Book of Common Prayer
Herren som den frommes arv
16 En inskrift[a] av David.
Skydda mig, Gud,
för till dig tar jag min tillflykt.
2 Jag säger till Herren: ”Du är min Herre,
och allt mitt goda kommer från dig.”[b]
3 Hos de heliga i landet, de härliga,
har jag all min glädje.
4 De som jagar efter andra gudar
kommer att dra mer olycka över sig.
Jag tänker inte offra blodsoffer åt dem,
och jag vill inte ens uttala deras namn.
5 Herren själv är min arvedel, min bägare.
Du bestämmer min del.
6 Jag har fått mig tilldelad en underbar lott,
ja, ljuvlig är min arvedel.
7 Jag vill lova Herren, som ger mig råd,
på natten förmanar mig mitt innersta.
8 Jag har alltid Herren inför mig,
eftersom han står vid min sida vacklar jag inte.
9 Därför är mitt hjärta fyllt av glädje,
och jag ropar ut mitt jubel,
också min kropp vilar i trygghet,
10 för du ska inte lämna mig kvar i dödsriket,
eller låta din helige förmultna.
11 Du visar mig vägen till livet,
du fyller mig med glädje inför dig,
med ljuvlighet vid din högra sida för alltid.
En oskyldig mans bön
17 En bön av David.
Hör, Herre, min rättfärdiga sak!
Hör min bön, lyssna! Min bön kommer inte från oärliga läppar.
2 Jag väntar på min rätt från dig,
för du ser vad som är rätt.
3 Du prövar mitt innersta,
du utforskar mig om natten,
du granskar mig men finner inget.
Jag vill inte tillåta någon överträdelse komma ur min mun,
4 som människor gör.
Jag har hållit de ord som du talat,
jag har hållit mig borta från män som brukar våld.[c]
5 Jag har hållit mina steg på dina vägar,
mina fötter har inte stapplat.
6 Jag ropar till dig, för du svarar mig, Gud.
Lyssna på mig, hör vad jag säger.
7 Visa din underbara nåd,
du som med din starka hand
räddar dem som tar sin tillflykt till dig
undan sina motståndare.
8 Bevara mig som din ögonsten,
göm mig under dina vingars skugga,
9 för de gudlösa som anfaller mig,
mina dödsfiender som omger mig.
10 De har förhärdat sina hjärtan,
de tar stora ord i sin mun.
11 De omringar oss överallt där vi går,
med sin blick följer de mig för att slå mig till marken.[d]
12 Han är som ett lejon,
ivrigt att slita sönder sitt byte,
som unga lejon
som ligger på lur.
13 Stå upp, Herre, gå emot honom!
Slå ner honom!
Rädda mig från de onda med ditt svärd!
14 Herre, rädda mig med din hand från sådana,
från världens människor,
som har fått sin del här i livet,
vilkas buk du fyller med din rikedom,
vilkas söner är många och kan samla rikedom åt sina barn.[e]
15 I rättfärdighet ska jag se ditt ansikte,
det ska ge mig tröst och tillfredsställelse att få se din likhet när jag vaknar.
En lidandepsalm som börjar i djupaste förtvivlan men övergår i glädje och jubel.[a]
22 För körledaren, efter ”Morgonrodnadens hind”[b]. En psalm av David.
2 Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig?
Min räddning förblir långt borta,
hur förtvivlat jag än ropar.
3 Min Gud, jag ropar på dagen, men du svarar inte,
på natten, men jag får ingen ro,
4 och ändå är du den Helige,
till vars tron Israels lovsång stiger.
5 Våra fäder satte sin tillit till dig,
de förtröstade på dig,
och du befriade dem.
6 De ropade till dig och blev räddade.
De förtröstade på dig och blev aldrig besvikna.
7 Men jag är en mask och inte en människa,
hånad av människor
och föraktad av folket.
8 Alla som ser mig hånar mig,
de hånskrattar åt mig
och skakar på huvudet.
9 ”Han förlitar ju sig på Herren,
låt nu Herren gripa in och befria honom,
eftersom han älskar honom!”
