Book of Common Prayer
Länge leve fredskungen
72 Gud, hjälp kungen att i ditt ställe döma med rättvisa. Låt din rättfärdighet också bli hans.
2 Hjälp honom att regera opartiskt över ditt folk, och ge de rättslösa sin rätt.
3 När han regerar ska fred och välstånd råda i landet.
4 Han ska försvara de fattiga och behövande och krossa deras förtryckare.
5 Han ska regera så länge jorden består, och så länge som människan finns.
6 Hans sätt att styra landet ska vara som ett uppfriskande vårregn, som med sina skurar vattnar jorden!
7 Godhet och rättvisa ska blomstra under hans regering och fred och välstånd ska råda till tidens slut.
8 Hans välde ska sträcka sig från hav till hav, från floden Eufrat till jordens ändar.
9 Folken som bor i öknen ska böja sig för honom och hans fiender ska kasta sig ner med ansiktet mot marken.
10 Kungarna runt Medelhavet, de som kommer från Tarsis och öarna, och kungarna från Arabien och Etiopien, ska alla komma med sina gåvor.
11 Ja, kungar ska komma från alla håll och alla ska de buga sig för honom! Ja, alla folk ska tjäna honom!
12 Han tar hand om hjälplösa och fattiga när de ropar till honom.
13 Han känner medlidande med svaga och behövande, och bevarar dem från en säker död.
14 Han räddar dem undan våld och förtryck, för deras liv är dyrbara för honom.
15 Länge leve kungen! Han ska få guld från Arabien, och man ska alltid be för honom. Hans folk ska alltid välsigna honom.
16 Låt det bli rika skördar i hela landet. Låt skördarna på bergssluttningarna bli lika frodiga som Libanons skogar. Låt våra städer bli lika fyllda av människor som ängarna är fyllda med gräs.
17 Kungens namn ska man aldrig glömma. Så länge solen finns till ska människor tala om honom, och alla ska bli välsignade av honom, ja, alla folk kommer att prisa honom.
18 Välsignad vare Herren Gud, Israels Gud, han som själv gör allt detta underbara!
19 Välsignat vare hans namn i evighet! Hela jorden ska fyllas av hans härlighet! Amen, ja, amen!
20 (Här slutar bönerna av David, Isais son.)
73 Herre, min Skapare, du har gett mig livet. Ge mig nu insikt så att jag förstår dina lagar!
74 Alla som bekänner och litar på dig ska välkomna mig, eftersom jag också litar på ditt ord.
75-77 Herre, jag vet att dina beslut är rätta och att ditt straff bara gjorde mig gott. Trösta mig nu med din nåd, precis som du har lovat. Förbarma dig och hjälp mig, så att jag får leva. Din lag är ju min stora glädje.
78 Låt dessa oförskämda människor få skämmas, för de har varit orättvisa mot mig med alla sina lögner. Jag däremot vill tänka på dina befallningar.
79 Låt alla andra som ärar och litar på dig komma till mig för att samtala om dina lagar!
80 Hjälp mig att helt och fullt lyda alla dina bud. Då behöver jag aldrig skämmas över mig själv.
81 Jag längtar efter din frälsning, och jag väntar på den hjälp som du har lovat mig.
82 Otåligt längtar jag efter att få se hur dina löften infrias. Och jag frågar: När ska du trösta mig och hjälpa mig?
83 Jag känner mig gammal och utsliten och till ingen nytta. Men fortfarande klamrar jag mig fast vid dina lagar och lyder dem.
84 Hur länge måste jag vänta innan du straffar dem som förföljer mig?
85-86 Dessa fräcka och oförskämda människor, som är likgiltiga inför din sanning och dina lagar. De har grävt gropar för att jag ska falla i dem. De förföljer mig med sina lögner. Hjälp mig, för du älskar bara sanningen!
87 De hade så när tagit livet av mig, och ändå vägrade jag att ge upp och bryta mot dina bud.
88 Visa nåd mot mig och låt mig få leva, så att jag kan fortsätta att lyda dig!
89 Ditt ord, Herre, står fast i himlen för evigt.
90-91 Din trofasthet består från generation till generation, precis som jorden som du har skapat. Allt består ännu i dag, och tjänar dina syften.
92 Jag skulle ha dött för längesedan i mitt elände, om inte dina lagar hade varit min största glädje.
93 Jag tänker aldrig lägga dem åt sidan, för du har använt dem till att ge mig min glädje och min hälsa tillbaka.
94 Jag tillhör dig! Fräls mig, för jag har försökt leva efter dina befallningar.
95 Även om besinningslösa människor gömmer sig längs vägen för att döda mig, ska jag i stillhet tänka på dina löften.
96 Allt har sin begränsning, men för ditt ord finns inga gränser.
Vredesskålarna hälls ut
16 Och jag hörde en mäktig röst från templet som ropade till de sju änglarna: Gå nu och töm de sju skålarna med Guds vrede över jorden.
2 Då lämnade den första ängeln templet, och tömde sin skål över jorden, och fruktansvärda bölder slog upp på var och en som bar vilddjurets märke och tillbad dess avbild.
3 Den andra ängeln tömde sin skål över havet, och vattnet blev som blodet från en död människa, och allt som fanns i havet dog.
4 Den tredje ängeln tömde sin skål över floderna och vattenkällorna, och de förvandlades till blod.
5 Och jag hörde vattnets ängel förklara: Du är rättfärdig när du sätter din dom i verket, du Helige som är och som var.
6 Dina heliga och dina profeter har lidit martyrdöden, och deras blod har hällts ut över jorden. Nu har du i din tur gett blod att dricka åt dem som mördade dem. Det är deras rättvisa lön.
7 Och jag hörde ängeln vid altaret säga: Ja, Herre Gud Allsmäktig, dina domar är rättfärdiga och sanna.
8 Sedan tömde den fjärde ängeln sin skål över solen, och fick den att bränna människor med sin eld.
9 De brändes av denna våldsamma hetta och förbannade Gud som sände plågorna, men ingen omvände sig och gav honom äran.
10 Sedan tömde den femte ängeln sin skål över den tron, som tillhörde vilddjuret, och hans rike täcktes av mörker. Och de människor som levde där bet sönder sina tungor av smärta
11 och förbannade himlens Gud för sina plågor och sår, men de vägrade att upphöra med sina onda handlingar.
Jesus botar en handikappad kvinna
10 En sabbatsdag när han undervisade i synagogan,
11 fick han se en svårt handikappad kvinna. Hon hade gått böjd i arton år, och kunde inte räta på sig.
12 Han ropade på henne och sa: Kvinna, du är botad från din sjukdom!
13 Sedan rörde han vid henne, och genast rätade hon på sig och började tacka och lovprisa Gud.
14 Men föreståndaren för synagogan blev förargad över att Jesus botade henne på sabbatsdagen. Det finns sex dagar i veckan när man kan arbeta, ropade han till folket. Då kan man komma och bli botad, men inte på sabbaten!
15 Men Jesus svarade: Ni hycklare! Ni arbetar själva på sabbaten. Löser ni inte era åsnor och oxar på sabbaten och leder ut dem för att ge dem vatten?
16 Och så förbjuder ni mig att lösa denna judiska kvinna som Satan hållit bunden i arton år, bara för att det är sabbat!
17 Det fick hans fiender att skämmas, men folket gladde sig över de stora under han gjorde.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®