Book of Common Prayer
145 Från djupet av mitt hjärta ber jag till dig. Svara mig, Herre, så ska jag följa dina lagar!
146 Fräls mig, ropar jag, för jag lyder dig.
147 Tidigt på morgonen, innan solen har gått upp, ber jag till dig och visar dig att jag litar på dig.
148 Jag håller mig vaken om natten för att tänka på dina löften.
149 Lyssna till mig och ge mig nytt mod, du som är så kärleksfull och god!
150 Nu kommer dessa grymma människor för att anfalla mig,
151 men du är nära mig, Herre. Alla dina bud är grundade på sanningen.
152 Redan som ung lärde jag mig att din vilja aldrig förändras.
153 Se hur jag lider! Rädda mig därför, för jag har inte varit olydig mot dina befallningar!
154 Ja, rädda mig och ge mig livet tillbaka, precis som du har lovat.
155 De ogudaktiga ska inte bli frälsta, för de bryr sig inte om dina lagar.
156 Herre, vad stor din barmhärtighet är! Ge mig nytt mod genom dina rättvisa domar!
157 Mina fiender förföljer mig och försöker att få mig att inte lyda din lag. Men jag håller fast vid den.
158 Jag känner avsky och äckel inför dessa förrädare som sätter sig över dina lagar.
159 Herre, du vet hur mycket jag verkligen älskar dina bud. Ge mig nu livet och hälsan tillbaka!
160 Allt är sant och tillförlitligt i ditt ord. Dina befallningar är eviga.
161 Maktfullkomliga människor har förföljt mig, även om de inte haft någon orsak till det. Bara dina ord gör intryck på mig.
162 Jag är glad över dina lagar, precis som den som finner en värdefull skatt.
163 Jag hatar all slags falskhet, men jag älskar dina lagar!
164 Jag prisar dig sju gånger om dagen, därför att dina lagar är goda och rätta!
165 De som älskar dina lagar lever i fullständig frid och snubblar inte på vägen.
166 Jag väntar på din frälsning, Herre. Därför har jag följt dina lagar.
167 Jag älskar din undervisning, och jag har lyssnat till den.
168 Ja, alla dina befallningar och uppmaningar har jag uppriktigt följt. Du vet även detta, du som vet allt om mig.
169 Herre, lyssna till mina böner! Och låt mig förstå alltmer av ditt ord!
170 Hör mina böner, och rädda mig, som du också lovat!
171 Jag prisar dig för att jag får lära mig dina lagar.
172 Jag ska sjunga en sång om ditt ord för allt vad du befallt är gott.
173 Var därför beredd och grip in och hjälp mig, för jag har valt att göra din vilja!
174 Herre, jag längtar efter din frälsning, och din lag är min stora glädje.
175 Låt mig få leva länge så jag kan prisa dig. Låt dina lagar bli min hjälp!
176 Jag har vandrat bort som ett vilsegånget får. Kom och leta rätt på mig, för jag tillhör dig. Inte någonting av det du befallt har jag glömt.
Lycklig är den som lyder Herren
128 Välsignad är den som fruktar Herren och litar på honom, ja, välsignad är den som lyder honom.
2 Det du förtjänat, ska du kunna njuta av. Det går dig väl och lyckan är på din sida.
3 Din hustru kommer att likna en fruktbar vinstock med många druvor. Och se på alla hennes barn! De sitter runt middagsbordet, lika friska och starka som unga olivträd.
4 Så belönar Herren den som respekterar och ärar honom.
5 Herren ska välsigna dig, han som bor på berget Sion. Så länge du lever ska du se att det går väl för Jerusalem.
6 Må du leva så länge att du kan glädja dig över dina barnbarn. Må Guds frid vila över Israel!
Ständigt förföljda men aldrig utplånade
129 Ända från min tidigaste ungdom, säger Israel, har jag blivit förföljd.
2 Men det är inte ute med mig! Mina fiender har aldrig lyckats utplåna mig!
3-4 Min rygg är sönderslagen av deras piskor. Det är som de kört fram med en plog över mig. Men Herren har visat att man kan lita på honom. Han har krossat kedjorna som dessa Guds fiender hade bundit mig med.
5 Låt alla dem som hatar Jerusalem bli besegrade och ta till flykten.
6-7 Må de bli som gräs i dålig jord, som vissnar och blir brunt när det är halvvuxet. Den som skördar struntar i det, och ingen binder samman det.
8 Och ingen som går förbi dem ropar: Herrens välsignelse är över er! Vi välsignar er i Herrens namn.
En bön mitt I förtvivlan
1-2 Från djupet av mitt hjärta ropar jag förtvivlad till dig om hjälp: Hör mig! Svara mig och hjälp mig!
3 Om du utan barmhärtighet kommer ihåg våra synder, vem kan då bestå?
4 Men du förlåter oss för att vi ska ära och lyda dig.
5 Jag sätter mitt hopp till Herren, och av hela hjärtat väntar jag på att han ska tala till mig.
6 Jag längtar efter Herren mer än vaktposten längtar efter att det äntligen ska bli morgon.
7 Israel, hoppas på Herren! Bara han är kärleksfull och god och beredd att förlåta synder.
8 Han ska själv befria Israel från all dess synd.
Herren ska förgöra sitt folks fiender
12 Detta är Herrens ord till Israel, Herren, som gjort himmel och jord och gett människan hennes ande:
2 Jag ska göra Jerusalem och Juda till en giftbägare för alla grannfolk som sänder sina arméer för att omringa dem.
3 Jerusalem ska bli en tung sten, en börda för hela världen. Alla folk på jorden ska förena sig för att försöka lyfta den, men den kommer att krossa dem.
