Book of Common Prayer
Herre, där du är vill jag vara
1-2 Gud, lyssna till mig! Hör min bön!
3 Var jag än befinner mig, även om jag är långt borta vid jordens ände, ropar jag till dig om hjälp. När jag är svag och kraftlös leder du mig upp på den höga klippan.
4 Du är min tillflykt, ett högt torn där mina fiender inte kan nå mig.
5 Jag ska för alltid bo i ditt tempel och vara trygg under dina vingars skugga.
6 Du har hört mina löften, Gud, och jag prisar dig varje dag, för du har gett mig alla de välsignelser som tillhör dem som ärar ditt namn.
7 Ge kungen ett långt liv. Låt honom få regera från generation till generation.
8 Låt honom regera inför dig i evighet. Skydda honom med din kärlek och sanning.
9 Då ska jag ständigt prisa ditt namn. Dag efter dag ska jag uppfylla allt vad jag har lovat dig.
Hos Gud finner jag ro
1-2 I stillhet väntar jag på att Herren ska befria mig. Bara från honom kommer min frälsning.
3 Ja, han, endast han är min klippa, min räddare och mitt försvar. Varför skulle jag då vara rädd?
4-5 Men vad är detta? De anfaller mig nu när jag inte kan försvara mig! Jag är som en lutande vägg, eller en mur som snart störtar samman. De tänker döda mig och använder lögner och bedrägerier för att försöka tvinga mig från tronen. De är så vänliga mot mig när vi träffas, men de förbannar mig i sitt inre!
6 Jag står emellertid tyst och stilla inför Herren och väntar på att han ska befria mig. Frälsningen kommer bara från honom.
7 Ja, han själv är min klippa, min räddare och mitt försvar. Varför skulle jag då vara rädd?
8 Mitt skydd och min ära kommer enbart från Gud. Han är min tillflykt, en klippa där ingen fiende kan nå mig.
9 Mitt folk, lita hela tiden på honom! Säg till honom vad ni har på hjärtat. Han kan hjälpa er!
10 Alla människor, både kända och okända, är som en vindpust inför honom. De är alla lika i hans ögon. I vågskålen väger de mindre än luft.
11-12 Tvinga inte till er rikedom genom utpressning eller stöld, men om er rikedom ändå växer så gör er inte beroende av den.
13 Mer än en gång har jag hört Gud säga att makten tillhör honom. Men han är också kärleksfull och belönar var och en av oss efter det arbete vi utför.
Gud triumferar
1-2 Res dig, Gud, och skingra alla dina fiender! Jaga bort dem!
3 Driv bort dem, liksom rök förs bort av vinden! Smält dem som vax i eld! Låt de ogudaktiga utplånas inför dina ögon.
4 Men den gudfruktige kan glädja sig! Hans glädje känner inga gränser!
5 Sjung en lovsång till Herren! Stäm upp en sång till honom som rider på molnen! Herren är hans namn! Gläd dig inför honom!
6 Han är en far för de föräldralösa, och han försvarar änkor, för han är helig.
7 De ensamma ger han ett hem, och fångarna för han ut i frihet. Därför sjunger de av glädje! Men för dem som gör uppror väntar bara hungersnöd och svåra tider.
8 Gud, när du drog ut i spetsen för ditt folk och marscherade med det genom öknen
9 då darrade jorden, och från himlen strömmade regnet ner. Berget Sinai bävade inför dig, Israels Gud.
10-11 Du sände regn i överflöd, Gud, för att det uttorkade landet skulle blomstra igen! Ditt folk, som inte hade någonstans att bo, bor nu där. Av godhet gav du dem detta hem när de var utfattiga.
12-14 Herren ger sina befallningar och fienderna flyr. Kvinnorna där hemma ropar ut de glada nyheterna: Arméerna som kom för att förgöra oss har flytt! Och nu delar alla Israels kvinnor på bytet. Se hur de glittrar och glänser i sina juveler av guld och silver! De är alldeles övertäckta, precis som duvorna täcks av sina vingar!
15 När Gud, den Allsmäktige skingrade sina fiender, då var marken täckt av krigsbyte, precis som när snön täcker Salomos berg.
16-17 Mäktigt reser sig bergen i Basan! Ståtliga bergskedjor med många toppar! Varför ser ni ner på Sions berg med avundsjuka, det berg där Gud har valt att bo i evighet.
18 Med så många vagnar att man inte kan räkna dem, kommer Herren från Sinai och drar in i sitt heliga tempel på Sions berg.
19 Han går upp för höjderna och tar fångar med sig i triumftåg. Han får gåvor av människor, till och med av dem som gjort uppror mot honom. För alltid ska han bo där.
20 Vilken underbar Herre han är! Dag efter dag bär han våra bördor och han ger oss vår frälsning.
21 Om vi är i nöd griper han in. Han räddar oss från döden.
22 Men sina fiender kommer han att krossa, för de är envisa och vägrar att sluta med sina illdåd.
23 Herren säger till sitt folks fiender: Kom hit, även ni som gömmer er på berget Hermons branta sluttningar eller djupt nere i havet!
