Book of Common Prayer
Herren är god mot sitt folk
106 Halleluja! Tacka Herren för han är så god mot oss. Hans kärlek till oss varar i evighet.
2 Vem kan någonsin räkna upp de väldiga under som Gud gör? Vem kan någonsin prisa honom ens till hälften av vad han är värd?
3 Alla, som håller hans bud och alltid gör det som är rätt i hans ögon, är lyckliga.
4 Tänk också på mig, Herre, när du välsignar och räddar ditt folk!
5 Låt mig med egna ögon få se allt gott som du gör med ditt utvalda folk. Jag gläder mig tillsammans med dem, och är stolt över att jag tillhör dem som du har gjort till din egendom.
6 Vi har syndat mot dig, något som våra förfäder också gjorde.
7 De var inte villiga att lära sig av undren du gjorde i Egypten. De glömde snart hur ofta du räddade dem. I stället gjorde de uppror mot dig vid Röda havet.
8 Trots detta räddade du dem för att försvara ditt namns ära och visa din makt inför hela världen.
9 Du befallde Röda havet att dela sig och gjorde en torr väg längs dess botten. Ja, du gjorde den torr som en öken!
10 På så sätt räddade du dem från deras fiender.
11 Sedan lät du vattnet välla fram över fienderna och dränkte dem. Inte en enda en av dem undkom med livet i behåll.
12 Då äntligen trodde de hans ord och lovade honom med sin sång.
13 Men tänk, hur kvickt de glömde allt han gjort! De ville inte vänta på det som skulle hända i enlighet med den plan han gjort upp för dem,
14 utan där i öknen utmanade de Gud och krävde att de skulle få kött att äta. De prövade hans tålamod till bristningsgränsen.
15 Då gav han dem vad de begärde, men han sände också smittosamma sjukdomar över dem.
16 De blev avundsjuka på Mose, ja, också på Aron, den man som Gud hade smort till präst.
17 Därför öppnade sig plötsligt jorden och svalde Datan, Abiram och deras familjer.
18 Eld föll från himlen och uppslukade dessa ogudaktiga människor.
19-20 På berget Horeb gjorde de sig en kalv av guld och tillbad den. De bytte ut Guds härlighet mot en avbild av ett djur som äter gräs.
21-22 De glömde Gud, deras Frälsare, som med sina märkliga under hade räddat dem ut ur Egypten. Och de kom inte längre ihåg vilken skräck som drabbade egyptierna vid Röda havet.
23 Därför bestämde sig Herren för att han skulle förgöra dem. Men Mose, som han hade utvalt, ställde sig på folkets sida och tog sig an deras sak så att Herren höll tillbaka sin vrede och inte förgjorde dem.
24 Sedan vägrade de att gå in i det utlovade landet, för de trodde inte på vad Gud lovat.
25 I stället satt de i sina tält och klagade, och de vägrade att lyssna till honom.
26 Därför lyfte han sin hand och sa att han skulle döda dem i öknen,
27 och att deras barn skulle skingras bland främmande folk och dö i avlägsna länder.
28 Sedan förenade sig våra förfäder med det folk som tillbad Baal i Peor, och de till och med åt kött som offrats till livlösa avgudar.
29 Genom att göra så retade de Herren till vrede så att pest bröt ut bland dem.
30 Pesten härjade tills Pinehas grep in och avrättade dem som hade syndat och orsakat pesten.
31 För detta kommer Pinehas alltid att bli ihågkommen.
32 Vid vattenkällorna i Meriba förargade folket Gud igen och ställde till med bekymmer.
33 På grund av det blev Mose upprörd och sa sådant som han inte skulle ha sagt.
34 De förgjorde inte heller invånarna i landet, som Gud hade sagt till dem.
35 I stället gifte de sig med dessa hedningar och tog efter deras seder och bruk
36 och började offra till deras avgudar. Men det ledde till deras egen undergång.
37-38 De till och med offrade sina söner och döttrar till onda andar. De dödade oskyldiga barn, och landet blev förorenat genom dessa mord.
39 Deras ogudaktiga handlingar gjorde dem orena. I Guds ögon var deras kärlek till avgudarna detsamma som otrohet i äktenskapet.
40 Det var därför som Herrens vrede upptändes, och han vände den mot dem och visade dem sin avsky.
41-42 Det var också därför som han lät främmande folk krossa dem. De kom i händerna på sina fiender som fick regera över dem och förtrycka dem.
43 Gång på gång befriade Gud dem från deras slaveri, men de fortsatte att göra uppror mot honom och de sjönk allt djupare i sin synd.
44 Trots detta lyssnade han till deras rop och hjälpte dem i deras svårigheter.
45 Han kom ihåg sina löften till dem och hans kärlek till dem var så stor, att det gjorde honom ont att han utlämnat dem till deras fiender.
46 Han till och med fick fienderna, som förtryckte dem, att känna medlidande med dem.
47 Herre, vår Gud, rädda oss! Hämta oss från dessa folk som inte känner dig och för oss tillsammans igen. Då ska vi prisa ditt heliga namn och glädja oss över dig och tacka dig.
48 Välsignad vare Herren, Israels Gud, nu och för all framtid. Och allt folket sa: Amen! Halleluja!
Israel och Juda som förlorade får
10 Be Herren om regn när våren kommer. Han har makt över stormen och regnet och ska ge er vad ni behöver. Alla fält ska bli saftiga betesmarker.
2 Det är dåraktigt att be avgudar om något sådant! Spåmännens förutsägelser är bara lögn. Vad är det för glädje med löften som aldrig slår in? Juda och Israel har förts vilse och vandrar omkring utan herde. Alla anfaller dem, därför att de inte har någon som beskyddar dem.