4 På den dagen ska jag skapa förvirring bland alla de arméer som drar upp mot henne. Men de ska uppträda som dårar. Jag ska vaka över Juda folk men låta dess fiender bli förblindade, säger Herren.
5 Då ska ledarna i Juda stam säga: 'Jerusalems folk har fått sin styrka från sin Gud, Herren, härskarornas Gud.'
6 Då ska jag göra Juda stam till en liten eld som tänder hela skogen, en brinnande sticka bland sädeskärvar. Den ska förtära grannfolken runt omkring, men Jerusalem ska förbli helt oskadat.
7 Herren ska låta Juda få uppleva segern först, före Jerusalem, så att inte Jerusalems folk och kung blir högmodiga över framgången.
8 Herren ska försvara Jerusalems invånare, och de svagaste bland dem ska bli lika starka som kung David! Kungahuset ska vara som en Herrens ängel framför dem!
9 Min plan är att förgöra alla folk som strider mot Jerusalem.
10 Över folket i Jerusalem ska jag sända en nådens och bönens ande. De ska se upp till honom som de har genomborrat, sörja honom som man sörjer den ende sonen och gråta som när den förstfödde har dött.
Guds oerhörda godhet
3 Vi tackar och lovprisar Gud, Herrens, Jesu Kristi, Far, som har gett oss himlens alla välsignelser, därför att vi tillhör Kristus.
4 För länge sedan, redan innan han skapade världen, valde Gud ut oss till att bli hans egendom. Vi skulle tillhöra honom och vara hans egna. I hans ögon skulle vi vara heliga och utan minsta fel och leva omslutna av hans kärlek.
5 Det har ända från början varit hans bestämda avsikt att göra oss till medlemmar i sin egen familj genom att sända Jesus Kristus till oss för att han skulle dö för oss. Och han gav sitt liv därför att han själv ville det!
6 Låt oss lovprisa Gud för hans underbara nåd mot oss, och för den kärlek som han alltid visar oss, därför att vi tillhör hans älskade Son.
7 Så gränslöst älskar han oss, att han har tagit bort alla våra synder genom sin Sons blod, och genom honom är vi frälsta.
8 Han har låtit sin nåds rikedom strömma ner över oss, och han förstår oss så väl och vet alltid vad som är bäst för oss.
9 Gud har för oss avslöjat sin hemliga plan att sända Kristus ? den plan som han av barmhärtighet fattade beslut om för länge sedan.
10 När tiden är inne ska han föra oss alla tillsammans var vi än befinner oss, i himlen eller på jorden, för att vara hos Kristus i evighet.
11 Vi är från början utvalda till att tillhöra Kristus i överensstämmelse med vad Gud redan för länge sedan bestämt. Vi är alltså Guds barn och ska ärva hans rikedomar.
12 Guds syfte med detta var att vi judar, som var de första att tro på Kristus, skulle lovprisa honom och ge honom äran för allt det underbara han gjort för oss.
13 Alla ni andra har också lyssnat till sanningens ord - de goda nyheterna om hur man blir frälst ? och ni tror på Kristus. Därför har Gud satt sin stämpel på er, som ett bevis på att ni tillhör Kristus. Det skedde när ni tog emot den helige Ande, som för länge sedan hade blivit lovad till alla kristna.
14 Hans närvaro inom oss är Guds garanti för att han verkligen ska ge oss allt som han har lovat. Andens stämpel på oss betyder att Gud redan har köpt oss, och att han garanterar att han ska föra oss hem till sig. Detta är ännu ett skäl för oss att lovprisa vår underbare Gud.
Frälsningen kommer till Sackaios hem
19 När Jesus kom till Jeriko och var på väg genom staden,
2 försökte en man som hette Sackaios få se en skymt av honom. Han var kontrollant vid det romerska tullverket, och därför en mycket rik man.
3 Men han var alltför kortväxt för att kunna se över folkhopen.
4 Därför sprang han i förväg och klättrade upp i ett mullbärsträd vid sidan av vägen, för att kunna se Jesus bättre.
5 När Jesus kom förbi upptäckte han Sackaios och ropade: Sackaios! Skynda dig ner, för i dag vill jag gästa ditt hem!
6 Sackaios skyndade sig att klättra ner och tog överlycklig Jesus med sig hem.
7 Men folket tyckte inte om det. Alla vet ju att Sackaios har stulit pengar och blivit rik. Och ändå går Jesus hem till honom, muttrade de förargat.
8 Då stannade Sackaios och sa till Jesus: Herre, jag ska ge hälften av det jag äger till de fattiga, och om jag tagit ut för mycket tull av någon, så ska jag betala tillbaka fyra gånger så mycket!
9-10 Jesus sa till honom: Detta är en stor dag för dig och din familj, för Gud har i dag tagit emot er som sina barn. Du var ett av Abrahams förlorade barn. Människosonen har kommit för att söka upp och frälsa sådana människor.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®