät dem deras synder och utplånade dem inte. Många gånger höll han tillbaka sin vrede,
39 för han kom ihåg att de bara var mänskliga varelser som försvinner lika snabbt som en vindpust.
40 Tänk så många gånger de gjorde uppror mot honom i öknen!
41 Gång på gång gjorde de Israels helige Gud bedrövad.
42 De glömde hans stora makt och kärlek och att han befriat dem från deras fiender.
43 De glömde de plågor han skickade över egyptierna på Soans slätter.
44 Det var då han förvandlade floderna till blod så att egyptierna inte hade något vatten att dricka.
45 Han lät också stora svärmar med flugor fylla landet, och han lät grodor översvämma hela Egypten!
46 Han sände larver och gräshoppor som åt upp deras skördar.
47 Han förstörde vinrankorna och mullbärsfikonträden med frost och hagel.
48 Boskapen dog på åkrarna när de träffades av de hårda iskristallerna från himlen och deras får dödades av blixten.
49 Det fanns inga gränser när han släppte loss sin vrede över egyptierna. För att plåga dem sände han en armé av änglar som förde olycka med sig.
50 Han gav sin vrede fritt utlopp och skonade inte egyptiernas liv, utan lät dem dö av pest.
51 Därefter dödade han den äldste sonen i varje egyptisk familj.
52 Sedan lät han sitt eget folk bryta upp och som en herde ledde han det tryggt genom öknen.
53 Han skyddade dem från faror, så att de inte behövde frukta någonting, och deras fiender dränkte han i havet.
54 Han ledde dem till gränsen av sina välsignelsers land, landet med de sköna bergen, som han hade erövrat för deras skull.
55 Han drev bort folken som bodde i landet och gav var och en av Israels stammar en del av landet och i de bortdrivna folkens hus fick de bo.
56 Trots att Gud gjorde allt detta för dem, var de fortfarande upproriska mot honom, som är över alla gudar, och de vägrade att lyda hans befallningar.
57 De vände sig bort från honom och gick inte in i det utlovade landet. De var lika olydiga och opålitliga som deras förfäder hade varit. Som en krokig pil missade de målet för Guds vilja.
58 De retade upp honom med sina hedniska offerplatser och sina avgudabilder.
59 När Gud såg vad de gjorde blev han vred, och han föraktade sitt folk Israel.
60 Han övergav sitt heliga tält i Silo, där han hade bott bland människorna,
61 och tillät att hans ark fördes bort. Han överlämnade sin härlighet i fiendehänder.
62 Hans vrede var fruktansvärd och han lät sitt folk falla för fiendernas svärd.
63 Ja, deras unga män dödades i kriget, och för deras unga flickor fick man aldrig sjunga någon bröllopssång.
64 Prästerna dödades med svärd och deras änkor dog innan de ens hade börjat sin sorgeklagan.
65 Sedan reste sig Herren, ja, han steg upp som från sömnen. Som en mäktig man, upprymd av vin,
66 jagade han sina fiender på flykten. Han drev dem tillbaka och skickade bort dem till evig skam.
67 Men han förkastade Josefs familj, Efraims stam kom ej mer på fråga.
68 I stället utvalde han Juda stam och berget Sion som han älskade.
69 Där byggde han sitt tempel, lika fast och orubbligt som jorden själv.
70 Han utsåg David till sin tjänare. Han hämtade honom från de gröna ängarna där han vaktade fåren
71-72 och gjorde honom till Israels kung. Ja, David blev herde för Guds utvalda folk, och han tog hand om dem och regerade över dem med ett uppriktigt hjärta, osjälviskt och skickligt.
15 En fruktansvärd dag av straffdom närmar sig. Förödelse från den Allsmäktige är snart över oss.
16 Maten ska ta slut inför ögonen på oss, och all glädje i Guds tempel upphör.
17 Utsädet ligger förtorkat i jorden. Logar och sädesmagasin står tomma, och säden har förstörts på fälten.
18 Boskapen jämrar sig av hunger. Hjordarna står alldeles lamslagna. Det finns inget bete, och fåren bräker i sin olycka.
19 Herre, hjälp oss! Hettan har förtorkat ängarna och bränt upp alla träd.
20 Till och med de vilda djuren ropar till dig om hjälp. De har inget vatten, för bäckarna är uttorkade och markerna förbrända.
Varning för kommande dom
2 Slå larm i Jerusalem! Blås i trumpet från det heliga berget! Skräckslagna ska ni stå där och vänta på Herrens dom, för hans dag kommer.
2 Det är en dag med mörker och moln. En väldig armé av gräshoppor täcker bergen. Dess like har man aldrig tidigare sett och kommer aldrig att få se så länge världen består.