10 Herre, du hjälpte mig ut ur min mors liv,
du lät mig vila tryggt vid min mors bröst.
11 Alltsedan min födelse är jag överlämnad åt dig,
sedan jag föddes har du varit min Gud.
12 Var inte långt borta från mig
när jag är i nöd
och ingen finns som hjälper.
13 Tjurar i mängd omger mig,
Bashans tjurar omringar mig.
14 De kommer mot mig med öppna gap
som rovlystna, rytande lejon.
15 Jag hälls ut som vatten,
och alla mina ben är ur led.
Mitt hjärta är som vax,
det smälter i mitt inre.
16 Min styrka har torkat ihop som en lerskärva.
Min tunga klibbar fast i gommen,
och du lägger mig i dödens stoft.
17 Hundar omger mig,
en hop onda män omringar mig.
De har genomborrat[c] mina händer och fötter,
18 och jag kan räkna varje ben i min kropp.
De ser och stirrar på mig.
19 De delar mina kläder mellan sig,
och kastar lott om min klädnad.
20 Herre, var inte så långt borta,
du, min styrka, skynda dig och hjälp mig!
21 Rädda mig från svärdet,
mitt dyrbara liv från hundarnas våld!
22 Rädda mig från lejonens gap
och från vildoxarnas horn.
Du svarar mig.[d]
23 Jag ska göra ditt namn känt för mina bröder.
Jag ska prisa dig mitt i församlingen.
24 Ni som fruktar Herren, prisa honom,
ära honom, ni ättlingar till Jakob!
Bäva för honom, Israels ätt!
25 Han har inte föraktat eller försmått den lidandes elände,
han har inte dolt sitt ansikte för honom,
utan hört hans rop om hjälp.
26 Från dig kommer min lovsång
i den stora församlingen,
jag ska uppfylla mina löften
inför dem som fruktar dig.
27 De ödmjuka ska äta och bli mätta.
De som söker Herren ska prisa honom.
Må ni få livsmod för evigt!
28 Hela jorden ska minnas det och återvända till Herren,
alla folk och stammar ska tillbe honom.
29 Herren tillhör riket
och han regerar över folken.
30 Jordens alla rika ska tillbe honom,
böja knä inför honom,
alla de som sänks ner i stoftet,
de som inte kan hålla sig själva vid liv.[e]
31 De efterkommande ska också tjäna honom,
och de ska få höra om Herren.
32 De ska komma och förkunna hans rättfärdighet
för folk som ännu inte är födda,
för detta har han gjort.
Job svarar Bildad
9 Då svarade Job:
2 Visst vet jag allt detta.
Men hur kan en människa vara rättfärdig i Guds ögon?
3 Om hon vill gå till rätta med honom,
kan hon då svara ens en gång av tusen?
4 Han är vis och mäktig,
och vem har oskadd trotsat honom?
5 Han flyttar bergen
utan att de vet om det
och störtar omkull dem i sin vrede.
6 Han skakar jorden
så att den vacklar från sin plats
och får dess grundvalar att skälva.
7 Han kan befalla solen att inte gå upp,
och han kan försegla stjärnorna.
8 Det är bara han som kan spänna ut himlarna
och gå fram över havens vågor.
9 Han har skapat Stora Björn, Orion,
Sjustjärnorna och söderns stjärnbilder.[a]
10 Han gör ofattbara ting,
alltför många under för att de ska kunna räknas.
11 Han far förbi mig,
men jag ser honom inte.
Han drar fram,
men jag märker det inte.
12 Han griper sitt byte,
men vem kan hindra honom?
Vem vågar fråga honom:
”Vad är det du gör?”
13 Gud håller inte tillbaka sin vrede.
Rahavs[b] följe måste böja sig för honom.
14 Och hur skulle jag kunna svara honom,
finna ord för att resonera med honom?
15 Även om jag var rättfärdig,
skulle jag inte kunna svara.
Jag skulle bara be honom, min domare, om nåd.
32 Han är inte en människa som jag,
så att jag kan svara honom,
och vi kunde mötas i domstol.
