Book of Common Prayer
Gud och hans folk
105 Tacka Herren för allt gott han gör. Tala om det för alla folk.
2 Sjung lovsånger om honom och berätta om hans under.
3 Gläd er i Herren, ni som tillhör honom. Gläd er!
4 Vänd er till honom och räkna med hans kraft. Var uthålliga!
5-6 Tänk på vad han i sin makt har gjort för oss, som är ättlingar till hans tjänare Abraham, till Jakob, hans utvalde. Kom ihåg hur han dömde våra fiender. Han är Herren, vår Gud.
7 Överallt i hela världen är det han som har sista ordet.
8-9 Skulle tusen generationer komma och gå, så skulle han ändå aldrig glömma sitt löfte, det förbund som han slöt redan med Abraham och Isak,
10-11 och som han bekräftade med Jakob. Och detta är mitt förbund med Israels folk som kommer att vara för alltid: Jag ska ge er Kanaans land till att vara er egendom.
12 Han lovade detta medan de ännu var mycket få till antalet, och alltjämt levde som främlingar i Kanaan.
13 De var på den tiden spridda bland andra folk och vandrade från rike till rike.
14 Men Gud tillät inte någon att förtrycka dem, och han utplånade många kungar som försökte anfalla dem!
15 Rör inte mina utvalda, skada inte mina profeter, varnade han.
16 Han sände hungersnöd över Kanaans land och förråden av säd och bröd tog snabbt slut.
17 Men Gud hade redan i förväg sänt Josef till Egypten, dit han såldes som slav.
18 I fängelset satte man bojor på hans fötter och en järnring runt hans hals.
19 Där fick han sitta tills den dag han uttydde sina medfångars drömmar, och allt det som han sagt inträffade. Guds ord gav honom rätt.
20 Då sände kungen äntligen bud efter honom och befriade honom.
21 Josef utnämndes till regeringschef och fick också förvalta kungens hela förmögenhet.
22 Alla höga tjänstemän var underställda honom och kungens rådgivare fick lära sig vishet av honom.
23 Sedan kom Jakob till Egypten och bodde där tillsammans med sina söner.
24 Under åren som följde förökade Gud sitt folk, ja, tills de slutligen blev mäktigare än sina fiender.
25 Därefter såg Gud till så att egyptierna började hata israeliterna och behandla dem illa.
26 Då sände Gud sina tjänare Mose och Aron,
27 för att de skulle utföra under och tecken i hela Egypten.
28 De gjorde som Gud befallt, och han lät ett tjockt mörker breda ut sig över hela landet.
29 Han förvandlade vattnet i deras floder till blod och förgiftade alla fiskar.
30 Därefter översvämmades landet av grodor, ja, till och med i kungens privata palats trängde grodorna in.
31 Och då Gud talade genom Mose, drog svärmar av flugor och andra insekter fram över hela landet,
32 och när egyptierna väntade på regn sände Gud hagel, och blixtar som plågade folket.
33 Deras vinträd och fikonträd förstördes, och alla träd vräktes omkull och låg kringspridda på marken.
34 På Guds befallning kom gräshoppssvärmar och
35 åt upp allt grönt och förstörde skörden.
36 Slutligen dödade Herren den äldste sonen i varje egyptiskt hem.
37 Sedan ledde han sitt folk tryggt ut ur Egypten och de förde med sig mängder av silver och guld, och det fanns inte en enda en bland dem som var sjuk, utan alla var friska.
38 Egyptierna var rädda för dem och var glada när de lämnade landet.
39 För att skydda dem från den heta solen satte Gud ett moln över sitt folk, och han gav dem en eldpelare om natten för att de skulle få ljus.
40 De bad om kött, och han sände fåglar in i deras läger. Och han lät dem äta manna, brödet från himlen, för att de skulle bli mätta.
41 Han öppnade en klippa, och vattnet forsade fram. Det flöt som en flod genom det torra, ödsliga landet -
42 för Gud håller sitt ord, och han kom ihåg sina heliga löften till sin tjänare Abraham.
43 På så sätt ledde han under sång och jubel sina utvalda in i det utlovade landet.
44 Han gav dem det land som tillhört andra folk. De fick skörda och äta vad andra hade planterat.
45 Alla dessa under lät han sitt folk uppleva för att de skulle lyda honom och hålla hans bud. Halleluja!
Herren varnar sina präster
1-2 Lyssna nu, ni präster, till ett varningens ord från härskarornas Gud:Om ni inte ändrar er och ärar mitt namn, så ska jag låta förbannelse komma över er i stället för de välsignelser som jag skulle vilja ge er. Ja, jag har faktiskt redan förbannat er därför att ni inte tagit sådant som är betydelsefullt för mig på allvar.
3 Kom ihåg att jag ska gå till rätta med era barn. Ja, jag ska kasta gödseln från de djur ni offrat åt mig i ansiktet på er, och ni ska själva bli utkastade som dynga.
4 Då ska ni äntligen förstå att det var jag som gav er denna varning att vända tillbaka till de lagar jag gav er far Levi, säger härskarornas Gud.
5 Avsikten med dessa lagar var att ge honom liv och frid, och genom att hålla dem skulle han visa mig respekt och vördnad.
6 Till folket förmedlade han alla de sanningar han fick från mig, och han varken ljög eller tvekade. Han vandrade i gemenskap med mig och levde ett gott och rättfärdigt liv och omvände många från deras syndiga livsföring.
7 Från prästernas läppar ska kunskap om Gud ständigt komma, så att folk lär känna Guds lagar. Prästerna är budbärare från härskarornas Gud, och folket bör komma till dem för att få vägledning.