3 Jag är rasande på era 'herdar och ledare' och jag ska straffa dem! Herren, härskarornas Gud, har kommit för att hjälpa sitt folk Juda. Jag ska göra dem starka och stolta som en stridshäst.
4 Från dem ska hörnstenen komma, pelaren som allt hopp hänger på, bågen som vinner slaget och härskaren som råder över hela jorden.
5 De ska bli väldiga krigare inför Herren där de går fram. Herren är med dem i striden, och deras fiender är dömda till undergång.
6 Jag ska ge styrka åt Juda, och jag ska rädda Israel. Jag ska återupprätta dem därför att jag älskar dem. Det ska bli som om jag aldrig hade förkastat dem, för jag, Herren, ska höra deras rop.
7 De ska bli mäktiga soldater. De ska glädja sig som av vin. Deras barn ska också se Herrens barmhärtighet och vara glada. Alla ska glädja sig i Herren.
8 När jag som deras herde lockar på dem ska de komma springande, för jag har köpt tillbaka dem. De ska bli lika många som förr en gång.
9 Fastän jag har sått ut dem som säd bland många länder, ska de ändå komma ihåg mig och vända tillbaka till sin Gud. Med alla sina barn ska de komma hem igen till Israel.
10 Jag ska föra dem tillbaka från Egypten och Assyrien och låta dem slå sig ner i Israel, i Gilead och Libanon. Det ska knappast finnas utrymme för dem alla!
11 De ska kunna vandra tryggt genom svårigheterna, för vågorna ska hållas tillbaka. Nilen ska torka ut, och det ska vara slut på Assyriens och Egyptens makt över mitt folk.
12 Herren säger: Jag ska göra mitt folk starkt! De ska gå vart de vill, och de ska stå under mitt beskydd.
Engagera er!
6 Kära bröder, om någon av er faller för en frestelse, så bör ni som andliga människor finkänsligt och ödmjukt hjälpa honom tillbaka till den rätta vägen. Men se upp så att ni själva inte kommer fel.
2 Engagera er i andras svårigheter och problem, för då gör ni det Herren befallt er att göra.
3 Om någon inbillar sig att han är alltför betydelsefull för att ödmjuka sig på detta sätt, så lurar han sig själv.
4 Var och en bör se till att göra sitt allra bästa, för då upplever man personlig tillfredsställelse av ett väl utfört arbete och behöver inte jämföra sig med någon annan.
5 Alla har vi våra svagheter och problem att kämpa med, och ingen av oss är fullkomlig.
6 De som blir undervisade i Guds ord bör dela allt gott, både andligt och materiellt, med sina lärare.
7 Se till att ni inte blir lurade! Kom ihåg att man inte kan strunta i Gud och sedan tro att detta inte har någon betydelse. En människa får alltid skörda samma slags säd som hon har sått!
8 Om hon sår för att tillfredsställa sina egna syndiga begär, kommer hon med säkerhet att skörda andligt förfall och död. Men om hon sår Andens goda säd, så kommer hon att få skörda det eviga liv, som den helige Ande ger.
9 Låt oss inte tröttna på att göra det som är gott, för om vi inte tappar modet och ger upp kommer vi så småningom att få skörda välsignelser.
10 Därför bör vi ta vara på varje tillfälle att göra det som är gott, särskilt mot våra kristna bröder och systrar.
Jesus välsignar barnen
15 En dag tog några mödrar med sig sina småbarn till honom för att han skulle lägga sina händer på dem och välsigna dem. Men lärjungarna körde bort dem.
16-17 Då kallade Jesus till sig barnen och tillrättavisade lärjungarna och sa: Låt de små barnen komma till mig! Skicka inte iväg dem. Guds rike tillhör dem som är som små barn och som med fullt förtroende kommer till Gud. Och den som inte har en sådan tro som de, kommer aldrig dit in.
Jesus talar med en rik ung man
18 En gång ställde en rik och ansedd man denna fråga till honom: Gode mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?
19 Förstår du vad du säger när du kallar mig god? frågade Jesus honom. Det är bara Gud som är god och ingen annan.
20 Men när det gäller din fråga om evigt liv så vet du väl vad de tio budorden säger: var inte otrogen i ditt äktenskap, mörda inte, stjäl inte, ljug inte, hedra dina föräldrar och så vidare.
21 Mannen svarade: Jag har hållit vartenda ett av dessa bud sedan jag var ett litet barn.
22 När Jesus hörde detta svarade han: Du saknar fortfarande något. Sälj allt du äger och ge pengarna till de fattiga så får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.
23 Men när mannen hörde detta, gick han mycket olycklig därifrån för han hade gott om pengar.
24 Jesus såg efter honom när han gick och sa till sina lärjungar: Hur svårt det är för de rika att komma in i Guds rike!
25 Det är lättare för en kamel att tränga sig igenom ett nålsöga, än det är för den som klamrar sig fast vid sina rikedomar att komma in i Guds rike.
26 De som hörde honom säga detta utropade: Om det är så svårt, kan då någon över huvud taget bli frälst?
27 Han svarade: Det människor inte kan, det kan Gud!
28 Då sa Petrus ivrigt: Vi har lämnat våra hem och följt dig.
29 Ja, svarade Jesus, och alla som har gjort vad du har gjort, alla som lämnat hem, hustru, bröder, föräldrar, eller barn för Guds rikes skull
30 kommer att få det tillbaka många gånger om och dessutom få evigt liv i den värld som ska komma.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®