33 Det finns ingen skiljeman,
inte någon medlare,
som har makt över oss båda.
34 Om jag ändå kunde slippa rappen av hans käpp,
så att skräcken för honom inte mer skulle förfära mig.
35 Då skulle jag kunna tala utan fruktan,
men nu är det inte så med mig.[a]
Petrus talar i Cornelius hus
34 Då började Petrus tala: ”Jag ser nu tydligt att Gud verkligen behandlar alla folk lika. 35 Han är villig att ta emot varje människa som fruktar honom och handlar rättfärdigt, vilket folk hon än tillhör. 36 Ni har kännedom om de glada nyheterna som har meddelats Israels folk – att man kan få frid genom Jesus Kristus som är allas Herre. 37 Ni känner till vad som hände i hela Judeen med början i Galileen efter det dop som Johannes förkunnade: 38 hur Gud smorde Jesus från Nasaret med den heliga Anden och kraft och hur Jesus gick omkring och gjorde gott och botade alla som var i djävulens våld eftersom Gud var med honom. 39 Vi vittnar om allt han gjorde både ute på den judeiska landsbygden och i Jerusalem. Honom hängde de upp på ett kors och avrättade, 40 men på den tredje[a] dagen uppväckte Gud honom från de döda. Gud lät honom sedan visa sig 41 men inte för hela folket, utan för vittnen som Gud redan tidigare hade utsett, oss som åt och drack med honom efter att han hade uppstått från de döda. 42 Och han gav oss en befallning att förkunna för folket och vittna om att han är den som Gud har utsett till domare över både levande och döda. 43 Alla profeterna vittnar om honom att var och en som tror på honom ska få sina synder förlåtna genom hans namn.”
44 Men medan Petrus fortfarande talade, kom den heliga Anden över alla som lyssnade till hans budskap. 45 De troende omskurna som hade kommit dit tillsammans med Petrus blev förvånade över att den heliga Andens gåva också kom över dessa från andra folk. 46 De hörde dem nämligen tala andra språk och hylla Gud. Då frågade Petrus:
47 ”Finns det någon som kan hindra att de döps i vatten nu när de har fått den heliga Anden precis som vi?” 48 Och så lät han dem döpas i Jesus Kristus namn. De bad honom sedan att stanna hos dem några dagar.
37 På sista dagen, som var lövhyddefestens höjdpunkt, stod Jesus upp och ropade: ”Om någon är törstig så kom till mig och drick! 38 Den som tror på mig, ur hans inre ska strömmar av levande vatten flyta fram såsom det står skrivet[a].” 39 Med detta menade han Anden, som de som trodde på honom skulle få. Men Anden hade inte kommit än, eftersom Jesus ännu inte hade förhärligats.
40 När folket hörde honom säga detta, sa några av dem: ”Han måste vara profeten.[b]” 41 Andra sa: ”Han är Messias.” Ytterligare några: ”Nej. Messias ska väl inte komma från Galileen! 42 Står det inte i Skriften att Messias ska vara av Davids släkt och komma från Betlehem, småstaden där David bodde?”[c] 43 Människorna hade alltså delade meningar om honom. 44 Några ville också arrestera honom, men ingen rörde honom.
45 Tempelvakterna, som hade skickats ut för att gripa honom, återvände nu till översteprästerna och fariseerna, som frågade dem: ”Varför tog ni inte med honom hit?”
46 Men vakterna svarade: ”Aldrig har någon människa talat som han!”
47 ”Har ni också blivit vilseledda?” frågade fariseerna. 48 ”Finns det någon i rådet eller någon farisé som tror på honom? 49 Men folkhopen här vet inget om lagen[d], och de är förbannade.”
50 Då sa Nikodemos, den medlem i rådet som tidigare hade sökt upp Jesus: 51 ”Är det förenligt med vår lag att förklara någon skyldig innan man har hållit rättegång och hört vad han gör?”
52 De svarade: ”Är du också från Galileen? Läs i Skriften så får du se att ingen profet kommer från Galileen.”
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.