8 Men absolut inte till er! Ni har lämnat Guds vägar. Genom era 'råd' har många kommit på fall. Ni har brutit Levis förbund och gjort det till en parodi, säger härskarornas Gud.
9 Därför har jag sett till att folket föraktar er. Ni har inte varit lydiga mot mig, utan låtit vissa som ni favoriserat bryta lagen utan att bli tillrättavisade.
Förräderi mot Herren
10 Vi är alla barn till Abraham, och alla är vi skapade av samme Gud. Ändå är vi trolösa mot varandra och bryter våra förfäders förbund.
11 I Juda, i Israel och i Jerusalem förekommer förräderi, för männen i Juda har vanhelgat Guds heliga tempel genom att gifta sig med hedniska kvinnor som tillber avgudar.
12 Herren ska utesluta från sitt förbund varje man som har gjort något sådant, även om han bär fram offer till Herren.
13 Ändå blöter ni ner altaret med era tårar därför att Herren inte längre bryr sig om era offer och välsignar er med framgång.
14 Varför har Gud övergett oss? ropar ni. Jag ska tala om för er varför: det är därför att Herren har sett ert förräderi, när ni har skilt er från era hustrur, som varit trogna mot er under alla år, era livskamrater som ni lovat att inte överge.
15 Det var Herren som förenade er. Enligt Guds plan blev ni båda genom äktenskapet ett inför honom. Och vad är det han önskar? Jo, gudfruktiga barn från er förening. Var därför på er vakt! Var trogen mot din ungdoms brud.
16 Herren, Israels Gud, säger att han hatar skilsmässa lika mycket som ondska och våld. Behärska därför era känslor, och se till att ni inte bryter förbundet med varandra.
Lita på Gud inför framtiden
13 Lyssna nu, ni som säger: I dag eller i morgon ska vi åka till den eller den staden, stanna där ett år och göra goda affärer.
14 Vet ni vad som ska hända i morgon? Vår livslängd är lika osäker som morgondimman - ena ögonblicket ser vi den, i nästa är den borta.
15 Ni borde i stället säga så här: Om Herren vill och vi får leva, ska vi göra det eller det.
16 Annars skryter ni med era egna planer, och en sådan självsäkerhet är helt enkelt synd.
17 Ni ska också komma ihåg, att den som vet vad som är rätt men inte rättar sig efter det, gör sig skyldig till synd.
Varning till de rika
5 Så ett särskilt ord till er som är rika! Det är dags för er att gråta och klaga i djup sorg över alla de fruktansvärda olyckor som väntar er.
2 Er rikedom ska ruttna bort och era fina kläder bli malätna.
3 Ert guld och silver ska minska i värde, men kommer ändå att vara ett bevis mot er. Förlusten av det kommer att förtära er som eld. Detta är vad ni har samlat åt er själva inför domens dag.
4 Lyssna! Hör ropen från de arbetare som ni har lurat på lön. Deras rop har nått Herren, den Allsmäktige.
5 Ni har tillbringat era år här på jorden i lyx och överflöd och kunnat tillfredsställa varje självisk nyck, och ni har gött er på själva slaktdagen.
6 Ni har fördömt och dödat goda människor, som inte ens har gjort motstånd mot er.
Jesus undervisar om Guds rike
20 En dag frågade fariseerna Jesus: När kommer Guds rike? Jesus svarade: Guds rike kommer inte på ett sådant sätt att man utan vidare kan se det.
21 Och ingen kan säga: Här är det, eller där är det! Nej! Guds rike är redan här, mitt ibland er.
22 Senare förklarade han detta närmare för sina lärjungar. Det ska komma en tid när ni skulle kunna ge allt för att uppleva bara en dag tillsammans med mig, men det kommer inte att ske.
23 Ni kommer att få höra att Människosonen har kommit tillbaka och att han är än här och än där. Men tro det inte och gå inte dit,
24 för när Människosonen kommer tillbaka kommer var och en att veta det. Det kommer att märkas lika tydligt som när blixten lyser upp hela horisonten.
25 Men först måste Människosonen lida svårt och bli förkastad av hela detta folk.
26 När jag återvänder ska människorna vara lika likgiltiga för Gud som de var på Noas tid.
27 De åt och drack och gifte sig. Allt var precis som vanligt till den dag då Noa gick in i arken och den väldiga översvämningen kom och dränkte dem allesammans.
28 Eller som det var på Lots tid. Människorna höll på med sina dagliga affärer. De åt och drack, köpte och sålde, planterade och byggde,
29 ända till den morgon då Lot lämnade Sodom. Då regnade eld och svavel från himlen och dödade dem allesammans.
30 Precis så ska det vara när Människosonen återvänder.
31 De som inte är hemma den dagen får inte vända tillbaka för att packa. De som är ute på åkrarna får inte återvända till staden.
32 Kom ihåg vad som hände med Lots hustru!
33 Den som klamrar sig fast vid sitt liv ska förlora det, och den som vågar ge sitt liv för Gud ska finna det för alltid.
34 Den natten ska två personer sova i samma rum, en ska tas med och den andre lämnas kvar.
35-36 Två kvinnor ska arbeta tillsammans i hushållet, den ena ska tas med, den andra lämnas kvar. Och likadant kommer det att bli med de män som arbetar sida vid sida på åkrarna. Den ene tas med och den andre lämnas kvar.
37 Herre, var kommer det att hända? frågade lärjungarna.Jesus svarade: Där den döda kroppen finns, där samlas gamarna!
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica, Inc.®