24 Herrens folk ska förgöra dem och vada i deras blod, och hundarna kommer att få slicka i sig så mycket de orkar.
25 O Gud, min kung, alla ser när ditt triumftåg drar fram mot helgedomen.
26 Sångarna går först, och framför musikanterna går flickor som spelar på tamburiner.
27 Prisa Herren hela Israels folk, han som ger er liv!
28 Först går Benjamins lilla stam, följd av ledarna och de äldste i Juda, och därefter kommer ledarna för Sebulon och Naftali.
29 Visa din makt, Gud! Visa din styrka som du gjort förut för oss!
30 Ditt tempel reser sig över Jerusalem, och dit kommer kungarna med sina gåvor.
31 Sätt skräck i Egypten, odjuret vid Nilen. Ta itu med makthavarna och deras folk. Slå dem till marken, alla dem som tar krigsbyte och älskar kriget.
32 Från Egypten ska sändebud komma, och Etiopien ska skynda sig att sträcka ut sina händer till Gud i tillbedjan.
33 Sjung till Herren, alla riken på jorden! Sjung lovsånger till Herren,
34 till honom som rider på de uråldriga himlarna, och vars mäktiga stämma dundrar från skyn.
35 Makten tillhör Gud! Hans härlighet vilar över Israel, och hans styrka är väldig i himlen.
36 Vilken vördnad vi känner när vi böjer oss inför honom i helgedomen! Israels Gud ger styrka och makt åt sitt folk. Lovad vare Gud!
14 Därefter såg jag ett vitt moln, och någon satt på det och han såg ut som en människa och han hade en krona av rent guld på sitt huvud, och en skarp lie i sin hand.
15 Och det kom en ängel från templet och ropade till honom: Nu är det dags att skörda! Ta fram din lie, för skörden är mogen på jorden.
16 Den som satt på molnet svängde då lien över jorden, och skörden bärgades.
17 Därefter kom en annan ängel från templet i himlen, och han hade också en skarp lie i sin hand.
18 Just då ropade den ängel som har makt att förgöra världen med eld till ängeln med lien: Ta din lie och skär av vinklasarna från jordens vinstock. Druvorna är mogna.
19 Då svängde ängeln lien över jorden och kastade vindruvorna i Guds stora vredes vinpress.
20 Och druvorna trampades i vinpressen utanför staden, och blodet flöt därifrån i en ström, som var trettio mil lång, och den nådde ända upp till betslen på hästarna.
Segersången i himlen
15 Och jag såg ett annat mäktigt skådespel i himlen, som visade vad som kommer att hända: sju änglar utsågs för att föra de sju sista plågorna till jorden, och sedan kommer Guds vrede till sist att vara stillad.
2 Och jag såg något som verkade vara ett hav av eld och glas, och på det stod alla de som hade segrat i kampen över vilddjuret, dess avbild och dess tal. Alla höll de Guds harpor i sina händer,
3-4 och de sjöng Guds tjänare Moses och Lammets sång:Stora och mäktiga är dina gärningar, Herre Gud Allsmäktig.Rätta och sanna är dina vägar, du tidsåldrarnas kung.Vem skulle inte bäva för dig, Herre och hylla ditt namn? För bara du är helig.Alla folk ska komma och tillbe dig,för dina rättfärdiga gärningar har blivit synliga.
5 Sedan såg jag att det allraheligaste i templet i himlen öppnades.
6 De sju änglar, som var utsedda att hälla ut de sju plågorna, kom sedan från templet, klädda i fläckfritt vitt linne, och med guldbälten kring bröstet.
7 En av de fyra väsendena räckte en guldskål till var och en av dem. Och skålen var fylld av den levande Gudens fruktansvärda vrede - han, som lever i evigheternas evigheter.
8 Templet fylldes av rök från hans härlighet och makt, och ingen kunde gå in förrän de sju änglarna hade hällt ut de sju plågorna.
Omvänd er, eller dö
13 Vid den tiden fick Jesus höra att Pilatus hade dödat några judar från Galileen, när de offrade i templet i Jerusalem, så att deras blod hade blandats med offerdjurens.
2 Tror ni att de var större syndare än de andra människorna i Galileen? frågade han. Var det därför de fick lida?
3 Inte alls! Förstår ni inte att eftersom de blev dödade så kommer ni också att mista livet, om ni inte överger ert ogudaktiga liv och vänder om till Gud?
4 Och hur var det med de arton som dog när tornet i Siloa föll över dem? Var de de värsta syndarna i Jerusalem?
5 Inte alls! Ni ska också dö om ni inte ändrar er.
6 Sedan berättade han denna liknelse: En man planterade ett fikonträd i sin trädgård. Han kom då och då och tittade till det för att se om han kunde hitta någon frukt på det, men han blev alltid besviken.
7 Till sist bad han sin trädgårdsmästare att hugga ner det. 'Jag har väntat i tre år, och det har inte blivit ett enda fikon på det!' sa han. 'Det är ingen idé att hålla på så här! Jag kan använda platsen till något annat.'
8 'Ge det en chans till
9 Kanske det blir fikon på det nästa år. Om inte, så hugger jag ner det.'
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®