3 Allt i deras väg uppslukas som efter en brand. Framför dem ligger landet lika vackert som Edens trädgård i all sin härlighet, men i deras spår är bara öken. Ingenting undkommer.
4 De drar fram med hästens snabbhet och inte ens bergen kan stoppa dem.
5 Se på dem där de rusar upp mot bergstopparna! Hör vilket oväsen! Det är som skramlet av vagnar, som eld i en stubbåker, eller som en armé på väg till stridsfältet!
6 Skräck griper alla folk i deras väg, och de står där likbleka av fruktan.
7 Gräshopporna går till attack. De tar sig uppför murar som tränade och utvalda kommandosoldater. De marscherar rakt fram, bryter sig aldrig ur ledet
8 och tränger aldrig varandra. Var och en håller sig på sin plats. Inga vapen kan hindra dem på deras väg framåt.
9 De rusar in i staden, klättrar uppför murarna och tar sig genom fönstren in i husen som tjuvar.
10 Jorden darrar och himlen bävar inför dem. Solen och månen förmörkas och stjärnorna gömmer sig.
11 Herren leder dem med sin röst. Det är en mäktig armé, som följer hans order. Herrens domsdag är fruktansvärd. Vem kan uthärda den?
19 Därefter hörde jag rop från en stor skara i himlen: Halleluja! Lovprisa Herren! Räddningen kommer från vår Gud. Äran och makten tillhör bara honom,
2 för hans domar är rättvisa och sanna. Han har dömt den stora prostituerade kvinnan, som fördärvade jorden med sin synd, och han har hämnats morden på sina tjänare.
3 Gång på gång hördes deras röster: Lovprisa Gud! Röken från henne stiger upp i evigheternas evigheter!
4 Sedan föll de tjugofyra äldste och de fyra väsendena ner och hyllade Gud, som satt på tronen, och sa: Amen! Halleluja! Lovprisa Gud!
5 Och från tronen kom en röst som sa: Lova vår Gud, alla ni hans tjänare, både små och stora, som fruktar honom.
Lammets bröllopsfest
6 Sedan hörde jag återigen som röster från en stor skara, och deras röster lät som dånande vattenmassor eller åskans mullrande: Pris ske Gud! Herren, vår Gud, den Allsmäktige regerar nu.
7 Låt oss vara glada och jubla och lovprisa honom, för det är dags för Lammets bröllopsfest, och hans brud har gjort sig beredd.
8 Hon har rätt att bära det renaste och vitaste och finaste linnet, linnet som är gjort av Guds folks goda gärningar.
9 Och ängeln sa: Skriv, lyckliga är de som är bjudna till Lammets bröllopsfest. Och han tillade: Gud själv har sagt detta.
10 Då föll jag ner vid ängelns fötter för att tillbe honom, men han sa: Nej, gör inte det! Jag är inget annat än en Guds tjänare, precis som du och dina kristna bröder, de som vittnar om Jesus. Det är Gud du ska tillbe! Syftet med alla profetior och allt som jag har visat dig är att berätta om Jesus.
Att vara lärjunge till Jesus har sitt pris
25 Som vanligt var Jesus omgiven av stora människoskaror, och han vände sig till dem och sa:
26 För den som vill följa mig måste jag betyda mer än någonting annat i livet, mer än far och mor, hustru och barn, och bröder och systrar. Ja, till och med mer än livet självt, annars kan han inte vara min lärjunge.
27 Den som inte kan göra detta för min skull och bli min efterföljare hör inte till mig.
28 Men kom inte förrän du har beräknat kostnaden. Man sätter inte igång med ett husbygge, utan att först ta in anbud och sedan se efter att man har pengar nog att betala räkningarna.
29 Annars kanske man bara klarar att lägga grunden innan pengarna är slut, och då blir man utskrattad.
30 'Titta på den där mannen
31 Och vilken kung kommer ens på idén att gå ut i krig, utan att först sätta sig ner med sina rådgivare och diskutera om hans armé med tio tusen man är stark nog att besegra den armé med tjugo tusen man som marscherar mot honom?
32 Visar det sig att det är omöjligt, kan han ju sända ut förhandlare för att diskutera fredsvillkoren medan fiendetrupperna fortfarande är långt borta.
33 Tänk därför över om ni verkligen är beredda att ge upp allt för min skull och för att följa mig!
34 Salt är livsviktigt! Men vad gör man med salt som förlorat sin smak?
35 Smaklöst salt duger inte till någonting, inte ens till att slänga på komposthögen. Det är värdelöst och måste kastas bort. Lyssna noga, om ni vill förstå vad jag menar.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®